Har du påverkats av cyniker?

”EN CYNIKER ser aldrig en människas goda egenskaper men alltid de dåliga. Han är en mänsklig uggla, vaksam i mörkret, blind för ljus, sökande efter ohyra och ser aldrig fint byte.” Detta uttalande har tillskrivits den amerikanske prästen Henry Ward Beecher som levde på 1800-talet. Många kan tycka att det här är en korrekt beskrivning av den anda som präglar en nutida cyniker. Men ordet ”cyniker” kommer från det forntida Grekland, och där betecknade det inte enbart någon som visade en sådan attityd. Nej, i århundraden syftade det på en gren inom filosofin.

Hur utvecklades cynikernas filosofi? Vad lärde de? Är det önskvärt att en kristen har de drag och egenskaper som kännetecknar cynikern?

Forntida cyniker — deras ursprung och trosuppfattningar

Det forntida Grekland var en grogrund för diskussioner och debatter. Några hundra år före Kristi födelse utformade sådana män som Sokrates, Platon och Aristoteles de filosofier som de blev berömda för. Deras läror hade en djup inverkan på många, och deras tankar och idéer finns fortfarande i den västerländska kulturen.

Sokrates (470–399 f.v.t.) hävdade att man inte kan uppnå bestående lycka genom att jaga efter materiella ting eller hänge sig åt sensuella njutningar. Han påstod att man uppnådde sann lycka genom att leva ett liv ägnat åt att söka dygden. Sokrates ansåg att dygden var det högsta goda. För att nå detta mål förkastade han materiell lyx och onödiga strävanden, eftersom han ansåg att dessa skulle distrahera honom. Han hyllade måttlighet och självförnekelse och levde ett enkelt och behovslöst liv.

Sokrates utvecklade en undervisningsmetod som kallas den sokratiska metoden. De flesta tänkare lade fram idéer och framförde understödjande argument, men Sokrates gjorde det motsatta. Han lyssnade till andra filosofers teorier och försökte avslöja brister i deras idéer. Denna taktik uppmuntrade till en kritisk och föraktfull inställning till andra.

Bland Sokrates efterföljare fanns en filosof vid namn Antisthenes (omkring 445–365 f.v.t.). Han och ett antal andra förde Sokrates grundläggande lära ett steg längre genom att säga att dygden var det enda goda. För dem var jakten på njutning inte bara en distraktion — den var en form av ondska. De blev extremt antisociala och visade stort förakt för medmänniskor. De blev kända som cyniker. Namnet cyniker kan härröra från ett grekiskt ord (kynikọs) som beskrev deras surmulna och arroganta beteende. Ordet betyder ”hundaktig”. *

 Hur deras levnadssätt påverkades

Vissa inslag av den cyniska filosofin, såsom självförnekelse och motstånd mot materialism, kan i sig själva ha ansetts lovvärda, men cynikerna gick till ytterlighet i sina idéer. Detta framgår tydligt i den mest kände cynikerns liv — filosofen Diogenes.

Diogenes föddes år 412 f.v.t. i Sinope, en stad vid Svarta havet. Tillsammans med sin far flyttade han till Athen, där han kom i kontakt med cynikernas lära. Diogenes undervisades av Antisthenes och blev helt uppslukad av den cyniska filosofin. Sokrates levde ett enkelt liv och Antisthenes ett spartanskt. Diogenes levde emellertid ett asketiskt liv. För att poängtera att han förkastade materiella bekvämligheter bodde han enligt vad som sägs en kort period i en tunna!

I sitt sökande efter det högsta goda sägs Diogenes ha vandrat genom Athen i fullt dagsljus med en tänd lykta och sökt efter dygdiga personer! Sådant beteende drog till sig uppmärksamhet och var ett sätt på vilket Diogenes och de andra cynikerna undervisade. Det sägs att Alexander den store en gång frågade Diogenes vad han mest av allt önskade. Enligt vad som påstås sade Diogenes att han helt enkelt ville att Alexander skulle stiga åt sidan, så att han inte skymde solljuset!

Diogenes och de andra cynikerna levde som tiggare. De hade ingen tid för normala mänskliga relationer, och de vägrade att fullgöra medborgerliga skyldigheter. De hade minimal respekt för andra, kanske på grund av att de hade påverkats av Sokrates argumentationsmetod. Diogenes blev känd för sin svidande sarkasm. Cynikerna fick rykte om sig att vara ”hundaktiga”, och Diogenes själv kallades Hunden. Han dog omkring år 320 f.v.t., då han var ungefär 90 år. Ett marmormonument med bland annat en hund restes över hans grav.

Några sidor av den cyniska filosofin införlivades i andra tankeriktningar. Men de excentriciteter som var förknippade med Diogenes och senare efterföljare drog med tiden vanära över den cyniska skolan. Så småningom försvann den helt.

Dagens cyniker — bör du visa deras egenskaper?

I The Oxford English Dictionary beskrivs den nutida cynikern som ”en person som är benägen att smäda eller finna fel. ... En som visar en benägenhet att misstro uppriktigheten eller godheten i människors motiv och handlingar och har för vana att uttrycka detta genom hån och sarkasm; en hånfull felfinnare.” Dessa egenskaper är påtagliga i världen omkring oss, men de är naturligtvis inte förenliga med den kristna personligheten. Begrunda följande läror och principer som finns uttryckta i Bibeln.

”Jehova är barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke. Han kommer inte för alltid att fortsätta att klandra, inte heller kommer han att fortsätta att vara förbittrad till obestämd tid.” (Psalm 103:8, 9) De kristna uppmanas att ”bli ... Guds efterliknare”. (Efesierna 5:1) Om den allsmäktige Guden väljer att visa barmhärtighet och ett överflöd av kärleksfull omtanke i stället för att vara ”benägen att smäda eller finna fel”, bör kristna helt visst försöka göra samma sak.

Jesus Kristus — den exakta bilden av Jehova — efterlämnade åt oss en förebild, för att vi ”skulle tätt följa i hans fotspår”. (1 Petrus 2:21; Hebréerna 1:3) Vid olika tillfällen avslöjade Jesus religiösa osanningar och vittnade om världens onda gärningar. (Johannes 7:7) Men han sade berömmande saker om uppriktiga människor. Han sade till exempel så här om Natanael: ”Se, med säkerhet en israelit som det inte finns något svek i.” (Johannes 1:47) När Jesus utförde underverk och botade någon, riktade han ibland uppmärksamheten på dennes tro. (Matteus 9:22) Och när några ansåg att en viss kvinnas gåva av uppskattning var överdådig, var Jesus inte cynisk i sin syn på hennes motiv, utan sade: ”Varhelst dessa goda nyheter blir predikade i hela världen skall också vad den här kvinnan har gjort bli omtalat till minne av henne.” (Matteus 26:6–13) Jesus var sina efterföljares tillitsfulle vän och kärleksfulle kamrat, och han älskade dem ”intill slutet”. — Johannes 13:1.

 Eftersom Jesus var fullkomlig, hade han lätt kunnat hitta fel hos de ofullkomliga människorna. Men i stället för att visa misstro eller försöka hitta fel sökte han vederkvicka människorna. — Matteus 11:29, 30.

”[Kärleken] tror allting.” (1 Korinthierna 13:7) Detta uttalande står i direkt motsats till den benägenhet som cynikern har — han ifrågasätter andras motiv och handlingar. Naturligtvis är världen full av människor med dolda motiv, så man måste vara försiktig. (Ordspråken 14:15) Men kärleken är redo att tro, eftersom den är tillitsfull och inte onödigt misstänksam.

Gud älskar sina tjänare och litar på dem. Han känner till deras begränsningar bättre än vad de själva gör. Men Jehova behandlar inte sitt folk med misstänksamhet, och han kräver inte mer av dem än vad de rimligtvis kan göra. (Psalm 103:13, 14) Dessutom söker Gud det goda hos människor, och han ger på ett tillitsfullt sätt privilegier och myndighet till sina lojala men ofullkomliga tjänare. — 1 Kungaboken 14:13; Psalm 82:6.

”Jag, Jehova, utforskar hjärtat, prövar njurarna, ja för att ge åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.” (Jeremia 17:10) Jehova kan läsa människors hjärta. Det kan inte vi. Vi måste därför vara försiktiga med att tillskriva andra vissa motiv.

Om vi låter en cynisk anda slå rot i oss och så småningom dominera vårt tänkesätt, kan det skapa klyftor mellan oss och medtroende. Det kan störa friden i den kristna församlingen. Låt oss därför följa Jesu exempel. Han var realistisk men också positiv i sitt handlande med sina lärjungar. Han blev deras vän som de litade på. — Johannes 15:11–15.

”Alldeles som ni vill att människorna skall göra mot er, på samma sätt skall ni göra mot dem.” (Lukas 6:31) Vi kan tillämpa detta råd från Jesus Kristus på många sätt. Vi föredrar till exempel alla att bli tilltalade med vänlighet och respekt. Vi bör då helt visst tilltala andra vänligt och respektfullt. Inte ens när Jesus kraftfullt avslöjade de religiösa ledarnas falska läror, gjorde han det på ett cyniskt sätt. — Matteus 23:13–36.

Sätt att bekämpa cynism

Om vi har upplevt besvikelser, kanske det är lätt att vi låter oss påverkas av cynism. Vi kan bekämpa denna tendens genom att visa uppskattning av att Jehova har förtroende för sina ofullkomliga tjänare när han handlar med dem. Detta kan hjälpa oss att ta andra tillbedjare av Gud för vad de är — ofullkomliga människor som försöker göra det som är rätt.

Smärtsamma upplevelser kan leda till att somliga misstror andra. Det är sant att det är oförståndigt av oss att sätta all vår förtröstan till ofullkomliga människor. (Psalm 146:3, 4) Men i den kristna församlingen önskar många uppriktigt vara en källa till uppmuntran. Tänk bara på de många tusen som är som mödrar, fäder, systrar, bröder och barn för dem som har förlorat sin familj. (Markus 10:30) Tänk på att många visar sig vara sanna vänner i tider av trångmål. * — Ordspråken 18:24.

Det som kännetecknar Jesu efterföljare är inte cynism, utan broderlig kärlek, för Jesus sade: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35) Så låt oss visa kärlek, och låt oss tänka på våra medkristnas goda egenskaper. Att vi gör detta kommer att hjälpa oss att undvika att lägga oss till med de egenskaper som kännetecknar cynikern.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 21]

Den mest kände cynikern, Diogenes

[Bildkälla]

Ur boken Great Men and Famous Women