Varför har de inga barn?

DELE och Fola, * ett gift par, bodde och arbetade på Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Nigeria. En kort tid efter det att de hade börjat där kom Folas mor på besök. Hon hade rest lång väg för att samtala om något som verkligen berörde henne, något som hade gett henne många sömnlösa nätter.

”Ni visar verkligen omtanke om mig”, sade hon till dem. ”Ni skickar presenter och kommer på besök. Jag sätter stort värde på dessa uttryck för kärlek. Men de gör mig också bekymrad, eftersom jag alltid undrar vilka som skall göra sådant för er, när ni är lika gamla som jag. Ni har varit gifta i två år nu, och ni har inga barn. Tror ni inte att det är tid för er att lämna Betel och bilda familj?”

Mamman tänkte så här: Dele och Fola har varit tillräckligt länge på Betel. Nu är det tid för dem att tänka på sin egen framtid. Det finns säkert andra som kan fortsätta deras arbete. Dele och Fola behöver inte ge upp heltidstjänsten, men de kan ta del i en annan form av heltidstjänst, som gör det möjligt för dem att ha barn och få erfara föräldraskapets glädje.

Varför mamman kände sig bekymrad

Det är lätt att förstå att mamman kände sig bekymrad. Önskan att föda barn är djupt rotad och gemensam för alla kulturer och tidsperioder. Barnafödande väcker djupa känslor av glädje och hopp. Bibeln säger: ”Moderlivets frukt är en belöning.” Ja, förmågan att föda barn är en dyrbar gåva från vår kärleksfulle Skapare. — Psalm 127:3.

På många håll utsätts gifta par för starka påtryckningar från omgivningen att skaffa barn. Ett exempel är Nigeria, där kvinnorna i genomsnitt föder sex barn och det vid bröllop är vanligt att höra bröllopsgäster säga till de nygifta: ”Om nio månader förväntar vi att få höra barnskrik hemma hos er.” Det är möjligt att bruden och brudgummen får en vagga som bröllopspresent. Svärmödrar ger noga akt på almanackan. Om bruden inte blir gravid inom ett år eller så, undersöker de om det har någon orsak som de kan hjälpa till att undanröja.

Orsaken till att ett par gifter sig är enligt många mödrar att föda barn och föra släktlinjen vidare. Folas mor sade till henne: ”Varför gifte du dig, om du inte tänker skaffa barn? Någon födde dig. Du bör föda egna barn.”

Förutom detta skäl finns det praktiska saker att tänka på. I många afrikanska länder kan de äldre inte få så mycket hjälp från samhället. Det är sed att barnen tar hand om sina åldriga föräldrar, alldeles som föräldrarna tog hand om dem när de var små. Folas mor tänkte därför som så att om hennes barn inte hade egna barn, skulle de när de blev äldre riskera att bli ensamma, oönskade och utfattiga och inte ha någon som begraver dem när de dör.

I en stor del av Afrika betraktas det som en förbannelse att inte ha barn. På en del platser förväntas det till och med att kvinnor före äktenskapet skall bevisa sin förmåga att föda barn. Många kvinnor som inte blir gravida söker desperat efter mediciner och andra botemedel för att få ofruktsamheten att upphöra.

 Med tanke på att människor har den här inställningen anser de att gifta par som avsiktligt avstår från att skaffa barn berövar sig själva något som är till fördel för dem. De betraktas ofta som säregna, kortsynta och beklagansvärda.

Glädje och ansvar

Jehovas folk inser att även om det är en glädje att uppfostra barn, så medför det också ansvar. I Första Timoteus 5:8 i Bibeln sägs det: ”Men om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för dem som är medlemmar av hans hushåll, då har han förnekat tron och är värre än en som är utan tro.”

Föräldrar måste sörja för sin familj både materiellt och andligt, och det kräver en hel del tid och ansträngning. De har inte den inställningen att eftersom det är Gud som gjort det möjligt att få barn, så är det han som skall sörja för dem. De inser att fostran av barn efter Bibelns principer är ett ansvar på heltid som Gud har gett föräldrar. Det är inte något som man skall överlåta åt andra. — 5 Moseboken 6:6, 7.

Uppgiften att fostra barn är speciellt svår i dessa ”sista dagar” med ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1–5) Förutom de allt sämre ekonomiska förhållandena utgör den tilltagande gudlösheten i samhället ännu en svårighet som läggs till den utmaning det är att fostra barn i denna tid. Trots det har otaliga kristna par över hela jorden tagit itu med den utmaningen och fostrar med framgång gudaktiga barn ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Efesierna 6:4) Jehova älskar och ger sin välsignelse till dessa föräldrar för deras hårda arbete.

Varför en del förblir barnlösa

Men det finns också många kristna par som inte har barn. En del kan inte få egna barn, men skaffar ändå inte adoptivbarn. Andra par som skulle kunna sätta barn till världen beslutar sig för att inte göra det. Dessa par förblir inte barnlösa därför att de försöker dra sig undan ansvar eller är rädda för att möta de utmaningar som föräldraskap innebär. De har i stället bestämt sig för att inrikta sig helt och hållet på någon form av heltidstjänst, och det skulle knappast vara möjligt om man skulle fostra barn. En del tar del i missionärstjänst. Andra tjänar Jehova i resetjänsten eller vid Betel.

De inser precis som alla kristna att det finns ett brådskande arbete att utföra. Jesus sade: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” Detta utförs nu. Det är ett livsviktigt arbete, eftersom ”slutet” kommer att betyda döden för dem som inte har brytt sig om de goda nyheterna. — Matteus 24:14; 2 Thessalonikerna 1:7, 8.

Vår tid liknar den tid då Noa och hans familj byggde den enorma arken, som bevarade dem igenom den stora översvämningen. (1 Moseboken 6:13–16; Matteus 24:37) Även om Noas tre söner var gifta, var det ingen av dem som blev far förrän efter den tiden. En orsak kan ha varit att dessa par önskade ägna hela sin uppmärksamhet och kraft åt det arbete som skulle utföras. Ett annat skäl kan ha varit att de inte ville skaffa barn som måste leva i en fördärvad och våldsam värld där ”människans uselhet var mycket stor” och ”varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar bara var usel hela tiden”. — 1 Moseboken 6:5.

Även om detta inte betyder att det är fel att skaffa barn nu, avstår många kristna par från att göra det för att kunna engagera sig mer i det brådskande arbete som Jehova har gett sitt folk att utföra. En del par har väntat en tid med att sätta barn till världen, och andra har beslutat sig för att förbli barnlösa och tänkt på möjligheten att föda barn i Jehovas rättfärdiga nya värld. Är det att vara kortsynt ? Går de miste om något i livet? Skall man tycka synd om dem?

Ett tryggt och lyckligt liv

Dele och Fola, som nämndes tidigare, har nu varit gifta i mer än tio år, och de är fortfarande beslutna att förbli barnlösa. ”Våra släktingar  försöker fortfarande pressa oss att skaffa barn”, säger Dele. ”De tänker först och främst på vår framtida trygghet. Vi talar alltid om för dem att vi uppskattar deras omtanke, men vi förklarar taktfullt att vi är mycket lyckliga i det vi gör. När det gäller tryggheten, framhåller vi att vi förtröstar på Jehova, som visar omsorg om dem som förblir trogna och lojala mot honom. Vi påpekar också att föräldrar inte har någon garanti för att de, när de blir äldre, skall visas omsorg av sina barn. En del bryr sig väldigt lite om sina föräldrar, andra kan inte hjälpa dem, och åter andra dör före sina föräldrar. Men när vi håller oss till Jehova, har vi en trygg framtid.”

Dele och andra med honom litar på Jehovas löfte till sina trogna tjänare: ”Jag skall på inga villkor släppa dig, inte heller på några villkor överge dig.” (Hebréerna 13:5) De tror också att ”Jehovas hand ... inte [har] blivit för kort, så att den inte kan rädda, inte heller har hans öra blivit för tunghört, så att det inte kan höra”. — Jesaja 59:1.

Något annat som inger tillförsikt är att se hur Jehova uppehåller sina trogna tjänare. Kung David skrev: ”En ung man har jag varit, jag har också blivit gammal, och ändå har jag inte sett den rättfärdige helt övergiven.” Begrunda detta. Känner du till någon trogen tjänare åt Jehova som har blivit ”helt övergiven”? — Psalm 37:25.

De som har använt sitt liv till att tjäna Jehova och sina medkristna ångrar inte det de har gjort, utan ser med tillfredsställelse tillbaka på det. Broder Iro Umah har varit i heltidstjänsten i 45 år och tjänar nu som resande tillsyningsman i Nigeria. Han säger: ”Även om min fru och jag är barnlösa, håller vi i minnet att Jehova alltid har sörjt för oss både andligt och materiellt. Vi har inte saknat något. Han kommer inte att överge oss när vi blir äldre. De här åren i heltidstjänsten har varit de lyckligaste i vårt liv. Vi är tacksamma för att vi kan betjäna våra medkristna, och de uppskattar det vi gör, och de understöder oss.”

Även om många par inte har fått några egna biologiska barn, har de frambringat barn av ett annat slag: kristna lärjungar som tillber Jehova. Aposteln Johannes var omkring 100 år när han skrev: ”Jag har ingen större anledning till tacksamhet än detta, att jag får höra att mina barn fortsätter att vandra i sanningen.” (3 Johannes, vers 4) Troheten hos Johannes ”barn” — dessa som han hade fört in i ”sanningen” — skänkte honom stor glädje.

Samma glädje överflödar i vår tid. Bernice, en nigerianska, har varit gift i 19 år och har gjort valet att inte skaffa barn. Under de senaste 14 åren har hon tjänat som pionjär. Nu när hon närmar sig den tid då det inte längre kommer att vara möjligt för henne att föda barn, ångrar hon inte att hon använt sitt liv till att göra lärjungar. Hon säger: ”Det gör mig lycklig att se mina andliga barn växa. Även om jag skulle ha egna barn, tror jag inte att de skulle stå mig närmare än dem som jag har hjälpt att lära känna sanningen. De behandlar mig som om jag vore deras biologiska mor och samtalar med mig om sina glädjeämnen och problem och ber om råd. De skriver brev, och vi besöker varandra.

En del betraktar det som en förbannelse att inte ha egna barn. De säger att man kommer att få det svårt på gamla dar. Men jag ser det inte så. Jag vet att Jehova, så länge som jag tjänar honom helhjärtat, kommer att belöna mig och ta hand om mig. Han kommer aldrig att kasta bort mig när jag blir gammal.”

Älskade och uppskattade av Gud

De som har fött barn och uppfostrat dem så att de ”fortsätter att vandra i sanningen” har mycket att vara tacksamma för. Vi förstår varför Bibeln säger: ”Den rättfärdiges far kommer verkligen att fröjda sig; den som blir far till en som är vis kommer också att glädja sig över honom. Din far och din mor kommer att glädja sig, och hon som födde dig kommer att fröjda sig.” — Ordspråken 23:24, 25.

Kristna som inte har haft glädjen att få barn har blivit välsignade på andra sätt. Många av  dem har haft en viktig uppgift i att utvidga Guds kungarikes intressen på ett storslaget sätt. Under årens lopp har de skaffat sig erfarenhet, vishet och färdigheter som leder till att de kan göra en värdefull insats för predikoverket. Många går i främsta ledet i denna verksamhet.

De har förblivit barnlösa för att kunna inrikta sig på Guds kungarikes intressen, och därför har Jehova välsignat dem med en kärleksfull andlig familj som verkligen uppskattar de uppoffringar de har gjort. Det är precis som Jesus sade: ”Ingen har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull, som inte skall få hundrafalt nu i den här tidsperioden: hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar ... och i den kommande tingens ordning evigt liv.” — Markus 10:29, 30.

De som är trogna mot Jehova är allesammans verkligen värdefulla för honom! Alla dessa lojala, både de som har barn och de som inte har det, får genom aposteln Paulus denna försäkran: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn, i det att ni har tjänat de heliga och fortsätter att tjäna dem.” — Hebréerna 6:10.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 23]

Barnlösa par har blivit välsignade med en kärleksfull andlig familj