Offer av lovprisning som behagar Jehova
Offer av lovprisning som behagar Jehova
”Framställ era kroppar till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer.” — ROMARNA 12:1.
1. Vad säger Bibeln om det relativa värdet av offren under den mosaiska lagen?
”EFTERSOM Lagen har en skugga av de goda ting som skall komma, men inte tingens själva gestalt, kan människor aldrig med samma slaktoffer år efter år, som de ständigt frambär, göra dem som träder fram med dem fullkomliga.” (Hebréerna 10:1) Här, i en enda mening, slår aposteln Paulus fast att alla de slaktoffer som frambars under den mosaiska lagen inte kunde ge människor någon bestående räddning. — Kolosserna 2:16, 17.
2. Varför är det inte förgäves att försöka förstå Bibelns detaljerade upplysningar om offergåvorna och slaktoffren i Lagen?
2 Innebär detta att det vi läser i Moseböckerna om offergåvor och slaktoffer inte har något värde för de kristna i våra dagar? Under lite mer än ett år har faktiskt de som är med i skolan i teokratisk tjänst i Jehovas vittnens församlingar nyligen läst igenom de fem första böckerna i Bibeln. Några har lagt ner stor möda på att läsa och söka förstå alla detaljer. Har alla deras ansträngningar varit förgäves? Så kan det naturligtvis inte vara, eftersom ”alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp”. (Romarna 15:4) Frågan är därför: Vilken ”undervisning” och ”tröst” kan vi få av det som sägs i Lagen om offergåvor och slaktoffer?
Till vår undervisning och tröst
3. Vilket grundläggande behov har vi?
3 Även om vi inte längre behöver frambära bokstavliga offer på det sätt som Lagen föreskrev, har vi fortfarande ett stort behov av det som israeliterna till en del fick genom offren, nämligen förlåtelse för synder och Guds ynnest. Hur kan vi få detta, då vi inte längre frambär bokstavliga offer? Efter att ha påpekat begränsningarna med djuroffer förklarar Paulus: ”[Jesus säger] då han kommer in i världen: ’Slaktoffer och offergåva önskade du inte, men en kropp beredde du åt mig. Du godkände inte helbrännoffer och syndoffer.’ Då sade jag: ’Se! Jag har kommit (i bokrullen är det skrivet om mig) för att göra din vilja, o Gud.’” — Hebréerna 10:5–7.
4. Hur tillämpar Paulus orden i Psalm 40:6–8 på Jesus Kristus?
4 Paulus citerade från Psalm 40:6–8 och påpekade att Jesus inte hade kommit för att vidmakthålla ”slaktoffer och offergåva” och ”helbrännoffer och syndoffer”. Dessa hade, då Paulus skrev, inte längre Guds godkännande. Jesus hade i stället kommit med en kropp beredd av sin himmelske Fader, en kropp som i alla avseenden motsvarade den kropp som Gud hade berett när han skapade Adam. (1 Moseboken 2:7; Lukas 1:35; 1 Korinthierna 15:22, 45) Jesus hade som Guds fullkomlige Son rollen som kvinnans ”säd”, som var förutsagd i 1 Moseboken 3:15. Han skulle ”krossa huvudet” på Satan, men han skulle själv få ”hälen” krossad. Jesus blev därigenom den genom vilken Jehova skulle rädda mänskligheten, något som människor med tro hade sett fram emot alltsedan Abels dagar.
5, 6. Vilken överlägsen väg att nalkas Gud är öppen för de kristna?
5 Med avseende på denna speciella roll som Jesus hade skriver Paulus: ”Den som inte hade känt synd har han [Gud] gjort till synd för oss, för att vi skulle bli Guds rättfärdighet medelst honom.” (2 Korinthierna 5:21) Uttrycket ”gjort till synd” kan också översättas ”som ett syndoffer”. Aposteln Johannes säger: ”Han är ett försoningsoffer för våra synder, men inte bara för våra utan också för hela världens.” (1 Johannes 2:2) Att nalkas Gud genom att offra, som israeliterna gjorde, var således något tillfälligt. De kristna har däremot en överlägsen grundval för att komma till Gud, nämligen Jesu Kristi offer. (Johannes 14:6; 1 Petrus 3:18) Om vi utövar tro på det lösenoffer som Gud har tillhandahållit och lyder honom, kan vi också få våra synder förlåtna och få Guds ynnest och välsignelse. (Johannes 3:17, 18) Är inte detta en källa till tröst? Men hur kan vi då visa att vi har tro på lösenoffret?
6 Efter det att aposteln Paulus har förklarat hur överlägsen de kristnas grundval att nalkas Gud är, anger han i Hebréerna 10:22–25 tre sätt varpå vi kan visa vår tro på och uppskattning av Guds kärleksfulla anordning. Även om Paulus förmaning i huvudsak var riktad till dem som har ”vägen in till den heliga platsen”, dvs. smorda kristna med en himmelsk kallelse, behöver helt visst alla som önskar få nytta av Jesu försoningsoffer uppmärksamma Paulus inspirerade ord. — Hebréerna 10:19.
Frambär rena och obesudlade offer
7. a) Hur återspeglar orden i Hebréerna 10:22 det som skedde vid ett offer? b) Vad måste man göra för att förvissa sig om att ett offer var välbehagligt för Gud?
7 Först uppmanar Paulus de kristna: ”Så låt oss gå fram med ett sant hjärta i trons fulla visshet, sedan vi genom bestänkning fått våra hjärtan renade från ett ont samvete och våra kroppar badade med rent vatten.” (Hebréerna 10:22) De uttryck som här används är en tydlig återspegling av det som skedde vid ett bokstavligt offer under Lagen. Detta är passande, eftersom ett offer måste frambäras av rätt motiv och vara rent och obesudlat för att vara välbehagligt. De djur som offrades skulle vara av nötboskapen eller av småboskapen, dvs. av de rena djuren, och offret skulle vara ”felfritt”, utan defekt. Om det var fåglar som offrades, skulle det vara turturduvor eller unga duvor. Om dessa villkor uppfylldes, skulle offret ”nådigt tas emot” och ”åstadkomma försoning” för den som frambar det. (3 Moseboken 1:2–4, 10, 14; 22:19–25) Sädesoffret fick inte innehålla någon surdeg, vilket är en bild av fördärv, och inte heller fick det innehålla honung, antagligen fruktsirap, som har en benägenhet att orsaka jäsning. Till det som offrades på altaret, antingen det var ett djur eller säd, skulle man tillsätta salt, ett konserveringsmedel. — 3 Moseboken 2:11–13.
8. a) Vad krävdes det av den som offrade? b) Hur kan vi förvissa oss om att vår tillbedjan är välbehaglig för Jehova?
8 Hur var det då med den som offrade? Lagen föreskrev att alla som kom inför Jehova måste vara rena och obefläckade. Om någon ville frambära ett brännoffer eller gemenskapsoffer, men han av någon anledning hade blivit oren, måste han för att hans offer skulle vara välbehagligt för Jehova först återfå sin rena ställning inför Jehova genom att frambära ett synd- eller skuldoffer. (3 Moseboken 5:1–6, 15, 17) Inser vi då vikten av att alltid bevara en ren ställning inför Jehova? Om vi vill att vår tillbedjan skall vara välbehaglig för Gud, måste vi snabbt rätta till eventuella överträdelser av Guds lagar. Vi bör vara snabba att dra nytta av det Gud har gett till hjälp för oss, nämligen ”församlingens äldre män” och ”försoningsoffret för våra synder”, Jesus Kristus. — Jakob 5:14; 1 Johannes 2:1, 2.
9. Vad var den största skillnaden mellan de offer som frambars åt Jehova och de som frambars åt falska gudar?
9 I den mosaiska lagen lades stor tonvikt på renhet i samband med offren. Detta var den största skillnaden mellan de offer som israeliterna frambar till Jehova och de offer som folk i nationerna runt om Israel frambar till sina falska gudar. Så här säger ett uppslagsverk om detta kännetecknande drag hos offren i den mosaiska lagen: ”Det förekom inte någon spådom eller teckentydning i samband med de offer som den mosaiska lagen föreskrev, inte heller några religiösa utbrott, någon självstympning, helig prostitution eller några människooffer eller offer för de döda. Och det var strängt förbjudet med sensuella eller orgiastiska fruktbarhetsriter.” Allt detta riktar uppmärksamheten på det faktum att Jehova är helig och att han inte tolererar eller godkänner synd eller fördärv av något slag. (Habackuk 1:13) Tillbedjan av och offer åt honom måste vara rena och obefläckade fysiskt, moraliskt och andligt. — 3 Moseboken 19:2; 1 Petrus 1:14–16.
10. Hur bör vi i enlighet med Paulus förmaning i Romarna 12:1, 2 rannsaka oss själva?
10 Vi bör med tanke på detta rannsaka oss själva på alla områden av vårt liv för att försäkra oss om att vår tjänst för Jehova är välbehaglig för honom. Vi bör aldrig tänka att det inte spelar någon roll vad vi gör i vårt privata liv, så länge som vi har en viss andel i kristna möten och kristen tjänst, och inte heller tänka att kristen verksamhet på något sätt skulle frita oss från att behöva lyda Guds lagar på andra områden i livet. (Romarna 2:21, 22) Vi kan inte förvänta Guds välsignelse och ynnest, om vi låter något som i Guds ögon är orent eller befläckat fördärva vårt tänkesätt eller handlingssätt. Kom ihåg Paulus ord: ”Jag [bönfaller] er, bröder, vid Guds medömkan, att framställa era kroppar till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer, er förnuftsmässiga heliga tjänst. Och sluta upp med att ta gestalt efter denna tingens ordning; förvandla er i stället genom att göra om ert sinne, så att ni kan pröva er fram till vad Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja är.” — Romarna 12:1, 2.
Frambär helhjärtat lovprisningens offer
11. Vad är inbegripet i uttrycket ”offentlig bekännelse” i Hebréerna 10:23?
11 I sitt brev till hebréerna riktar Paulus därefter uppmärksamheten på en viktig sida av sann tillbedjan: ”Låt oss hålla fast vid den offentliga bekännelsen av vårt hopp utan att vackla, ty han som gav löftet är trofast.” (Hebréerna 10:23) Uttrycket den ”offentliga bekännelsen” kan också återges den ”offentliga förklaringen”, och Paulus talar också om ”ett lovprisningens offer”. (Hebréerna 13:15) Detta påminner oss om det slag av offer som sådana män som Abel, Noa och Abraham frambar.
12, 13. Vad erkände en israelit när han frambar ett brännoffer, och vad kan vi göra för att återspegla samma anda?
12 Ett brännoffer var något som en israelit frambar ”av egen fri vilja inför Jehova”. (3 Moseboken 1:3) Genom ett sådant offer gjorde han frivilligt en offentlig bekännelse eller ett offentligt erkännande av Jehovas rika välsignelse av och kärleksfulla omtanke om sitt folk. Kom ihåg att det som kännetecknade brännoffret var att hela offret skulle brännas upp på altaret, en lämplig bild av fullständig hängivenhet. På liknande sätt visar vi vår tro på lösenoffret och vår tacksamhet för det när vi villigt och helhjärtat frambär till Jehova våra ”lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar”.
13 De kristna frambär ju inte några bokstavliga offer i form av djur eller växter, men de är däremot förpliktade att vittna om de goda nyheterna om Guds kungarike och att göra lärjungar till Jesus Kristus. (Matteus 24:14; 28:19, 20) Tar du vara på tillfällena att ta del i att offentligt bekänna eller förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike, så att många fler människor får möjlighet att få kunskap om allt det underbara som Gud har i beredskap för lydiga människor? Använder du villigt din tid och energi till att undervisa intresserade personer och hjälpa dem att bli lärjungar till Jesus Kristus? Att vi nitiskt tar del i tjänsten behagar Gud likt den rogivande lukten från ett brännoffer. — 1 Korinthierna 15:58.
Gläds över gemenskap med Gud och människor
14. Vad i Paulus ord i Hebréerna 10:24, 25 påminner om ett gemenskapsoffer?
14 Slutligen riktar Paulus uppmärksamheten på vårt förhållande till våra medkristna när vi tillber Gud. ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebréerna 10:24, 25) Uttrycken ”sporra till kärlek och förträffliga gärningar”, ”själva församlas” och ”uppmuntra varandra” påminner oss om vad gemenskapsoffret i Israel betydde för Guds folk.
15. Vilken likhet finns det mellan ett gemenskapsoffer och kristna möten?
15 Uttrycket ”gemenskapsoffer” översätts ibland ”fridsoffer (fredsoffer)”. Det hebreiska ordet för ”frid” eller ”fred” står här i pluralis, kanske för att beteckna att deltagandet i sådana offer ledde till frid med Gud och medtillbedjare. Så här säger en bibelforskare om gemenskapsoffren: ”Detta var verkligen en tid av lycklig gemenskap med förbundets Gud, då han nedlät sig att bli israeliternas gäst vid offermåltiden, samtidigt som han alltid var deras värd.” Detta påminner oss om Jesu löfte: ”Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” (Matteus 18:20) Vi får vid kristna möten nytta av uppbyggande umgänge och uppmuntrande undervisning och av medvetenheten att vår Herre Jesus Kristus är närvarande. Detta gör ett kristet möte till en glad och trosstärkande tilldragelse.
16. Vad med tanke på gemenskapsoffren är det som gör kristna möten särskilt glädjefyllda?
16 Vid gemenskapsoffret frambars allt fettet — det som omgav inälvorna, njurarna, bihanget på levern och länderna, samt fårets fettsvans — åt Jehova genom att det brändes upp och man fick det att ryka på altaret. (3 Moseboken 3:3–16) Fettet ansågs vara det näringsrikaste och bästa på djuret. Att man frambar det på altaret betecknade att man gav det bästa åt Jehova. Det som gör kristna möten särskilt glädjefyllda är att vi inte bara får undervisning, utan att vi också lovprisar Jehova. Detta kan vi göra genom att vi i all anspråkslöshet helhjärtat sjunger med i sångerna, uppmärksamt lyssnar och svarar när det ges tillfälle. Psalmisten utropade: ”Lovprisa Jah! Sjung till Jehova en ny sång, hans lov i de lojalas församling.” — Psalm 149:1.
Rika välsignelser från Jehova väntar oss
17, 18. a) Vilket storslaget offer frambar Salomo vid invigningen av templet i Jerusalem? b) Hur blev folket välsignat som ett resultat av den ceremonin?
17 Vid invigningen av templet i Jerusalem i den sjunde månaden år 1026 f.v.t. frambar kung Salomo ett ”storslaget slaktoffer inför Jehova”, vilket bestod av ”brännoffret och sädesoffret och fettstyckena av gemenskapsoffren”. Vid detta tillfälle offrades, förutom sädesoffret, sammanlagt 22.000 nötkreatur och 120.000 får. — 1 Kungaboken 8:62–65.
18 Tänk dig vad en sådan stor ceremoni måste ha kostat och hur mycket arbete som krävdes! Men det är uppenbart att de välsignelser som israeliterna fick vida överträffade kostnaderna. Vid slutet av högtiden skickade kung Salomo ”i väg folket; och de började välsigna kungen och gå till sina hem, medan de gladde sig och var väl till mods i hjärtat över allt det goda som Jehova hade gjort för sin tjänare David och för sitt folk Israel”. (1 Kungaboken 8:66) Det är verkligen sant som Salomo uttryckte saken: ”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik, och han lägger ingen smärta därtill.” — Ordspråken 10:22.
19. Vad kan vi göra för att få rika välsignelser av Jehova nu och för evigt?
19 Vi lever nu i den tid då ”skuggan av de goda ting” som skulle komma har ersatts av ”tingens själva gestalt”. (Hebréerna 10:1) Jesus Kristus har, som den store motbildlige översteprästen, redan trätt in i själva himlen och framburit värdet av sitt eget blod för att åstadkomma försoning för alla dem som visar att de har tro på hans offer. (Hebréerna 9:10, 11, 24–26) På grundval av det stora offret och genom att vi helhjärtat till Gud frambär offer av lovprisning som är rena och obefläckade kan vi också gå framåt och glädja oss och vara ”väl till mods i hjärtat”, när vi ser fram emot rika välsignelser från Jehova. — Malaki 3:10.
Hur skulle du svara?
• Vilka upplysningar och vilken tröst kan vi få av det Lagen säger om slaktoffer och offergåvor?
• Vad krävs det först och främst för att ett offer skall vara välbehagligt, och vilken innebörd har detta för oss?
• Vad kan vi offra som är jämförbart med ett frivilligt brännoffer?
• Hur kan kristna möten jämföras med gemenskapsoffer?
[Frågor]
[Bild på sidan 18]
Jehova tillhandahöll Jesu lösenoffer för människosläktets räddning
[Bild på sidan 20]
För att vår tjänst skall vara välbehaglig för Jehova måste vi vara fria från varje slag av befläckelse
[Bild på sidan 21]
Vi erkänner offentligt Jehovas godhet när vi tar del i tjänsten