Offer som behagade Gud

”Varje överstepräst tillsätts för att frambära både offergåvor och slaktoffer.” — Hebréerna 8:3.

1. Varför känner människor behov av att vända sig till Gud?

”ATT offra verkar vara lika ’naturligt’ för människan som att be; det ena visar vad hon tycker om sig själv, det andra vad hon känner för Gud.” Så skriver bibelhistorikern Alfred Edersheim. Synden förde med sig känslor av skuld, främlingskap med Gud och hjälplöshet, känslor som människor behöver bli befriade från. Det är inte svårt att förstå att människor i en sådan hopplös situation känner behov av att vända sig till Gud för att få hjälp. — Romarna 5:12.

2. Vilka tidiga berättelser om offergåvor åt Gud finner vi i Bibeln?

² Första gången Bibeln nämner att man offrade åt Gud är i samband med Kain och Abel. Vi läser: ”Det hände sig efter någon tids förlopp att Kain började bära fram några av markens frukter som offergåva åt Jehova. Men vad Abel beträffar, bar också han fram några av sin småboskaps förstlingar, ja deras fettstycken.” (1 Moseboken 4:3, 4) Därefter läser vi om hur Noa byggde ett ”altare” och offrade ”brännoffer” åt Jehova Gud efter det att Jehova hade bevarat honom igenom den stora översvämning som tillintetgjorde den onda generationen på hans tid. (1 Moseboken 8:20) Vi läser om hur Guds trogne tjänare och vän Abraham av tacksamhet för Guds löften och välsignelser vid olika tillfällen byggde altaren åt Jehova för att ”där anropa Jehovas namn”. (1 Moseboken 12:8; 13:3, 4, 18) Längre fram ställdes Abraham på sitt största trosprov, när Jehova befallde honom att frambära sin son Isak som ett brännoffer. (1 Moseboken 22:1–14) Som vi skall se kastar dessa korta berättelser mycket ljus över detta med slaktoffer.

3. Vilken roll spelar offer i tillbedjan?

³ Dessa och andra berättelser i Bibeln visar att offrande av något slag ingick i tillbedjan långt innan Jehova gav särskilda lagar om offer. I överensstämmelse med detta definierar ett uppslagsverk ”offer” som ”en religiös rit i vilken ett föremål offras till en gudomlighet för att skapa, upprätthålla eller återställa en människas goda förhållande till det som hon betraktar som heligt”. Men detta väcker några viktiga frågor som är värda att begrunda, till exempel: Varför behövs det offer i tillbedjan? Vad slags offer är godtagbara för Gud? Och vad betyder forntida offer för oss nu?

 Varför behövs det offer?

4. Hur gick det för Adam och Eva när de hade syndat?

⁴ Adam syndade uppsåtligt, när han tog av frukten från trädet för kunskapen om gott och ont och åt av den. Straffet för denna olydnadshandling var döden, enligt vad Gud uttryckligen hade sagt: ”På den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.” (1 Moseboken 2:17) Adam och Eva fick till slut skörda syndens lön genom att de dog. — 1 Moseboken 3:19; 5:3–5.

5. Varför tog Jehova initiativet till att hjälpa Adams avkomlingar, och vad gjorde han för dem?

⁵ Hur är det då med Adams avkomlingar? Eftersom de har ärvt synd och ofullkomlighet från Adam, är de underkastade samma främlingskap med Gud och samma hopplöshet och död som det första människoparet upplevde. (Romarna 5:14) Men Jehova är inte bara en rättvisans och kraftens Gud, utan han är först och främst en kärlekens Gud. (1 Johannes 4:8, 16) Därför tar han initiativet till att reparera skadan. Bibeln säger att ”den lön synden betalar ut är död” och tillägger sedan: ”Men den gåva Gud ger är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.” — Romarna 6:23.

6. Vad är Jehovas vilja angående den skada som Adams synd har åsamkat?

⁶ Som en garanti för den gåvan tillhandahöll Jehova Gud något som skulle täcka över det som gick förlorat genom Adams överträdelse. Det hebreiska ordet kafạr betydde antagligen från början ”täcka över” eller kanske ”utplåna”, och det översätts också med ”försoning”. * Jehova tillhandahöll med andra ord något som kunde täcka över den synd som ärvts från Adam och utplåna den skada som blev följden av den, så att de som var kvalificerade för den gåvan kunde bli befriade från synd och död. — Romarna 8:21.

7. a) Vilket hopp gavs genom Guds dom över Satan? b) Vilket pris måste betalas för att mänskligheten skulle befrias från synd och död?

⁷ Omedelbart efter det att det första människoparet hade syndat gavs en antydan om att det fanns hopp om att bli befriad från slaveriet under synd och död. När Jehova uttalade sin dom över Satan, som representerades av en orm, sade han: ”Jag kommer att sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han kommer att krossa huvudet på dig, och du kommer att krossa hälen på honom.” (1 Moseboken 3:15) Detta profetiska löfte tände en stråle av hopp hos alla som satte tro till det. Men ett pris måste betalas för den befrielsen. Det var inte bara så att den utlovade Säden skulle komma och krossa Satan, utan den måste själv krossas i hälen, dvs. lida döden, men inte för alltid.

8. a) Hur visade sig Kain bli en besvikelse? b) Varför tog Gud emot Abels offer?

⁸ Adam och Eva funderade säkert en hel del över vem den utlovade Säden kunde vara. När Eva födde sin förstfödde son, Kain, förklarade hon: ”Jag har frambringat en man med Jehovas bistånd.” (1 Moseboken 4:1) Tänkte hon kanske att hennes son skulle visa sig bli Säden? Hur hon än tänkte, så visade sig både Kain och hans offergåva bli en besvikelse. Hans bror Abel däremot visade tro på Guds löfte och offrade några förstlingar av sin hjord åt Jehova. Vi läser: ”Genom tro frambar Abel åt Gud ett värdefullare offer än Kain, genom vilken tro han fick det vittnesbördet att han var rättfärdig.” — Hebréerna 11:4.

9. a) Vad satte Abel tro till, och hur uttryckte han det? b) Vad åstadkom Abels offergåva?

⁹ Abel hade inte bara tro på Gud, vilket också Kain måste ha haft, utan han hade också tro på Guds löfte om en säd som skulle åstadkomma räddning för trogna människor. Abel fick inte veta hur detta skulle gå till, men Guds löfte gjorde honom medveten om  att någon måste krossas i hälen. Ja, han drog tydligen slutsatsen att blod måste utgjutas, själva grundtanken med offer. Abel frambar till livets källa, Jehova, en offergåva i vilken liv och blod ingick, antagligen som ett bevis på sin intensiva längtan efter och förväntan på uppfyllelsen av Jehovas löfte. Det var detta uttryck för tro som gjorde att Abels slaktoffer behagade Jehova och på sätt och vis uttryckte det centrala med offer, dvs. ett sätt genom vilket syndiga människor kan närma sig Gud och få hans gillande. — 1 Moseboken 4:4; Hebréerna 11:1, 6.

10. Hur blev innebörden av offer klargjord genom detta att Jehova bad Abraham offra Isak?

¹⁰ Den djupa innebörden i offer klargjordes på ett dramatiskt sätt, när Jehova befallde Abraham att frambära sin son Isak som ett brännoffer. Det offret genomfördes inte bokstavligen, men det tjänade ändå som en bild av vad Jehova själv skulle komma att göra, nämligen frambära sin enfödde Son som det största offret som han någonsin gjort för att genomföra sin vilja med mänskligheten. (Johannes 3:16) Genom slaktoffren och offergåvorna i den mosaiska lagen ställde Jehova upp profetiska mönster för att lära sitt utvalda folk vad de måste göra för att få förlåtelse för sina synder och för att stärka sitt hopp om räddning. Vad kan vi lära av dessa?

Offer som Jehova godtog

11. Vilka två kategorier av offergåvor frambars av Israels överstepräst, och för vilket syfte?

¹¹ ”Varje överstepräst tillsätts för att frambära både offergåvor och slaktoffer”, skriver aposteln Paulus. (Hebréerna 8:3) Lägg märke till att Paulus delar upp de offer som frambars av översteprästen i det forntida Israel i två kategorier, nämligen ”offergåvor” och ”slaktoffer” eller ”slaktoffer för synder”. (Hebréerna 5:1) Människor ger vanligtvis gåvor för att uttrycka tillgivenhet och uppskattning eller för att odla vänskap och bli omtyckta eller accepterade. (1 Moseboken 32:20; Ordspråken 18:16) På liknande sätt kan man betrakta många av de offer som Lagen föreskrev som ”offergåvor” åt Gud för att söka hans ynnest. * Överträdelser av Lagen krävde en gottgörelse, och därför frambars ”slaktoffer för synder”. I de fem Moseböckerna, i synnerhet i Andra, Tredje och Fjärde Moseboken, finner vi beskrivningar av olika slag av slaktoffer och offergåvor. Även om vi kan ha svårt att tillgodogöra oss och komma ihåg alla detaljer, så förtjänar vissa huvuddrag av de olika slagen av offer att uppmärksammas.

12. Var i Bibeln kan vi få en översikt över offren i Lagen?

¹² I 3 Moseboken, kapitel 1 till 7, beskrivs fem huvudtyper av offer var för sig, även om somliga av dem frambars tillsammans. Det är brännoffer, sädesoffer, gemenskapsoffer, syndoffer och skuldoffer. Vi lägger också märke till att dessa offer beskrivs två gånger i dessa kapitel. Första gången i 3 Moseboken 1:2 till 6:7, där det räknas upp vad som skulle offras på altaret, och andra gången i 3 Moseboken 6:8 till 7:36, där det talas om de andelar som avsattes för prästerna och de som var reserverade för den som offrade. I 4 Moseboken, kapitel 28 och 29, finner vi sedan vad som skulle  kunna beskrivas som en utförlig tidtabell, som anger när och hur ofta olika offer skulle frambäras — vad som skulle frambäras varje dag, varje vecka, varje månad och vid de årliga högtiderna.

13. Beskriv de offer som frambars frivilligt som gåvor åt Gud.

¹³ Bland de offer som frambars frivilligt som gåvor eller som ett sätt att närma sig Gud för att få hans gillande var brännoffren, sädesoffren och gemenskapsoffren. Vissa kännare menar att det hebreiska uttrycket för ”brännoffer” betyder ”ett uppstigande offer”. Detta är passande, för vid ett brännoffer brändes det slaktade djuret upp på altaret, och en välluktande eller rogivande lukt steg upp till himlen till Gud. Utmärkande för brännoffret var att hela djuret offrades till Gud efter det att dess blod hade stänkts runt altaret. Prästen fick ”alltsammans att ryka på altaret som ett brännoffer, ett eldsoffer med en rogivande lukt för Jehova”. — 3 Moseboken 1:3, 4, 9; 1 Moseboken 8:21.

14. Hur frambars sädesoffret?

¹⁴ Sädesoffret beskrivs i 3 Moseboken, kapitel 2. Det var ett frivilligt offer som bestod av fint mjöl, som vanligtvis hade fuktats med olja och där man tillsatt virak. ”Prästen skall av det gripa sin hand full av dess fina mjöl och dess olja tillsammans med all dess virak; och han skall få det att ryka på altaret som en påminnelsedel av det, som ett eldsoffer med en rogivande lukt för Jehova.” (3 Moseboken 2:2) Virak var en av ingredienserna i den heliga rökelse som brändes på rökelsealtaret i tältboningen och templet. (2 Moseboken 30:34–36) Det var antagligen detta som kung David hade i tankarna när han skrev: ”Må min bön beredas som rökelse inför dig, mina handflators upplyftande som kvällens sädesoffer.” — Psalm 141:2.

15. Vad var syftet med gemenskapsoffret?

¹⁵ Ett annat frivilligt offer var gemenskapsoffret, och det beskrivs i 3 Moseboken, kapitel 3. Uttrycket kan också återges ”ett slaktoffer  av fridsoffer”. Det hebreiska ordet för ”fred (frid)” betecknar mycket mer än bara avsaknaden av krig eller oroligheter. ”I Bibeln betecknar det detta och även ett tillstånd eller förhållande av fred med Gud, välstånd, glädje och lycka”, heter det i boken Studies in the Mosaic Institutions. Gemenskapsoffren frambars således inte för att trygga fred med Gud, som om man skulle kunna blidka honom, utan för att uttrycka tacksamhet för eller för att fira det välsignade tillstånd av fred med Gud som de som var godkända av honom åtnjöt. Prästerna och den som offrade åt av offret efter det att blodet och fettet hade offrats åt Jehova. (3 Moseboken 3:17; 7:16–21; 19:5–8) I bildlig bemärkelse tog således den som offrade, prästen och Jehova Gud del i en måltid, som ett tecken på att det rådde ett fridfullt förhållande mellan dem.

16. a) Vad var syftet med syndoffret och skuldoffret? b) Hur skilde sig dessa från brännoffret?

¹⁶ Syndoffret och skuldoffret var slaktoffer som frambars för att söka förlåtelse för synd eller för att sona överträdelser av Lagen. Dessa slaktoffer skilde sig från brännoffret på så sätt att inte hela djuret offrades åt Gud, utan endast djurets fett och vissa delar av det. Resten av djuret gjorde man av med utanför lägret, och i vissa fall åt prästerna av det. Denna skillnad är betydelsefull. Brännoffret frambars som en offergåva åt Gud för att få nalkas honom, och det offrades därför helt och hållet åt Gud. Det är intressant att lägga märke till att ett brännoffer vanligtvis föregicks av ett syndoffer eller ett skuldoffer, som en antydan om att det krävdes förlåtelse för synder för att en syndares offergåva skulle godtas av Gud. — 3 Moseboken 8:14, 18; 9:2, 3; 16:3, 5.

17, 18. För vad gällde syndoffret, och vad var syftet med skuldoffret?

¹⁷ Syndoffret godtogs endast för oavsiktliga synder mot Lagen, synder som hade begåtts på grund av köttets svaghet. ”Ifall en själ” syndade ”av misstag i vilken som helst av de saker, som enligt Jehovas befallning” inte fick göras, då skulle syndaren frambära ett syndoffer i förhållande till sin ställning i samhället. (3 Moseboken 4:2, 3, 22, 27) Förhärdade syndare däremot avskars, och det fanns inga offer för dem. — 2 Moseboken 21:12–15; 3 Moseboken 17:10; 20:2, 6, 10; 4 Moseboken 15:30; Hebréerna 2:2.

¹⁸ Innebörden i och syftet med skuldoffer förklaras i 3 Moseboken, kapitel 5 och 6. Någon kunde ha syndat oavsiktligt. Han kunde genom sin överträdelse ha ådragit sig skuld till sin medmänniska eller till Jehova Gud, och detta orätta måste gottgöras eller rättas till. Flera kategorier av synd omnämns. Några var synder som gällde individen (5:2–6), några var synder mot ”Jehovas heliga ting” (5:14–16), och några var, även om de inte var helt oavsiktliga, synder som berodde på orätta begär eller köttslig svaghet (6:1–3). Förutom att bekänna sådana synder skulle den som begått dem också ge ersättning där så var tillbörligt och därefter frambära ett skuldoffer åt Jehova. — 3 Moseboken 6:4–7.

Något bättre skulle komma

19. Varför vann inte israeliterna Guds ynnest, trots att de hade Lagen och dess offer?

¹⁹ Den mosaiska lagen med alla dess slaktoffer och offergåvor gavs åt israeliterna för att de skulle kunna närma sig Gud och äga hans ynnest och välsignelse tills den utlovade Säden kom. Aposteln Paulus, som var jude, uttryckte  det så här: ”Lagen [har] blivit vår uppfostrare som leder oss till Kristus, för att vi skall kunna förklaras rättfärdiga på grund av tro.” (Galaterna 3:24) Tyvärr tog inte israeliterna som nation betraktade emot denna fostran, utan missbrukade det privilegium de hade. Därför blev alla deras slaktoffer motbjudande för Jehova, som sade: ”Jag har fått nog av helbrännoffer av baggar och fettet av välgödda djur; och i ungtjurars och bagglamms och bockars blod har jag inte funnit behag.” — Jesaja 1:11.

20. Vad hände år 70 v.t. med Lagen och dess offer?

²⁰ År 70 v.t. fick den judiska tingens ordning med dess tempel och prästerskap sitt slut. Därefter kunde man inte längre offra på det sätt som Lagen föreskrev. Innebär detta att offren som var en integrerande del av Lagen har förlorat all sin innebörd för Guds nutida tillbedjare? Detta skall vi undersöka i följande artikel.

[Fotnoter]

Kan du förklara?

• Vad var det som fick trogna män i forntiden att frambära offer åt Jehova?

• Varför behövdes det offer?

• Vilka huvudtyper av offer frambars under Lagen, och vad var syftet med dem?

• Vilket huvudsyfte tjänade Lagen och dess offer enligt Paulus?

[Frågor]

[Bild på sidan 14]

Abels offer behagade Jehova därför att det visade att han hade tro på Jehovas löfte

[Bild på sidan 15]

Förstår du innebörden i den här scenen?