Klarar du av att vänta?

HUR mycket tid tror du att folk använder varje år bara till att vänta? De väntar i kön i affären eller på bensinstationen. De väntar på att bli betjänade i en restaurang. De väntar på att få träffa läkaren eller tandläkaren. De väntar på bussar och tåg. Ja, en förvånansvärd mängd tid i en människas liv går åt till att vänta på sådant som skall hända. Enligt en beräkning förlorar enbart tyskarna 4,7 miljarder timmar om året bara på att vänta i trafikstockningar! Någon räknade ut att detta motsvarar den sammanlagda förväntade livslängden för omkring 7.000 personer.

Att vänta kan vara mycket frustrerande. I våra dagar tycks det aldrig finnas tillräckligt med tid att göra allt man vill, och att tänka på de andra saker som vi borde göra kan göra väntan till en verklig prövning. Författaren Alexander Rose sade en gång: ”Halva våndan med att leva är att vänta.”

Den amerikanske statsmannen Benjamin Franklin erkände att väntan också kan vara kostsam. För över 250 år sedan konstaterade han: ”Tid är pengar.” Det är därför företag söker sätt att undvika onödiga förseningar under arbetsprocessen. Fler varor som produceras på kortare tid kan betyda större vinster. Företag som direkt betjänar allmänheten försöker erbjuda snabb service — snabbmat, drive-in-banker och liknande — därför att de vet att kunden uppskattar att väntetiden minskas.

Slösar vi bort vår tid?

Den amerikanske 1800-talspoeten Ralph Waldo Emerson klagade en gång: ”Tänk så mycket av en människas liv som förloras på att vänta!” En mera sentida författare, Lance Morrow, klagade över den långtråkighet och de fysiska obehag som hör samman med att vänta. Men sedan talade han om ”den mer smygande våndan  i att vänta”. Vad är det? ”Vetskapen att ens mest dyrbara resurs, tiden, en del av ens liv, bara stjäls ifrån en utan att man har någon möjlighet att få den tillbaka.” Det är sorgligt men sant. Tid som går förlorad på grund av väntan är för alltid förlorad.

Om livet inte var så kort, skulle väntan naturligtvis inte vara ett så stort bekymmer. Men livet är kort. För tusentals år sedan sade psalmisten: ”Våra års dagar är i sig själva sjuttio år; och om de på grund av särskild kraft är åttio år, innebär deras ivriga strävan ändå bara vedermöda och skadliga ting; ty det kommer helt visst att snabbt gå förbi, och bort flyger vi.” (Psalm 90:10) Var vi än bor och vilka vi än är, är vårt liv begränsat — dagarna, timmarna, minuterna som ligger framför oss när vi föds. Ändå kan vi inte undvika situationer där vi tvingas att slösa något av den dyrbara tiden på att vänta — på sådant som skall hända eller på människor.

Att lära sig att vänta

De flesta av oss har någon gång åkt bil med någon som hela tiden försökt köra om fordonet framför. Ofta är det helt onödigt, för föraren har inte så bråttom och har sällan en bestämd tid som han måste passa. Men han kan inte acceptera att det är någon annan som bestämmer farten. Hans brist på tålamod röjer att han inte har lärt sig att vänta. Lärt sig? Ja, att veta hur man väntar är något man måste lära sig. Ingen föds med den förmågan. Spädbarn kräver omedelbar uppmärksamhet när de är hungriga eller när något känns obehagligt. Det är först när de blir äldre som de förstår att de ibland måste vänta på det de vill ha. Ja, eftersom väntan är en ofrånkomlig del av livet, är det ett tecken på mognad om man kan vänta tålmodigt när det behövs.

Naturligtvis uppstår det ibland situationer då det är bråttom och då man kan förstå att någon visar otålighet. En ung man som i ilfart kör sin hustru till sjukhuset därför att deras barn skall till att födas blir med all rätt otålig på grund av förseningar. De änglar som uppmanade Lot att lämna Sodom hade inte tid att vänta medan Lot dröjde. Ödeläggelse hotade, och Lots och hans familjs liv stod på spel. (1 Moseboken 19:15, 16) Men i de flesta fall står inga liv på spel när människor tvingas vänta. I de fallen skulle saker och ting bli mycket trevligare om alla lärde sig att visa mer tålamod — även om väntan berodde på någons ineffektivitet eller bristande intresse. Det skulle dessutom vara lättare att visa tålamod om alla lärde sig hur man effektivt använder den tid som går åt till att vänta. I rutan på sidan 5 ges några förslag på hur man kan göra väntan mer uthärdlig och kanske också får nytta av väntetiden.

Man kan inte förbise att en otålig ande kan avslöja en stolt inställning, en känsla av att man är för betydelsefull för att behöva vänta. För alla som har en sådan inställning är följande ord i Bibeln värda att begrunda: ”Bättre är den som är tålmodig än den som är högmodig i anden.” (Predikaren 7:8) Högmod, eller stolthet, är en allvarlig brist i personligheten, och ett bibliskt ordspråk lyder: ”Var och en som har ett stolt hjärta är något avskyvärt för Jehova.” (Ordspråken 16:5) Att lära sig tålamod — att lära sig att vänta — kan därför kräva att vi noga granskar oss själva och vårt förhållande till människor runt omkring oss.

Tålamod kommer att belönas

Vi tycker vanligtvis att det är lättare att vänta, om vi är övertygade om att det vi väntar på är värt dröjsmålet och att det verkligen kommer till slut. I det här avseendet är det bra att tänka på det faktum att alla uppriktiga tillbedjare av Gud väntar på uppfyllelsen av hans storslagna löften som finns i Bibeln. I en psalm inspirerad av Gud läser vi till exempel: ”Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” Och i ett av aposteln Johannes brev läser vi ett liknande löfte: ”Den som gör Guds vilja, han består för evigt.” (Psalm 37:29; 1 Johannes 2:17) Det är tydligt att om vi kunde leva för evigt, skulle väntan inte vara något stort problem. Men vi lever inte för evigt i detta nu. Är det över huvud taget realistiskt att tala om evigt liv?

 Innan vi besvarar den frågan, bör vi tänka på att Gud skapade våra första föräldrar med utsikten att leva för evigt. Det var bara därför att de syndade som de gick miste om denna framtidsutsikt både för sig själva och för sina barn — däribland oss. Men omedelbart efter deras synd tillkännagav Gud sitt beslut att avlägsna det som blev följden av deras olydnad. Han lovade att det skulle komma en ”säd”, och denna säd visade sig vara Jesus Kristus. — 1 Moseboken 3:15; Romarna 5:18.

Det beror på oss själva och de beslut vi fattar om vi som enskilda individer skall dra nytta av uppfyllelsen av hans löften. Att göra det kräver tålamod. För att hjälpa oss att lära oss detta slag av tålamod uppmuntrar Bibeln oss att begrunda exemplet med en jordbrukare. Han sår sin säd och har inget annat val än att tålmodigt vänta — och göra vad han kan för att skydda sin gröda — tills det är tid för skörd. Då blir hans tålamod belönat, och han ser frukten av sitt arbete. (Jakob 5:7) Aposteln Paulus nämner ett annat exempel på tålamod. Han påminner oss om trogna män och kvinnor från förr. De såg fram emot uppfyllelsen av det Gud beslutat, men de var tvungna att invänta Guds fastställda tid. Paulus uppmanar oss att efterlikna dessa ”som genom tro och tålamod ärver löftena”. — Hebréerna 6:11, 12.

Ja, väntan är en oundviklig del av livet. Men det behöver inte vara en ständig källa till sorg. För dem som väntar på uppfyllelsen av Guds löften kan det bli en källa till glädje. De kan fylla den tid som används till att vänta med att odla ett nära förhållande till Gud och göra gärningar som visar deras tro. Och genom bön, studium och begrundan kan de uppodla en orubblig förtröstan på att allt Gud har lovat kommer att genomföras i hans rätta tid.

[Ruta/Bilder på sidan 5]

MINSKA DEN PLÅGA SOM VÄNTAN FÖR MED SIG!

Planera! Om du vet att du måste vänta, kan du förbereda dig, så att du kan läsa, skriva, sticka, virka eller göra något annat nyttigt.

Använd tiden till meditation och begrundan, något som blir allt svårare i vår hektiska värld.

Ha något bredvid telefonen som du kan läsa när du får vänta; på fem eller kanske tio minuter hinner man läsa flera sidor.

Om du väntar i en grupp, använd möjligheten, om tillfälle ges, att inleda ett samtal med andra och att dela med dig åt dem av uppbyggande tankar.

Ha ett anteckningsblock eller något att läsa i bilen för oväntade stunder av väntan.

Blunda, slappna av eller be.

DEN TID MAN FÅR VÄNTA KAN VARA EN TILLGÅNG, OM MAN HAR RÄTT INSTÄLLNING OCH ÄR FÖRUTSEENDE.