Vad betyder vårt dyrbara arv för dig?
Vad betyder vårt dyrbara arv för dig?
”Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv det kungarike som har varit berett åt er från världens grundläggning.” — MATTEUS 25:34.
1. Vad har människor ärvt?
ALLA människor har ärvt något. För somliga kan arvet innebära ett bekvämt liv i materiellt avseende, medan det för andra kan innebära ett liv i fattigdom. Ibland har tidigare generationer, på grund av det de har upplevt eller hört, till sina efterkommande fört i arv ett intensivt hat till en annan etnisk grupp. Det finns emellertid ett arv som vi alla har gemensamt, och det är synden som vi har ärvt från den första människan, Adam. Det är ett arv som till slut leder till döden. — Predikaren 9:2, 10; Romarna 5:12.
2, 3. Vilket arv gjorde Jehova från början möjligt för Adams avkomlingar att få, men varför fick de inte detta?
2 Från början erbjöd Jehova som en kärleksfull himmelsk Fader människorna ett helt annat arv, nämligen fullkomligt, evigt liv i ett paradis. Våra första föräldrar, Adam och Eva, fick en fullkomlig och syndfri start. Jehova Gud gav människorna planeten jorden som gåva. (Psalm 115:16) Han gav Edens trädgård som ett smakprov på hur hela jorden skulle komma att bli. Han gav också våra första föräldrar en underbar och fascinerande uppgift. De skulle få barn, ta hand om jorden med alla dess olika djur och växter och utvidga paradiset till att omfatta hela jorden. (1 Moseboken 1:28; 2:8, 9, 15) Deras avkomlingar skulle också ta del i detta. Vilket fantastiskt arv att kunna lämna vidare till dem!
3 Men om Adam och Eva och deras avkomlingar skulle få uppleva allt detta, måste de ha ett gott förhållande till Jehova Gud och älska och lyda honom. Men Adam och Eva uppskattade inte det han hade gett dem och lydde inte hans bud. De förlorade sitt paradisiska hem och de underbara framtidsutsikter som Gud hade gett dem. Och därför kunde de inte heller överlämna detta till sina avkomlingar. — 1 Moseboken 2:16, 17; 3:1–24.
4. Hur kan vi få ärva det som Adam förverkade rätten till?
4 I sin barmhärtighet såg Jehova Gud till att Adams och Evas avkomlingar skulle få möjlighet att ärva det som Adam hade förverkat rätten till. Hur då? Vid Guds bestämda tid frambar hans egen Son, Jesus Kristus, sitt fullkomliga liv som ett offer för Adams avkomlingar och köpte dem därigenom. Men de får inte automatiskt del av arvet. De måste få en godkänd ställning inför Gud genom att utöva tro på Jesu offers syndförsonande värde och genom att visa den tron genom lydnad. (Johannes 3:16, 36; 1 Timoteus 2:5, 6; Hebréerna 2:9; 5:9) Visar ditt sätt att leva att du uppskattar den anordningen?
Ett arv som vidarebefordrades genom Abraham
5. Hur visade Abraham att han uppskattade sitt förhållande till Jehova?
5 I genomförandet av sitt uppsåt med jorden handlade Jehova Gud på ett särskilt sätt med Abraham. Han befallde denne trogne man att lämna sitt land och flytta till ett land som han själv skulle visa honom, och Abraham lydde villigt. När Abraham hade kommit dit, sade Jehova att Abrahams avkomlingar, och inte Abraham själv, skulle få ärva landet. (1 Moseboken 12:1, 2, 7) Hur reagerade Abraham? Han var villig att tjäna Jehova Gud varhelst och på vilket sätt som denne än befallde honom, så att hans avkomlingar skulle kunna få sitt arv. I 100 år och ända fram till sin död tjänade Abraham Jehova i ett land som inte var hans eget. (1 Moseboken 12:4; 25:8–10) Skulle du ha gjort det? Jehova kallade Abraham sin ”vän”. — Jesaja 41:8.
6. a) Vad visade Abraham genom sin villighet att offra sin son? b) Vilket dyrbart arv kunde Abraham föra vidare till sina avkomlingar?
6 Abraham hade väntat i många år innan han fick sin innerligt älskade son, Isak. Och när denne efter vad det verkar hade vuxit upp till en ung man, befallde Jehova Abraham att ta honom och frambära honom som ett offer. Trots att Abraham inte kände till att han genom att göra detta skulle få demonstrera vad Gud själv skulle komma att göra genom att ge sin Son som en lösen, lydde han. När han så stod i begrepp att frambära Isak som ett offer, hindrade Jehovas ängel honom. (1 Moseboken 22:9–14) Eftersom Jehova redan hade sagt att hans löften till Abraham skulle uppfyllas genom Isak, måste Abraham ha haft tro på att Gud, om så skulle behövas, kunde föra tillbaka Isak från de döda, och det trots att något sådant aldrig tidigare hade hänt. (1 Moseboken 17:15–18; Hebréerna 11:17–19) På grund av att Abraham inte undanhöll ens sin son förklarade Jehova: ”Genom din säd kommer sannerligen alla nationer på jorden att välsigna sig.” (1 Moseboken 22:15–18) Detta visade att den säd som nämndes i 1 Moseboken 3:15, den messianske befriaren, skulle komma genom Abrahams släktlinje. Vilket dyrbart arv att föra vidare!
7. Hur visade Abraham, Isak och Jakob att de uppskattade sitt arv?
7 Abraham kände inte till innebörden i det som Jehova då gjorde, och det gjorde inte heller hans son Isak eller hans sonson Jakob, vilka blev ”arvingar med honom till precis samma löfte”. Men de litade alla på Jehova. De anslöt sig inte till någon av stadsstaterna i landet, eftersom de såg fram emot något bättre — ”staden som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud”. (Hebréerna 11:8–10, 13–16) Men det var inte alla Abrahams avkomlingar som uppskattade det dyrbara arv som de kunde få genom Abraham.
Några som föraktade arvet
8. Hur visade Esau att han inte uppskattade sitt dyrbara arv?
8 Isaks äldste son, Esau, satte inte värde på sin förstfödslorätt. Och eftersom han inte uppskattade heliga ting, sålde han den en dag när han var hungrig till sin bror, Jakob. För vad då? Jo, i utbyte mot ett enda mål mat bestående av bröd och en linsrätt! (1 Moseboken 25:29–34; Hebréerna 12:14–17) Det var från Jakob, vars namn Gud ändrade till Israel, som den nation skulle komma genom vilken Gud skulle uppfylla sina löften till Abraham. Vilka möjligheter öppnade detta speciella arv för dem?
9. Från vad befriades Jakobs eller Israels avkomlingar på grund av sitt andliga arv?
9 Under en period av hungersnöd flyttade Jakob och hans familj till Egypten, där de blev mycket talrika men också gjordes till slavar. Jehova Gud hade emellertid inte glömt sitt förbund med Abraham. Vid sin fastställda tid befriade han därför Israels söner ur slaveriet och talade om för dem att han skulle föra dem till ett land som flöt ”av mjölk och honung”, det land som han hade lovat Abraham. — 2 Moseboken 3:7, 8; 1 Moseboken 15:18–21.
10. Vad, som var av speciell betydelse för Israels söners arv, inträffade vid berget Sinai?
10 När Israels söner var på väg till det utlovade landet, församlade Jehova dem vid berget Sinai, och där sade han till dem: ”Om ni noggrant lyder min röst och verkligen håller mitt förbund, då kommer ni sannerligen att bli min särskilda egendom ur alla andra folk, för hela jorden tillhör mig. Och ni, ni kommer att bli mig ett kungarike av präster och en helig nation.” (2 Moseboken 19:5, 6) Efter det att folket frivilligt och enhälligt hade samtyckt till detta gav Jehova dem sin lag, något som han inte hade gjort för något annat folk. — Psalm 147:19, 20.
11. Nämn några av de dyrbara ting som ingick i Israels söners andliga arv.
11 Den här nya nationen hade verkligen ett enastående andligt arv! De tillbad den ende sanne Guden. Han hade befriat dem ur Egypten, och de hade bevittnat de vördnadsbjudande händelser som inträffade i samband med att Lagen gavs vid berget Sinai. Och deras arv utökades när de genom profeterna fick fler ”heliga utsagor” från Gud. (Romarna 3:1, 2) Jehova hade utsett dem till att vara vittnen för honom. (Jesaja 43:10–12) Den messianska Säden skulle komma i deras nation. Lagen pekade fram emot honom och talade om vad som skulle känneteckna honom. Den skulle också hjälpa dem att inse sitt behov av honom. (Galaterna 3:19, 24) De skulle också erbjudas möjlighet att få tjäna tillsammans med denna messianska säd som ett kungarike av präster och en helig nation. — Romarna 9:4, 5.
12. Vad fick israeliterna inte uppleva, trots att de kom in i det utlovade landet? Varför fick de inte det?
12 Jehova uppfyllde sitt löfte och förde israeliterna till det utlovade landet. Men på grund av deras brist på tro blev det landet inte, som aposteln Paulus längre fram förklarade, någon verklig ”viloplats”. Eftersom de inte insåg syftet med Guds vilodag, som började efter det att han hade skapat Adam och Eva, och inte ville arbeta i linje med det, kom de som folk betraktade inte in i ”Guds vila”. — Hebréerna 4:3–10.
13. Vad gick Israel som nation miste om för att den inte uppskattade sitt andliga arv?
13 Det köttsliga Israel hade kunnat fylla hela antalet av dem som skulle vara tillsammans med Messias i hans himmelska kungarike som ett kungarike av präster och en helig nation. Men de uppskattade inte sitt dyrbara arv. Det var endast ett fåtal köttsliga israeliter som tog emot Messias när han kom. Och därför var det endast ett litet antal av dem som ingick i det förutsagda kungariket av präster. Guds kungarike togs ifrån det köttsliga Israel och gavs åt en nation som frambringade ”dess frukter”. (Matteus 21:43) Vad är det för en nation?
Ett himmelskt arv
14, 15. a) Hur började nationerna välsigna sig genom Abrahams ”säd” efter Jesu död? b) Vad får medlemmarna av ”Guds Israel” som ett arv?
14 Den nation som fick ”kungariket” var ”Guds Israel”, det andliga Israel, som utgörs av 144.000 av anden pånyttfödda efterföljare till Jesus Kristus. (Galaterna 6:16; Uppenbarelseboken 5:9, 10; 14:1–3) Några av dessa 144.000 var köttsliga judar, men flertalet kom från de icke-judiska nationerna. Därigenom började Jehovas löfte till Abraham om att alla nationer skulle bli välsignade genom hans ”säd” att uppfyllas. (Apostlagärningarna 3:25, 26; Galaterna 3:8, 9) Under denna första uppfyllelse blev människor av nationerna smorda med helig ande och adopterade av Jehova Gud som andliga söner, bröder till Jesus Kristus. De blev därigenom också en underordnad del av ”säden”. — Galaterna 3:28, 29.
15 Före sin död introducerade Jesus för blivande judiska medlemmar av den nya nationen ett nytt förbund, som skulle göras giltigt genom hans eget blod. De som på grund av sin tro på detta offer fördes in i det förbundet skulle göras ”fullkomliga för beständigt”. (Hebréerna 10:14–18) De kunde förklaras ”rättfärdiga” och få sina synder förlåtna. (1 Korinthierna 6:11) I den bemärkelsen var de således som Adam var innan han syndade. Men de skulle inte leva i ett jordiskt paradis, utan Jesus sade att han skulle gå för att bereda en plats åt dem i himlen. (Johannes 14:2, 3) De offrar möjligheterna till ett liv på jorden för att få ett ”arv” ”förvarat” åt sig ”i himlarna”. (1 Petrus 1:4) Vad skall de göra där? Jesus förklarade: ”Jag sluter ett förbund med er ... om ett kungarike.” — Lukas 22:29.
16. Vilket underbart tjänsteuppdrag ligger framför de smorda kristna?
16 De som skall härska tillsammans med Kristus i himlarna kommer bland annat att få vara med om att avlägsna varje spår av uppror mot Jehovas suveränitet från jorden. (Uppenbarelseboken 2:26, 27) Som en underordnad del av Abrahams andliga säd kommer de att få vara med om att se till att människor av alla nationer får del av den välsignelse som ett fullkomligt liv utgör. (Romarna 8:17–21) De har verkligen ett dyrbart arv! — Efesierna 1:16–18.
17. Vilka sidor av sitt arv åtnjuter de smorda kristna medan de är här på jorden?
17 Men Jesu smorda efterföljares arv hör inte bara framtiden till. Jesus har som ingen annan kunnat hjälpa dem att lära känna Jehova, den ende sanne Guden. (Matteus 11:27; Johannes 17:3, 26) Genom ord och exempel lärde Jesus dem vad det innebär att lyda Jehova och sätta sin ”tillit till honom”. (Hebréerna 2:13; 5:7–9) Han betrodde dem med kunskap om sanningen om Guds uppsåt och försäkrade dem om att den heliga anden skulle leda dem till en fullständigare förståelse av den. (Johannes 14:24–26) Han inskärpte vikten av Guds kungarike i deras sinnen och hjärtan. (Matteus 6:10, 33) Han betrodde dem också med uppdraget att vittna för och göra lärjungar av människor i Jerusalem, i Judeen, i Samarien och till jordens mest avlägsna del. — Matteus 24:14; 28:19, 20; Apostlagärningarna 1:8.
Ett dyrbart arv för en stor skara
18. Hur uppfylls nu Jehovas löfte att alla nationer skall välsigna sig genom Abrahams ”säd”?
18 Hela antalet av det andliga Israel, den ”lilla hjorden” av kungarikets arvingar, har antagligen redan utvalts. (Lukas 12:32) Jehova har nu under årtionden riktat uppmärksamheten på församlandet av en stor skara andra ur alla nationer. Därigenom uppfylls Jehovas löfte till Abraham om att alla nationer skulle välsigna sig genom hans ”säd” i stor skala. Denna skara ägnar också Jehova helig tjänst och inser att deras räddning är beroende av tro på Guds Lamm, Jesus Kristus. (Uppenbarelseboken 7:9, 10) Har du tagit emot Jehovas barmhärtiga inbjudan att få bli en del av den lyckliga skaran?
19. Vilket arv ser de människor av nationerna som nu blir välsignade fram emot?
19 Vilket dyrbart arv erbjuder Jehova dem som inte tillhör den lilla hjorden? Nej, det är inte ett arv i himlen, utan det är i stället det arv som Adam hade kunnat föra vidare till sina avkomlingar, möjligheten till fullkomligt, evigt liv i ett paradis som till slut skall omfatta hela jorden. Det kommer att bli en värld där ”döden” inte skall ”vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer”. (Uppenbarelseboken 21:4) Det är därför till dig som Guds inspirerade ord riktar sig: ”Förtrösta på Jehova och gör det som är gott; bo på jorden och handla i trofasthet. Ha också din rika förnöjelse i Jehova, och han kommer att ge dig de ting ditt hjärta begär. Och bara en liten tid till, och den ondskefulle är inte mer. ... Men de saktmodiga, de kommer att besitta jorden, och de kommer helt visst att finna sin rika förnöjelse i överflödet av frid. Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” — Psalm 37:3, 4, 10, 11, 29.
20. Hur får de ”andra fåren” del av mycket av det andliga arv som de smorda kristna har?
20 Jesu ”andra får” har ett arv i det himmelska kungarikets jordiska domän. (Johannes 10:16a) Och även om de inte kommer att vara i himlen, får de del av mycket av det andliga arv som de smorda har. Det är genom gruppen av smorda, ”den trogne och omdömesgille slaven”, som de andra fåren har fått förståelse av de dyrbara löftena i Guds ord. (Matteus 24:45–47; 25:34) Både de smorda och de andra fåren har kunskap om den ende sanne Guden, Jehova, och tackar honom för Jesu offers syndförsonande värde. (Johannes 17:20, 21) De tjänar och tillber Jehova tillsammans som en hjord under en herde, Jesus Kristus. (Johannes 10:16b) De tillhör alla ett kärleksfullt världsomfattande brödraskap, och tillsammans har de privilegiet att få vara vittnen för Jehova och hans kungarike. Ja, allt detta ingår i ditt andliga arv, om du är en överlämnad och döpt Jehovas tjänare.
21, 22. Hur kan vi alla visa att vi uppskattar vårt andliga arv?
21 Hur dyrbart är detta andliga arv för dig? Uppskattar du det tillräckligt för att göra utförandet av Guds vilja till det viktigaste i ditt liv? Följer du som ett bevis på detta råden i Guds ord och från hans organisation om att regelbundet vara närvarande vid alla möten i den kristna församlingen? (Hebréerna 10:24, 25) Är det arvet så värdefullt för dig att du trots svårigheter fortsätter att tjäna Gud? Är din uppskattning av det så stark att du inte dukar under för frestelser som skulle kunna få dig att slå in på en kurs som skulle kunna leda till att du förlorade det?
22 Må vi alla uppskatta det andliga arv som Gud har gett oss. Må vi, medan vi håller blicken riktad mot det paradis som ligger framför oss, ha en full andel i de andliga privilegier som Jehova nu ger oss. Genom att vi bygger vårt liv kring vårt förhållande till Jehova bevisar vi på ett övertygande sätt att vårt gudagivna arv är dyrbart för oss. Må vi få vara bland dem som förklarar: ”Jag skall upphöja dig, o min Gud, Kungen, och jag skall välsigna ditt namn till obestämd tid, ja för evigt.” — Psalm 145:1.
Hur skulle du vilja förklara?
• Vilket arv skulle Adam ha kunnat föra vidare till oss, om han hade varit lojal mot Gud?
• Hur behandlade Abrahams avkomlingar det arv som de kunde få?
• Vad ingår i Kristi smorda efterföljares arv?
• Vad är den stora skarans arv, och hur kan de visa att de verkligen uppskattar det?
[Frågor]
[Bilder på sidan 20]
Abrahams avkomlingar fick löftet om ett dyrbart arv
[Bilder på sidan 23]
Uppskattar du ditt andliga arv?