Evig lycka — i himlen eller på jorden?

BEROR vår lycka i huvudsak på var vi lever och bor? De flesta medger villigt att lycka snarare beror på sådana faktorer som god hälsa, en mening i livet och att man har ett gott förhållande till andra. I ett bibliskt ordspråk uttrycks det så här: ”Bättre är en portion grönsaker där det finns kärlek än en tjur, gödd vid krubba, och hat därtill.” — Ordspråken 15:17.

Sorgligt nog har dock vårt jordiska hem en lång historia av hat, våld och andra former av ondska. Men hur är det då med himlen, eller andevärlden, dit många hoppas att få komma efter döden? Har himlen alltid varit en plats av lycka, frid och stillhet, utan något som stör, som man vanligtvis förväntar sig den?

Bibeln lär att Gud bor i himlen tillsammans med miljontals andevarelser som kallas änglar. (Matteus 18:10; Uppenbarelseboken 5:11) Dessa beskrivs som andliga söner till Gud. (Job 38:4, 7) Precis som människor har änglarna en fri vilja; de är inga robotar. Det innebär således att de också kan välja att göra rätt eller göra fel. Skulle det finnas änglar som valde att göra fel? Det kanske förvånar somliga att få veta att för tusentals år sedan syndade faktiskt ett betydande antal änglar mot Gud — de gjorde uppror mot honom! — Judas, vers 6.

Upprorsmakare i himlen

Synden uppstod i andevärlden på grund av det uppror som en ängel gjorde. Denne ängel, som fick namnet Satan (motståndaren) och Djävulen (baktalaren), var från början lydig men valde av egen fri vilja att göra orätt. Efter detta kom han att ha ett fördärvligt inflytande på andra andeskapelser, och på Noas tid, före den stora översvämningen, syndafloden, förenade sig därför en stor skara av dem med Satan i ett uppror mot Gud. — 1 Moseboken 6:2, fotnot i NW, studieutgåvan; 2 Petrus 2:4.

Dessa fallna änglar drevs inte ut från himlen på en gång. I stället tilläts de vara där — uppenbarligen med vissa restriktioner — i tusentals år. * Men när Guds tålamod med dessa överträdare var till ända, ”slungades” de ut från himlen för att till slut bli tillintetgjorda. En röst hördes sedan från himlen: ”Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem!” (Uppenbarelseboken 12:7–12) Det var uppenbart att de trogna änglarna gladde sig mycket över att himlarna till slut hade befriats från dessa usla bråkmakare!

Detta är något som de flesta människor inte känner till, men när man tänker på det, är det uppenbart att det inte kan råda någon verklig frid så länge förnuftsbegåvade skapelser ignorerar Guds lagar och principer. (Jesaja 57:20, 21; Jeremia 14:19, 20) Å andra sidan råder det frid och ro när alla lyder Guds lag. (Psalm 119:165; Jesaja 48:17, 18) Skulle inte jorden vara ett underbart och glädjefyllt hem, om alla människor älskade och lydde Gud och de älskade varandra? Bibeln visar att det är så!

Men hur är det med dem som själviskt vägrar att ändra sina onda vägar? Kommer de att för  evigt få störa friden för dem som uppriktigt vill göra Guds vilja? Nej, Gud tog itu med de onda änglarna i himlen, och han kommer också att ta itu med de onda människorna här på jorden.

En renad jord

”Himlarna är min tron, och jorden är min fotpall”, sade Gud. (Jesaja 66:1) Gud besitter den högsta graden av helighet och kommer inte att tillåta att hans ”fotpall” i all oändlighet är besudlad av ondska. (Jesaja 6:1–3; Uppenbarelseboken 4:8) Precis som han rensade himlen från onda andevarelser, kommer han att rensa jorden från alla onda människor, precis som följande bibeltexter visar:

”Ogärningsmännen, de kommer att avskäras, men de som hoppas på Jehova, de kommer att besitta jorden.” — Psalm 37:9.

”Det är de rättrådiga som kommer att bo på jorden, och det är de klanderfria som kommer att lämnas kvar på den. Vad de ondskefulla angår, kommer de att avskäras från själva jorden; och vad de förrädiska beträffar, kommer de att ryckas bort från den.” — Ordspråken 2:21, 22.

”Det är rättfärdigt från Guds sida att ge dem vedermöda i gengäld, som vållar er vedermöda, men er, som utstår vedermöda, lindring tillsammans med oss vid Herren Jesu uppenbarelse från himlen med sina mäktiga änglar i en flammande eld, då han låter hämnd komma över dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus. Just dessa skall lida rättsligt straff i form av evig undergång bort från Herrens ansikte och från hans styrkas härlighet.” — 2 Thessalonikerna 1:6–9.

”Dessutom håller världen [de onda människorna] på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för evigt.” — 1 Johannes 2:17.

Kommer jorden att förbli fridfull?

Bibeln visar visserligen tydligt att Gud inte hur länge som helst kommer att tolerera ondskan, men hur kan vi vara säkra på att ondskan, när den väl har avlägsnats, inte kommer tillbaka? Efter syndafloden dök den ju trots allt snart upp igen och gjorde det i så hög grad att Gud var tvungen att omintetgöra människans onda planer genom att förvirra deras språk. — 1 Moseboken 11:1–8.

Det främsta skälet till att vi kan hysa tillförsikten att ondskan inte återigen kommer att uppstå på jorden är att jorden inte längre kommer att styras av människor, vilket var fallet kort efter syndafloden. I stället kommer den att styras av Guds kungarike. Detta kungarike, som styr från himlen, kommer att vara jordens enda regering. (Daniel 2:44; 7:13, 14) Det kommer snabbt att ingripa mot alla som försöker återinföra ondskan. (Jesaja 65:20) Så småningom kommer det i själva verket att förgöra själva upphovet till ondskan — Satan, Djävulen — tillsammans med demonerna, de onda änglar som följde honom. — Romarna 16:20.

Inte heller kommer människor att behöva oroa sig för hur de skall få mat, kläder, tak över huvudet eller arbete — sådan oro som får somliga i våra dagar att slå in på brottets bana. Ja, hela jorden kommer att förvandlas till ett fruktbart paradis med ett överflöd för alla. — Jesaja 65:21–23; Lukas 23:43.

Något som är av ännu större betydelse är att detta kungarike på ett fridfullt sätt kommer att undervisa sina undersåtar om livet, samtidigt som de lyfts upp till den högsta graden av mänsklig fullkomlighet. (Johannes 17:3; Romarna 8:21) Därefter kommer mänskligheten inte längre att behöva kämpa med svagheter och syndfulla tendenser, och fullkomlig lydnad mot Gud kommer att bli både möjlig och tilltalande, precis som det var i fallet med den fullkomlige mannen Jesus.  (Jesaja 11:3) Jesus förblev i själva verket lojal mot Gud trots svåra frestelser och plågor — problem som kommer att vara helt främmande när det gäller livet i paradiset. — Hebréerna 7:26.

Varför somliga kommer till himlen

Det är dock många läsare av Bibeln som är medvetna om Jesu ord: ”I min Faders hus finns många boningar. ... Jag ... går [nu] min väg för att bereda en plats åt er.” (Johannes 14:2, 3) Motsäger inte detta tanken på evigt liv på en paradisisk jord?

De här lärorna är inte motsägelsefulla. I själva verket får den ena stöd av den andra. Till att börja med klargör Bibeln att bara ett begränsat antal trogna kristna — det vill säga 144.000 — blir uppväckta som andevarelser till att leva i himlen. Varför får de denna underbara belöning? Därför att de utgör den grupp som Johannes såg i en syn — de som ”fick liv och härskade som kungar tillsammans med Kristus i tusen år”. (Uppenbarelseboken 14:1, 3; 20:4–6) I jämförelse med de miljarder människor som är på jorden är de 144.000 i sanning en liten hjord. (Lukas 12:32) Vidare kommer de, precis som Jesus, att kunna ”hysa medkänsla med våra svagheter”, när de har tillsyn över återställandet av mänskligheten och jorden. — Hebréerna 4:15.

Jorden — mänsklighetens eviga hem

Genom att sörja för Jesu Kristi lösenoffer inledde Gud församlandet av de 144.000 för nästan 2.000 år sedan, och tecknen tyder på att den här gruppen nu är komplett. (Apostlagärningarna 2:1–4; Galaterna 4:4–7) Men Jesu offer var inte bara för synder begångna av de 144.000, ”utan också för hela världens”. (1 Johannes 2:2) Följaktligen har alla som utövar tro på Jesus utsikten att få evigt liv. (Johannes 3:16) De som sover i graven men som är i Guds minne kommer att uppväckas, inte till himlen, utan till liv på en renad jord. (Predikaren 9:5; Johannes 11:11–13, 25; Apostlagärningarna 24:15) Vad väntar dem där?

I Uppenbarelseboken 21:1–4 får vi svaret: ”Se! Guds tält är hos människorna. ... Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” Föreställ dig det — människor befrias från döden, och den smärta och de skrik den orsakar är borta för evigt! Till slut kommer Jehovas ursprungliga uppsåt med jorden och mänskligheten att nå sin strålande fullbordan. — 1 Moseboken 1:27, 28.

Vårt val — livet eller döden

Adam och Eva fick aldrig möjligheten att komma till himlen. Deras val var antingen att lyda Gud och leva för evigt på en paradisisk jord eller att vara olydiga mot honom och dö. Sorgligt nog valde de olydnad och återvände därför till markens ”stoft”. (1 Moseboken 2:16, 17; 3:2–5, 19) Det var aldrig Guds mening för människosläktet i allmänhet att människor skulle dö och befolka himlen via graven. Gud skapade myriader av änglar till att leva i himlen; dessa andevarelser är inte människor som har avlidit och som har uppväckts till liv i himlen. — Psalm 104:1, 4; Daniel 7:10.

Vad måste vi göra för att få välsignelsen att leva för evigt i paradiset på jorden? Ett första steg är att studera Guds ord, Bibeln. Jesus sade i bön: ”Detta betyder evigt liv, att de fortsätter att inhämta kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Johannes 17:3.

Att omsätta denna kunskap i handling är ett annat steg för att nå evig lycka i paradiset. (Jakob 1:22–24) De som lever efter Guds ord har hoppet att med egna ögon få se uppfyllelsen av sådana spännande profetior som den som finns nedtecknad i Jesaja 11:9 och som lyder: ”De [människorna] kommer inte att göra skada eller vålla fördärv någonstans på hela mitt heliga berg; ty jorden kommer sannerligen att vara full av Jehovas kunskap, liksom vattenmassorna täcker havets botten.”

[Fotnoter]

 [Bilder på sidan 7]

”Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” — Psalm 37:29