Bör man undersöka andra religioner?

”JAG hade gått på kristna möten i nästan ett år, och jag tyckte om att berätta för andra om Guds kungarike”, säger Miguel, som nu är ett Jehovas vittne i Sydamerika. ”Sedan började jag lyssna på religiösa program på radio och se på religiösa predikanter på TV. Jag trodde att sådana program skulle kunna hjälpa mig att bättre förstå människor som hade andra religioner. Jag insåg att deras läror inte var i harmoni med Bibeln, men jag var nyfiken.”

I samma land var Jorge nitisk i att undervisa andra om sann tillbedjan. Ändå började han också vid en viss tidpunkt lyssna på religiösa radio- och TV-program. ”Man behöver veta hur andra tänker”, brukade han säga. När man frågade honom om de tänkbara farorna med att på så sätt utsätta sig för falska läror, brukade han svara: ”Ingenting kan undergräva tron hos den som känner till Bibelns sanning.” Dessa erfarenheter väcker en viktig fråga: Är det vist att lyssna till vad andra tror?

Att känna igen sann kristendom

Efter apostlarnas död blev sann tillbedjan besmittad av de många former av efterhärmande eller falsk kristendom som uppstod med tiden. Jesus förutsåg detta och beskrev ett sätt att skilja dessa falska former av kristendom från sann kristendom. Först varnade han: ”Se upp för de falska profeterna, som kommer till er i fårakläder men invärtes är rovlystna vargar.” Sedan tillade han: ”Av deras frukter skall ni känna igen dem.” (Matteus 7:15–23) Jesu sanna efterföljare tillämpar vad han lärde, och de känns lätt igen på sina fina frukter. Precis som Jesus själv gjorde, besöker de människor för att med hjälp av Bibeln förklara  vad Guds kungarike är. De följer Jesu exempel genom att hålla sig avskilda från världens politiska och sociala tvister. De godtar Bibeln som Guds ord och respekterar den som sanningen. De gör Guds namn känt. Och eftersom de vinnlägger sig om att visa den kärlek som Gud lär oss, tar de inte del i krig. I stället behandlar de varandra som bröder. — Lukas 4:43; 10:1–9; Johannes 13:34, 35; 17:16, 17, 26.

Enligt Bibeln är det möjligt att ”se skillnaden mellan en rättfärdig och en ondskefull, mellan en som tjänar Gud och en som inte har tjänat honom”. (Malaki 3:18) Sanna tillbedjare i dag är förenade i tanke och handling, precis som de kristna under det första århundradet var. (Efesierna 4:4–6) När du väl har funnit en sådan grupp av sanna kristna, varför skulle du då vara nyfiken på andras trosåskådningar?

Ta dig i akt för falska lärare

Bibeln erkänner att även efter det att man lärt känna Bibelns sanning finns det en fara för andlig besmittelse från falska läror. Aposteln Paulus varnade: ”Se upp: kanske skall det finnas någon som vill bortföra er som sitt byte genom den filosofi och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition, i överensstämmelse med världens elementära ting och inte i överensstämmelse med Kristus.” (Kolosserna 2:8) Vilken målande beskrivning denna text ger! Likt vilddjur som vill föra bort dig och sluka dig kan falska lärare utgöra en verklig fara.

Det är sant att Paulus gav akt på vad andra trodde. Han började en gång ett tal med att säga: ”Ni män i Athen, jag iakttar att ni i allting tycks vara mer benägna än andra att frukta gudomligheterna. När jag till exempel gick förbi och noga betraktade era föremål för dyrkan, fann jag också ett altare på vilket man hade skrivit: ’Åt en okänd Gud.’” (Apostlagärningarna 17:22, 23) Men Paulus matade inte regelbundet sitt sinne med filosofierna från grekiska vältalare.

Det är en sak att ta reda på falska religioners ursprung och läror, men en helt annan sak att mata sitt sinne med sådant. * Jehova har gett ”den trogne och omdömesgille slaven” i uppdrag att ge undervisning grundad på Bibeln. (Matteus 4:4; 24:45) Paulus själv skrev: ”Ni kan inte ha andel i ’Jehovas bord’ och demoners bord. Eller ’uppeggar vi Jehova till svartsjuka’?” — 1 Korinthierna 10:20–22.

En del falska lärare kan tidigare ha varit sanna kristna, men vid någon tidpunkt vände de sig från sanning till falskhet. (Judas, vers 4, 11) Detta bör inte förvåna oss. Efter att ha talat om ”den trogne och omdömesgille slaven”, som representerar kretsen av smorda kristna, talade Jesus om den ”onde slaven”, en klass som klagar: ”Min herre dröjer” och börjar slå sina medslavar. (Matteus 24:48, 49) Ofta har dessa individer och deras efterföljare inga egna klara läror; de är endast intresserade av att förstöra andras tro. Beträffande dessa skrev aposteln Johannes: ”Om någon kommer till er och inte för med sig den läran, så ta inte emot honom i era hem, och uttala inte en hälsning till honom.” — 2 Johannes, vers 10; 2 Korinthierna 11:3, 4, 13–15.

Uppriktiga människor som söker efter sanningen gör väl i att noggrant tänka på vad de hör från olika religioner. Med tiden kommer Jehova att välsigna ärligt sinnade individer som söker sanningen. Bibeln säger om visheten från Gud: ”Om du fortsätter att söka därefter som efter silver och du fortsätter att leta därefter som efter gömda skatter, då kommer du att ... [finna] kunskap om Gud.” (Ordspråken 2:4, 5) Efter att ha funnit denna kunskap om Gud genom Bibeln och den kristna församlingen och ha sett hur Jehova välsignar dem som vägleds av den kunskapen vill sanna kristna inte längre lyssna till falska religiösa läror. — 2 Timoteus 3:14.

[Fotnoter]