Är julsederna kristna?

JULEN står för dörren. Vad innebär det för dig, din familj och dina vänner? Är det en tilldragelse med religiös innebörd, eller är det bara en tid då man festar och har roligt? Är det en tid att reflektera över Jesu Kristi födelse, eller är det en tid då man helt kan glömma kristna normer?

När man begrundar dessa frågor, måste man komma ihåg att jultraditioner kan ta sig olika uttryck beroende på var man bor. Redan namnet på högtiden skiftar. Ett uppslagsverk visar att det engelska namnet för jul, Christmas, ”härrör från det medeltida Christes Masse, Kristi mässa”. Enligt Nationalencyklopedin kommer det svenska ordet ”jul” från det fornvästnordiska ordet jól, men det ”har ännu inte fått någon tillfredsställande etymologisk förklaring”. I latinamerikanska länder kallas högtiden La Navidad, en benämning som syftar på Kristi födelse. Ta dig tid en stund och titta närmare på några av de seder och traditioner som förekommer i Mexico. Detta kan hjälpa dig att bilda dig en egen uppfattning om denna helg.

Posadas, ”de tre vise männen” och nacimiento

Festligheterna börjar den 16 december med posadas. I boken Mexico’s Feasts of Life heter det: ”Tiden är inne för posadas, nio förtrollande dagar som leder fram till julafton och som firas till minnet av Josefs och Marias ensamma vandring i staden Betlehem och det tillfälle då de äntligen fann någon som var vänlig nog att ge dem tak över huvudet. Familj och vänner samlas varje kväll för att iscensätta de dagar som föregick Kristi födelse.”

Enligt traditionen bär en grupp människor bilder av Maria och Josef till ett hus, och där ber de i sång om att få husrum, posada. De som är i huset svarar med sång tills besökarna slutligen får komma in. Då börjar en fest där några — med förbundna ögon och med en käpp i handen — turas om att försöka slå sönder en piñata, en stor dekorerad lerkruka som hänger i ett snöre. När krukan är sönderslagen, samlar man ihop innehållet (godis, frukt och annat). Därefter är det tid för mat, dryck, musik och dans. Åtta posada-fester hålls från den 16 till den 23 december. Den 24 december firas Nochebuena (julafton), och familjerna brukar då komma tillsammans för att äta en särskild måltid.

Bara några dagar därefter är det så dags för nyår, som firas med vilda fester. På kvällen den 5 januari förväntas Tres Reyes Magos (”de tre vise männen”) komma med leksaker till barnen. Höjdpunkten är en fest den 6 januari, då en rosca de Reyes (ringformad kaka) serveras. När man äter den, kommer någon att i sin bit finna en liten docka som föreställer Jesusbarnet. Den som får dockan måste ordna en avslutande fest den 2 februari. (På vissa håll är det tre små dockor, som föreställer ”de tre vise männen”.) Festandet i samband med julen fortsätter alltså länge.

Under den här perioden är nacimiento (födelsescenen) ett ganska framträdande inslag. Vad omfattar den? Både på offentliga  platser och i kyrkor och hem sätter man upp julkrubbor med figurer (stora eller små) av keramik, trä eller lera. De föreställer Josef och Maria som faller på knä framför en krubba där det ligger ett nyfött barn. Ofta finns det också herdar och Los Reyes Magos (”de vise männen”). Scenen är ett stall, och där kanske också finns några djur som gör scenen fullständig. Huvudpersonen är emellertid ett nyfött barn, som på spanska kallas el Niño Dios (barnet Gud). Denna nyckelfigur kanske man placerar där på julaftonen.

En närmare titt på jultraditionerna

Angående julfirandet, såsom det är allmänt känt över hela världen, heter det i The Encyclopedia Americana: ”De flesta av de seder som nu hör samman med julen var inte från början jultraditioner, utan snarare förkristna traditioner och icke-kristna traditioner som den kristna kyrkan omfattat. Saturnalierna, en romersk högtid som firades i mitten av december, utgjorde mönster för många av julens uppsluppna traditioner. Från detta firande kommer till exempel det i detalj planerade festandet, presenterna och seden att ha levande ljus.”

I Latinamerika följer man dessa traditioner till minne av Kristi födelse, tillsammans med andra traditioner. Du kanske undrar: ”Varifrån härstammar då dessa?” Många som vill hålla sig till Bibeln kan se att vissa sedvänjor inte är någonting annat än aztekiska riter. I Mexico City-tidningen El Universal kunde man läsa: ”Munkar från olika ordnar drog fördel av att högtidligheterna i aztekernas ritualkalender sammanföll med den katolska liturgikalendern, och de använde därför detta som grund för sitt evangeliserings- och missionsarbete. De ersatte firandet av gudar från tiden före den spanska erövringen med högtidligheter tillägnade kristna gudomligheter, införde europeiska festligheter och aktiviteter och införlivade även indianernas festligheter, vilket ledde till en kulturblandning från vilken mexikanska uttryck bevisligen härrör.”

 I The Encyclopedia Americana förklaras det: ”Skådespel som skildrar Jesu födelse blev tidigt en del av julfirandet. ... Det sägs att det var den helige Franciscus som införde dessa skådespel med julkrubban i kyrkan.” Dessa julspel, som handlade om Kristi födelse, framfördes i kyrkorna i början av Mexicos kolonisering. De anordnades av franciskanmunkar för att undervisa indianerna om Kristi födelse. Senare blev posadas populärare. Oavsett vad det ursprungliga syftet var med denna tradition, talar det sätt som posadas hålls på i dag för sig självt. Om man befinner sig i Mexico vid den här tiden, kan man se eller uppfatta något som en skribent för El Universal underströk i sin kommentar: ”Posadas, som var ett sätt att påminna oss om Jesu föräldrars pilgrimsfärd, när de letade efter husrum där barnet Gud kunde födas, är i dag ingenting annat än dagar med fylleri, utsvävningar, frosseri, fåfänga och mer och mer brottslighet.”

Tanken med nacimiento föddes under kolonialtiden i samband med de skådespel man ursprungligen hade i kyrkorna. Somliga kan tycka att det är tilltalande, men ger det en korrekt bild av det Bibeln säger? Det är en berättigad fråga. När de så kallade tre vise männen — som i själva verket var astrologer — kom på besök, bodde Jesus och hans föräldrar inte längre i ett stall. Det hade gått en tid, och familjen bodde nu i ett hus. Du tycker säkert att det är intressant att lägga märke till denna detalj i den inspirerade skildringen i Matteus 2:1, 11. Lägg också märke till att Bibeln inte visar hur många astrologer det var. *

I Latinamerika har man de tre vise männen i stället för jultomten. Men liksom i många andra länder håller fortfarande många föräldrar fast vid bruket att gömma leksaker i hemmet. På morgonen den 6 januari letar sedan barnen efter dem i tron att det var de tre vise männen som hade lagt dem där. Det här är en tid då leksakshandlare tjänar mycket pengar, och några har tjänat en förmögenhet på något som många uppriktiga människor inser är blott och bart fantasier. Legenden om de tre vise männen håller på att förlora sin trovärdighet bland många, till och med bland små barn. Somliga beklagar att allt färre tror på denna legend, men vad kan man egentligen förvänta sig av en fantasi som man håller fast vid enbart därför att det är en tradition och att det gagnar kommersiella intressen?

Julen, eller Kristi födelse, firades inte av de första kristna. I ett uppslagsverk kan man läsa: ”Högtiden firades inte under de första århundradena av den kristna kyrkan, eftersom den kristna seden i allmänhet var att fira framstående personers dödsdag snarare än deras födelse.” I Bibeln förknippas firandet av födelsedagar med hedningar, inte med Guds sanna tillbedjare. — Matteus 14:6–10.

Naturligtvis är det ändå bra att känna till och komma ihåg de händelser som har samband med Guds Sons födelse. Bibelns sakliga skildring ger viktiga upplysningar och lärdomar för alla som önskar göra Guds vilja.

 Jesu födelse enligt Bibeln

Man finner tillförlitliga upplysningar om Jesu födelse i Matteus och Lukas evangelier. De visar att ängeln Gabriel besökte en ung ogift kvinna vid namn Maria i staden Nasaret i Galileen. Vad var det för budskap han framförde? ”Se! du skall bli med barn i ditt moderliv och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; och Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska som kung över Jakobs hus för evigt, och hans kungarike skall inte få något slut.” — Lukas 1:31–33.

När Maria fick höra detta, blev hon mycket förvånad, eftersom hon inte var gift. Hon sade: ”Hur skall detta gå till, då jag ju inte har något umgänge med en man?” Ängeln svarade: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall överskugga dig. Därför skall också det som föds kallas heligt, Guds Son.” Maria, som insåg att detta var Guds vilja, sade: ”Se! Jehovas slavinna! Måtte det gå mig som du har sagt.” — Lukas 1:34–38.

En ängel berättade för Josef om den mirakulösa födelsen, så att han inte skulle skilja sig från Maria, något som han tänkt göra, när han fick veta att hon var gravid. Han var sedan villig att ta på sig ansvaret att ta hand om Guds Son. — Matteus 1:18–25.

Då kom en förordning från kejsar Augustus som tvingade Josef och Maria att bege sig från Nasaret i Galileen till Betlehem i Judeen, deras förfäders stad, där de skulle inskrivas. ”Medan de var där, blev dagarna fullbordade för henne att föda. Och hon födde sin son, den förstfödde, och hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i övernattningsrummet.” — Lukas 2:1–7.

I Lukas 2:8–14 läser vi vad som sedan hände: ”I samma trakt fanns det också herdar som bodde utomhus och höll vakt om natten över sin hjord. Och plötsligt stod Jehovas ängel bredvid dem, och Jehovas härlighet omstrålade dem, och de blev mycket rädda. Men ängeln sade till dem: ’Hys ingen fruktan, ty se! jag förkunnar för er goda nyheter om en stor glädje som allt folket skall få, därför att i dag har det åt er fötts en Räddare, som är Kristus, Herren, i Davids stad. Och detta är ett tecken för er: Ni skall finna ett nyfött barn, som är lindat och ligger i en krubba.’ Och plötsligt fanns där tillsammans med ängeln en hop av den himmelska hären, som lovprisade Gud och sade: ’Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor som åtnjuter hans godvilja.’”

Astrologerna

I Matteus skildring nämns att astrologer från östern kom till Jerusalem för att leta efter den plats där judarnas kung hade fötts. Det här intresserade kung Herodes mycket — men han hade inga goda avsikter. ”I det han sände dem till Betlehem, sade han: ’Gå och forska noga efter barnet, och när ni har funnit det, underrätta då mig, så att jag också kan komma och betyga det min vördnad.’” Astrologerna fann det lilla barnet och ”[tog] fram sina skatter och överlämnade gåvor åt det: guld och virak och myrra”. Men de återvände inte till Herodes. ”I en dröm fick [de] en gudomlig varning att inte vända åter till Herodes.” Gud använde en ängel för att varna Josef för Herodes planer. Josef och Maria flydde då till Egypten med sin son. Därefter gav den grymme kung Herodes, i ett försök att undanröja den nye kungen, order om att pojkar i Betlehemsområdet skulle dödas. Vilka pojkar? De som var två år och därunder. — Matteus 2:1–16.

Vad kan vi lära av den här skildringen?

De astrologer som kom på besök — hur många de än var — tillbad inte den sanne Guden. I bibelöversättningen La Nueva Biblia Latinoamérica (1989 års upplaga) kan man i en fotnot läsa: ”Astrologerna var inte kungar, utan spåmän och präster i en hednisk religion.” De hade kommit på grund av det de kände till genom stjärnorna som de dyrkade. Hade Gud velat vägleda dem till det lilla barnet, skulle de ha  blivit ledda till den exakta platsen utan att först behöva bege sig till Jerusalem och till Herodes palats. Senare ingrep Gud för att få dem att ta en annan väg för att barnet skulle skyddas.

I jultid är denna berättelse ofta höljd i en mytisk och romantisk atmosfär som fördunklar det allra viktigaste: att detta spädbarn föddes till att bli en stor och upphöjd kung, något som tillkännagavs för Maria och för herdarna. Nej, Jesus Kristus är inget spädbarn längre, inte ens ett barn. Han är den regerande kungen i Guds rike, som mycket snart skall undanröja alla former av styre som motstår Guds vilja, och han kommer att lösa mänsklighetens alla problem. Det är detta kungarike vi ber om i bönen Fader vår. — Daniel 2:44; Matteus 6:9, 10.

Genom det änglarna tillkännagav för herdarna får vi veta att möjligheten till räddning står öppen för alla som är villiga att höra budskapet om de goda nyheterna. De som vinner Guds ynnest blir ”människor som åtnjuter hans godvilja”. Det finns fantastiska framtidsutsikter till fred i hela världen under Jesu Kristi kungarike, men människor måste vara villiga att göra Guds vilja. Bidrar julen till detta, och återspeglar julen denna önskan? Många uppriktiga människor som vill följa Bibeln finner att svaret är uppenbart. — Lukas 2:10, 11, 14.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 4]

SOMLIGA SKULLE BLI FÖRVÅNADE

I sin bok The Trouble With Christmas räknar Tom Flynn upp slutsatser som han kommit fram till efter flera års forskning i ämnet jul:

”Ett oerhört stort antal traditioner som vi nu förbinder med jul har sina rötter i förkristna hedniska religioners traditioner. Några av dessa har sociala, sexuella eller kosmologiska bibetydelser som får utbildade, kulturmedvetna moderna människor att förkasta traditionerna, så snart de tydligare har förstått deras rötter.” — Sidan 19.

Efter att ha presenterat en mängd upplysningar som stöd återgår Flynn till själva grundtanken: ”En av de stora ironierna med julen är hur lite av dess innehåll som är verkligt kristet. När vi väl har eliminerat de förkristna inslagen, är det mesta av vad som återstår postkristet, snarare än äkta kristet, till sitt ursprung.” — Sidan 155.

[Bild på sidan 7]

Tillkännagivandet om Jesu födelse är grundvalen för hans framtida roll som Guds utvalde kung