Hjälp andra att vandra värdigt Jehova

”Vi ... [har] inte upphört att be för er och begära att ni må ... vandra värdigt Jehova för att fullständigt behaga honom, under det ni fortsätter att bära frukt i allt gott verk.” — KOLOSSERNA 1:9, 10.

1, 2. I synnerhet vad kan skänka glädje och tillfredsställelse?

”VI BOR i en husvagn på en lantgård. Vi lever enkelt och får därigenom mer tid till att nå människor med de goda nyheterna. Vi har haft privilegiet att få hjälpa många att överlämna sitt liv åt Jehova.” — Ett gift par som är heltidsförkunnare i Sydafrika.

² Du håller säkert med om att det skänker glädje att få hjälpa andra. Många försöker regelbundet att hjälpa de sjuka, de sämre lottade eller de ensamma, och detta skänker dem tillfredsställelse. Sanna kristna är övertygade om att den bästa hjälp de kan ge andra är att dela med sig av kunskapen om Jehova Gud och Jesus Kristus. Det är endast detta som kan få andra att ta emot Jesu lösenoffer, utveckla ett gott förhållande till Gud och så få möjlighet till evigt liv. — Apostlagärningarna 3:19–21; 13:48.

3. Vad slags hjälp skall vi nu uppmärksamma?

³ Men vad skall man då säga om att hjälpa dem som redan tjänar Gud och som följer ”Vägen”? (Apostlagärningarna 19:9) Vårt intresse för dem är säkert lika stort som tidigare, men vi kanske inte ser hur vi skulle kunna göra mer eller utvidga den hjälp som vi redan ger. Vår situation är kanske sådan att det inte verkar vara så mycket mer vi kan göra, vilket begränsar den tillfredsställelse vi får. (Apostlagärningarna 20:35) Bibelboken Kolosserna kan lära oss något om dessa båda sidor.

4. a) Under vilka omständigheter skrev Paulus till kolosserna? b) Hur kom Epafras in i bilden?

⁴ Aposteln Paulus skrev sitt brev till de kristna i Kolossai när han satt i husarrest i Rom. Som vi kan förvänta utnyttjade Paulus sin begränsade frihet till att predika om Guds kungarike. (Apostlagärningarna 28:16–31) Då han hade lov att ta emot besök, kunde medkristna besöka honom. Ibland var tydligen några av dem också fängslade tillsammans med honom. (Kolosserna 1:7, 8; 4:10) En av dessa var den nitiske evangelieförkunnaren Epafras från staden Kolossai i Frygien på höglandet öster om Efesos i Mindre Asien (nuvarande Turkiet). Epafras hade varit med om att bilda församlingen i Kolossai, och han arbetade hårt för församlingarna i de närliggande Laodikeia och Hierapolis. (Kolosserna 4:12, 13) Varför reste Epafras till Rom för att träffa Paulus, och vad kan vi lära av Paulus reaktion?

Effektiv hjälp till kolosserna

5. Varför skrev Paulus som han gjorde till kolosserna?

⁵ Epafras hade gjort den mödosamma resan till Rom för att få träffa Paulus och rådgöra med honom om situationen i församlingen i Kolossai. Han rapporterade om dessa kristnas tro och kärlek och deras hårda arbete med att evangelisera. (Kolosserna 1:4–8) Men han måste också ha berättat att han var bekymrad över ett negativt inflytande som hotade andligheten hos kolosserna. Efter att ha fått höra detta skrev Paulus ett inspirerat brev, där han bemötte vissa av de uppfattningar som falska lärare spred. Han inriktade sig då i synnerhet på Jesu Kristi centrala roll. * Gav Paulus endast  hjälp genom att betona viktiga bibliska sanningar? På vilket annat sätt skulle han kunna hjälpa kolosserna, och vad kan detta lära oss om att hjälpa andra?

6. Vad betonade Paulus i sitt brev till kolosserna?

⁶ I början av sitt brev riktar Paulus uppmärksamheten på ett effektivt sätt att ge hjälp på avstånd, ett slags hjälp som vi kanske lätt förbiser. Paulus och Epafras befann sig ju långt borta från Kolossai, men Paulus försäkrade: ”Vi tackar Gud, vår Herre Jesu Kristi Fader, alltid när vi ber [”i det vi alltid ber”, fotnot i NW, studieutgåvan] för er.” Ja, detta var böner som speciellt gällde de kristna i Kolossai. Paulus tillade: ”Detta är också skälet till att vi, från den dag då vi fick höra om det, inte har upphört att be för er och begära att ni må uppfyllas av den exakta kunskapen om hans vilja, i all vishet och andlig fattningsförmåga.” — Kolosserna 1:3, 9.

7, 8. Vad ber vi ofta om i våra egna böner och i våra böner i församlingen?

⁷ Vi kan lita på att Jehova, han ”som hör bön”, är villig att höra på de böner som vi ber i enlighet med hans vilja. (Psalm 65:2; 86:6; Ordspråken 15:8, 29; 1 Johannes 5:14) Men hur ber vi då när vi ber för andra?

⁸ Vi kanske ofta tänker på och ber till Jehova för ”hela skaran” av våra ”bröder i världen”. (1 Petrus 5:9) Eller vi kanske ber för kristna och andra i ett område som har drabbats av en katastrof eller olycka. När de lärjungar som bodde utanför Judeen fick höra om hungersnöden där, bad de säkert många böner för sina bröder redan innan de sände medel till understöd. (Apostlagärningarna 11:27–30) Vid våra kristna möten, där många skall kunna instämma och säga ”amen”, hör vi ofta böner för hela brödraskaran eller för stora grupper av bröder. — 1 Korinthierna 14:16.

Var uttrycklig i bönen

9, 10. a) Vilka exempel visar att det är lämpligt att be för vissa individer? b) Hur blev Paulus föremål för uttryckliga böner?

⁹ Bibeln innehåller emellertid exempel på mer specificerade böner för andra. Begrunda Jesu ord nedtecknade i Lukas 22:31, 32. Han var omgiven av 11 trogna apostlar, som alla skulle behöva Guds stöd i den svåra tid som väntade dem, och han bad för dem. (Johannes 17:9–14) Men bland dessa valde han ändå ut Petrus och bad speciellt för honom. Andra exempel: Elisa bad att Gud skulle hjälpa en viss man, hans medhjälpare. (2 Kungaboken 6:15–17) Aposteln Johannes bad att det skulle fortsätta att gå bra för Gajus både fysiskt och andligt. (3 Johannes, vers 1, 2) Och andra böner gällde vissa begränsade grupper. — Job 42:7, 8; Lukas 6:28; Apostlagärningarna 7:60; 1 Timoteus 2:1, 2.

¹⁰ I Paulus brev ser vi exempel på detta att vara uttrycklig i sina böner. Han bad att man skulle be för honom eller för honom och hans kamrater. Kolosserna 4:2, 3 lyder: ”Var ihärdiga i bönen, håll er vakna i den med tacksägelse, samtidigt som ni ber också för oss, att Gud må öppna en ordets dörr åt oss, till att förkunna den heliga hemligheten om Kristus, för vars skull jag också är slagen i bojor.” Begrunda också följande exempel: Romarna 15:30; 1 Thessalonikerna 5:25; 2 Thessalonikerna 3:1; Hebréerna 13:18.

11. För vilka bad Epafras medan han var i Rom?

¹¹ Samma sak gällde Paulus kamrat i Rom. ”Epafras, som är från er, ... sänder er sina hälsningar och uppbjuder alltid sina krafter för er i sina böner.” (Kolosserna 4:12) Uttrycket ”uppbjuda sina krafter” kan förmedla tanken ”att kämpa”, exempelvis som en gymnast i forntida idrottstävlingar. Bad Epafras bara för alla de troende i världen eller bara för alla sanna tillbedjare i Mindre Asien? Nej, Paulus visar att Epafras bad särskilt för dem i Kolossai.  Epafras kände till deras situation. Vi vet inte vad alla hette och inte heller vilka problem de hade, men här är några tänkbara situationer. Kanske den unge Linos kämpade med det inflytande som de förhärskande filosofierna utövade, och Rufus kanske behövde få kraft att motstå lockelserna från de sedvänjor som han tidigare hade följt i judaismen. Behövde Persis, som hade en icke troende man, uthärdande och vishet för att fostra sina barn i Herren, och behövde Asynkritos, som led av en obotlig sjukdom, extra tröst? Ja, Epafras kände vännerna i sin hemförsamling, och han bad innerligt för dem, då både han och Paulus önskade att sådana hängivna vänner skulle vandra värdigt Jehova.

12. Hur skulle vi kunna vara mer specificerade i våra böner?

¹² Ser du nu här hur vi kan hjälpa andra? Som vi har konstaterat är offentliga böner vid kristna möten ofta mer allmänt hållna med tanke på den skiftande åhörarskaran. Men i våra egna böner eller i böner i familjen kan vi specificera oss mer. Vi kanske ibland ber att Gud skall vägleda och välsigna alla resande tillsyningsmän eller andliga herdar, men skulle vi inte också kunna vara lite mer preciserade i våra böner och namnge den kretstillsyningsman som besöker vår församling eller studieledaren i vårt församlingsbokstudium? Av Filipperna 2:25–28 och 1 Timoteus 5:23 framgår det hur Paulus var intresserad av både Timoteus och Epafroditos hälsa. Skulle vi på liknande sätt kunna visa intresse för sjuka vänner som vi känner?

13. Vilka förhållanden skulle vi kunna nämna i våra böner?

¹³ Vi skall naturligtvis inte lägga oss i andra människors privata angelägenheter, men det är dock på sin plats att vi i våra böner visar äkta intresse för dem vi känner och bryr oss om. (1 Timoteus 5:13; 1 Petrus 4:15) En broder kanske har förlorat sitt arbete, och vi kan inte ge honom ett nytt. Men i våra böner kan vi nämna honom vid namn och rikta uppmärksamheten på hans problem. (Psalm 37:25; Ordspråken 10:3) Känner vi en äldre syster som har förblivit ogift och barnlös på grund av sin beslutsamhet att gifta sig endast ”i Herren”? (1 Korinthierna 7:39) Varför då inte i våra böner be Jehova välsigna henne och hjälpa henne att fortsätta sin lojala tjänst? Eller två äldste har kanske, för att ta ett annat exempel, gett råd åt en broder som har felat. Skulle de då inte båda emellanåt kunna nämna honom vid namn i sina böner?

14. Vilket samband har uttryckliga böner med att hjälpa andra?

¹⁴ Det finns många vi kan be för i våra böner, sådana som vi vet behöver Jehovas stöd, tröst, vishet och heliga ande eller någon av dess frukter. På grund av avstånd eller andra omständigheter kanske vi känner oss begränsade i fråga om den materiella eller direkta hjälp vi kan ge. Men vi bör inte glömma att be för våra bröder och systrar. Även om vi vet att de önskar vandra värdigt Jehova, kanske de behöver hjälp för att fortsätta att göra detta. En nyckel till hjälp är våra böner. — Psalm 18:2; 20:1, 2; 34:15; 46:1; 121:1–3.

Arbeta för att stärka andra

15. Varför bör vi vara intresserade av den avslutande delen av brevet till kolosserna?

¹⁵ Innerliga och specificerade böner är naturligtvis inte det enda sätt varpå vi kan hjälpa andra,  i synnerhet när det gäller våra nära och kära. Detta klargör bibelboken Kolosserna. Många bibelkännare har uppfattningen att Paulus efter det att han i sitt brev har gett vägledning i lärofrågor och praktiska råd bara tillfogade hälsningsfraser eller personliga hälsningar. (Kolosserna 4:7–18) Men som vi redan har sett innehåller denna avslutande del av boken fina råd, och vi kan lära mer av detta avsnitt.

16, 17. Vad kan vi säga om de bröder som nämns i Kolosserna 4:10, 11?

¹⁶ Paulus skrev: ”Aristarkus, min medfånge, sänder er sina hälsningar, och så gör Markus, Barnabas’ kusin (om denne var det som ni fick bud att ta vänligt emot honom, om han alls kommer till er), och Jesus som kallas Justus, de som är av de omskurna. Endast dessa är mina medarbetare för Guds kungarike, och just dessa har blivit en styrkande hjälp för mig.” — Kolosserna 4:10, 11.

¹⁷ Paulus nämner här vissa bröder som var särskilt värda att lägga märke till. Han sade att de var bland de omskurna, de som hade judisk bakgrund. Det fanns många omskurna judar i Rom, och vissa av dessa var nu kristna. Men dessa som Paulus nämnde var sådana som hade kommit till hans hjälp. De tvekade antagligen inte att umgås med kristna av icke-judisk bakgrund, och de måste tillsammans med Paulus gärna ha predikat för icke-judar. — Romarna 11:13; Galaterna 1:16; 2:11–14.

18. Hur berömde Paulus vissa som var med honom?

¹⁸ Lägg märke till Paulus ord: ”Just dessa har blivit en styrkande hjälp för mig.” Han använder här ett grekiskt ord som inte förekommer någon annanstans i Bibeln. Många översättare återger det med ”tröst”. Det finns dock ett annat grekiskt ord (parakalẹo) som oftare översätts med ”tröst” och som Paulus använde på andra  ställen i detta brev, men inte i Kolosserna 4:11. — Matteus 5:4; Apostlagärningarna 4:36; 9:31; 2 Korinthierna 1:4; Kolosserna 2:2; 4:8.

19, 20. a) Vad är innebörden i det uttryck som Paulus använde om de bröder som hjälpte honom i Rom? b) Hur kan dessa bröder ha hjälpt Paulus?

¹⁹ Dessa som Paulus nämnde måste ha gjort mer än att bara säga några tröstande ord. Det grekiska uttryck som i Kolosserna 4:11 översatts med ”styrkande hjälp” användes ibland i världsliga texter om medicin som lindrar smärta. Bibel 2000 lyder: ”De har gett mig stöd och uppmuntran.” Och Today’s English Version lyder: ”De har varit till stor hjälp för mig.” Vad kan dessa kristna bröder i Paulus omgivning ha gjort för att hjälpa honom?

²⁰ Paulus kunde ta emot besökare, men det var mycket som han inte kunde göra, till exempel köpa sådana nödvändiga ting som mat och kläder för vintern. Hur skulle han få tag på skriftrullar att studera eller köpa skrivmaterial? (2 Timoteus 4:13) Det är inte svårt att föreställa sig hur dessa bröder hjälpte Paulus med sådana grundläggande ting som att handla eller gå ärenden. Eller han kanske ville veta hur tillståndet var i någon viss församling och bygga upp den. Men eftersom Paulus var fängslad, kunde han inte göra detta, och därför kan dessa bröder ha gjort besök i hans ställe och överlämnat budskap och haft med sig rapporter tillbaka. Så styrkande!

21, 22. a) Varför bör orden i Kolosserna 4:11 intressera oss? b) Nämn några sätt varpå vi skulle kunna följa deras exempel som var tillsammans med Paulus.

²¹ Det som Paulus skriver om att vara ”en styrkande hjälp” kan ge oss en inblick i hur vi kan hjälpa andra. De kanske vandrar värdigt Jehova i fråga om att följa hans moralnormer, vara med vid kristna möten och ta del i predikoarbetet. För detta är de värda några uppskattande ord. Men skulle vi kunna göra mer och vara en styrkande hjälp, precis som de som var med Paulus? 

²² Om vi känner en syster, som har varit förståndig nog att lyda rådet i 1 Korinthierna 7:37,  men som nu inte har några nära släktingar, skulle vi då inte kunna ta med henne i någon aktivitet i familjen, kanske bjuda hem henne till en måltid eller en liten bjudning tillsammans med vänner eller släktingar? Eller bjuda henne att följa med vår familj till en sammankomst eller på semester? Eller vid ett lämpligt tillfälle be henne följa med när vi handlar mat? Samma sak kan gälla änkor eller änklingar eller dem som nu inte själva kan köra bil. Vi kan komma att finna det givande att höra deras erfarenheter eller att lära av deras erfarenhet när det gäller sådana alldagliga saker som vad man skall tänka på när man köper frukt eller barnkläder. (3 Moseboken 19:32; Ordspråken 16:31) Detta kan få till följd att vänskapen stärks. Därigenom kan de också känna sig friare att be oss om hjälp, om de skulle behöva få hem medicin från apoteket eller något liknande. De bröder som var tillsammans med Paulus i Rom måste ha gett praktisk och styrkande hjälp, precis som vi kan göra. Precis som på den tiden får detta till följd att banden av kärlek stärks och att vi blir fast beslutna att lojalt tjäna Jehova tillsammans.

23. Vad skulle det vara bra om vi alla tog oss tid till?

²³ Vi kan alla begrunda de situationer som nämnts i denna artikel. De är endast exempel, men de kan påminna oss om verkliga situationer, där vi bättre skulle kunna bli till ”en styrkande hjälp” för våra bröder och systrar. Den styrkande verkan av sådan hjälp har, precis som i fallet med de bröder som nämndes i Kolosserna 4:10, 11, samband med att vi är ”medarbetare för Guds kungarike”, och det är inte bara något som vi ger av humanitära skäl.

24. Vad är skälet till att vi ber för andra och söker styrka dem?

²⁴ Skälet till att vi nämner andra vid namn i våra böner och anstränger oss för att hjälpa dem är följande: Vi litar på att våra bröder och systrar vill ”vandra värdigt Jehova för att fullständigt behaga honom”. (Kolosserna 1:10) Detta har samband med något annat som Paulus nämnde när han skrev om att Epafras bad för kolosserna att de skulle ”stå där fullständiga och med en fast övertygelse om hela Guds vilja”. (Kolosserna 4:12) Hur kan vi själva uppnå detta? Låt oss se.

[Fotnoter]

Lade du märke till?

• Hur skulle våra egna böner kunna bli till större hjälp?

• Hur var vissa kristna en ”styrkande hjälp” för Paulus?

• I vad slags situationer kan vi vara en ”styrkande hjälp”?

• Vad är vårt mål när vi ber för och söker styrka våra bröder och systrar?

[Frågor]

[Bild på sidan 18]

Kan du ta med dig en annan kristen på dina familjeutflykter?

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från Green Chimney’s Farm