Motiverade att tjäna

VAD kan få 24 gifta par i sina bästa år att lämna släktingar och vänner och sin välbekanta miljö för att tjäna som missionärer i ett främmande land? Vad kan få dem att vilja fara till sådana länder som Papua Nya Guinea och Taiwan eller till länder i Afrika och Latinamerika? Kunde det vara äventyrslusta? Nej, det som driver dem är i stället sann kärlek till Gud och nästan. — Matteus 22:37–39.

Vilka är dessa människor? Det är eleverna i den 109:e klassen vid Vakttornets Bibelskola Gilead. Lördagen den 9 september 2000 var sammanlagt 5.198 församlade vid Vakttornets undervisningscentrum i Patterson i staten New York och på andra ställen för att lyssna till kärleksfulla råd som kan hjälpa eleverna att bli framgångsrika missionärer.

Ordförande för programmet var Stephen Lett, medlem av undervisningskommittén i Jehovas vittnens styrande krets. I sitt inledningsanförande talade han över orden i Matteus 5:13: ”Ni är jordens salt.” Broder Lett förklarade att Jesu ord helt visst var tillämpliga på dessa elever. Salt kan exempelvis göra mat smaklig. På liknande sätt är missionärerna genom sitt effektiva predikoarbete lika salt i bildlig bemärkelse.

Uppmuntrande avskedsord

Broder Lett introducerade sedan några talare som tjänat Jehova i många år och som höll korta men kraftfulla bibliska tal. Den förste av dessa var John Wischuk, som tjänar vid författaravdelningen. Hans tema, ”Den kortaste psalmen främjar missionärsanda”, var grundat på Psalm 117. ”Nationer” och ”klaner” i hela världen behöver nu få höra om Jehova och hans kungarike. Eleverna uppmuntrades att fullgöra det som Psalm 117 säger genom att uppmana andra att ”lovprisa Jah”.

Ordföranden introducerade därefter Guy Pierce i den styrande kretsen. Han talade över ämnet ”Var anpassbar men fast”. Guds ord är fast. I 5 Moseboken 32:4 kallas Jehova Gud Klippan, men genom att hans ord har skrivits för människor av alla språkgrupper och kulturer, ja, för hela mänskligheten, ger det rum för anpassning. Eleverna uppmanades att predika Guds ord och låta dess budskap röra människors hjärta och samvete. (2 Korinthierna 4:2) ”Håll fast vid rätta principer, men var anpassbara. Se inte ner på människorna på ert distrikt bara för att de har en annan kultur”, förmanade broder Pierce.

Karl Adams, en av lärarna vid Gileadskolan, som har tjänat vid världshögkvarteret i närmare 53 år, talade över det tankeväckande  temat: ”Vart åker ni härifrån?” De 24 paren hade förordnats att tjäna som missionärer i 20 olika länder i världen, men frågan väcks: Vad gör ni när ni väl är där och har sett det hela? Vi lever i en rastlös värld. Människor vill resa till nya platser och göra nya saker i en strävan att behaga sig själva. Men eleverna har av Jehova förordnats att bege sig till en plats där han vill att de osjälviskt skall vårda sig om hans ”får”. De bör inte likna dem i det forntida Israel som på grund av sin själviskhet gick miste om tillfället att användas av Jehova till att välsigna hela mänskligheten. De bör i stället efterlikna Jesus Kristus, som alltid osjälviskt gjorde sin Faders vilja och som under alla omständigheter var lydig. — Johannes 8:29; 10:16.

”Uppskatta Guds djupheter” var temat för det tal som hölls av Wallace Liverance, Gileadskolans rektor. I Bibeln omtalas Guds ord gång på gång som rikedomar, värdefulla pärlor, dyrbara metaller och sådant som är högt värderat och eftertraktat. Ordspråken 2:1–5 visar att vi för att finna ”kunskap om Gud” måste söka efter den som efter ”gömda skatter”. Broder Liverance uppmanade  eleverna att fortsätta att utforska Guds djupheter när de tjänar på sina nya distrikt. Han argumenterade: ”Detta är praktiskt, för det bygger upp tro och förtröstan på Jehova, och det kommer att stärka er beslutsamhet att stanna kvar på ert distrikt. Det kommer att hjälpa er att tala med övertygelse och att bli bättre på att undervisa och förklara Guds uppsåt för andra.”

Lawrence Bowen, en annan av lärarna vid Gileadskolan, gav exempel på hur Jehova hade välsignat elevernas tjänst på fältet under de gångna fem månaderna. Han nämnde det som aposteln Paulus sade i Apostlagärningarna 20:20 om sin offentliga tjänst i Efesos och betonade att Paulus utnyttjade varje tillfälle att vittna. Elevernas erfarenheter belyste att om man likt aposteln Paulus drivs av kärlek till Gud och nästan, håller man aldrig inne med att tala med andra om sanningen eller med att låta Guds ords kraft verka i dem. Detta leder till Jehovas rika välsignelse.

Erfarenheten talar

Eleverna i den här Gileadklassen hade haft glädjen att få vara tillsammans med medlemmar av avdelningskontorens kommittéer i 23 länder, vilka också var vid Vakttornets undervisningscentrum i Patterson för att få särskild utbildning. Leon Weaver och Merton Campbell vid avdelningen Tjänst på fältet intervjuade några av dessa. Några av dem hade själva gått igenom Gileadskolan, och det var uppmuntrande för eleverna och deras släktingar och vänner att få höra från dessa erfarna missionärer.

För att hjälpa eleverna att anpassa sig till sitt utländska distrikt gav de dem bland annat råd som dessa: ”Var positiv. Ge inte upp. Förtrösta på Jehova, om ni stöter på sådant som ni tycker verkar underligt och främmande eller som ni inte kan förstå.” ”Lär er att vara nöjda med det som finns, och förtrösta på att Jehova kommer att förse er med livets nödtorft.” De nämnde också sådant som kunde hjälpa eleverna att bevara glädjen på sitt distrikt: ”Jämför inte förhållandena på ert distrikt med den plats som ni kom från.” ”Lär er landets språk ordentligt, så att ni kan kommunicera med människor.” ”Lär er människornas seder och bruk och deras kultur, för då blir det lättare för er att stanna kvar på ert distrikt.” Dessa råd var till stor uppmuntran för de nya missionärerna.

Efter intervjuerna höll David Splane, som gick igenom Gileadskolans 42:a klass och som nu tjänar som medlem av Jehovas vittnens styrande krets, huvudtalet över det intressanta temat: ”Elever eller fullärda — vilketdera?” Han ställde frågan: ”Hur kommer ni att betrakta er själva när ni kommer ut på ert missionärsdistrikt? Som sådana som vet allt om missionärsarbete eller som elever som har mycket att lära?” Broder Splane påpekade att en förståndig missionär betraktar sig själv som en elev. Missionärerna bör ha inställningen att de kan ha något att lära av alla som de träffar på sitt missionärsdistrikt. (Filipperna 2:3) De uppmuntrades att samarbeta med sina missionärskamrater, avdelningskontoret och församlingen. ”Ni har klarat av skolan, men ni har inte upphört att lära. Låt alla förstå att ni är där för att lära”, uppmanade broder Splane.

Därefter fick eleverna sina diplom, och åhörarna fick veta vart de skulle skickas. Det var ett rörande ögonblick för eleverna, när en av dem därefter läste upp en resolution, där de gav uttryck åt sin beslutsamhet att låta det som de hade fått lära i Guds ord driva dem till större gärningar av helig tjänst.

Alla de närvarande höll säkert med om att de råd som hade getts hade stärkt eleverna i deras beslut att visa kärlek till Gud och nästan. Det hade också gjort dem mer beslutsamma än någonsin att hjälpa människor andligen på sitt missionärsdistrikt.

[Ruta på sidan 25]

KLASSTATISTIK

Antal länder representerade: 10

Antal länder eleverna sändes till: 20

Antal elever: 48

Genomsnittsålder: 33,7

Genomsnittligt antal år i sanningen: 16,2

Genomsnittligt antal år i heltidstjänsten: 12,5

[Ruta/bild på sidan 26]

Den 109:e klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead

Från vänster till höger. Första raden: E. Collins; L. Miles; A. Alvarado; J. Lake. Andra raden: L. Van Dusen; A. Biharie; H. Heikkinen; S. Koós; H. Smith. Tredje raden: J. Ashford; C. Ashford; C. Boor; L. Richard; D. Wilburn; J. Lake. Fjärde raden: K. Chichii; H. Chichii; M. Ramirez; D. Baumann; G. Becker; S. Biharie; A. Ramirez. Femte raden: W. Van Dusen; H. Lemâtre; J. Pisko; L. Cutts; H. Russell; R. Johnson. Sjätte raden: F. Becker; D. Baumann; K. Johnson; A. Pifer; C. Madsen; J. Lemâtre; P. Heikkinen. Sjunde raden: R. Smith; J. Russell; A. Collins; D. Pisko; R. Wilburn; G. Koós. Åttonde raden: B. Cutts; J. Boor; N. Madsen; S. Pifer; E. Richard; B. Miles; R. Alvarado.