Stå fullständiga med en fast övertygelse
Stå fullständiga med en fast övertygelse
”[Han] uppbjuder alltid sina krafter för er i sina böner, för att ni slutligen må stå där fullständiga och med en fast övertygelse om hela Guds vilja.” — KOLOSSERNA 4:12.
1, 2. a) Vad lade utomstående märke till om de första kristna? b) Vilket kärleksfullt intresse återspeglas i bibelboken Kolosserna?
JESU efterföljare hyste stort intresse för sina medtillbedjare. Tertullianus (författare under 100- och 200-talen v.t.) berättade om den omtänksamhet som de visade mot föräldralösa, fattiga och äldre. De kristnas kärleksfulla handlingssätt gjorde sådant intryck på icke troende att några av dem sade om de kristna: ”Se, hur de älskar varandra.”
2 Boken Kolosserna återspeglar det intresse som aposteln Paulus och hans kamrat Epafras hyste för bröderna och systrarna i Kolossai. Paulus skrev till dem: ”Epafras ... uppbjuder alltid sina krafter för er i sina böner, för att ni slutligen må stå där fullständiga och med en fast övertygelse om hela Guds vilja.” Jehovas vittnen kommer under 2001 att ha dessa ord i Kolosserna 4:12 som sin årstext: Stå fullständiga och med en fast övertygelse om hela Guds vilja.
3. Om vilka två ting bad Epafras?
3 Vi ser att det är två saker som Epafras bad om för sina älskade vänner: 1) att de slutligen skulle stå ”fullständiga” och 2) att de skulle stå ”med en fast övertygelse om hela Guds vilja”. Eftersom det är till nytta för oss som dessa upplysningar finns med i Bibeln, kan vi fråga oss själva: ”Vad måste jag göra för att slutligen stå fullständig och med en fast övertygelse om hela Guds vilja? Och vad blir resultatet av att jag gör det?” Vi skall se.
Sträva efter att stå ”fullständig”
4. I vilket avseende behövde de kristna i Kolossai bli ”fullständiga”?
4 Det var Epafras innerliga önskan att hans andliga bröder och systrar i Kolossai ”slutligen” skulle stå ”fullständiga”. Det uttryck som Paulus använde och som här har översatts med ”fullständig” kan ha betydelsen fullkomlig, fullvuxen eller mogen. (Matteus 19:21; Hebréerna 5:14; Jakob 1:4, 25) Detta att någon är ett döpt Jehovas vittne innebär, som vi säkert vet, inte nödvändigtvis att denne är en fullvuxen kristen. I sitt brev till de kristna i Efesos, en stad belägen väster om Kolossai, skriver Paulus att herdar och lärare försöker hjälpa ”alla” att nå ”fram till enheten i tron och i den exakta kunskapen om Guds Son, till en fullvuxen mans ställning, till det mått av kroppslig resning som hör Kristi fullhet till”. På ett annat ställe uppmanar Paulus de kristna att bli ”fullvuxna i fråga om sinnesförmögenheter”. — Efesierna 4:8–13; 1 Korinthierna 14:20.
5. Hur kan vi göra fullständighet till ett framträdande mål?
5 Om några i Kolossai ännu inte var andligen fullvuxna eller mogna, så borde det vara deras mål att bli det. Är det inte likadant i våra dagar? Kan vi, antingen vi blev döpta för flera årtionden sedan eller helt nyligen, tydligt se att vi har gjort framsteg i vårt sätt att resonera och i vår syn på saker och ting? Begrundar vi bibliska principer innan vi fattar beslut? Intar sådant som har samband med Gud och församlingens intressen en allt större plats i vårt liv, eller hamnar det på en underordnad plats? Vi kan inte här belysa alla de sätt varpå vi kan återspegla sådan växt mot fullständighet, men vi skall begrunda två exempel.
6. Nämn ett område där vi skulle kunna göra framsteg mot att vara fullkomliga som Jehova är.
6 Det första exemplet: Anta att vi har vuxit upp i en miljö som kännetecknades av fördomar eller fientlighet mot människor av en annan ras eller nationalitet eller från en annan trakt. Vi har fått lära oss att Gud inte är partisk och att vi inte heller bör vara det. (Apostlagärningarna 10:14, 15, 34, 35) Men när vi i vår församling eller krets kommer i kontakt med personer med en sådan annorlunda bakgrund, har vi då kvar vissa negativa känslor eller en viss misstro mot dem? Tar vi lätt illa upp och tror lätt något negativt, om någon med denna bakgrund felar eller begår någon mindre förseelse mot oss? Fråga dig själv: ”Behöver jag fortsätta att göra framsteg mot att ha Guds opartiska syn?”
7. Vilken syn på andra kan vi behöva skaffa oss för att bli fullständiga som kristna?
7 Det andra exemplet: Enligt Filipperna 2:3 bör vi inte göra ”något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan med anspråkslöshet i sinnet” hålla ”före att de andra är” oss ”överlägsna”. Hur gör vi framsteg när det gäller detta? Vi har alla våra svaga sidor och våra starka sidor. Har vi, om vi tidigare har varit snabba att lägga märke till andras svagheter, nu gjort framsteg, så att vi inte längre förväntar att de skall vara så gott som ”fullkomliga”? (Jakob 3:2) Kan vi nu mer än tidigare se, ja även titta efter, sådant som andra är oss överlägsna i? Vi skulle exempelvis kunna tänka så här: ”Jag måste medge att den här systern är överlägsen mig i fråga om att visa tålamod.” ”Han återspeglar en mer optimistisk tro än jag gör.” ”Han är bättre på att undervisa än vad jag är.” ”Hon kan behärska sitt humör bättre än vad jag kan.” Kanske några av bröderna i Kolossai behövde göra framsteg när det gällde detta. Behöver vi det?
8, 9. a) Vad var innebörden i Epafras bön att kolosserna skulle ”stå” fullständiga? b) Att stå fullständiga innebar vad beträffande framtiden?
8 Epafras bad att kolosserna skulle stå ”fullständiga”. Det är uppenbart att Epafras bad till Gud att kolosserna i den utsträckning som de var fullständiga, mogna och fullvuxna kristna skulle ”stå”, dvs. förbli sådana.
9 Vi kan inte ta för givet att alla som blir kristna, inte ens mogna sådana, kommer att förbli det. Jesus sade att en av Guds änglasöner ”inte [stod] fast i sanningen”. (Johannes 8:44) Och Paulus påminde korinthierna om några i det flydda, som under någon tid hade tjänat Jehova men som sedan hade upphört med detta. Han varnade med anden smorda bröder: ”Må den som menar att han står se till att han inte faller.” (1 Korinthierna 10:12) Detta ger ökad kraft åt hans bön att kolosserna ”slutligen” måtte ”stå ... fullständiga”. När de väl hade blivit fullständiga, fullvuxna, måste de fortsätta och inte rygga tillbaka, bli trötta eller glida bort. (Hebréerna 2:1; 3:12; 6:6; 10:39; 12:25) Därigenom skulle de bli ”fullständiga” på dagen för sin inspektion och sitt slutliga godkännande. — 2 Korinthierna 5:10; 1 Petrus 2:12.
10, 11. a) Vilket exempel gav Epafras oss när det gäller bön? b) Vad skulle du vilja besluta dig för i enlighet med vad Epafras gjorde?
10 Vi har redan behandlat vikten av att vi i våra böner för andra nämner dem vid namn och är uttryckliga när vi ber Jehova hjälpa dem, trösta dem, välsigna dem och ge dem helig ande. Det var sådana böner som Epafras bad för kolosserna. Och dessa böner kan och bör visa oss vad vi skall be Jehova om för vår egen del. Vi bör naturligtvis be Jehova om hjälp, så att vi slutligen skall kunna stå ”fullständiga”. Gör du detta?
11 Varför inte nämna din egen situation i bön? Tala med Gud om i vilken utsträckning du har gjort framsteg mot att vara ”fullständig”, fullvuxen eller mogen. Be honom om hjälp att se områden inom vilka du fortfarande behöver växa andligen. (Psalm 17:3; 139:23, 24) Det finns säkert sådana områden. Men bli inte modfälld över detta, utan be i stället tydligt och uttryckligt Gud om hjälp att göra framsteg. Gör detta mer än en gång. Ja, varför inte besluta dig för att under den kommande veckan be om att du slutligen skall kunna stå fullständig? Och planera att fortsätta med detta, när du begrundar årstexten. Om du har en benägenhet att rygga tillbaka, bli trött eller glida bort från Guds tjänst, be då om hjälp att undvika att göra detta. — Efesierna 6:11, 13, 14, 18.
Be om en fast övertygelse
12. I synnerhet varför behövde kolosserna en ”fast övertygelse”?
12 Epafras bad också om att kolosserna skulle kunna stå ”med en fast övertygelse om hela Guds vilja”. Detta var viktigt för att de slutligen skulle befinnas stå godtagbara inför Gud, och det är lika viktigt för oss. Kolosserna var omgivna av irrläror och nedbrytande filosofier, av vilka några hade ett bedrägligt sken av sann tillbedjan. De var exempelvis under press att fira speciella dagar med fasta eller med fest, så som det en gång hade krävts i den judiska tillbedjan. Falska lärare koncentrerade sig på änglar, dessa mäktiga andar som hade använts för att överlämna Lagen till Mose. Kan du föreställa dig hur det skulle vara att utsättas för sådana påtryckningar! Kolosserna var omgivna av en mängd motstridiga och förvirrande idéer. — Galaterna 3:19; Kolosserna 2:8, 16–18.
13. Insikten om vad kunde hjälpa kolosserna, och hur kan den också hjälpa oss?
13 Paulus bemötte detta genom att betona Jesu Kristi roll. ”Såsom ni har mottagit Kristus Jesus, Herren, så må ni fortsätta att vandra i gemenskap med honom, i det att ni är rotade och blir uppbyggda i honom och blir befästa i tron, precis som ni har blivit lärda.” Ja, kolosserna måste vara fullt övertygade om Kristi roll i Guds uppsåt och i sitt eget liv, något som vi också måste vara. Paulus förklarade: ”I honom bor gudlikhetens hela fullhet kroppsligen. Och så är ni i besittning av en fullhet medelst honom, som är huvudet för all regering och myndighet.” — Kolosserna 2:6–10.
14. Varför var hoppet något verkligt för de kristna i Kolossai?
14 Kolosserna var med anden smorda kristna. De hade ett tydligt hopp, liv i himlen, och de hade alla skäl att hålla det hoppet levande. (Kolosserna 1:5) Det var ”Guds vilja” att de hade en fast övertygelse om sitt hopp. Fanns det orsak för någon av dem att tvivla på det hoppet? Absolut inte! Är det annorlunda nu för alla som av Gud har fått utsikten att få leva på en paradisisk jord? Verkligen inte! Det är tydligt att detta välgrundade hopp är en del av ”Guds vilja”. Om du har hoppet att få tillhöra den ”stora skara” som skall överleva ”den stora vedermödan”, begrunda då följande två frågor: Hur verkligt är ditt hopp? (Uppenbarelseboken 7:9, 14) Är det en del av din ”fasta övertygelse om hela Guds vilja”?
15. Vad räknade Paulus upp där hoppet var med?
15 Med ”hopp” menar vi inte här någon vag önskan eller dagdröm. Detta framgår av det som Paulus tidigare hade räknat upp i brevet till romarna. Var sak som han där räknar upp har samband med eller leder till det efterföljande. Lägg märke till var i sitt resonemang som Paulus nämner ”hoppet”: ”Låt oss ... jubla under vedermödor, eftersom vi vet att vedermödan frambringar uthållighet; uthålligheten i sin tur ett beprövat tillstånd; det beprövade tillståndet i sin tur hopp, och hoppet medför ingen besvikelse; eftersom Guds kärlek har utgjutits i våra hjärtan genom den heliga anden.” — Romarna 5:3–5.
16. Vilket hopp fick du när du lärde känna Bibelns sanning?
16 När du första gången fick höra Bibelns budskap av Jehovas vittnen, var det säkert någon viss sanning som fängslade dig, till exempel sanningen om de dödas tillstånd eller om uppståndelsen. Och det som först fångade mångas intresse var det som Bibeln säger om möjligheten att få leva på en paradisisk jord. Kommer du ihåg första gången du fick höra om detta? Vilket fantastiskt hopp — sjukdom och ålderdom kommer inte längre att finnas, du kan få leva och njuta av frukten av din möda, och det skall bli fred med djuren! (Predikaren 9:5, 10; Jesaja 65:17–25; Johannes 5:28, 29; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Du fick ett underbart hopp!
17, 18. a) Hur ledde det som Paulus räknade upp i brevet till romarna till hopp? b) Vad slags hopp avses i Romarna 5:4, 5, och har du ett sådant hopp?
17 Med tiden fick du antagligen möta ett visst motstånd eller en viss förföljelse. (Matteus 10:34–39; 24:9) Också på senare tid har vittnen i olika länder fått sina hem plundrade eller tvingats fly från sina hem. Några har utsatts för fysiskt våld, fått sin bibliska litteratur konfiskerad eller blivit förtalade i medierna. Men vilken förföljelse du än har mött, så kunde du, som det sägs i Romarna 5:3, jubla under vedermöda, och vedermödan medförde ett gott resultat. För precis som Paulus skrev frambringade den uthållighet hos dig. Därefter ledde uthålligheten till ett beprövat eller godkänt tillstånd. Du visste att du gjorde det som var rätt, att du gjorde Guds vilja, och du var därför övertygad om att du hade hans godkännande. Du kände, som Paulus uttryckte det, att du nu var i ett ”beprövat” eller godkänt ”tillstånd”. Paulus skriver sedan att ”det beprövade tillståndet i sin tur [frambringade] hopp”. Det kan synas egendomligt att Paulus inte nämner ”hoppet” förrän nu i sin uppräkning. Hade du inte hopp långt dessförinnan, redan när du först fick höra de goda nyheterna?
18 Det är uppenbart att Paulus här inte åsyftar det hopp som först väcktes hos oss, hoppet om ett fullkomligt liv. Det som han åsyftar sträcker sig bortom det, och det är djupare och mer motiverande. När vi troget håller ut och därigenom inser att vi har Guds godkännande, då stärker detta i hög grad vårt hopp. Det blir mycket mera verkligt, mera fast och mera personligt. Detta fördjupade hopp lyser mycket klarare. Det uppfyller hela vår varelse. ”Och hoppet medför ingen besvikelse; eftersom Guds kärlek har utgjutits i våra hjärtan genom den heliga anden.”
19. Hur bör ditt hopp vara en del av dina regelbundna böner?
19 Det var Epafras innerliga bön att hans bröder och systrar i Kolossai skulle förbli påverkade av och övertygade om det som väntade dem och ha ”en fast övertygelse om hela Guds vilja”. Må vi också regelbundet be till Gud om vårt hopp. Tala om hoppet om den nya världen i dina böner. Tala om för Jehova hur mycket du längtar efter dess förverkligande, fullt övertygad om att det skall bli så. Be honom om hjälp att fördjupa och stärka din övertygelse. Be, som Epafras bad för kolosserna, om att du skall ha ”en fast övertygelse om hela Guds vilja” och gör det ofta.
20. Varför behöver vi inte bli modfällda, om några avviker från den kristna vägen?
20 Låt dig inte distraheras och bli inte modfälld av att inte alla står fullständiga och med en fast övertygelse. Några kan misslyckas, låta sig avledas eller helt enkelt ge upp. Detta hände bland Jesu närmaste, hans apostlar. Men saktade de andra apostlarna farten eller slutade upp när Judas blev en förrädare? Nej, verkligen inte! Petrus tillämpade orden i Psalm 109:8 för att visa att någon annan skulle ta Judas plats. En ersättare utvaldes, och Guds lojala fortsatte med sitt predikouppdrag. (Apostlagärningarna 1:15–26) De var fast beslutna att stå fullständiga med en fast övertygelse.
21, 22. Hur kommer detta att du står fullständig och med en fast övertygelse att uppmärksammas?
21 Du kan vara övertygad om att detta att du står fullständig och med en fast övertygelse om hela Guds vilja inte kommer att gå obemärkt förbi. Det kommer att uppmärksammas och uppskattas. Av vilka?
22 Jo, av dina bröder och systrar som känner dig och som älskar dig. Även om flertalet av dem inte uttrycker det i ord, så kommer verkan av det att bli något liknande det som sägs i 1 Thessalonikerna 1:2–6: ”Vi tackar alltid Gud när vi nämner er alla i våra böner, eftersom vi ständigt har i minnet ert trogna arbete och er kärleksfulla möda och er uthållighet på grund av ert hopp som står till vår Herre Jesus Kristus inför vår Gud och Fader. ... Därför att de goda nyheter vi predikar ... kom [inte] till er bara med tal utan också med kraft och med helig ande och fast övertygelse ... ; och ni blev efterliknare av oss och av Herren.” De lojala kristna i din omgivning kommer att känna det på liknande sätt, när de ser dig stå ”fullständig” och ”med en fast övertygelse om hela Guds vilja”. — Kolosserna 1:23.
23. Vad bör vara vår fasta föresats under det kommande året?
23 Din himmelske Fader kommer också att se det och bli glad. Det kan du vara övertygad om. Varför det? Jo, därför att du står fullständig och med en fast övertygelse ”om hela Guds vilja”. Paulus skrev uppmuntrande till kolosserna om detta att vandra ”värdigt Jehova för att fullständigt behaga honom”. (Kolosserna 1:10) Ja, det är möjligt för ofullkomliga människor att fullständigt behaga honom. Det gjorde våra bröder och systrar i Kolossai, och det gör kristna i vår omgivning nu. Och det kan vi också göra! Må därför våra dagliga böner och våra handlingar under det kommande året visa att vi är fast beslutna att slutligen stå ”fullständiga och med en fast övertygelse om hela Guds vilja”.
Kan du komma ihåg?
• Vad är inbegripet i att stå fullständig?
• Vad bör vi be om angående oss själva?
• Vad slags hopp önskar vi ha med tanke på det som sägs i Romarna 5:4, 5?
• Vilket mål har detta studium stimulerat oss att ha under det kommande året?
[Frågor]
[Bild på sidan 20]
Epafras bad att hans bröder skulle stå fullständiga med en fast övertygelse om Kristus och sitt hopp
[Bilder på sidan 23]
Miljontals andra delar ditt säkra hopp och din fasta övertygelse