”Löp på ett sådant sätt”

TÄNK dig att du befinner dig på en idrottsarena fullpackad med entusiastiska människor. Idrottsmännen tågar in på arenan. Folkskarorna jublar när de får syn på sina hjältar. Domare finns på plats för att se till att reglerna följs. När tävlingarna kommer i gång, blandas triumferande vrål med besvikna utrop. Segraren möts av öronbedövande applåder!

Det är inte en nutida idrottstävling som du bevistar, utan en som hölls för 2.000 år sedan vid det näs nära Korinth som kallas Isthmos (Korintiska näset). Här hölls de berömda isthmiska spelen vartannat år från 500-talet f.v.t. fram till 300-talet v.t. Tävlingen fångade under många dagar hela Greklands intresse. Spelen var mer än bara idrottstävlingar. Idrottsmännen var symboler för militär beredskap. De som segrade avgudades som hjältar och fick ta emot segerkransar gjorda av löv. Man överöste dem med gåvor, och staden gav dem en rejäl pension livet ut.

De isthmiska spelen i närheten av Korinth var något välbekant för aposteln Paulus, och han jämförde den kristna levnadsbanan med en idrottstävling. Han illustrerade träffande belöningen för god träning, välriktade ansträngningar och uthållighet genom att omnämna löpare, brottare och boxare. De kristna som han skrev till kände naturligtvis också till spelen. Några hade utan tvivel varit med bland de skrikande folkmassorna i stadion. De skulle lätt kunna förstå Paulus illustration. Hur är det med oss i dag? Vi är också inbegripna i ett lopp — loppet för evigt liv. Hur kan vi ha nytta av Paulus omnämnanden av dessa tävlingar?

Tävla ”enligt reglerna”

Kraven på deltagarna vid de forntida spelen var mycket strikta. En härold presenterade varje idrottsman för åskådarna och ropade: ”Är det någon som kan anklaga denne man för något brottsligt? Är han en rövare, eller lever han ett dåligt och moraliskt fördärvat liv?” Enligt Archaeologia Graeca ”tilläts ingen som var en beryktad brottsling, eller som var [nära] släkt med en sådan, att tävla”. Och överträdelser av spelens regler bestraffades hårt genom att överträdarna avstängdes från tävlingarna.

Det här hjälper oss att förstå Paulus uttalande: ”Om någon tävlar i idrottsspelen, blir han inte krönt med mindre han har tävlat enligt reglerna.” (2 Timoteus 2:5) I loppet för liv måste vi på samma sätt leva upp till Jehovas krav och rätta oss efter hans upphöjda moralnormer så som de framställs i Bibeln. Men vi varnas i Bibeln: ”Benägenheten hos människans  hjärta är usel alltifrån hennes ungdom.” (1 Moseboken 8:21) Vi måste således också sedan vi påbörjat loppet vara noga med att fortsätta att tävla enligt reglerna för att behålla Jehovas godkännande och vinna det eviga livet.

Kärleken till Gud är den största hjälpen till att handla på det här sättet. (Markus 12:29–31) Den får oss att önska behaga Jehova och handla enligt hans vilja. — 1 Johannes 5:3.

”Lägg av varje tyngande börda”

Löparna i de forntida idrottsspelen var inte tyngda av kläder eller utrustning. ”Vid kapplöpningar ... brukade deltagarna vara helt nakna”, heter det i boken The Life of the Greeks and Romans. Att idrottsmännen inte hade några kläder på sig gjorde dem snabba och rörliga. Ingen energi gick förlorad på grund av någon onödig börda. Paulus hade förmodligen detta i tankarna när han skrev till de kristna hebréerna: ”Låt oss, också vi, lägga av varje tyngande börda ... , och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.” — Hebréerna 12:1.

Vilka tyngande bördor kan hindra oss i loppet för liv? En önskan att skaffa sig onödiga materiella ting eller att behålla en kostnadskrävande livsstil skulle kunna vara en sådan börda. Vissa kanske ser rikedom som en säkerhet eller som en källa till lycka. Sådana extra ”bördor” kan hindra en löpare i sådan utsträckning att Gud till sist inte betyder särskilt mycket för honom. (Lukas 12:16–21) Det eviga livet kan komma att verka så avlägset. Någon kanske resonerar: ”Den nya världen kommer nog en vacker dag, men medan vi väntar kan vi lika gärna utnyttja det som den här världen har att erbjuda.” (1 Timoteus 6:17–19) En sådan materialistisk livssyn kan mycket lätt komma att distrahera någon i loppet för liv eller till och med hindra honom från att påbörja det.

I sin bergspredikan sade Jesus: ”Ingen kan vara slav åt två herrar; för antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte vara slavar åt Gud och åt Rikedomen.” Sedan fortsatte han med att berätta hur Jehova ser till djurens och växternas behov och förklarade att människor är värda mer än de, och därefter förmanade han: ”Var därför aldrig bekymrade och säg: ’Vad skall vi äta?’ eller: ’Vad skall vi dricka?’ eller: ’Vad skall vi sätta på oss?’ Alla dessa ting är ju det som folk i nationerna så ivrigt strävar efter. Er himmelske Fader vet ju att ni behöver alla dessa ting. Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” — Matteus 6:24–33.

Löp ”med uthållighet”

Inte alla forntida kapplöpningar var korta sprinterlopp. Ett lopp, som kallades dọlikhos, var ungefär fyra kilometer långt. Det krävde ganska mycket i fråga om styrka och uthållighet. Enligt traditionen sprang en idrottsman vid namn Ageas, som vann det här loppet år 328 f.v.t., hela vägen till sin hemstad, Argos, för att berätta om segern. Han sprang uppskattningsvis 11 mil den dagen!

Det kristna loppet är också ett långdistanslopp som prövar vår uthållighet. För att vinna Jehovas godkännande och priset, evigt liv,  krävs det att man håller ut till slutet i det här loppet. Paulus löpte loppet på ett sådant sätt. Mot slutet av sitt liv kunde han säga: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullföljt loppet, jag har hållit mig till tron. Från denna stund är rättfärdighetens krona lagd i förvar åt mig.” (2 Timoteus 4:7, 8) Vi måste i likhet med Paulus ”fullfölja loppet”. Om vår uthållighet sviktar bara därför att loppet är något längre än vad vi först hade tänkt oss, kommer vi inte att vinna vår belöning. (Hebréerna 11:6) Så tragiskt det vore, när vi nu är så nära mållinjen!

Priset som blir belöningen

Vinnarna i de forntida grekiska idrottstävlingarna fick segerkransar, som vanligen var gjorda av löv från träd och smyckade med blommor. I de pythiska spelen fick vinnaren en lagerkrans. I de olympiska spelen fick de segerkransar av vildoliv, medan de i de isthmiska spelen gavs kransar gjorda av pinje. En bibelkännare kommenterar: ”För att sporra de tävlandes nit låg belöningarna för segern, kransarna, tillsammans med palmkvistar, medan tävlingen pågick fullt synliga på en trefot, ett bord, som placerats på stadion.” För vinnaren var det ett bevis på stor heder att få bära kransen som en krona. På hemvägen åkte han triumferande i en vagn in i staden.

Med detta i tankarna frågade Paulus sina läsare i Korinth: ”Vet ni inte att löparna i ett lopp allesammans löper, men bara en får priset? Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det. ... De gör det naturligtvis för att få en förgänglig krona, men vi en oförgänglig.” (1 Korinthierna 9:24, 25; 1 Petrus 1:3, 4) Vilken kontrast! Den belöning som finns i beredskap för dem som fullföljer loppet för liv kommer, till skillnad från de vissnande kransarna i de forntida spelen, aldrig att gå förlorad.

Angående den här ädlare kronan skrev aposteln Petrus: ”När överherden har gjorts uppenbar, skall ni få härlighetens krona som aldrig vissnar.” (1 Petrus 5:4) Kan någon som helst belöning som den här världen erbjuder jämföras med odödlighet, belöningen oförgängligt liv i himmelsk härlighet tillsammans med Kristus?

I våra dagar är majoriteten av de kristna löparna inte smorda av Gud att vara hans andliga söner och har inte ett himmelskt hopp. De löper inte för belöningen eller priset odödlighet. Men Gud ställer fram ett ojämförligt pris också för dem. Det är evigt liv i fullkomlighet på en paradisisk jord under det himmelska Rikets styre. Oavsett vilken belöning som en kristen löpare har blicken fäst vid, bör han löpa med större beslutsamhet och spänst än vad löparna i en idrottstävling gör. Varför det? Därför att belöningen aldrig kommer att förblekna eller vissna bort: ”Detta [är] det utlovade, som han själv har lovat oss: det eviga livet.” — 1 Johannes 2:25.

Hur bör den kristne löparen, med ett sådant ojämförligt pris för ögonen, se på den här världens lockelser? På samma sätt som Paulus, som sade: ”Jag [anser] verkligen också allt vara förlust på grund av det oändligt större värdet i kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. På grund av honom har jag lidit förlusten av allt, och jag anser det som en hop avskräde.” Så ihärdigt Paulus löpte med tanke på detta! ”Bröder, jag anser mig inte ännu ha gripit det; men ett gör jag: I det jag glömmer de ting jag har bakom mig och sträcker mig mot de ting jag har framför mig, jagar jag hän emot målet efter  priset.” (Filipperna 3:8, 13, 14) Paulus löpte med blicken stadigt riktad mot priset, och det bör vi också göra.

Vårt förnämsta exempel

De som blev mästare vid de forntida spelen åtnjöt allmänhetens beundran. Poeter skrev om dem, och skulptörer skapade statyer av dem. Historikern Věra Olivová säger att de ”solade sig i glansen och var kolossalt populära”. De var även förebilder för den yngre generationen av mästare.

Vem är den ”mästare” som utgör det bästa exemplet för de kristna? Paulus ger svaret: ”Låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss, medan vi uppmärksamt ser på vår tros Främste förmedlare och Fullkomnare, Jesus, som för den glädje som förelades honom utstod en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron.” (Hebréerna 12:1, 2) Ja, om vi skall segra i vårt lopp för evigt liv, måste vi uppmärksamt se på vår förebild, Jesus Kristus. Det kan vi göra genom att regelbundet läsa evangelieskildringarna och meditera över hur vi kan efterlikna honom. Ett sådant studium kommer att hjälpa oss att förstå att Jesus Kristus var lydig mot Gud och att han genom sin uthållighet visade kvaliteten på sin tro. Som belöning för sin uthållighet mottog han Jehova Guds godkännande, tillsammans med många underbara privilegier. — Filipperna 2:9–11.

Jesu mest framträdande egenskap var naturligtvis kärleken. ”Ingen har kärlek större än denna: att någon skulle ge ut sin själ till förmån för sina vänner.” (Johannes 15:13) Han gav ordet ”kärlek” en djupare innebörd genom att säga att vi bör älska också våra fiender. (Matteus 5:43–48) Därför att Jesus älskade sin himmelske Fader, fann han glädje i att göra sin Faders vilja. (Psalm 40:9, 10; Ordspråken 27:11) När vi ser på Jesus som vår förebild och som den som visar vägen för oss i det krävande loppet för liv, kommer det att få oss att också älska Gud och vår nästa och att finna verklig glädje i vår heliga tjänst. (Matteus 22:37–39; Johannes 13:34; 1 Petrus 2:21) Tänk på att Jesus inte begär det orimliga. Han försäkrar oss: ”Jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, ... [och ni skall] finna vederkvickelse för era själar. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” — Matteus 11:28–30.

Vi måste i likhet med Jesus hålla blicken riktad mot det pris som är reserverat för alla som håller ut ända till slutet. (Matteus 24:13) Om vi tävlar enligt reglerna, lägger av varje tyngande börda och löper med uthållighet, då kan vi vara tillitsfulla när det gäller segern. Med målet i sikte manas vi framåt! Vi får förnyade krafter av den glädje som det genomsyrar oss med, en glädje som gör vägen som ligger framför oss lättare att gå.

[Bild på sidan 29]

Det kristna loppet är ett långdistanslopp som kräver uthållighet

[Bild på sidan 30]

De kristna kan till skillnad från prisbelönta idrottsmän se fram emot ett oförgängligt pris

[Bild på sidan 31]

Alla som håller ut till slutet får priset

[Bildkälla på sidan 28]

Copyright British Museum