Varför följa dygdens väg?

EN MEDELÅLDERS man från Japan vid namn Kunihito * flyttade nyligen till USA. Efter bara några veckor ställdes han inför en situation som skulle ha kunnat skada hans karriär. Kunihito berättar: ”När min chef frågade om jag kunde tänka mig en arbetsuppgift med större ansvar, såg jag inga hinder för att tacka ja. Men eftersom jag har uppfostrats att betrakta blygsamhet som en dygd, svarade jag: ’Jag är inte säker på att jag klarar av det, men jag skall göra mitt bästa.’ I min amerikanske chefs öron lät det som om jag var inkompetent och saknade självförtroende. När jag blev medveten om det, insåg jag att jag måste göra vissa förändringar.”

Maria, som bor i New York, var en mycket duktig collegeelev. Hon ställde alltid upp och hjälpte sina klasskamrater. Juan var en av dem som brukade be Maria om hjälp. Men han hyste även ett romantiskt intresse för henne och försökte göra intryck på henne. Trots att Maria ville vara moraliskt ren, gav hon efter för Juans närmanden och dukade under för sexuell omoraliskhet.

Att vara dygdig i dagens kulturellt splittrade och moraliskt fördärvade värld är verkligen en utmaning. Så varför skall man följa dygdens väg? Därför att ett dygdigt uppförande behagar Gud, och de flesta av oss har säkert en önskan att behaga Gud.

Guds ord, Bibeln, uppmanar sina läsare att uppodla egenskapen dygd. Aposteln Paulus skriver till exempel: ”Vad dygd som än finns och vad berömvärt som än finns — fortsätt att tänka på dessa ting.” (Filipperna 4:8) Och aposteln Petrus manar oss att med all uppriktig strävan till vår tro foga dygd. (2 Petrus 1:5) Men vad är dygd? Kan dygd läras ut i ett klassrum? Hur kan vi uppodla dygd?

[Fotnoter]