Du kan övervinna modfälldhet!

EN VIS man skrev en gång: ”Har du visat dig modfälld på trångmålets dag? Din kraft kommer att vara begränsad.” (Ordspråken 24:10) Om du någon gång har känt dig modfälld, håller du antagligen med om det uttalandet.

Ingen är helt förskonad från modfälldhet. En liten släng av modfälldhet kan hålla i sig en eller ett par dagar för att sedan gå över. Men problemet kan bestå mycket längre, om sårade känslor eller förbittring är inbegripna. Somliga kristna som i åratal har varit trogna har känt sig så nedslagna att de till och med har slutat att vara med vid församlingens möten och att ta del i tjänsten på fältet.

Om du känner dig modfälld, ge inte upp! Trogna tjänare förr i tiden kunde framgångsrikt klara av modfälldhet, och med Guds hjälp kan du det också.

När andra sårat dina känslor

Du kan inte vänta dig att vara skyddad mot varje obetänksamt ord eller tanklös handling. Men du kan vägra att låta andras ofullkomligheter hindra dig i din tjänst för Jehova. Om någon har sårat dina känslor, kanske du kan få hjälp av att tänka på hur Samuels mor, Hanna, handlade när hon kände sig nedslagen.

Hanna ville mer än något annat ha barn, men hon var ofruktsam. Peninna, hennes mans andra hustru, hade redan fött honom söner och döttrar. Hon såg Hanna som sin rival i stället för att vara lyhörd för hennes svåra belägenhet, och hon visade en sådan inställning att Hanna ”brukade gråta och inte äta”. — 1 Samuelsboken 1:2, 4–7.

En dag gick Hanna upp till tältboningen för att be. Eli, Israels överstepräst, lade märke till att hennes läppar rörde sig. Han insåg inte att Hanna bad, utan drog slutsatsen att hon var onykter. ”Hur länge kommer du att bete dig som en drucken?” frågade han myndigt. ”Gör dig av med ditt vin.” (1 Samuelsboken 1:12–14) Kan du föreställa dig hur Hanna måste ha känt sig? Hon hade kommit till tältboningen för att få uppmuntran. Hon väntade sig säkerligen inte att en av de mest inflytelserika männen i Israel skulle rikta ogrundade anklagelser mot henne!

Det var som upplagt för att Hanna skulle bli mycket modfälld. Hon kunde tvärt ha lämnat tältboningen och svurit att aldrig mer återvända så länge Eli tjänade där som överstepräst. Men Hanna satte tydligen värde på sitt förhållande till Jehova. Hon visste att han inte skulle finna behag i ett sådant handlingssätt. Tältboningen var centrum för ren tillbedjan. Jehova hade fäst sitt namn där. Och Eli var, trots att han var ofullkomlig, Jehovas utvalde representant.

Hannas vördnadsfulla sätt att bemöta Elis anklagelse utgör ett fint exempel för oss i dag. Hon accepterade inte de ogrundade anklagelserna, utan svarade på ett mycket respektfullt sätt: ”Nej, min herre! Jag är en i anden hårt ansatt kvinna; och vin och rusdryck har jag inte druckit, men jag utgjuter min själ inför Jehova. Ta inte din slavinna för att vara en oduglig kvinna, ty av mitt bekymmers överflöd och min grämelse har jag talat ända till nu.” — 1 Samuelsboken 1:15, 16.

Uppnådde Hanna det hon ville? Absolut. Ändå talade hon taktfullt till Eli och tog sig inte friheten att kritisera honom för hans falska beskyllning. Han i sin tur svarade henne vänligt och sade: ”Gå i frid, och må Israels Gud bevilja din begäran, det som du har bett honom om.” När saken klarats upp ”gick  [Hanna] sedan sin väg, och hon började äta, och hennes ansikte såg inte längre så bekymrat ut”. — 1 Samuelsboken 1:17, 18.

Vad kan vi lära av den här berättelsen? Hanna handlade snabbt för att rätta till ett missförstånd, men hon gjorde det med djup respekt. Hon kunde därigenom bevara ett gott förhållande till Jehova och till Eli. Tänk så ofta ett gott kommunicerande och en smula taktfullhet kan hindra små problem från att växa till stora!

Det måste medges att det krävs ödmjukhet och smidighet från båda sidor för att kunna göra upp meningsskiljaktigheter. Om en medtroende inte reagerar positivt på dina ansträngningar att lösa en tvist, blir du kanske tvungen att lämna saken i Jehovas händer och lita på att han kommer att ta itu med det i sin rätta tid och på sitt eget sätt.

Har du förlorat ett tjänsteprivilegium?

Somliga har blivit missmodiga därför att de har blivit tvungna att ge upp ett högt värderat privilegium i Guds tjänst. De har uppskattat att få betjäna sina bröder, och när privilegiet gick förlorat, känner de det som om de inte längre kan vara till någon nytta för Jehova eller för hans organisation. Om det är så du känner det, kanske det skulle kunna vidga vyerna att tänka på exemplet med bibelskribenten Markus, som också kallades Johannes Markus. — Apostlagärningarna 12:12.

Markus följde med Paulus och Barnabas på deras första missionsresa, men någonstans efter vägen övergav han dem och återvände till Jerusalem. (Apostlagärningarna 13:13) Längre fram ville Barnabas ta med sig Markus på en annan färd. Bibeln berättar emellertid: ”Paulus ansåg det inte lämpligt att ta med sig denne, eftersom han hade gett sig av från dem från Pamfylien och inte hade gått med dem till arbetet.” Barnabas höll inte med. Det sägs att det då uppstod ”ett häftigt utbrott av förbittring, så att de [Paulus och Barnabas] skildes från varandra; och Barnabas tog med sig Markus och seglade i väg till Cypern. Paulus utvalde åt sig Silas och gav sig av.” — Apostlagärningarna 15:36–40.

Markus måste ha blivit helt förkrossad av att få veta att den respekterade aposteln Paulus inte ville samarbeta med honom och att en diskussion om hans kvalifikationer hade lett till oenighet mellan Paulus och Barnabas. Men mer var inbegripet.

Paulus och Silas behövde fortfarande en reskamrat. När de kom till Lystra träffade de någon som kunde ersätta Markus, en ung man som hette Timoteus. Men Timoteus hade varit döpt i kanske bara två eller tre år då han blev utvald. Markus däremot hade varit förbunden med den kristna församlingen från första början — till och med längre än Paulus. Ändå var det Timoteus som fick privilegiet att ta emot det här förordnandet. — Apostlagärningarna 16:1–3.

Hur reagerade Markus när han fick veta att han hade blivit ersatt av en yngre, mindre erfaren man? Bibeln berättar inte det för oss. Men den visar i alla fall att Markus förblev aktiv i Jehovas tjänst. Han drog nytta av de privilegier som han hade. Även om han inte kunde tjäna tillsammans med Paulus och Silas, kunde han följa med Barnabas till Cypern, som var Barnabas hemtrakter. Markus tjänade också tillsammans med Petrus i Babylon. Så småningom fick han också möjligheten att samarbeta med Paulus — och Timoteus — i Rom. (Kolosserna 1:1; 4:10; 1 Petrus 5:13) Längre fram blev Markus till och med inspirerad att skriva ett av de fyra evangelierna!

Det ligger en värdefull lärdom i allt det här. Markus blev inte så bekymrad över att han gick miste om ett privilegium att han underlät att uppskatta de privilegier som han faktiskt hade inom räckhåll. Markus fortsatte att vara upptagen i tjänsten för Jehova, och Jehova välsignade honom.

Så om du har förlorat ett privilegium, bli inte modfälld. Om du bevarar en positiv inställning och fortsätter att vara verksam,  kanske andra privilegier dyker upp. Det finns rikligt att göra i Herrens verk! — 1 Korinthierna 15:58.

En trogen tjänare blir modfälld

Det är inte alltid så lätt att kämpa hårt för tron. Du kanske emellanåt känner dig modfälld. Då kanske du till och med har skuldkänslor för att du är modfälld och drar slutsatsen att en trogen Guds tjänare aldrig bör känna det på det viset. Tänk då på Elia, en av de framträdande profeterna i Israel.

Drottning Isebel i Israel var en fanatisk förespråkare för Baalsdyrkan. När hon fick reda på att Elia hade dödat Baalsprofeterna, svor hon att låta döda Elia. Han hade mött mäktigare fiender än Isebel, men plötsligt kände han sig så modfälld att han bara ville dö. (1 Kungaboken 19:1–4) Hur kunde det hända? Han hade glömt någonting.

Elia glömde att lita till Jehova som sin källa till styrka. Vem hade gett Elia kraft att väcka upp döda och att modigt möta Baalsprofeterna? Det hade Jehova gjort. Han kunde sannerligen också ge honom den styrka han behövde för att möta drottning Isebels vrede. — 1 Kungaboken 17:17–24; 18:21–40; 2 Korinthierna 4:7.

Vem som helst av oss kan för ett ögonblick vackla i sin förtröstan på Jehova. Precis som Elia kan vi ibland betrakta ett visst problem ur mänsklig synvinkel i stället för att använda ”visheten från ovan” när vi tar itu med det. (Jakob 3:17) Men Jehova övergav inte Elia på grund av hans tillfälliga avsteg.

Elia flydde till Beersheba och sedan vidare ut i vildmarken, där han trodde att ingen skulle hitta honom. Men Jehova hittade honom. Han sände en ängel för att trösta honom. Ängeln såg till att Elia hade nybakat bröd att äta och uppfriskande vatten att dricka. Sedan Elia hade vilat, instruerade ängeln honom att färdas närmare 30 mil till berget Horeb, där Jehova skulle styrka honom ytterligare. — 1 Kungaboken 19:5–8.

Vid berget Horeb bevittnade Elia en trosstärkande demonstration av Jehovas kraft. Sedan försäkrade Jehova honom med en lugn, låg röst att han inte var ensam. Jehova var med honom, och 7.000 av hans bröder var också med honom, fastän Elia inte kände till detta. Slutligen gav Jehova honom ett arbete att utföra. Han hade inte förkastat Elia som sin profet! — 1 Kungaboken 19:11–18.

Hjälp finns att få

Om du emellanåt känner dig lite modfälld, kanske du kommer att känna dig bättre om du får lite extra vila eller ett närande mål mat. Nathan H. Knorr, som tjänade som medlem av Jehovas vittnens styrande krets fram till sin död 1977, hade lagt märke till att stora problem ofta ter sig mycket mindre efter en god natts sömn. Om problemet emellertid är av det mer ihållande slaget, kanske en sådan lösning inte är tillräcklig — du behöver hjälp för att bekämpa modfälldheten.

Jehova sände en ängel för att stärka Elia. I vår tid ger Gud uppmuntran genom äldste och andra mogna kristna. Äldstebröderna kan verkligen ”visa sig vara som ett gömställe undan vinden”. (Jesaja 32:1, 2) Men för att få uppmuntran av dem kanske du behöver ta det första steget. Trots att Elia var så modfälld färdades han till berget Horeb för att ta emot instruktioner från Jehova. Vi får styrkande undervisning genom den kristna församlingen.

När vi tar emot hjälp och modigt tar itu med prövningar, till exempel sårade känslor eller förlorade privilegier, försvarar vi Jehovas sida i en viktig stridsfråga. Vilken då? Satan påstod att människor tjänar Jehova bara av egennytta. Satan förnekar inte att vi tjänar Gud när allting i livet flyter smidigt, men han hävdar att vi kommer att sluta tjäna Gud när vi stöter på problem. (Job, kapitel 1 och 2) Genom att orubbligt fortsätta i Jehovas tjänst trots modfälldhet kan vi bli ett svar på Djävulens ärekränkande anklagelse. — Ordspråken 27:11.

 Hanna, Markus och Elia hade allesammans problem som kortvarigt berövade dem deras glädje. Men de klarade av sina problem och kunde leva ett produktivt liv. Med Jehovas hjälp kan du också övervinna modfälldhet!