Vad är sanningen om Dödahavsrullarna?

För mer än 50 år sedan kastades en sten in i en grotta av en beduinherde, och det ledde till vad några har kallat den största arkeologiska upptäckten under 1900-talet. Beduinherden hörde stenen träffa en lerkruka. När han undersökte det hela närmare, hittade han den första av de rullar som skulle komma att bli kända som Dödahavsrullarna.

DESSA rullar har uppmärksammats och har varit föremål för debatt, både i akademiska kretsar och i massmedierna. Bland folk i allmänhet rådde det stor förvirring, och det förekom många felaktiga uppgifter. Det har cirkulerat rykten om en omfattande mörkläggning på grund av fruktan för att rullarna avslöjar fakta som skulle kunna underminera tron hos såväl kristna som judar. Men vilken betydelse har egentligen dessa rullar? Går det, efter mer än 50 år, att få reda på fakta?

Vad är Dödahavsrullarna?

Dödahavsrullarna är forntida judiska handskrifter, de flesta är skrivna på hebreiska, några på arameiska och några få på grekiska. Många av dessa rullar och fragment är över 2.000 år gamla och härrör från tiden före Jesu födelse. Bland de första rullarna som man fick av beduinerna fanns det sju långa handskrifter som var mer eller mindre förstörda. När man utforskade fler grottor, fann man andra skriftrullar och tusentals fragment av skriftrullar. Mellan åren 1947 och 1956 upptäckte man i trakten av Qumran vid Döda havet sammanlagt 11 grottor där det fanns skriftrullar.

När alla skriftrullar och fragment sorterats upp, har man kommit fram till att det finns omkring  800 handskrifter. Ungefär en fjärdedel, eller lite mer än 200 handskrifter, är avskrifter av vissa avsnitt ur den hebreiska bibeltexten. Andra handskrifter utgörs av gamla icke-bibliska judiska skrifter, både apokryfiska och pseudepigrafiska. *

Några av de skriftrullar som gjorde forskarna mest entusiastiska var tidigare okända skrifter. Dessa innehåller bland annat tolkningar av sådant som gällde den judiska lagen, uttryckliga regler för samhällslivet för den sekt som bodde i Qumran, liturgiska dikter och böner samt eskatologiska verk som uppenbarar tankar om uppfyllelsen av bibliska profetior och de sista dagarna. Det finns också unika bibelkommentarer, de äldsta föregångarna till moderna kommentarer till bibeltexter vers för vers.

Vilka skrev Dödahavsrullarna?

Olika metoder att tidsbestämma gamla dokument visar att skriftrullarna kom till mellan det tredje århundradet f.v.t. och det första århundradet v.t. Några forskare har fört fram tanken att skriftrullarna gömdes i grottorna av judar från Jerusalem innan templet förstördes år 70 v.t. Men flertalet forskare som har undersökt skriftrullarna menar att den här tanken inte stämmer med innehållet i själva rullarna. Många skriftrullar återspeglar tankar och sedvänjor som var i strid med de religiösa auktoriteterna i Jerusalem. Dessa skriftrullar vittnar om ett samfund som trodde att Gud hade förkastat prästerna och tempeltjänsten i Jerusalem och att han betraktade denna sekts tillbedjan i öknen som ett slags ersättning för tempeltjänsten. Det tycks vara osannolikt att de ansvariga i Jerusalems tempel skulle gömma en samling som innehöll sådana skriftrullar.

Även om det antagligen fanns en grupp avskrivare vid Qumran, hade förmodligen många av skriftrullarna tagits dit från annat håll av de troende. I en viss bemärkelse är Dödahavsrullarna ett stort bibliotek. Men som det är med bibliotek, kan denna samling innehålla många olika tankar och idéer, och alla kanske inte nödvändigtvis återspeglar dess läsares religiösa uppfattningar. Dessa texter som finns i åtskilliga avskrifter återspeglar snarare gruppens speciella intressen och trosuppfattningar.

Var de som bodde i Qumran esséer?

Om dessa skriftrullar var Qumrans bibliotek, vilka var då dess invånare? Professor Eleazar Sukenik, som år 1947 för Hebreiska universitetet i Jerusalem fick ta emot tre skriftrullar, var den förste som framförde tanken att dessa skriftrullar hade tillhört ett esseiskt samhälle.

Esséerna var en judisk sekt som omnämns av Josephus, Filon från Alexandria och Plinius den äldre, författare som levde under det första århundradet. Man spekulerar om var esséerna ursprungligen kom ifrån, men de tycks ha framträtt under den tid av oro som rådde efter mackabéerupproret under 100-talet f.v.t. * Josephus nämnde deras existens under den perioden, när han i detalj redogjorde för hur deras religiösa uppfattningar skilde sig från fariséernas och sadducéernas. Plinius nämnde platsen där ett esseiskt samhälle låg vid Döda havet mellan Jeriko och En-Gedi.

Professor James VanderKam, expert på Dödahavsrullarna, menar att ”de esséer som bodde i Qumran bara var en liten del av den större esseiska rörelsen”, vars antal Josephus uppskattade till omkring fyra tusen. Även om den bild som man får genom Qumrantexterna inte fullständigt motsvarar alla beskrivningar, tycks den passa bättre in på esséerna än på någon annan känd judisk grupp från den tiden.

Några har hävdat att kristendomen hade sitt ursprung i Qumran. Men många markanta  skillnader kan ses mellan Qumransektens trosuppfattningar och de första kristnas. Qumranskrifterna visar att sekten hade mycket stränga sabbatsföreskrifter och ett nästan överdrivet intresse för ceremoniell renhet. (Matteus 15:1–20; Lukas 6:1–11) På liknande sätt förhöll det sig med esséernas avskildhet från samhället, deras tro på ödet och själens odödlighet och deras tonvikt på celibat och deras mystiska idéer om att ta del i änglarnas tillbedjan. Detta visar att deras uppfattningar skilde sig från Jesu läror och de första kristnas. — Matteus 5:14–16; Johannes 11:23, 24; Kolosserna 2:18; 1 Timoteus 4:1–3.

Ingen mörkläggning, inga undangömda skriftrullar

Under åren efter upptäckten av Dödahavsrullarna framställdes olika skrifter som gjorde de första fynden tillgängliga för forskare världen över. Men de tusentals fragment man hittade i en av grottorna, den som kallas grotta 4, var ett mycket större problem. Dessa fragment var i händerna på en liten internationell grupp forskare som befann sig i östra Jerusalem (som då var en del av Jordanien), i Palestinska arkeologiska museet. Inga judiska eller israeliska forskare fanns med i den här gruppen.

Gruppen utarbetade en policy att inte låta någon få tillgång till skriftrullarna innan de hade offentliggjort de officiella resultaten av sin forskning. Antalet forskare i gruppen var begränsat. När en medlem i gruppen dog ersattes han bara av en ny forskare. Mängden arbete krävde en mycket större grupp och, i vissa fall, större expertis i gammal hebreiska och arameiska. James VanderKam uttrycker det så här: ”Tiotusentals fragment var mer än vad åtta experter kunde klara av, även om de var skickliga.”

Med sexdagarskriget 1967 kom östra Jerusalem och skriftrullarna där under israelisk jurisdiktion, men policyn för forskarlaget ändrades inte. Offentliggörandet av rullarna från grotta 4 drog ut på tiden, år blev till årtionden, vilket väckte protester hos ett antal forskare. År 1977 kallade professor Geza Vermes vid Oxford University detta för 1900-talets största akademiska skandal. Rykten började spridas om att katolska kyrkan avsiktligt undanhöll information från skriftrullarna som skulle kunna vara förödande för den kristna läran.

På 1980-talet utökades gruppen slutligen till 20 forskare. Sedan, år 1990, under ledning av dess nyligen förordnade chefredaktör, Emanuel Tov, vid Hebreiska universitetet i Jerusalem, utökades gruppen till mer än 50 forskare. Ett detaljerat schema gjordes upp för utgivningen av forskarupplagorna av de återstående skriftrullarna.

Ett verkligt genombrott kom oväntat 1991. Först utgavs boken A Preliminary Edition of the Unpublished Dead Sea Scrolls. Denna sammanställdes med datorhjälp och var baserad på en kopia av gruppens konkordans. Därefter meddelade Huntington Library i San Marino i Kalifornien att man skulle göra hela uppsättningen fotografier av skriftrullarna tillgänglig för alla forskare. Snart kom A Facsimile Edition of the Dead Sea Scrolls ut, vilket gav tillgång till fotografier av de tidigare inte offentliggjorda skriftrullarna.

Under det senaste årtiondet har således alla Dödahavsrullarna blivit tillgängliga för att undersökas. Forskningen visar att det inte förekom någon mörkläggning; det fanns inga undangömda skriftrullar. Och först nu, när de sista officiella utgåvorna av skriftrullarna har getts ut, kan en fullständig analys inledas. En ny generation forskare som ägnar sig åt dessa skriftrullar har trätt till. Men vilken betydelse har denna forskning för dem som studerar Bibeln?

[Fotnoter]

[Bild på sidan 3]

Det här är några av de grottor nära Döda havet i vilka man fann gamla skriftrullar

[Bildkälla på sidan 3]

Fragment av skriftrullar: Sidorna 3, 4 och 6: Genom tillmötesgående från Israel Antiquities Authority

[Bildkälla på sidan 5]

Genom tillmötesgående från Shrine of the Book, Israel Museum, Jerusalem