Stå där fullständiga och med en fast övertygelse

De bevarade modigt sin ostrafflighet och segrade över nazistisk förföljelse

”VAR vis, min son, och gläd mitt hjärta, så att jag kan ge den svar som smädar mig.” (Ordspråken 27:11) Denna innerliga vädjan visar att Guds förnuftsbegåvade skapelser kan glädja Jehovas hjärta genom att vara trogna och lojala mot honom. (Sefanja 3:17) Satan, smädaren, är emellertid besluten att bryta Jehovas tjänares ostrafflighet. — Job 1:10, 11.

Satan har, i synnerhet sedan början av 1900-talet, när han slungades ner från himlen till jordens närhet, gett uttryck åt stor vrede mot Jehovas folk. (Uppenbarelseboken 12:10, 12) Sanna kristna har dock stått ”fullständiga och med en fast övertygelse” och har bevarat sin ostrafflighet mot Gud. (Kolosserna 4:12) Låt oss helt kort begrunda ett enastående exempel på sådan ostrafflighet — nämligen Jehovas vittnen i Tyskland före och under andra världskriget.

Nitisk verksamhet leder till att ostraffligheten prövas

På 1920-talet och i början av 1930-talet delade die Bibelforscher (bibelforskarna), som Jehovas vittnen då kallades i Tyskland, ut stora mängder biblisk litteratur. Mellan 1919 och 1933 delade de ut i genomsnitt åtta böcker, broschyrer eller tidskrifter till varje familj i Tyskland.

Vid den tiden hade Tyskland en av de största koncentrationerna av dem som bekände sig vara smorda efterföljare till Kristus. Av de 83.941 personer världen över som 1933 tog del av Herrens kvällsmåltid bodde faktiskt nästan 30 procent i Tyskland. Inom kort blev dessa tyska vittnens ostrafflighet hårt prövad. (Uppenbarelseboken 12:17; 14:12) Uppsägningar från arbeten, husrannsakningar och relegeringar från skolor blev snart till misshandel, arresteringar och fängelsestraff. (Bild 1) Därför utgjorde Jehovas vittnen mellan 5 och 10 procent av fångarna i koncentrationslägren under åren före andra världskriget.

Varför nazisterna förföljde Jehovas vittnen

Vad i Jehovas vittnens verksamhet väckte då nazistregimens vrede? I sin bok Hitler—1889-1936: Hubris skriver historieprofessorn Ian Kershaw att vittnena blev förföljda för att de vägrade ”att ge efter för nazistregimens krav”.

I boken Betrayal—German Churches and the Holocaust, utgiven av historieprofessorn Robert P. Ericksen och Susannah Heschel, professor och expert på judiska förhållanden, förklaras det att Jehovas vittnen ”vägrade att ha någon del i våldshandlingar eller i användandet  av militärstyrkor. ... Jehovas vittnen var politiskt neutrala, vilket innebar att de inte röstade på Hitler eller gjorde Hitlerhälsningen.” Detta, fortsätter boken, väckte nazisternas vrede och gjorde att vittnena hamnade i farozonen. ”Nationalsocialisterna kunde inte tolerera en sådan vägran.”

Världsvida protester och ett angrepp på bred front

Genom en speciell kurir skickade Joseph F. Rutherford, som var en av dem som gick i spetsen för verket då, den 9 februari 1934 ett protestbrev till Hitler som svar på den nazistiska intoleransen. (Bild 2) Den 7 oktober 1934 skickade Jehovas vittnen från 50 länder, däribland Tyskland, ytterligare omkring 20.000 protestbrev och telegram till Hitler.

Nazisterna svarade med att intensifiera förföljelsen. Den 1 april 1935 förbjöds Jehovas vittnen i hela Tyskland. Och den 28 augusti 1936 gick Gestapo till angrepp på bred front mot vittnena. Ändå ”fortsatte vittnena att dela ut trycksaker och på andra sätt bevara sin tro”, konstaterar Betrayal—German Churches and the Holocaust.

Ett exempel är att den 12 december 1936 delade cirka 3.500 Jehovas vittnen ut, mitt framför näsan på Gestapo, tiotusentals exemplar av en tryckt resolution som påvisade hur illa behandlade de blev. Beträffande den här kampanjen skrev Vakttornet: ”Det var en stor seger och en skarp dolkstöt mot fienden, till de trogna arbetarnas obeskrivliga glädje.” — Romarna 9:17.

Förföljelsen misslyckas!

Nazisterna fortsatte att leta efter Jehovas vittnen. År 1939 hade sex tusen av dem satts i fängelse, och tusentals hade sänts till koncentrationsläger. (Bild 3) Hurdan var situationen vid andra världskrigets slut? Omkring 2.000 fängslade vittnen hade dött, över 250 av dessa hade avrättats. Men, skriver professorerna Ericksen och Heschel, ”Jehovas vittnen höll till övervägande del fast vid sin tro trots svårigheter”. När Hitlers regim föll, kom därför tusentals Jehovas vittnen ut ur koncentrationslägren som segrare. — Bild 4; Apostlagärningarna 5:38, 39; Romarna 8:35–37.

Varifrån fick Jehovas folk styrkan att hålla ut under förföljelsen? Adolphe Arnold, överlevande från nazistiska koncentrationsläger, förklarade: ”Även om du har det riktigt svårt ser Jehova dig och vet vad du går igenom, och han kommer att ge dig den styrka du behöver för att klara av situationen och förbli trogen. Hans hand är inte för kort.”

Tänk så väl profeten Sefanjas ord stämmer in på dessa trogna kristna! Han tillkännagav: ”Jehova, din Gud, är i din mitt. Som en väldig man kommer han att rädda. Han kommer att jubla över dig med glädje.” (Sefanja 3:17) Må alla den sanne Gudens tillbedjare i dag efterlikna tron hos dessa lojala vittnen, som bevarade sin ostrafflighet trots nazisternas förföljelse och som därtill gladde Jehovas hjärta. — Filipperna 1:12–14.

[Bildkälla på sidan 8]

Państwowe Muzeum Oświȩcim-Brzezinka, med tillstånd av USHMM Photo Archives