”Lycklig är den människa som har funnit vishet”

HAN var skald, arkitekt och kung. Med en årlig inkomst på över två miljarder kronor var han rikare än någon annan kung på jorden. Han var också känd för sin vishet. En drottning som besökte honom blev så imponerad att hon utropade: ”Se! inte hälften har blivit berättat för mig. Du har i vishet och välstånd överträffat ryktet som jag lyssnade till.” (1 Kungaboken 10:4–9) Denne man var kung Salomo i det forntida Israel.

Salomo hade både rikedom och vishet. Detta gjorde honom bättre i stånd än någon annan att avgöra vilket av dessa båda som är viktigast. Han skrev: ”Lycklig är den människa som har funnit vishet, och den människa som får urskillning, ty att ha den som vinning är bättre än att ha silver som vinning och att ha den som avkastning är bättre än till och med guld. Den är dyrbarare än koraller, och alla andra ting som du har behag till, de kan inte jämställas med den.” — Ordspråken 3:13–15.

Men var kan man då finna vishet? Varför är den mer värdefull än rikedom? Vad är det som gör den så åtråvärd? Kapitel 8 i Ordspråksboken, som har skrivits av Salomo, ger ett fascinerande svar på dessa frågor. I det kapitlet är visheten personifierad genom att den beskrivs som om den kunde både tala och handla. Och den talar där själv om vad det är som gör den så tilltalande och värdefull.

Den ”fortsätter ... att ropa högt”

Kapitel 8 i Ordspråksboken börjar med en retorisk fråga: ”Fortsätter inte visheten att ropa, och fortsätter inte urskillningen att låta höra sin röst?” * Ja, visheten och urskillningen fortsätter att ropa, till skillnad från den omoraliska kvinna som står på lur på mörka platser och viskar förföriska ord i örat på en ensam och oerfaren yngling. (Ordspråken 7:12) ”På toppen av höjderna, vid vägen, där stigarna korsar varandra har den ställt sig. Vid sidan av portarna, vid stadens mynning, där man går in genom ingångarna fortsätter den att ropa högt.” (Ordspråken 8:1–3) Vishetens starka och frimodiga röst hörs högt och tydligt på offentliga platser — vid portarna, vid vägkorsningarna och vid infartsvägarna till staden. Människor kan lätt höra den rösten och lyda den.

Den vishet som vi finner i Guds inspirerade ord, Bibeln, finns faktiskt tillgänglig för nästan alla på jorden som önskar vinna den. Enligt The World Book Encyclopedia är ”Bibeln den mest lästa boken i historien”. Det heter vidare: ”Det har spritts fler exemplar av Bibeln än av någon annan bok. Bibeln har också översatts fler gånger och till fler språk än någon annan bok.” Med hela Bibeln eller delar av den översatt till mer än 2.100 språk och dialekter har över 90 procent  av mänskligheten tillgång till åtminstone någon del av Guds ord på sitt eget språk.

Jehovas vittnen förkunnar Bibelns budskap överallt. De predikar de goda nyheterna om Guds kungarike och undervisar människor om sanningarna i Guds ord i 235 länder och områden. Deras bibliska tidskrifter, Vakttornet, som ges ut på 140 språk, och Vakna!, som ges ut på 83 språk, har båda en upplaga på över 20 miljoner. Visheten fortsätter verkligen att ropa högt på offentliga platser!

”Min röst går ut till människosönerna”

Den personifierade visheten börjar med att säga: ”Till er, o män, ropar jag, och min röst går ut till människosönerna. O ni oerfarna, förstå klokhet; och ni enfaldiga, förstå hjärtat.” — Ordspråken 8:4, 5.

Vishetens rop når ut över hela jorden. Den riktar sin inbjudan till hela mänskligheten. Också de oerfarna inbjuds att vinna klokhet eller insikt och de dåraktiga att förvärva förstånd. Ja, Jehovas vittnen tror att Bibeln är en bok för alla människor och söker utan partiskhet uppmuntra alla de träffar att undersöka den och finna de visa ord som den innehåller.

”Min gom” talar om ”sanningen”

Visheten fortsätter sin beskrivning av vad som gör den så tilltalande: ”Lyssna, ty det är om de främsta tingen jag talar, och mina läppar öppnar sig till rättrådighet. Ty om sanningen talar min gom med låg röst; och ondska är något avskyvärt för mina läppar. Alla min muns ord talas i rättfärdighet. Bland dem finns inget förvridet eller förvänt.” Nej, det visheten lär ut är utmärkt och rättrådigt, sant och rättfärdigt. Det finns inget bedrägligt eller förvänt i det. ”De är alla rätta för den som har urskillning och rättrådiga för dem som finner kunskap.” — Ordspråken 8:6–9.

Visheten ger den passande uppmaningen: ”Ta emot min tuktan och inte silver, och kunskap hellre än utsökt guld.” Denna vädjan är förnuftig, ”ty vishet är bättre än koraller, och alla andra ting som man har behag till, de kan inte jämställas med den”. (Ordspråken 8:10, 11) Men vad är det då som gör visheten värdefullare än rikedom?

”Min frukt är bättre än guld”

De gåvor som visheten skänker dem som lyssnar till den är värdefullare än guld, silver eller koraller. Visheten talar om vilka dessa gåvor är och säger: ”Jag, visheten, jag har haft min boning hos klokheten, och tankeförmågans kunskap finner jag. Fruktan för Jehova innebär att hata det onda. Självupphöjelse och stolthet och den usla vägen och den förvända munnen har jag hatat.” — Ordspråken 8:12, 13.

Visheten ger sin ägare klokhet och tankeförmåga. Den som har vishet från Gud hyser också vördnad för honom, eftersom ”fruktan för Jehova är början till vishet”. (Ordspråken 9:10) Det får en sådan person  att hata det som Jehova hatar. Högmod, stolthet, omoraliskhet och förvänt tal finns inte hos honom. Hans hat till det som är uselt skyddar honom mot maktens fördärvliga inverkan. Vi förstår vikten av att familjeöverhuvuden och de som har ansvar i den kristna församlingen söker vishet!

Visheten fortsätter: ”Hos mig är råd och praktisk vishet. Jag — förståndet; hos mig är väldighet. Genom mig fortsätter kungar för sin del att regera, och höga ämbetsmän, de fortsätter att påbjuda rättfärdighet. Genom mig fortsätter furstar för sin del att härska som furstar, och ädlingar, alla dömer de i rättfärdighet.” (Ordspråken 8:14–16) Vishetens frukt inbegriper insikt, förstånd och väldighet, sådant som härskare, höga ämbetsmän och ädlingar behöver. Ja, vishet är något som de som har en maktställning och de som ger andra råd verkligen har behov av.

Sann vishet är lätt tillgänglig för alla. Men alla finner den inte. Några förkastar den eller undviker den, och det till och med om den finns inpå knutarna. ”Jag älskar dem som älskar mig”, säger visheten, ”och de som söker efter mig, de finner mig.” (Ordspråken 8:17) Det är endast de som uppriktigt söker visheten som finner den.

Vishetens vägar är rättrådiga och rättfärdiga. Den belönar dem som söker den. Visheten säger: ”Rikedom och härlighet är hos mig, värdefullt arvegods och rättfärdighet. Min frukt är bättre än guld, ja än luttrat guld, och min avkastning bättre än utsökt silver. På rättfärdighetens väg vandrar jag, mitt på rättens stigar, för att låta dem som älskar mig ta egendom i besittning; och deras förrådshus håller jag fyllda.” — Ordspråken 8:18–21.

Förutom sådana utmärkta egenskaper som klokhet, tankeförmåga, ödmjukhet, insikt, praktisk vishet och förstånd skänker visheten också rikedom och härlighet. En vis person kan komma att vinna rikedom genom rättfärdiga metoder, och han kommer att få framgång i andligt avseende. (3 Johannes, vers 2) Vishet skänker också en person härlighet. Och han får tillfredsställelse av det han förvärvar, och han har sinnesfrid och ett rent samvete inför Gud. Ja, lycklig är den människa som har funnit vishet. Vishetens frukt är verkligen bättre än luttrat guld och utsökt silver.

Detta är förvisso aktuella råd för oss, eftersom vi lever i en materialistisk värld, där tonvikten läggs på att till varje pris och med vilka metoder som helst vinna rikedom! Må vi aldrig glömma hur värdefull visheten är eller tillgripa orättfärdiga metoder för att vinna rikedom. Må vi aldrig, bara för att vinna rikedom, försumma sådant som skänker vishet — våra kristna möten och vårt studium av Bibeln och den litteratur som ”den trogne och omdömesgille slaven” tillhandahåller. — Matteus 24:45–47.

 ”Från obestämd tid har jag varit installerad”

Att visheten personifieras i Ordspråksboken, kapitel 8, är inte bara ett stilgrepp för att förklara vad som kännetecknar en abstrakt egenskap. Det är också en symbolisk beskrivning av Jehovas viktigaste skapelse. Visheten fortsätter med att säga: ”Jehova själv frambringade mig som början av sin väg, det tidigaste av sina verk från lång tid tillbaka. Från obestämd tid har jag varit installerad, från början, från tider före jorden. När det inte fanns några vattendjup, frambringades jag som med födslosmärtor, när det inte fanns några vattentyngda källor. Innan själva bergen hade sänkts på plats, före kullarna, frambringades jag som med födslosmärtor, när han ännu inte hade gjort jorden och de öppna vidderna och det första av det fruktbara landets stoftmassor.” — Ordspråken 8:22–26.

Den här beskrivningen av visheten personifierad är helt i linje med det som sägs om ”Ordet” i Bibeln. Aposteln Johannes skrev: ”I början var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var en gud.” (Johannes 1:1) Den personifierade visheten representerar Guds Son, Jesus Kristus, i dennes föremänskliga tillvaro. *

Jesus Kristus är ”den förstfödde av all skapelse; därför att med hjälp av honom skapades alla andra ting i himlarna och på jorden, de synliga tingen och de osynliga”. (Kolosserna 1:15, 16) Så här fortsätter den personifierade visheten: ”När han [Jehova] beredde himlarna, var jag där; när han påbjöd en cirkel över vattendjupets yta, när han gjorde molnmassorna där ovan fasta, när han lät vattendjupets källor bli starka, när han satte för havet sin förordning, för att vattnen inte skulle överskrida hans befallning, när han påbjöd jordens grundvalar, då kom jag att vara vid hans sida som en mästerlig arbetare, och jag kom att vara den som han höll särskilt kär dag efter dag, medan jag gladdes inför honom hela tiden, gladdes över det fruktbara landet på hans jord, och de ting som jag höll kära var hos människosönerna.” (Ordspråken 8:27–31) Jehovas förstfödde Son fanns där som en mästerlig arbetare vid sidan av sin Fader, himlarnas och jordens oförliknelige Skapare, och arbetade tillsammans med honom och var med om att skapa den första människan. (1 Moseboken 1:26) Inte underligt att Guds Son är mycket intresserad av människorna, ja rentav håller dem kära!

”Lycklig är den människa som lyssnar till mig”

Som visheten personifierad säger Guds Son: ”Nu, o söner, lyssna till mig; ja, lyckliga är de som håller mina vägar. Lyssna till tuktan och bli visa, och nonchalera den inte. Lycklig är den människa som lyssnar till mig genom att hålla sig vaken vid mina dörrar dag efter dag, genom att hålla vakt vid mina ingångars dörrposter. Ty den som finner mig kommer sannerligen att finna livet och röner godvilja från Jehova. Men den som går miste om mig begår våld mot sin själ; alla de som intensivt hatar mig är de som verkligen älskar döden.” — Ordspråken 8:32–36.

Ja, Jesus Kristus är verkligen personifikationen av Guds vishet. ”I honom är alla vishetens och kunskapens skatter omsorgsfullt fördolda.” (Kolosserna 2:3) Må vi därför noga lyssna till honom och tätt följa i hans fotspår. (1 Petrus 2:21) Att förkasta honom är att begå våld mot sin egen själ och att älska döden, eftersom det inte finns ”räddning i någon annan”. (Apostlagärningarna 4:12) Ja, må vi ta emot Jesus som den som Gud har gett till vår räddning. (Matteus 20:28; Johannes 3:16) Då kommer vi att uppleva den lycka som kommer av att finna ”livet” och röna ”godvilja från Jehova”.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 26]

De som har myndighet behöver verkligen vishet

[Bilder på sidan 27]

Försumma inte sådant som skänker vishet