”Jehovas ord fortsatte att växa till”

”Han sänder sitt uttalande till jorden; med hast löper hans ord.” — PSALM 147:15.

1, 2. Vilket uppdrag gav Jesus sina lärjungar, och vad inbegrep det?

EN AV de mest fantastiska profetiorna i Bibeln är den vi finner i Apostlagärningarna 1:8, där Jesus strax före sin himmelsfärd säger till sina trogna efterföljare: ”Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig ... till jordens mest avlägsna del.” Vilken enorm uppgift!

² Att förkunna Guds ord utöver jorden måste ha förefallit som en oerhörd utmaning för denna lilla grupp lärjungar. Tänk på vad det innebar. De måste hjälpa människor att förstå de goda nyheterna om Guds kungarike. (Matteus 24:14) Och att vittna om Jesus innebar att undervisa andra om hans kraftfulla läror samt att förklara hans roll i Jehovas uppsåt. I uppdraget ingick också att göra lärjungar av människor och döpa dem. Och detta skulle man göra över hela jorden! — Matteus 28:19, 20.

3. Vad försäkrade Jesus sina lärjungar om, och hur reagerade de för det arbete han hade gett dem?

³ Jesus hade emellertid försäkrat sina efterföljare att helig ande skulle vara med dem i att utföra det uppdrag som han hade gett dem. Det var därför som dessa hans tidiga efterföljare, trots uppdragets omfattning och deras motståndares outtröttliga och våldsamma försök att tysta dem, med framgång kunde utföra det. Detta är ett historiskt faktum som inte går att bestrida.

4. Hur var uppdraget att predika och undervisa andra ett uttryck för Guds kärlek?

⁴ Denna världsomfattande prediko- och undervisningskampanj var ett uttryck för Jehova Guds kärlek till dem som inte kände honom. Det gav dem möjlighet att närma sig honom och få förlåtelse för synder. (Apostlagärningarna 26:18) Uppdraget att predika och undervisa var också ett uttryck för Guds kärlek till dem som skulle förmedla budskapet, eftersom det gav dem möjlighet att visa sin hängivenhet för Jehova och sin kärlek till sina medmänniskor. (Matteus 22:37–39) Aposteln Paulus uppskattade den kristna tjänsten så mycket att han talade om den som en ”skatt”. — 2 Korinthierna 4:7.

5. a) Var finner vi den tillförlitligaste skildringen av de första kristna, och vilken tillväxt beskrivs där? b) Varför är Apostlagärningarna av betydelse för Guds nutida tjänare?

⁵ Den mest tillförlitliga skildringen av de första kristnas predikoverksamhet finner vi i Apostlagärningarna, som skrevs av den av Gud inspirerade lärjungen Lukas. Det är en berättelse om en häpnadsväckande och snabb tillväxt. Denna tillväxt av kunskapen om Guds ord påminner oss om orden i Psalm 147:15: ”Han [Jehova] sänder sitt uttalande till jorden; med hast löper hans ord.” Berättelsen om de första kristna, vilka fick kraft av helig ande, är både spännande och av stor betydelse för oss i vår tid. Jehovas vittnen tar del i samma arbete med att predika och göra lärjungar som de, bara i en mycket  större omfattning. Vi möter också liknande problem som de gjorde. Vår tro på Jehovas stöd stärks, när vi begrundar hur han välsignade de första kristna och gav dem kraft.

Tillväxt av antalet lärjungar

6. Vilket uttryck som gäller tillväxt förekommer tre gånger i Apostlagärningarna, och vad avser det?

⁶ Ett sätt att undersöka uppfyllelsen av Apostlagärningarna 1:8 är att se på uttrycket ”Jehovas ord fortsatte att växa till”, ett uttryck som med obetydlig variation förekommer tre gånger i Bibeln och då endast i Apostlagärningarna. (Apostlagärningarna 6:7; 12:24; 19:20) På dessa ställen avser uttrycket ”Jehovas ord” eller ”Guds ord” de goda nyheterna, det upplivande budskapet av sanning från Gud, ett levande, kraftfullt budskap som förändrade livet för dem som tog emot det. — Hebréerna 4:12.

7. Med vad förknippas Guds ords tillväxt i Apostlagärningarna 6:7, och vad hände på pingstdagen år 33 v.t.?

⁷ Det första stället som talar om Guds ords tillväxt finner vi i Apostlagärningarna 6:7, där vi läser: ”Följaktligen fortsatte Guds ord att växa till, och antalet lärjungar fortsatte att öka mycket i Jerusalem; och en stor skara präster började vara lydiga mot tron.” Här förknippas tillväxt med en ökning av antalet lärjungar. Lite tidigare, på pingstdagen år 33 v.t., hade Guds heliga ande utgjutits över de omkring 120 lärjungar som var församlade i ett rum i övervåningen. Samma dag höll aposteln Petrus ett gripande tal, då omkring 3.000 av dem som lyssnade blev troende. Det måste ha väckt stor uppståndelse i Jerusalem, när tusentals människor banade sig väg till dammen eller dammarna i och omkring staden för att bli döpta i Jesu namn, i den mans namn som omkring 50 dagar tidigare hade hängts på pålen som en brottsling! — Apostlagärningarna 2:41.

8. Hur ökade antalet lärjungar under åren efter pingsten år 33 v.t.?

 ⁸ Men detta var förstås bara början. Till stor besvikelse för de judiska religiösa ledarna, som förgäves försökte stoppa predikoverksamheten, ”fortsatte Jehova att dagligen till dem [lärjungarna] foga dem som blev räddade”. (Apostlagärningarna 2:47) ”Männens antal blev” snart ”omkring fem tusen”. Därefter fortsatte ”de som trodde på Herren ... att fogas till, skaror både av män och av kvinnor”. (Apostlagärningarna 4:4; 5:14) Så här läser vi om en senare period: ”Så kom verkligen församlingen utöver hela Judeen och Galileen och Samarien in i en period av frid och byggdes upp; och eftersom den vandrade i fruktan för Jehova och i den heliga andens trösterika ro, fortsatte den att växa till.” (Apostlagärningarna 9:31) Och ännu några år senare, antagligen omkring år 58 v.t., fanns det ”många tusentals troende” bland judarna. (Apostlagärningarna 21:20) Det fanns då också många icke-judiska troende.

9. Hur skulle du vilja beskriva de första kristna?

⁹ Denna tillväxt i antal skedde i huvudsak genom att människor omvändes till kristendomen. Denna nya religion var dynamisk. Lärjungarna var inte några passiva kyrkomedlemmar, utan de var helt hängivna Jehova och hans ord, och några av dem hade lärt känna sanningen av dem som utsattes för hätsk förföljelse. (Apostlagärningarna 16:23, 26–33) Det var ett välgrundat och noga övervägt beslut de hade fattat, när de tagit emot kristendomen. (Romarna 12:1) De hade fått undervisning om Guds vägar. Sanningen fanns i deras sinnen och hjärtan. (Hebréerna 8:10, 11) De var villiga att dö för sin tro. — Apostlagärningarna 7:51–60.

10. Vad insåg de första kristna att de var skyldiga att göra, och vilken motsvarighet finner vi i våra dagar?

¹⁰ De som omfattade den kristna läran insåg att det var deras skyldighet att delge andra sanningen, något som direkt bidrog till att antalet lärjungar ökade ytterligare. En bibelkännare sade: ”Spridandet av tron betraktades inte som något som var förbehållet endast de mycket nitiska eller dem som blivit officiellt förordnade som evangelister. Evangeliserande var varje kyrkomedlems privilegium och plikt. ... Den spontana utbredningen av hela det kristna samhället gav kristendomen ett oerhört uppsving redan från början.” Han säger vidare: ”Evangeliserande var själva livsnerven för de första kristna.” Det är samma sak för de sanna kristna i våra dagar.

Geografisk utbredning

11. Vad slags tillväxt beskrivs i Apostlagärningarna 12:24, och hur skedde detta?

¹¹ Ett andra omnämnande av Guds ords tillväxt finner vi i Apostlagärningarna 12:24: ”Jehovas ord fortsatte att växa till och utbreda sig.” Här förknippas uttrycket att växa till med geografisk utbredning. Verket fortsatte att ha framgång, och det trots motstånd från de styrande. Helig ande utgöts först i Jerusalem, och därifrån spreds ordet snabbt. Genom förföljelse i Jerusalem kom lärjungarna att spridas utöver Judeens och Samariens områden. Vad ledde detta till? Jo: ”De som hade blivit kringspridda gick ... igenom landet och förkunnade ordets goda nyheter.” (Apostlagärningarna 8:1, 4) Filippus blev ledd att vittna för en man som, sedan han hade blivit döpt, förde med sig budskapet till Etiopien. (Apostlagärningarna 8:26–28, 38, 39) Sanningen fick snabbt fäste i Lydda, på Saronslätten och i Joppe. (Apostlagärningarna 9:35, 42) Längre fram färdades aposteln Paulus hundratals mil till lands och till sjöss och bildade församlingar i många länder runt Medelhavet. Och aposteln Petrus for till Babylon. (1 Petrus 5:13) Inom 30 år efter utgjutandet av helig ande vid pingsten skrev Paulus att de goda nyheterna hade ”predikats i hela skapelsen under himlen”, kanske med syftning på den då kända världen. — Kolosserna 1:23.

12. Hur erkände kristendomens motståndare Guds ords geografiska utbredning?

¹² Också motståndare till kristendomen erkände att Guds ord hade fått fotfäste i romarriket. I Apostlagärningarna 17:6 läser vi exempelvis hur motståndare i Thessalonike i norra Grekland ropade: ”De här männen som har  omvälvt den bebodda jorden, de har nu också kommit hit.” I ett brev till kejsar Trajanus i början av 100-talet skrev Plinius den yngre från Bithynien och klagade angående kristendomen: ”Inte bara till städerna utan även till byarna på landsbygden har smittan från denna vidskepelse spritt sig.”

13. Hur visade den geografiska utbredningen Guds kärlek till mänskligheten?

¹³ Denna geografiska utbredning var ett uttryck för Jehovas stora kärlek till den återlösbara mänskligheten. När Petrus fick se tydliga bevis på att icke-juden Cornelius hade fått del av den heliga anden, sade han: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” (Apostlagärningarna 10:34, 35) Ja, de goda nyheterna var och är ett budskap för alla folkslag, och den geografiska utbredningen av Guds ord gav folk överallt tillfälle att reagera positivt för Guds kärlek. Guds ord har nu på 2000-talet spritts till bokstavligt talat varje del av jorden.

En överlägsen tillväxt

14. Vad slags tillväxt beskrivs i Apostlagärningarna 19:20, och vad visade sig Guds ord vara överlägset, och vad övervann det?

¹⁴ Det tredje stället, där det talas om Guds ords tillväxt, finner vi i Apostlagärningarna 19:20: ”Jehovas ord [fortsatte] att på ett mäktigt sätt växa till och visa sig överlägset.” Det ord i den grekiska grundtexten som översatts med ”visa sig överlägset” förmedlar tanken att ”uppvisa styrka [kraft]”. I de föregående verserna berättas det om hur många i Efesos blev troende och om hur ett antal av dem som hade sysslat med magiska konster brände upp sina böcker inför alla. Guds ord visade sig således överlägset falska religiösa trosuppfattningar. De goda nyheterna övervann också sådana hinder som förföljelse. Ingenting kunde stoppa spridningen av dem. Här ser vi återigen en slående likhet med den sanna kristendomen i våra dagar.

15. a) Vad skrev en historiker om de första kristna? b) Vem gav lärjungarna äran för sin framgång?

¹⁵ Apostlarna och andra av de första kristna förkunnade Guds ord med nit. Så här skriver en bibelkännare angående dem: ”Människor som har en önskan att tala om sin Herre finner alltid på sätt att göra det. Drivkraften hos dessa män och kvinnor gör faktiskt starkare intryck på oss än deras metoder.” Men dessa första kristna insåg att den framgång de hade i sin tjänst inte var beroende av enbart deras egna ansträngningar. De hade fått sitt uppdrag av Gud, och han gav dem också sitt stöd. Andlig tillväxt kommer från Gud. Detta erkände aposteln Paulus i sitt brev till församlingen i Korinth, när han skrev: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud fick det ständigt att växa. Ty vi är Guds medarbetare.” — 1 Korinthierna 3:6, 9.

Helig ande i verksamhet

16. Vad visar att den heliga anden gav lärjungarna kraft att tala med dristighet eller frimodighet?

¹⁶ Kom ihåg att Jesus hade försäkrat sina lärjungar att helig ande skulle medverka till Guds  ords tillväxt och ge dem kraft i deras predikoverksamhet. (Apostlagärningarna 1:8) Hur gick det till? Inte långt efter det att anden hade utgjutits över lärjungarna vid pingsten, uppmanades Petrus och Johannes att tala inför den judiska Sanhedrin, den högsta domstolen i landet, vars domare bar ansvaret för Jesu Kristi avrättning. Darrade apostlarna av fruktan inför ett sådant imponerande och fientligt auditorium? Inte alls! Helig ande gav Petrus och Johannes kraft att tala med sådan dristighet eller frimodighet att deras motståndare fylldes av förundran, och ”de började känna igen dem såsom sådana som brukade vara med Jesus”. (Apostlagärningarna 4:8, 13) Helig ande fick också Stefanus att oförskräckt vittna inför Sanhedrin. (Apostlagärningarna 6:12; 7:55, 56) Den heliga anden hade redan tidigare fått lärjungarna att frimodigt predika. Lukas berättar: ”När de hade framburit sin ödmjuka bön, skakades platsen där de var samlade; och allesammans uppfylldes de av den heliga anden och talade Guds ord med dristighet.” — Apostlagärningarna 4:31.

17. På vilka andra sätt hjälpte den heliga anden lärjungarna i deras tjänst?

¹⁷ Genom sin starka heliga ande ledde Jehova tillsammans med den uppväckte Jesus predikoverksamheten. (Johannes 14:28; 15:26) När anden utgöts över Cornelius och hans släktingar och nära vänner, insåg aposteln Petrus att oomskurna icke-judar nu kunde bli döpta i Jesu Kristi namn. (Apostlagärningarna 10:24, 44–48) Senare spelade anden en nyckelroll när det gällde att förordna Barnabas och Saul (aposteln Paulus) för missionärstjänst och att ge vägledning om vart de skulle och vart de inte skulle gå. (Apostlagärningarna 13:2, 4; 16:6, 7) Den vägledde också beslutsprocessen för apostlarna och de äldre männen i Jerusalem. (Apostlagärningarna 15:23, 28, 29) Och helig ande vägledde tillsättandet av tillsyningsmän i den kristna församlingen. — Apostlagärningarna 20:28.

18. Hur gav de första kristna uttryck åt kärlek?

¹⁸ Helig ande kom också till uttryck hos de kristna genom att frambringa sådana goda frukter som kärlek. (Galaterna 5:22, 23) Kärleken fick lärjungarna att dela med sig åt varandra. Efter pingsten år 33 v.t. inrättade man exempelvis en gemensam fond för att fylla de fysiska behoven hos lärjungarna i Jerusalem. Den bibliska berättelsen lyder: ”Det fanns ... ingen nödställd bland dem; ty alla som var ägare till åkrar eller hus sålde dem och bar fram beloppen för de ting som såldes och lade dem för apostlarnas fötter. Och så gjordes en fördelning åt var och en, allt efter vad han hade behov av.” (Apostlagärningarna 4:34, 35) Denna kärlek sträckte sig också till andra än till de medtroende genom att man förkunnade de goda nyheterna för dessa och handlade kärleksfullt mot dem. (Apostlagärningarna 28:8, 9) Jesus sade att självuppoffrande kärlek skulle känneteckna hans efterföljare. (Johannes 13:34, 35) Under det första århundradet drog kärleken, som är av så stor vikt, människor till Gud och bidrog till tillväxten, och det är likadant i våra dagar. — Matteus 5:14, 16.

19. a) På vilka tre sätt tillväxte eller utbredde sig Jehovas ord under det första århundradet? b) Vad skall vi undersöka i följande artikel?

 ¹⁹ Uttrycket ”helig ande” förekommer sammanlagt 41 gånger i Apostlagärningarna. Det är uppenbart att sann kristen tillväxt under det första århundradet var nära förknippad med den heliga andens kraft och vägledning. Antalet lärjungar ökade, Guds ord spreds över ett stort område, och det visade sig överlägset religioner och filosofier i det området. Tillväxten bland de kristna under det första århundradet har en motsvarighet i Jehovas vittnens arbete i våra dagar. I följande artikel skall vi undersöka den lika imponerande tillväxten av Guds ord i modern tid.

Minns du?

• Hur tillväxte lärjungarna i antal under det första århundradet?

• Hur utbredde sig Guds ord geografiskt?

• Hur visade sig Guds ord överlägset under det första århundradet?

• Vilken betydelse hade den heliga anden i Guds ords tillväxt?

[Frågor]

[Bild på sidan 12]

Genom att Filippus predikade för etiopiern kom de goda nyheterna att spridas geografiskt

[Bild på sidan 13]

Helig ande vägledde apostlarna och de äldre männen i Jerusalem

[Bildkälla på sidan 10]

Övre högra hörnet: Modell av Jerusalem vid tiden för det andra templet. Modellen finns vid Holyland Hotel i Jerusalem