En världsvid organisation där man tar hand om varandra

DET är människor så långt ögat når. Många är äldre, och en del är så handikappade att de nästan inte kan gå. Där finns gravida kvinnor och unga par tillsammans med sina små barn. Alla är flyktingar — män, kvinnor och barn — som på grund av inbördeskrig, naturkatastrofer eller andra förhållanden tvingats fly från sina hem för att söka skydd i ett grannland. Några har gång på gång blivit tvungna att lämna sitt hem. Vid första tecken på oroligheter eller en naturkatastrof samlar de snabbt ihop några få ägodelar och tar sina barn och ger sig i väg till en säkrare plats. Sedan, när förhållandena återgår till det normala, återvänder många av flyktingarna till sitt hem för att återuppbygga det och börja om igen.

Centralafrikanska republiken har under årens lopp tagit emot flyktingar från flera länder. Nyligen var tusentals människor, däribland många Jehovas vittnen, tvungna att fly från den krigshärjade Demokratiska republiken Kongo till relativ säkerhet i Centralafrikanska republiken.

Medbröder kommer till undsättning

Jehovas vittnen i Centralafrikanska republiken såg det som en förmån att få organisera humanitär hjälp. Man skaffade fram logi till sina medkristna som anlände. Till att börja med ordnades med rum i privata hem, men när antalet flyktingar ökade blev det uppenbart att det krävdes mer stadigvarande anordningar. Några Rikets salar gjordes om till sovsalar. Jehovas vittnen på de olika platserna installerade extra belysning, ordnade med vattenledningar och göt betonggolv för att det skulle bli bekvämare för dem som skulle bo där. Flyktingarna och de inhemska bröderna gjorde tillsammans i ordning de här tillfälliga sovsalarna. För att de nyanlända skulle få livsuppehållande andlig föda ordnades det med kristna möten på lingala. Det nära samarbetet mellan de inhemska vännerna och deras gäster visade att det finns ett internationellt brödraskap.

Det var inte alltid som de olika familjemedlemmarna som var på flykt anlände samtidigt. Det hände ibland att de som kommit bort från varandra återförenades först när  de kommit fram. I varje Rikets sal fanns en lista över dem som kommit fram lyckligt och väl. Man försökte hitta dem som fortfarande saknades. Avdelningskontoret som leder Jehovas vittnens verksamhet i landet skickade varje dag i väg tre fordon för att hjälpa dem av vittnena som fortfarande var på väg och för att söka efter dem som rapporterats försvunna. De här fordonen hade var sin stor skylt där det stod: ”VAKTTORNET — Jehovas vittnen”.

Föreställ dig den glädje som en grupp på sju flyktingbarn som blivit skilda från sina föräldrar kände, när de fick se en av Jehovas vittnens bilar. De sprang genast fram till bilen och talade om att de var Jehovas vittnen. Bröderna hjälpte dem in i bilen och förde dem till en Rikets sal, där de så småningom återförenades med sina familjer.

Vad har gjort det möjligt för dessa uppriktiga kristna att klara av sådana här förhållanden inte bara en gång, utan om och om igen? De är helt övertygade om att vi lever i de sista dagarna som är förutsagda i Bibeln. — 2 Timoteus 3:1–5; Uppenbarelseboken 6:3–8.

Därför vet de att Jehova Gud snart kommer att göra slut på krig, hat, våld och stridigheter. Flyktingproblemet kommer att tillhöra det förgångna. Till dess försöker Jehovas vittnen handla i enlighet med det som sägs i 1 Korinthierna 12:14–26 och ta hand om varandra. Även om floder, gränser, språk och avstånd skiljer dem från varandra, har de omsorg om varandra och handlar snabbt när någon behöver hjälp. — Jakob 1:22–27.

[Karta på sidan 30]

(För formaterad text, se publikationen)

AFRIKA

Centralafrikanska republiken

Demokratiska republiken Kongo

[Bildkälla]

Mountain High Maps® Copyright © 1997 Digital Wisdom, Inc.

[Bilder på sidan 30]

Tre Rikets salar användes som mottagningscentraler

[Bild på sidan 31]

Kök gjordes omedelbart i ordning

[Bild på sidan 31]

Fler och fler anlände

[Bilder på sidan 31]

Nyfödda och redan flyktingar