Vi stod inte ensamma när vår tro prövades

Vicky var en ljuvlig liten baby — frisk, söt och full av liv. Ja, när hon föddes på våren 1993 visste vår lycka inga gränser. Vi bodde i en liten stad i södra Sverige, och livet var underbart.

MEN när Vicky var ett och ett halvt år verkade hela vår värld rasa samman. Vicky hade inte varit bra på ett tag, så vi tog henne till ett sjukhus. Vi glömmer aldrig det ögonblick när läkaren berättade för oss att vår dotter led av akut lymfatisk leukemi, en form av cancer hos barn som har med de vita blodkropparna att göra.

Det var mycket svårt att fatta att vår lilla flicka hade drabbats av den här fruktansvärda sjukdomen. Hon hade precis börjat bli medveten om världen runt omkring henne, och nu kunde hon dö. Läkaren försökte trösta oss genom att säga att man kunde ge en tämligen framgångsrik behandling som inbegrep kemoterapi (cellgifter) i kombination med blodtransfusioner. Det blev vår nästa chock.

Vår tro prövas

Vi älskar verkligen vår dotter och önskar ge henne den bästa medicinska vården. Men blodtransfusioner kunde ändå inte komma på tal. Vi tror fullt och fast på Guds ord, Bibeln, som tydligt visar att de kristna måste ”avhålla” sig ”från blod”. (Apostlagärningarna 15:28, 29) Vi kände också till att blodtransfusioner i sig själva innebär risker. Tusentals människor har ådragit sig sjukdomar och har dött av blodtransfusioner. Det enda alternativet var  en högkvalitativ behandling som inte inbegrep blodtransfusioner. I det här avseendet började nu vår kamp för tron.

Vad kunde vi göra? Vi tog kontakt med avdelningen för sjukhusinformation (Hospital Information Services) vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Sverige och bad om hjälp. * Omedelbart sändes faxmeddelanden till olika sjukhus runt om i Europa i sökandet efter ett sjukhus och en läkare som var villiga att ge kemoterapi utan att använda blodtransfusion. Den iver och kärlek som våra kristna bröder visade i sina ansträngningar att hjälpa oss ingav oss verkligen styrka. Vi lämnades inte ensamma i vår kamp för tron.

Inom bara några timmar fick man kontakt med ett sjukhus och en läkare i Homburg/Saar i Tyskland. Det ordnades så att vi nästa dag skulle flyga ner dit och få Vicky undersökt. När vi kom fram var våra kristna bröder från församlingen av Jehovas vittnen i Homburg där för att möta oss, och även några av våra släktingar. Och en representant för sjukhuskommittén i det området hälsade oss varmt välkomna. Han följde med oss till sjukhuset och gav oss allt tänkbart stöd. Det var en stor tröst att se att vi, även om vi var i ett främmande land, hade andliga bröder som stod vid vår sida.

När vi sammanträffade med dr Graf på sjukhuset kände vi ytterligare lättnad. Han var mycket förstående och försäkrade oss att han skulle göra allt han rimligtvis kunde för att behandla Vicky utan blodtransfusioner. Även om hennes hemoglobinvärde skulle sjunka till 50 gram per liter, skulle han vara villig att fortsätta behandlingen utan blodtransfusioner. Han sade också att den tidiga diagnosen och det förhållandet att behandlingen kunde komma i gång så snabbt gav Vicky goda utsikter till en framgångsrik behandling. Han medgav att det här skulle bli första gången han gav kemoterapi utan att använda blodtransfusioner i ett fall som Vickys. Vi var mycket tacksamma och uttryckte beundran över dr Grafs mod och beslutsamhet att hjälpa till.

Ekonomiska problem

Men nu blev frågan: Hur skulle vi kunna betala för Vickys behandling? Upplysningen att två års behandling skulle kosta ungefär 150.000 tyska mark drabbade oss som ett klubbslag. Vi kunde inte ens komma i närheten av den summan, och ändå var det absolut nödvändigt att Vickys behandling började omedelbart. Eftersom vi lämnat Sverige för vård i Tyskland, kunde vi inte räkna med någon hjälp från den allmänna sjukförsäkringen. Så där stod vi med vår mycket sjuka lilla flicka och med medicinsk expertis redo att hjälpa till, men utan tillräckligt med pengar.

Sjukhuset kom till vår räddning och informerade om att behandlingen kunde sättas i gång omedelbart om vi bara lämnade en handpenning på 20.000 mark och skrev under en garanti för resten. Vi hade lite besparingar, och med kärleksfull hjälp från vänner och släktingar kunde vi betala de 20.000 mark som krävdes, men hur skulle det gå med resten?

Återigen blev vi påminda om att vi inte var ensamma i vår kamp för tron. En av våra andliga bröder som vi inte kände tidigare var villig att åta sig ansvaret för återstoden. Vi behövde dock inte använda hans generösa erbjudande, eftersom vi så småningom fann en annan lösning.

Medicinsk expertis i arbete

Kemoterapin började. Dagarna och veckorna gick. Emellanåt var det mycket svårt och påfrestande både för vår lilla dotter och för oss. Men samtidigt var vi oerhört glada och tacksamma varje gång hon visade tecken på förbättring. Kemoterapin varade i åtta månader. Som lägst hade Vicky ett hemoglobinvärde på 60 gram per liter, och dr Graf höll sitt löfte.

 Mer än sex år har nu gått, och en slutlig undersökning av hennes ryggmärgsvätska visade inga spår av leukemin. Hon är nu en lycklig liten flicka utan några tecken på sjukdomen. Ja, det är som ett underverk att Vicky har återhämtat sig så fullständigt. Vi är medvetna om att en del barn med just den här sjukdomen dör, trots att de får kemoterapi och blodtransfusioner.

Vår kamp för tron har varit segerrik, men inte utan hjälp från våra släktingar, kristna bröder och systrar och medicinska experter. Avdelningen för sjukhusinformation gav oss support 24 timmar om dygnet. Doktor Graf och hans kolleger använde sitt stora kunnande för att hjälpa Vicky att tillfriskna. Vi är verkligen tacksamma för allt detta.

Vår tro har blivit stärkt

Men mest av allt tackar vi vår Gud, Jehova, för hans kärleksfulla omvårdnad och den styrka vi fick genom hans ord, Bibeln. När vi ser tillbaka inser vi hur mycket den här smärtsamma erfarenheten i livet har lärt oss och hur stärkande det har varit för vår tro.

Nu är det vår innerliga önskan att bevara ett nära förhållande till Jehova Gud och att lära vår dotter värdet av att leva ett liv i harmoni med hans krav. Ja, vi önskar ge henne ett gott andligt arv — evigt liv i det kommande paradiset här på jorden. — Från en av våra läsare.

[Fotnoter]