Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Var glad tillsammans med den lycklige Guden

Var glad tillsammans med den lycklige Guden

Var glad tillsammans med den lycklige Guden

”Slutligen, bröder, fortsätt att glädja er, ... och kärlekens och fridens Gud skall vara med er.” — 2 KORINTHIERNA 13:11.

1, 2. a) Varför saknar många i våra dagar glädje i livet? b) Vad är glädje, och hur kan vi uppodla den?

DET är inte många i denna dystra tid som ser några större orsaker till glädje. De kanske känner sig som den forntida Job, när de eller någon som de älskar drabbas av svårigheter. Han sade: ”Människan, av kvinna född, är kortlivad och mättad av oro och upphetsning.” (Job 14:1) Eftersom de kristna inte är skyddade mot påfrestningarna i dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, är det inte så konstigt om trogna Jehovas tjänare ibland kan känna sig modfällda. — 2 Timoteus 3:1.

2 De kristna kan dock vara glada även under prövningar. (Apostlagärningarna 5:40, 41) Låt oss för att förstå hur detta är möjligt först begrunda vad glädje är. Glädje kan sägas vara en känsla framkallad av att man har fått eller förväntar att få något gott. Om vi uppskattar de välsignelser vi nu har och mediterar över de glädjeämnen som väntar oss i Guds nya värld, kan vi följaktligen känna glädje.

3.  I vilken bemärkelse kan det sägas att alla har åtminstone någon orsak till glädje?

3 Alla har vi något att vara tacksamma för. Om ett familjeöverhuvud skulle förlora sitt arbete, blir han naturligtvis bekymrad, eftersom han önskar försörja sin familj, men om han är fysiskt stark och har god hälsa, har han något att vara tacksam över, eftersom han då kan arbeta hårt om han finner ett arbete. Eller om en kristen kvinna drabbas av en sjukdom som tär på hennes krafter, så kan hon vara tacksam över det stöd hon får av kärleksfulla vänner och familjemedlemmar, som hjälper henne att hantera sin sjukdom med värdighet och mod. Och alla sanna kristna kan, oavsett sina omständigheter, glädja sig åt privilegiet att känna Jehova, ”den lycklige Guden”, och Jesus Kristus, ”den lycklige och ende Makthavaren”. (1 Timoteus 1:11; 6:15) Ja, Jehova Gud och Jesus Kristus är i högsta grad lyckliga. De har bevarat sin glädje, och det trots att förhållandena på jorden är långt ifrån sådana som Jehova avsåg från början. Deras exempel kan lära oss mycket om hur vi kan bevara vår glädje.

De har aldrig förlorat sin glädje

4, 5. a) Hur reagerade Jehova när de första människorna gjorde uppror? b) Hur bevarade Jehova en positiv inställning till mänskligheten?

4 I Edens trädgård hade våra första föräldrar, Adam och Eva, strålande hälsa och fullkomliga sinnen. De hade också ett givande arbete att utföra och en idealisk miljö att utföra det i. Och det bästa av allt var att de hade privilegiet att regelbundet få kommunicera med Jehova. Det var Guds uppsåt att de skulle få en lycklig framtid. Men de var inte nöjda med alla dessa goda gåvor, utan stal den förbjudna frukten från ”trädet för kunskapen om gott och ont”. Denna olydnadshandling lade grunden för all den olycka som vi, deras avkomlingar, nu upplever. — 1 Moseboken 2:15–17; 3:6; Romarna 5:12.

5 Jehova lät emellertid inte Adams och Evas otacksamma inställning beröva honom hans glädje. Han var helt säker på att åtminstone några av deras avkomlingar i sitt hjärta skulle drivas att tjäna honom. Han var så säker på detta att han redan innan Adam och Eva hade fått några barn meddelade sitt uppsåt att återlösa deras lydiga avkomlingar! (1 Moseboken 1:31; 3:15) Jehova vände inte heller ryggen åt mänskligheten, trots att flertalet av människorna följde Adams och Evas exempel och var olydiga. Han riktade i stället sin uppmärksamhet på de män och kvinnor som ”gladde” hans ”hjärta” och som gjorde uppriktiga ansträngningar att behaga honom på grund av att de älskade honom. — Ordspråken 27:11; Hebréerna 6:10.

6, 7. Vilka faktorer hjälpte Jesus att bevara glädjen?

6 Hur bevarade då Jesus sin glädje? Som en mäktig andevarelse i himlen hade Jesus alla möjligheter att studera mäns och kvinnors handlande på jorden, och Jesus älskade dem trots deras ofullkomligheter. (Ordspråken 8:31) Hans syn på människorna förändrades inte när han senare kom till jorden och faktiskt ”bodde ibland” dem. (Johannes 1:14) Hur kunde denne Guds fullkomlige Son bevara en sådan positiv syn på det syndiga människosläktet?

7 Jesus hade först och främst rimliga förväntningar både på sig själv och på andra. Han visste att han inte skulle komma att omvända världen. (Matteus 10:32–39) Han gladde sig därför åt varje uppriktig människa som reagerade positivt för budskapet om Guds kungarike. Och fastän hans lärjungars uppförande och inställning ibland kunde lämna mycket övrigt att önska, så älskade han dem, därför att han visste att de innerst inne verkligen ville göra Guds vilja. (Lukas 9:46; 22:24, 28–32, 60–62) I bön till sin himmelske Fader sammanfattade Jesus den positiva kurs som hans lärjungar hade följt: ”De har hållit ditt ord.” — Johannes 17:6.

8. Nämn exempel på hur kan vi efterlikna Jehova och Jesus i fråga om att bevara vår glädje.

8 Vi har alla utan tvivel nytta av att begrunda Jehova Guds och Kristi Jesu exempel i detta avseende. Kan vi mera helt och fullt efterlikna Jehova genom att kanske inte bli alltför bekymrade, om saker och ting inte går precis som vi hade hoppats? Kan vi bättre följa i Jesu fotspår genom att bevara en positiv syn på våra nuvarande förhållanden och genom att inte ha orimligt stora förväntningar på oss själva eller andra? Låt oss se hur några av dessa principer kan tillämpas i praktiken inom ett område som ligger alla nitiska kristna varmt om hjärtat, nämligen tjänsten på fältet.

Bevara en positiv syn på tjänsten

9. Hur återfick Jeremia sin glädje, och hur kan hans exempel hjälpa oss?

9 Jehova vill att vi skall vara glada i hans tjänst, men vår glädje bör inte vara beroende av det resultat vi uppnår. (Lukas 10:17, 20) Profeten Jeremia, som i många år predikade på ett ofruktbart distrikt, förlorade sin glädje när han tänkte för mycket på människors negativa reaktion. (Jeremia 20:8) Han fick dock tillbaka sin glädje när han i stället mediterade över hur fantastiskt det budskap var som han predikade. Jeremia sade till Jehova: ”Dina ord blev funna, och jag grep mig an med att äta dem; och ditt ord blir till jubel för mig och till mitt hjärtas glädje; ty ditt namn har nämnts över mig, o Jehova.” (Jeremia 15:16) Ja, Jeremia gladde sig över sitt privilegium att få predika Guds ord. Det kan vi också göra.

10. Hur kan vi bevara vår glädje i tjänsten även om vårt distrikt just nu är ofruktbart?

10 Vi har all orsak att vara glada, när vi tar del i tjänsten på fältet, och det även om flertalet vägrar att ta emot de goda nyheterna. Kom ihåg att Jehova var helt säker på att vissa människor skulle komma att tjäna honom. I likhet med Jehova bör vi aldrig förlora hoppet att åtminstone några till slut skall komma att förstå stridsfrågan och ta emot budskapet om Guds kungarike. Vi får inte glömma att människors förhållanden förändras. Även de mest självbelåtna individer kan börja fundera över meningen med livet när de ställs inför någon oväntad förlust eller kris. Kommer du att finnas till hands, när en sådan person blir ”medveten om sitt andliga behov”? (Matteus 5:3) Ja, någon på ditt distrikt kanske är redo att lyssna på de goda nyheterna redan nästa gång du kommer på besök!

11, 12. Vad hände i en stad, och vad kan vi lära av det?

11 Vårt distrikt kan också förändras. Här är ett exempel: I en småstad bodde det en sammansvetsad grupp unga barnfamiljer. När Jehovas vittnen ringde på sade man vid varje dörr: ”Vi är inte intresserade!” Och om någon faktiskt skulle visa intresse för budskapet om Guds kungarike, så var grannarna genast framme för att avskräcka denne från vidare kontakt med vittnena. Det behöver väl inte sägas att det var en utmaning att predika där. Men vittnena gav inte upp, utan fortsatte att predika. Med vilket resultat?

12 Med tiden växte barnen i staden upp, och många av dem gifte sig och bosatte sig där. Några av dessa unga vuxna började inse att deras levnadssätt inte gav dem sann lycka och började därför söka efter sanningen. Och de fann den när de tog emot de goda nyheter som vittnena predikade. Efter många år började så den lilla församlingen växa. Föreställ dig glädjen hos de Rikets förkunnare som inte hade gett upp! Må vår uthållighet i att förkunna det underbara budskapet om Guds kungarike också skänka oss glädje!

Medtroende kommer att stödja dig

13. Vilka kan vi vända oss till när vi blir modfällda?

13 Till vem kan du vända dig för att få tröst, om påfrestningarna i livet skulle öka eller om du skulle drabbas av ett hårt slag? Miljontals av Jehovas överlämnade tjänare vänder sig först till Jehova i bön och därefter till sina kristna bröder och systrar. Jesus värdesatte sina lärjungars stöd när han var här på jorden. Natten före sin död sade han att de hade ”hållit ut” med honom i hans ”prövningar”. (Lukas 22:28) Dessa lärjungar var naturligtvis ofullkomliga, men deras lojalitet var till tröst för Guds Son. Vi kan också hämta styrka från våra medtillbedjare.

14, 15. Vad hjälpte ett par att hantera sorgen efter sin sons död, och vad kan vi lära av deras erfarenhet?

14 Hur värdefullt stödet från våra kristna bröder och systrar kan vara fick ett kristet par vid namn Michel och Diane erfara, då deras 20-årige son, Jonathan, en lovande och energisk ung kristen, fick en hjärntumör. Trots att läkarna gjorde allt för att rädda honom, blev han bara sämre, och sent en eftermiddag somnade han in i döden. Michel och Diane var förtvivlade och kände ett desperat behov av tröst. De bad därför den äldste som var hos dem att följa med dem till Rikets sal, och det trots att de visste att tjänstemötet, som hölls den kvällen, nästan var slut. De anlände precis när församlingen fick reda på att Jonathan hade dött. Efter mötet omringades de gråtande föräldrarna av sina bröder och systrar som kramade om dem och kom med tröstande ord. Diane berättar: ”Vi kände oss förkrossade när vi kom till Rikets sal, men vi blev verkligen tröstade av bröderna; de uppmuntrade oss så! Även om de inte kunde överta vår smärta, så hjälpte de oss att hålla modet uppe under sorgen!” — Romarna 1:11, 12; 1 Korinthierna 12:21–26.

15 Sorgen fick Michel och Diane att komma närmare sina bröder och varandra. Michel säger: ”Jag har lärt mig att uppskatta min kära hustru ännu mer. När vi känner oss ledsna, talar vi med varandra om Bibelns sanning och om hur Jehova uppehåller oss.” Diane tillägger: ”Hoppet om Guds kungarike betyder ännu mer för oss nu.”

16. Varför är det viktigt att ta initiativet och låta våra bröder få veta våra behov?

16 Ja, våra kristna bröder och systrar kan tjäna som ”en styrkande hjälp” under svåra stunder i livet och därigenom hjälpa oss att bevara vår glädje. (Kolosserna 4:11) Men våra bröder och systrar kan naturligtvis inte läsa våra tankar, och därför måste vi låta dem veta när vi behöver stöd. Sedan kan vi uttrycka verklig uppskattning av den tröst de kan ge och betrakta det som något som kommer från Jehova. — Ordspråken 12:25; 17:17.

Se på din församling

17. Vilka utmaningar möter en ensamstående mamma, och hur betraktar vi sådana som henne?

17 Ju bättre vi lär känna våra medtroende, desto mer lär vi oss att uppskatta dem och finna glädje i deras sällskap. Betrakta din församling. Vad ser du? Finns det någon ensamstående mamma som kämpar med att uppfostra sina barn på sanningens väg? Har du tänkt dig in i några av de problem som hon möter och insett vilket fint exempel hon är? En ensamstående mamma vid namn Jeanine nämner några av dessa problem: ensamhet, oönskade närmanden från manliga arbetskamrater och en mycket snäv ekonomi. Men hon säger att bland det svåraste är att sörja för sina barns känslomässiga behov, eftersom varje barn är unikt. Hon nämner också ett annat problem: ”Det kan vara en verklig utmaning att inte ge efter för impulsen att vilja göra min son till huvud i familjen för att kompensera frånvaron av en man eller att tynga ner min dotter med mina egna problem.” I likhet med tusentals andra gudfruktiga ensamstående föräldrar arbetar Jeanine heltid, samtidigt som hon sköter sitt hushåll. Hon studerar också Bibeln med sina barn, övar dem i tjänsten och tar med dem till församlingens möten. (Efesierna 6:4) Jehova måste verkligen vara lycklig över att dagligen iaktta denna familjs ansträngningar att bevara sin ostrafflighet! Visst gläds vi över att ha sådana vänner ibland oss!

18, 19. Belys hur vi kan få större uppskattning av medlemmarna i församlingen.

18 Se dig återigen omkring i din församling. Du kanske ser trogna änkor eller änklingar som ”aldrig” är borta från mötena. (Lukas 2:37) De känner naturligtvis stor saknad efter sin make eller maka och känner sig ensamma ibland. Men de håller sig upptagna i Jehovas tjänst och intresserar sig för andra. Deras balanserade och positiva inställning bidrar till församlingens glädje. En kristen syster som har tjänat i heltidstjänsten i mer än 30 år säger: ”Ett av mina största glädjeämnen är att se hur äldre bröder och systrar, som har gått igenom många prövningar, fortsätter att tjäna Jehova troget!” Ja, äldre kristna ibland oss är till stor uppmuntran för de yngre.

19 Hur är det då med de nya som nyligen har börjat ansluta sig till församlingen? Blir vi inte stimulerade av att höra dem ge uttryck åt sin tro vid mötena? Tänk på de framsteg som de har gjort sedan de började studera Bibeln. Jehova måste vara mycket nöjd med dem. Är vi det? Ger vi uttryck åt vårt godkännande och berömmer dem för deras ansträngningar?

20. Varför kan det sägas att varje församlingsmedlem spelar en viktig roll i församlingen?

20 Är du gift, ogift eller en ensamstående förälder? Är du en faderlös (eller moderlös) pojke eller flicka eller en änka eller änkling? Har du tillhört församlingen i många år, eller har du nyss anslutit dig till den? Var övertygad om att ditt trogna exempel är till uppmuntran för oss alla. Du bidrar till allas vår glädje när du sjunger med i Rikets sånger, svarar vid mötena eller har en uppgift i skolan i teokratisk tjänst. Och viktigast av allt: det gläder Jehovas hjärta.

21. Vad har vi många orsaker att göra, men vilka frågor uppstår?

21 Ja, vi kan även i dessa svåra tider vara glada i vår tillbedjan av vår lycklige Gud. Vi har många orsaker att lyda Paulus uppmaning: ”Fortsätt att glädja er, ... och kärlekens och fridens Gud skall vara med er.” (2 Korinthierna 13:11) Men hur är det då om vi drabbas av en naturkatastrof, utsätts för förföljelse eller drabbas av ekonomiska svårigheter? Kan vi också i en sådan situation bevara vår glädje? Dra dina egna slutsatser när du begrundar följande artikel.

Kan du svara?

• Hur beskrivs glädje?

• Hur kan vi få hjälp att vara glada genom att bevara en positiv inställning?

• Vad kan hjälpa oss att ha en positiv inställning till vår församlings distrikt?

• Hur uppskattar du bröderna och systrarna i din församling?

[Frågor]

[Bilder på sidan 10]

Befolkningen på vårt distrikt kan förändras

[Bild på sidan 12]

Vilka svårigheter möter vännerna i din församling?