Genom vishet kommer våra dagar att bli många

VEM skulle förneka att vishet är något absolut nödvändigt, när det gäller att ta itu med livets problem? Sann vishet är förmågan att på rätt sätt använda kunskap och förstånd. Det är raka motsatsen till dårskap, enfald och oförstånd. Därför uppmanas vi i Bibeln att förvärva vishet. (Ordspråken 4:7) Ordspråksboken i Bibeln skrevs faktiskt först och främst för att förmedla vishet och tuktan. Boken inleds med orden: ”Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung, för att man må lära känna vishet och tuktan.” — Ordspråken 1:1, 2.

Låt oss bara se på den sunda undervisningen i de första kapitlen i Ordspråken. Likt en kärleksfull far som framför enträgna uppmaningar till sin son bönfaller Salomo sina läsare att ta emot tuktan och ge akt på visheten. (Kapitel 1 och 2) Han visar hur man uppodlar ett förtroligt förhållande till Jehova och hur man skyddar sitt hjärta. (Kapitel 3 och 4) Vi blir förmanade att bevara oss moraliskt rena. (Kapitel 5 och 6) Ja, redogörelsen för hur en omoralisk person tänker och går till väga är ovärderlig för oss. (Kapitel 7) Och illustrationen där visheten framställs som en person som vädjar till oss är verkligen tilltalande! (Kapitel 8) Innan kung Salomo övergår till de koncisa enskilda ordspråken i de senare kapitlen, presenterar han en medryckande sammanfattning av vad han dittills har behandlat. — Kapitel 9.

Kom, ät av mitt bröd och drick av mitt vin

Sammanfattningen i kapitel 9 av Ordspråkens åtta första kapitel är ingen torr översikt, som bara i stora drag återger de tidigare nämnda råden. I stället framställs den som en intressant och rörande illustration, som motiverar läsaren att skaffa sig vishet.

Det nionde kapitlet i Ordspråksboken inleds med orden: ”Den sanna visheten har byggt sitt hus; den har huggit ut sina sju pelare.” (Ordspråken 9:1) Uttrycket ”sju pelare” ger, enligt en kännare, ”en antydan om en ståtlig byggnad som byggts runt en gårdsplan, ett byggnadsverk som stöds av tre pelare på två av sidorna och en pelare i mitten på den tredje sidan, mitt emot ingången, där ingen pelare står”. Hur det än förhåller sig med den saken, så har den sanna visheten byggt ett rejält hus för att kunna ta emot många gäster.

Allt är förberett för en fest. Köttet finns där liksom vinet. Visheten har personligen övervakat såväl förberedelserna av maten som dukningen. ”Den har anordnat sin köttslakt; den har blandat sitt vin; vad mera är, den har ställt i ordning sitt bord.” (Ordspråken 9:2) Andligt upplysande mat, avsedd för begrundan, finns uppenbarligen med på det här symboliska bordet. — Jesaja 55:1, 2.

Vilka har inbjudits till den sanna vishetens festmåltid? ”Den har sänt ut sina medhjälperskor, för att den må ropa på toppen av stadens höjder: ’Vemhelst som är oerfaren, må han vika av hit.’ Vemhelst som saknar hjärta — hon har sagt till honom: ’Kom, ät av mitt bröd och ha del i att dricka det vin som jag har blandat. Lämna de oerfarna och förbli vid liv, och vandra rätt fram på förståndets väg.’” — Ordspråken 9:3–6.

Visheten har sänt i väg sina tjänsteflickor till att utfärda en inbjudan. De har begett sig  till offentliga platser, varifrån de kan nå så många som möjligt. Alla inbjuds — de ”som saknar hjärta”, alltså de oförståndiga, liksom de oerfarna. (Ordspråken 9:4) Och de blir lovade liv. Visheten i Guds ord, däribland den i Ordspråksboken, är i sanning tillgänglig för nästan alla. I dag är Jehovas vittnen, den sanna vishetens budbärare, upptagna med att inbjuda människor, varhelst de står att finna, att studera Bibeln. Att man tar till sig av den här kunskapen kan faktiskt leda till evigt liv. — Johannes 17:3.

Kristna måste ödmjukt ta emot vishetens tuktan. Så är det i synnerhet för ungdomar och för dem som nyligen har börjat lära känna Jehova. Eftersom deras erfarenhet av Guds vägar är begränsad, kan de vara sådana ”som saknar hjärta”. Det är inte så att de är uppfyllda av dåliga motiv, men det krävs tid och ansträngning för att hjärtetillståndet skall bli sådant att det verkligen behagar Jehova Gud. Det kräver att man får tankar, begär, känslor och mål i linje med det som Gud godkänner. Det är sannerligen viktigt att de uppodlar ”längtan efter den oförfalskade mjölk som hör ordet till”. — 1 Petrus 2:2.

Och bör vi inte allesammans göra mer än vad ”det första av läran” föreskriver? Vi behöver helt visst utveckla ett intresse för ”Guds djupheter” och hämta näring från den fasta födan som är för de mogna. (Hebréerna 5:12–6:1; 1 Korinthierna 2:10) ”Den trogne och omdömesgille slaven”, som Jesus Kristus har den direkta tillsynen över, tillhandahåller flitigt andlig mat för alla i rätt tid. (Matteus 24:45–47) Låt oss njuta av gåvorna på vishetens bord genom att flitigt studera Guds ord och de på Bibeln grundade publikationer som slavklassen tillhandahåller.

”Tillrättavisa inte den hånfulle”

Vishetens undervisning innefattar även tillrättavisning. Den här sidan av visheten tilltalar inte alla. Just därför innehåller avslutningen av Ordspråksbokens första del en varning: ”Den som visar den hånfulle till rätta skaffar sig vanära, och den som ger en tillrättavisning åt den ondskefulle — en defekt hos honom. Tillrättavisa inte den hånfulle, för att han inte må hata dig.” — Ordspråken 9:7, 8a.

En hånfull person uppodlar harm och avsky mot den som försöker hjälpa honom att göra hans stigar raka. En ondskefull person förstår inte värdet av tillrättavisning. Det vore verkligen oklokt att försöka lära ut Guds ords underbara sanning till någon som hatar den eller som bara försöker förlöjliga den! När aposteln Paulus predikade i Antiokia, träffade han på en grupp judar som inte hade någon kärlek till sanningen. De försökte få med honom i en diskussion genom att hädiskt motsäga honom, men Paulus sade bara: ”Eftersom ni nu stöter bort det [dvs. Guds ord] ifrån er och inte bedömer er själva vara värdiga evigt liv, se! då vänder vi oss till nationerna.” — Apostlagärningarna 13:45, 46.

I vår strävan efter att nå uppriktiga människor med de goda nyheterna om Guds kungarike bör vi akta oss för att bli indragna i debatter och diskussioner med hånfulla personer. Kristus Jesus anvisade sina lärjungar: ”När ni kommer in i huset, så hälsa hushållet; och om huset är förtjänt, då må den frid ni önskar det komma över det; men om det inte är förtjänt, då må friden från er vända åter över er. Varhelst man inte tar emot er eller hör på era ord,  där skall ni gå ut ur det huset eller den staden och skaka dammet av era fötter.” — Matteus 10:12–14.

En vis människas reaktion på tillrättavisning är raka motsatsen till hur en hånfull människa reagerar. Salomo säger: ”Ge en tillrättavisning åt den vise, och han kommer att älska dig. Ge åt den vise, och han kommer att bli ännu visare.” (Ordspråken 9:8b, 9a) En vis person vet att ”ingen tuktan för ögonblicket tycks vara till glädje, utan till bedrövelse; men efteråt frambringar den, åt dem som har blivit övade genom den, fridsam frukt, nämligen rättfärdighet”. (Hebréerna 12:11) Även om rådet kan kännas smärtsamt, är frågan: Varför skulle vi ge igen eller inta försvarsställning, om vi blir visare av att ta emot det?

”Meddela kunskap åt den rättfärdige, och han kommer att växa till i lärdom”, fortsätter den vise kungen. (Ordspråken 9:9b) Ingen är för vis eller för gammal för att fortsätta att lära. Vilken glädje det är att se att även de som är lite äldre tar emot sanningen och överlämnar sig åt Jehova! Må vi också försöka bevara önskan att lära och hålla sinnet aktivt.

”Åt dig kommer levnadsår att förökas”

Salomo betonar huvudpunkten i det ämne som behandlas, när han nämner vad som måste till för att man skall få vishet. Han skriver: ”Fruktan för Jehova är början till vishet, och kunskap om den Allraheligaste, det är förstånd.” (Ordspråken 9:10) Utan djup vördnad för den sanne Guden kan man inte erhålla någon gudagiven vishet. Någon kan ha ett huvud fullt av kunskap, men om han saknar fruktan för Jehova, kommer han inte att kunna använda den kunskapen på ett sätt som ärar Skaparen. Han kan till och med dra felaktiga slutsatser utifrån kända fakta och därigenom göra sig själv till åtlöje. Kunskapen om Jehova, den Allraheligaste, är dessutom nödvändig för att vinna förstånd, som är ett tydligt tecken på vishet.

Vilken frukt bär visheten? (Ordspråken 8:12–21, 35) Israels kung säger: ”Genom mig kommer dina dagar att bli många, och åt dig kommer levnadsår att förökas.” (Ordspråken 9:11) Dagars längd och år av liv är att vänta om man slår följe med visheten. Ja, ”visheten bevarar sina ägare vid liv”. — Predikaren 7:12.

Det är vårt personliga ansvar att skaffa oss vishet. Salomo framhåller vikten av detta när han säger: ”Om du har blivit vis, har du blivit vis till gagn för dig själv, och om du har hånat, kommer du att få bära det, ja du ensam.” (Ordspråken 9:12) Den vise är vis till sin egen nytta, och den hånfulle är ensam skyldig till sitt eget lidande. Vi skördar sannerligen vad vi sår. Må vi därför ”ge akt på visheten”. — Ordspråken 2:2.

”En enfaldig kvinna är vilt uppsluppen”

Som kontrast säger Salomo sedan: ”En enfaldig kvinna är vilt uppsluppen. Hon är tanklösheten själv och har inte kommit att inse någonting alls. Och hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på en stol, på stadens höjder, för att ropa till dem som går förbi på vägen, dem som går rakt fram på sina stigar: ’Vemhelst som är oerfaren, må han vika av hit.’” — Ordspråken 9:13–16a.

Enfalden framställs som en högljudd, hämningslös och okunnig kvinna. Även hon har byggt ett hus. Och hon har tagit på sig uppgiften att ropa till var och en som är oerfaren. De förbipasserande har alltså ett val. Kommer de att tacka ja till vishetens eller till enfaldens inbjudan?

”Stulna vatten, de är söta”

Både visheten och enfalden inbjuder lyssnare att ”vika av hit”. Det finns dock en skillnad. Visheten inbjuder människor till en fest med vin, kött och bröd. Det som enfalden erbjuder påminner oss om en lösaktig kvinnas vägar. Salomo säger: ”Vemhelst som saknar hjärta — hon har också sagt till honom:  ’Stulna vatten, de är söta, och bröd som äts i hemlighet — det är ljuvligt.’” — Ordspråken 9:16b, 17.

I stället för blandat vin erbjuder ”en enfaldig kvinna” stulna vatten. (Ordspråken 9:13) I Bibeln liknas det att uppleva sexuell njutning med en älskad hustru vid att dricka uppfriskande vatten. (Ordspråken 5:15–17) Stulna vatten är därför en bild av otillåtna sexuella förbindelser, utförda i hemlighet. Sådana vatten framställs som söta — bättre än vin — genom att de är stulna och inger förhoppningen om att undgå upptäckt. Bröd som äts i smyg framställs som ljuvligare än vishetens kött och bröd, just för att det har förvärvats genom oärliga metoder. Att med lystna blickar se på det som är förbjudet och hemligt är ett tecken på enfald.

Medan vishetens inbjudan innehåller löftet om liv, nämner en enfaldig kvinna inte någonting om vad konsekvenserna blir av att följa hennes vägar. Men Salomo varnar: ”Han har inte kommit att inse att de i döden kraftlösa är där, att de som har ropats in av henne är på Sheols djupa platser.” (Ordspråken 9:18) ”Den enfaldiga kvinnans hus är inget hem, utan ett mausoleum”, skriver en kännare. ”Om du går in där, kommer du inte tillbaka levande.” Att leva ett omoraliskt liv är inte vist; det leder till döden.

Jesus Kristus sade: ”Gå in genom den trånga porten; därför att bred och rymlig är den väg som leder till tillintetgörelse, och många är de som går in på den; men trång är den port och smal den väg som leder till liv, och få är de som finner den.” (Matteus 7:13, 14) Må vi alltid äta vid vishetens bord och vara bland dem som befinner sig på vägen som leder till liv.

[Bild på sidan 31]

En vis person tar gärna emot tillrättavisning

[Bild på sidan 31]

Det är vårt personliga ansvar att skaffa oss vishet