Frågor från läsekretsen

Varför är det nödvändigt för de kristna att bekänna synder för de äldre männen i församlingen, med tanke på att Jehova så villigt förlåter synder på grundval av lösenoffret?

Som vi kan se av fallet med David och Batseba förlät Jehova Davids synd på grund av hans uppriktiga ånger, trots att det var en mycket grov synd. När profeten Natan talade med David, bekände han öppet: ”Jag har syndat mot Jehova.” — 2 Samuelsboken 12:13.

Jehova godtar en syndares uppriktiga bekännelse och ger förlåtelse, men dessutom gör han kärleksfulla anordningar för att hjälpa den som har felat att gå framåt mot att bli återställd andligen. I Davids fall kom hjälpen genom profeten Natan. I vår tid finns det andligt mogna äldre män, eller äldste, i den kristna församlingen. Lärjungen Jakob säger: ”Är någon [andligt] sjuk bland er? Han må kalla till sig församlingens äldre män, och de må be över honom och smörja in honom med olja i Jehovas namn. Och trons bön skall göra den opasslige frisk, och Jehova skall resa upp honom. Och om han har begått synder, skall det förlåtas honom.” — Jakob 5:14, 15.

Erfarna äldste kan göra mycket för att lindra den smärta som den förkrossade syndaren känner i sitt hjärta. De försöker efterlikna Jehova när de har med en sådan individ att göra. De får aldrig  vara hårda, inte ens när det kanske är på sin plats med sträng tuktan. De tänker i stället medlidsamt på individens omedelbara behov. Tålmodigt försöker de föra den felandes tänkesätt till rätta igen med hjälp av Guds ord. (Galaterna 6:1) Även om någon inte frivilligt bekänner sin synd, kan han ändå förmås att visa ånger när de äldste talar med honom, precis som David gjorde när Natan kom till honom. Det stöd som de äldste ger på det här sättet kan hjälpa den som har felat att inte upprepa sin synd och att undgå de allvarliga konsekvenser som det får om man blir förhärdad och fortsätter att bedriva synd. — Hebréerna 10:26–31.

Det är verkligen inte lätt att inför andra bekänna handlingar som man skäms över och att söka förlåtelse. Det kräver en inre styrka. Men tänk på alternativet. En man som inte berättade om sin allvarliga synd för de äldste i församlingen sade: ”Jag kände en inre smärta som inte ville ge sig. Jag ökade min insats i predikoarbetet, men den kväljande känslan fanns kvar.” Han tyckte att det räckte med att bekänna för Gud i bön, men det gjorde det uppenbarligen inte, för han fick känslor liknande dem som kung David hade. (Psalm 51:8, 11) Det är mycket bättre att ta emot den kärleksfulla hjälp som Jehova ger genom de äldste.