Rapport från förkunnare av Riket

Hans andliga behov blev tillfredsställt

CYPERN är en ö i nordöstra delen av Medelhavet. På Bibelns tid var Cypern berömt för sin koppar och sitt utmärkta timmer. Paulus och Barnabas förkunnade de goda nyheterna om Guds kungarike där under sin första missionsresa. (Apostlagärningarna 13:4–12) Även i dag har de goda nyheterna en positiv verkan på många cyprioter. Så är det med Lucas, en man i 40-årsåldern. Han berättar:

”Jag växte upp i en sjubarnsfamilj som drev en boskapsfarm. Från min tidiga barndom var jag intresserad av att läsa. Min favoritbok var en pocketutgåva av de kristna grekiska skrifterna. När jag var tio år bildade jag tillsammans med några vänner en liten bibelstudiegrupp. Den blev emellertid inte så långlivad, eftersom några av de äldre i byn kallade oss kättare.

När jag senare studerade i USA träffade jag personer som hade många olika slag av religiös bakgrund. Det återupplivade min längtan efter andliga ting. Jag tillbringade många dagar i universitetets bibliotek för att studera olika religioner. Jag besökte också en del kyrkor, men trots mina ansträngningar blev jag inte tillfredsställd andligen.

När jag hade slutfört mina studier återvände jag till Cypern och tog ett arbete som chef för ett medicinskt laboratorium. En äldre man vid namn Antonis, som var ett Jehovas vittne, brukade besöka mig på min arbetsplats. Men hans besök undgick inte den grekisk-ortodoxa kyrkans uppmärksamhet.

Det dröjde inte länge förrän en teolog kom för att träffa mig och avskräcka mig från att tala med Jehovas vittnen. Eftersom jag hade lärt mig från barndomen att det är den grekisk-ortodoxa kyrkan som har sanningen, gav jag efter och slutade samtala med Antonis. I stället började jag resonera om Bibeln med teologen. Jag besökte också många kloster på Cypern. Jag reste till och med till norra Grekland och besökte berget Athos, som betraktas som det heligaste berget i den ortodoxa kristna världen. Men mina bibliska frågor förblev obesvarade.

Då bad jag till Gud att han skulle hjälpa mig att finna sanningen. Kort därefter kom Antonis för att besöka mig på min arbetsplats igen. Jag kände att det var svaret på min bön. Jag slutade gå till teologen och började i stället studera Bibeln tillsammans med Antonis. Jag fortsatte att göra framsteg, och i oktober 1997 symboliserade jag mitt överlämnande åt Jehova genom vattendopet.

Min hustru och våra två äldsta döttrar, som var 10 respektive 14 år vid det tillfället, var till en början motståndare till sanningen, men på grund av mitt goda uppförande bestämde sig min hustru för att besöka ett möte i Rikets sal. Hon blev djupt imponerad av vittnenas vänlighet och det personliga intresse de visade. Hon blev särskilt imponerad av deras sätt att använda Bibeln. Följden blev att hon och våra två äldsta döttrar ville ha ett bibelstudium tillsammans med Jehovas vittnen. Föreställ er min glädje när alla tre blev döpta vid områdessammankomsten ’Guds profetiska ord’ 1999!

Ja, mitt sökande efter sanningen fick ett gott resultat. Nu är hela vår familj, inklusive min hustru och våra fyra barn, förenade i den rena tillbedjan av Jehova.”