Hur kan man ha en balanserad syn på pengar?

Kärlek till pengar och begär efter ägodelar är inte något nytt. Bibeln är inte heller tyst om dessa företeelser, eftersom de inte bara är moderna fenomen. De är mycket gamla. I den mosaiska lagen instruerade Gud israeliterna och sade: ”Du skall inte ha begär till din medmänniskas hus ... eller något som helst som tillhör din medmänniska.” — 2 Moseboken 20:17.

PÅ JESU tid var det vanligt med kärlek till pengar och ägodelar. Tänk på berättelsen om ett samtal mellan Jesus och en ”mycket rik” ung man. Jesus sade till honom: ”’Det är ännu en sak som fattas dig: Sälj allt vad du har och dela ut åt fattiga, så skall du få en skatt i himlarna; och kom, bli min efterföljare.’ När han hörde detta, blev han djupt bedrövad, för han var mycket rik.” — Lukas 18:18–23.

En rätt syn på pengar

Det skulle emellertid vara fel att dra slutsatsen att Bibeln fördömer pengar eller pengars grundläggande användningsområden. Bibeln visar att pengar gör det möjligt att skaffa sig livets nödtorft och att de ger ett praktiskt skydd mot de problem som kommer av fattigdom. Kung Salomo skrev: ”Vishet är till skydd, alldeles som pengar är till skydd.” Och: ”Bröd är för arbetarnas skratt, och vin, det gör livet glatt; men pengar är det som får gensvar i allt.” — Predikaren 7:12; 10:19.

Gud godkänner det rätta sättet att använda pengar. Jesus sade exempelvis: ”Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga rikedomen.” (Lukas 16:9) Detta inbegriper att vi bidrar med pengar till den sanna tillbedjans framåtskridande, för vi bör definitivt vilja ha Gud som vår vän. Salomo följde sin far Davids exempel och bidrog med stora summor pengar och många värdesaker till byggandet av Jehovas tempel. En annan befallning som gäller för kristna handlar om att ge materiell hjälp till behövande. ”Dela med de heliga, allt efter deras behov”, sade aposteln Paulus. Han tillade: ”Följ gästfrihetens väg.” (Romarna 12:13) För det mesta innebär detta att man gör av med en del pengar. Hur är det då med kärleken till pengar?

”Kärleken till pengar”

Paulus resonerade i stor utsträckning om ”kärleken till pengar” — eller ordagrant ”det att hålla av (vara fäst vid) silver” — när han skrev till sin yngre medkristne Timoteus. Vi finner Paulus förmaning i 1 Timoteus 6:6–19. Paulus kommenterade ”kärleken till pengar” i samband med att han behandlade materiella ting i vidare bemärkelse. Vi gör väl i att noggrant studera Paulus inspirerade kommentarer, särskilt med tanke på den betoning som dagens samhälle lägger på pengar. En sådan granskning är utan tvivel nyttig, eftersom den visar oss hemligheten med hur vi ”skall kunna gripa fast tag om det verkliga livet”.

Paulus varnar: ”Kärleken till pengar är nämligen en rot till alla slags skadliga ting, och genom att trakta efter denna kärlek har några villats bort från tron och har genomborrat sig själva överallt med många kval.” (1 Timoteus 6:10) Det här skriftstället säger inte att det är pengarna som är skadliga — och det gör inget annat skriftställe heller. Paulus menar inte  heller att pengarna är grundorsaken till ”skadliga ting” eller att pengarna ligger bakom alla problem. Det är snarare kärleken till pengar som kan vara orsaken — om än inte den enda orsaken — till ”alla slags skadliga ting”.

Var på din vakt mot girighet

Det faktum att pengarna i sig själva inte fördöms i Bibeln bör inte ta udden av Paulus varning. Kristna som börjar älska pengar är i riskzonen för alla slags problem, och i värsta fall leder denna kärlek till att de avviker från tron. Hur farligt det kan vara förstärks av det Paulus sade till de kristna i Kolossai: ”Låt därför era lemmar, som är på jorden, vara som döda vad beträffar ... skadligt begär och vinningslystnad, som är avgudadyrkan.” (Kolosserna 3:5) Hur kan vinningslystnad, girighet och ”kärleken till pengar” vara detsamma som avgudadyrkan? Betyder det att det är fel att önska sig ett större hus, en nyare bil eller ett mer välavlönat arbete? Nej, inget av detta är skadligt i sig självt. Frågan är: Vilken hjärteinställning är det som får oss att önska sådana saker, och är de verkligen nödvändiga?

Skillnaden mellan en normal önskan och girighet kan liknas vid skillnaden mellan en liten lägereld som används för matlagning och den våldsamma brand som förstör en hel skog. Sunda och tillbörliga önskningar kan vara till nytta. De motiverar oss att arbeta och att vara produktiva. I Ordspråken 16:26 sägs det: ”Den hårt arbetandes själ har arbetat hårt för honom, därför att hans mun har ansatt honom hårt.” Girighet däremot är farlig och destruktiv — begär som man förlorat kontrollen över.

Det är viktigt att vi har kontroll över vårt begär efter pengar. Kommer de pengar vi sparar eller de materiella ting vi vill ha att tjäna våra behov, eller blir vi pengarnas tjänare? Det är därför Paulus säger att en ”girig” person är ”en avgudadyrkare”. (Efesierna 5:5) Att vara girig efter något innebär i själva verket att man låter sig styras av det — att man gör det till sin härskare, sin gud, det man tjänar. I motsats till det har Gud befallt: ”Du skall inte ha några andra gudar mot mitt ansikte.” — 2 Moseboken 20:3.

När vi är giriga visar vi också att vi inte litar på att Gud kommer att hålla sitt löfte att ge oss det vi behöver. (Matteus 6:33) Därför är girighet detsamma som att vända sig bort från Gud. I den bemärkelsen är girighet också ”avgudadyrkan”. Inte underligt att Paulus så klart och tydligt varnar för girighet!

Jesus gav också en direkt varning för girighet. Han befallde oss att akta oss för att längta efter sådant som vi inte har. Han sade: ”Håll era ögon öppna och ta er i akt för allt slags habegär, därför att inte ens när någon har överflöd härrör hans liv från de ting han äger.” (Lukas 12:15) Enligt det här skriftstället och Jesu efterföljande liknelse grundar sig girighet på den dåraktiga övertygelsen att det som betyder något är hur mycket man har. Det kan gälla pengar, status, makt och liknande saker. Man kan vara girig efter vad som helst som går att uppnå. Vi skulle kunna tänka att om vi bara hade den där saken så skulle vi vara nöjda. Men som Bibeln och mänsklig erfarenhet visar, så är det bara Gud som kan — och kommer att — tillfredsställa våra verkliga behov, precis som Jesus sade till sina efterföljare. — Lukas 12:22–31.

Våra dagars konsumtionsinriktade samhälle utmärker sig i fråga om att underblåsa girighet. Många människor har på ett försåtligt men kraftfullt sätt blivit påverkade att tro att vad de än har så är det inte tillräckligt. De behöver fler, större och bättre saker. Eftersom vi inte kan hoppas på att förändra världen omkring oss, hur kan vi då personligen stå emot den här trenden?

Förnöjsamhet kontra girighet

Paulus ger oss alternativet till girighet. Det är förnöjsamhet. Han säger: ”När vi har vad som när och skyler, skall vi vara nöjda med dessa ting.” (1 Timoteus 6:8) Den här beskrivningen av vad vi verkligen behöver — det ”som när och skyler” — verkar kanske alltför förenklad eller naiv. Många människor ser på TV-program där tittaren ”besöker” kändisar som lever i lyxiga hem. Det är inget bra sätt att uppnå förnöjsamhet.

 Guds tjänare behöver naturligtvis inte leva i självpåtagen fattigdom. (Ordspråken 30:8, 9) Paulus påminner oss emellertid om vad fattigdom innebär. Det innebär brist på mat och kläder och att inte ha tak över huvudet. Om vi å andra sidan har dessa ting, då har vi förutsättningarna för förnöjsamhet.

Kunde Paulus verkligen mena allvar med en sådan beskrivning av förnöjsamhet? Är det möjligt att vara nöjd med att ha bara det grundläggande — mat, kläder och husrum? Paulus bör ha vetat det. Han upplevde själv det välstånd och de speciella fördelar det innebar att ha en hög ställning i det judiska samhället och att vara en romersk medborgare. (Apostlagärningarna 22:28; 23:6; Filipperna 3:5) Han fick också utstå svåra prövningar under sitt arbete som missionär. (2 Korinthierna 11:23–28) Genom allt detta lärde sig Paulus en hemlighet som hjälpte honom att känna förnöjsamhet. Vad var det?

Jag ”har ... lärt mig hemligheten”

Paulus förklarade i ett av sina brev: ”Jag vet verkligen hur det är att ha det knappt ställt, jag vet verkligen hur det är att ha överflöd. I allting och i alla förhållanden har jag lärt mig hemligheten, både att vara mätt och att vara hungrig, både att ha överflöd och att lida brist.” (Filipperna 4:12) Paulus låter så tillitsfull, så optimistisk! Man skulle kunna tro att hans liv såg ljust ut när han skrev de här orden, men så var det inte. Han var fängslad i Rom! — Filipperna 1:12–14.

Med dessa fakta som bakgrund ger det här skriftstället ett kraftfullt budskap angående förnöjsamhet med såväl materiella ägodelar som med levnadsförhållandena. Ytterligheter i fråga om välstånd eller svårigheter kan visa vad som är viktigast i vårt liv. Paulus talade om andliga tillgångar som gjorde det möjligt för honom att vara nöjd, oberoende av vilka omständigheter han befann sig i materiellt sett. Han skrev: ”Allt har jag styrka till på grund av honom [Gud] som ger mig kraft.” (Filipperna 4:13) Paulus förlitade sig inte på sina ägodelar, vare sig de var många eller få. Han fäste sig inte heller vid sina levnadsförhållanden, goda eller dåliga. Han förtröstade på att Gud skulle tillfredsställa hans behov. Detta ledde till förnöjsamhet.

Paulus exempel var särskilt viktigt för Timoteus. Aposteln uppmanade den unge mannen att sträva efter en livsstil där gudaktig hängivenhet och ett nära förhållande till Gud skulle vara viktigare än välstånd. Paulus skrev: ”Men du, o gudsmänniska, fly från dessa ting. Och jaga efter rättfärdighet, gudaktig hängivenhet, tro, kärlek, uthållighet, ett milt och gott lynne.” (1 Timoteus 6:11) Dessa ord må vara riktade till Timoteus, men de är tillämpliga på alla som vill ära Gud och ha ett verkligt lyckligt liv.

Timoteus behövde, precis som alla andra kristna, se upp för girigheten. Uppenbarligen fanns det förmögna personer i församlingen i Efesos, där Timoteus befann sig när Paulus skrev till honom. (1 Timoteus 1:3) Paulus  hade fört de goda nyheterna om Kristus till detta blomstrande handelscentrum och hade omvänt många till kristendomen. Utan tvivel var en del av dessa förmögna, precis som några är i den kristna församlingen i dag.

Frågan är, med tanke på lärdomarna i 1 Timoteus 6:6–10, därför: Vad bör personer som har mer pengar än folk i allmänhet göra om de vill ära Gud? Paulus säger att de först skall granska sin inställning. Pengar har en tendens att framkalla känslor av självtillräcklighet. Paulus skrev: ”Ge föreskrifter åt dem som är rika i den nuvarande tingens ordning att inte högmodas och att inte sätta sitt hopp till en osäker rikedom, utan till Gud, som förser oss rikligt med alla ting för att vi skall njuta av dem.” (1 Timoteus 6:17) Rika människor måste se längre än till sina pengar; de måste vända sig till Gud, som är den ursprungliga källan till allt välstånd.

Men bara hälften är vunnet med rätt inställning. Förr eller senare måste förmögna kristna lära sig att göra ett förståndigt bruk av sin rikedom. Paulus uppmanar dem som är förmögna att ”göra gott, att vara rika på förträffliga gärningar, att vara frikostiga, redo att dela med sig”. — 1 Timoteus 6:18.

”Det verkliga livet”

Huvudtanken i Paulus råd är att vi behöver påminna oss det relativa värdet av materiella ting. Guds ord säger att ”den rikes värdefulla ting är hans starka stad, och de är som en skyddande mur i hans inbillning”. (Ordspråken 18:11) Ja, den trygghetskänsla som rikedom kan ge är ändå till sist bara inbillad och rentav bedräglig. Det är fel att låta sitt liv kretsa kring materiella ting i stället för att vinna Guds godkännande.

Osäkerheten hos materiellt välstånd gör att det är alltför bräckligt för att hoppas på. Ett verkligt hopp måste förankras i något som är starkt, meningsfullt och bestående. Det kristna hoppet är förankrat i vår Skapare, Jehova Gud, och hans löften om evigt liv. Det är sant att pengar inte kan köpa lycka, men det är i ännu högre grad så att pengar inte kan köpa räddning. Det är bara vår tro på Gud som kan ge oss ett sådant hopp.

Låt oss därför, antingen vi är rika eller fattiga, följa en livskurs som gör oss rika ”inför Gud”. (Lukas 12:21) Ingenting är mer värdefullt än en godkänd ställning inför Skaparen. Alla ansträngningar att uppnå och bevara en sådan ställning hjälper kristna att samla ”en skatt åt sig som en utmärkt grundval för framtiden, för att de skall kunna gripa fast tag om det verkliga livet”. — 1 Timoteus 6:19.

[Bild på sidan 7]

Paulus lärde sig hemligheten med att vara förnöjsam

[Bilder på sidan 8]

Vi kan vara lyckliga och nöjda med det vi har