Är du verkligt tolerant?

HAR du någon gång blivit upprörd över någons olämpliga uppträdande? Ingriper du snabbt om dina kamrater skulle påverkas av ett dåligt inflytande?

Ibland måste man ingripa snabbt och resolut för att hindra en allvarlig synd att sprida sig. När ett skamlöst orätt uppförande hotade att besmitta israeliterna på 1400-talet f.v.t., ingrep Arons sonson Pinehas resolut för att avlägsna det som var ont. Jehova Gud godkände det han gjorde och sade: ”Pinehas ... har avvänt mitt raseri från Israels söner genom att han inte tålde någon som helst rivalitet gentemot mig i deras mitt.” — 4 Moseboken 25:1–11.

Pinehas gjorde det som var rätt för att hindra spridandet av fördärv. Men hur är det då med okontrollerad harm över andras fel och brister? Om vi skulle handla överilat eller obefogat, skulle vi inte så mycket bli försvarare av rättfärdighet som exempel på intolerans, på någon som vägrar att ha överseende med andras ofullkomligheter. Vad kan hjälpa oss att undvika att gå i den fällan?

Jehova förlåter all vår ”missgärning”

Jehova är ”en Gud som är svartsjuk (nitälskande); en Gud som inte tål någon rivalitet”. (2 Moseboken 20:5, fotnot i NW, studieutgåvan) Som vår Skapare har Jehova rätt att kräva vår odelade hängivenhet. (Uppenbarelseboken 4:11) Och ändå har Jehova överseende med mänsklig svaghet. Så här sjöng därför psalmisten David om honom: ”Jehova är barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke. Han kommer inte för alltid att fortsätta att klandra. ... Efter våra synder har han inte handlat mot oss; inte heller efter våra missgärningar har han låtit vad vi förtjänar komma över oss.” Ja, om vi ångrar oss, förlåter Gud oss all vår ”missgärning”. — Psalm 103:3, 8–10.

Jehova förstår människors syndiga natur och fortsätter därför inte ”att klandra” ångerfulla syndare. (Psalm 51:5; Romarna 5:12) Han har faktiskt för avsikt att avlägsna synd och ofullkomlighet. Tills det är fullgjort förlåter Gud oss barmhärtigt på grundval av Jesu Kristi lösenoffer, och han låter inte ”vad vi förtjänar” komma över oss. Ingen av oss skulle bedömas värdig att överleva, om inte Jehova visade oss barmhärtighet när det var befogat. (Psalm 130:3) Vi kan verkligen vara tacksamma över att vår himmelske Fader, som med rätta kräver odelad hängivenhet, är en barmhärtig Gud.

Det krävs balans

När universums suveräne Herre visar tolerans eller fördragsamhet i sitt handlande med ofullkomliga människor, bör då inte vi också göra det? Tolerans kan definieras som att ha tålamod med andras uppfattningar eller vanor. Hur är det då med oss personligen: Är vi benägna att vara tålmodiga och överseende, när det andra säger eller gör kanske är olämpligt, men inte är en allvarlig synd?

Vi får naturligtvis inte bli överdrivet toleranta. Det ställer exempelvis till en oerhörd skada när religiösa myndigheter tolererar präster som gång på gång antastar pojkar och flickor. ”De kyrkliga myndigheterna har betraktat övergreppen på barn som enstaka synder”, skrev en reporter på Irland, ”och har endast förflyttat den felande prästen [till en annan ort].”

 Är det ett exempel på rätt tolerans att bara förflytta en sådan man? Knappast! Tänk om en tillsynsmyndighet för läkare skulle låta en oansvarig kirurg, som kanske dödade eller lemlästade sina patienter, få fortsätta att operera genom att flytta honom från det ena sjukhuset till det andra. En missriktad lojalitet inom läkarkåren skulle kunna skapa en sådan ”tolerans”. Men tänk på dem som dog eller som på annat sätt drabbades på grund av hans försumliga eller rentav brottsliga förfaringssätt!

Det finns också en risk att man visar för lite tolerans. När Jesus var på jorden sökte vissa judar, kända som seloter, felaktigt använda Pinehas exempel för att försöka rättfärdiga det de höll på med. Vissa extremister bland seloterna ”beblandade sig under högtider och liknande tillfällen med folkskarorna i Jerusalem och utdelade i obevakade ögonblick dolkstötar åt dem som de inte gillade”.

Som kristna skulle vi aldrig gå så långt som seloterna genom att fysiskt angripa dem som vi inte tyckte om. Men får en viss intolerans oss att på andra sätt angripa dem som vi inte gillar, kanske genom att vara ovettiga mot dem? Om vi är verkligt toleranta kommer vi inte att tillgripa ett sådant nedbrytande tal.

Fariséerna under det första århundradet var en annan intolerant grupp. De fördömde ständigt andra och hade inget överseende med mänsklig ofullkomlighet. Dessa stolta fariséer såg ner på vanliga enkla människor och använde det nedsättande uttrycket ”förbannade” om dem. (Johannes 7:49) Det var av goda skäl som Jesus fördömde sådana egenrättfärdiga män med orden: ”Ve er, skriftlärda och fariséer, skrymtare, eftersom ni ger tiondelen av myntan och dillen och spiskumminen men inte har brytt er om de viktigare tingen i Lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten. Dessa ting var det tvunget att göra men ändå inte lämna de andra därhän.” — Matteus 23:23.

Jesus bagatelliserade inte i och med dessa ord vikten av att hålla den mosaiska lagen. Han visade bara att de ”viktigare” sidorna av Lagen krävde att man tillämpade den med resonlighet och barmhärtighet. Jesus och hans lärjungar skilde sig verkligen från de intoleranta fariséerna och seloterna!

Varken Jehova Gud eller Jesus Kristus ser genom fingrarna med uselhet. ”Hämnd” skall snart komma ”över dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna”. (2 Thessalonikerna 1:6–10) Men i sin nitälskan för rättfärdighet återspeglar Jesus alltid sin himmelske Faders tålmodiga, barmhärtiga och kärleksfulla intresse för alla som önskar göra det som är rätt. (Jesaja 42:1–3; Matteus 11:28–30; 12:18–21) Jesus är verkligen ett fint föredöme för oss!

Att tålmodigt ha fördrag med varandra

Må vi, även om vi nitälskar för det som är rätt, tillämpa aposteln Paulus råd: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” (Kolosserna 3:13; Matteus 6:14, 15) Tolerans kräver att man i denna ofullkomliga värld har fördrag med varandras tillkortakommanden och felsteg. Vi måste vara resonliga i fråga om vad vi förväntar av andra. — Filipperna 4:5.

Att man är tolerant innebär inte på något sätt att man godkänner synd eller är blind för felsteg. En medtroendes tänkesätt eller handlingssätt kanske i vissa avseenden inte är i linje med Jehovas normer. Även om avvikelsen ännu inte är så stor att den skulle leda till att han eller hon blev förkastad av Gud, så kan det vara en varningssignal som  visar att det krävs förändringar. (1 Moseboken 4:6, 7) Det är verkligen kärleksfullt, när de som har andliga förutsättningar försöker att föra den felande till rätta i en ande av mildhet. (Galaterna 6:1) Men för att lyckas i denna strävan måste man handla av omtanke och inte i en kritisk anda.

”Med mildhet och djup respekt”

Hur är det då med att visa tålamod mot människor som har en annan religiös uppfattning än vi har? En ”Allmän lärdom”, som var uppsatt i alla Irlands allmänna skolor (grundade 1831), löd: ”Jesus Kristus menade inte att hans religion med våld skulle tvingas på människor. ... Det går inte att övertyga våra grannar om att vi har rätt och de har fel genom att gräla med dem och vara ovettiga mot dem. Detta kommer antagligen i stället bara att övertyga dem om att vi inte har en kristen anda.”

Jesus lärde och handlade på ett sätt som drog människor till Guds ord, och det bör vi också göra. (Markus 6:34; Lukas 4:22, 32; 1 Petrus 2:21) Som en fullkomlig människa med speciell insikt från Gud kunde han läsa hjärtan. Därför kunde Jesus, när så var nödvändigt, i skarpa ordalag fördöma Jehovas fiender. (Matteus 23:13–33) Det var inte intolerant av honom att göra det.

Vi kan, till skillnad från Jesus, inte läsa hjärtan. Därför bör vi följa aposteln Petrus råd: ”Helga Kristus såsom Herre i era hjärtan, i det ni alltid är redo att komma med ett försvar inför var och en som av er kräver ett skäl för det hopp som är i er, men gör det med mildhet och djup respekt.” (1 Petrus 3:15) Som Jehovas tjänare bör vi försvara det vi tror på, eftersom det är helt grundat på Guds ord. Men vi måste göra detta på ett sätt som visar respekt för andra och för deras uppriktiga uppfattningar. Paulus skrev: ”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör ge svar åt var och en.” — Kolosserna 4:6.

I sin berömda bergspredikan sade Jesus: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) Må vi därför tålmodigt ha fördrag med varandra och visa respekt för dem som vi predikar för. Genom att ha balans mellan vår nitälskan för rättfärdighet och vår på Bibeln grundade tolerans kommer vi att behaga Jehova och vara verkligt toleranta.

[Bild på sidan 23]

Undvik fariséernas intoleranta inställning

[Bild på sidan 23]

Jesus återspeglade sin Faders fördragsamma anda. Gör du det?