Origenes — Hur påverkade hans undervisning kyrkan?

”Den störste kyrkofadern sedan apostlarnas tid.” Hieronymus, som utarbetade den latinska bibelöversättningen Vulgata, lovordade med detta uttalande teologen Origenes som levde på 200-talet v.t. Men det var inte alla som aktade Origenes så högt. Somliga ansåg att han var upphov till irrläror. Enligt en 1600-talsskribent påstod Origenes kritiker: ”Hans undervisning är på det hela taget absurd och fördärvlig, ett förrädiskt dödligt gift som han spydde ut i världen.” Omkring tre hundra år efter sin död betraktades Origenes faktiskt som kättare.

VARFÖR blev Origenes föremål för både beundran och avsky? Hur påverkade hans undervisning utvecklingen av kyrkans trossatser?

Nitisk för kyrkan

Origenes föddes omkring år 185 v.t. i Alexandria i Egypten. Han fick grundlig utbildning i grekisk litteratur, men hans far, Leonides, krävde att han lade ner lika mycket ansträngning på att studera Bibeln. När Origenes var 17 år, utfärdade den romerske kejsaren ett edikt som gjorde det brottsligt att konvertera. Origenes far kastades i fängelse, eftersom han hade blivit kristen. Full av ungdomligt nit var Origenes besluten att ansluta sig till sin far i fängelset och bli martyr. När Origenes mor insåg det, gömde hon hans kläder för att hindra honom från att ge sig av hemifrån. I ett brev bad Origenes sin far: ”Se upp, så att du inte tänker om för vår skull.” Leonides stod fast och blev därför avrättad. Han lämnade efter sig en utblottad familj. Men Origenes hade redan hunnit tillräckligt långt i sina studier för att kunna försörja sin mor och sina sex yngre bröder genom att undervisa i grekisk litteratur.

Kejsarens avsikt var att hejda kristendomens spridning. Eftersom hans edikt kom att gälla inte bara elever, utan också lärare, flydde alla kristna religionslärare från Alexandria. När icke-kristna som sökte vägledning i Bibeln vände sig till den unge Origenes för att få hjälp, tog han sig an deras sak med tron att det var ett uppdrag från Gud. Många av hans elever led martyrdöden, somliga till och med innan de hann slutföra sina studier. Med stor risk för sitt eget liv uppmuntrade Origenes öppet sina elever, oavsett om de stod inför en domare, om de satt i fängelse eller om de fördes till avrättning. Historikern Eusebios, som levde på 300-talet, uppger att när martyrerna fördes i väg till sin död, trädde Origenes fram ”tappert  och frimodigt och hälsade martyrerna med en kyss”.

Origenes ådrog sig många icke-kristnas vrede. De höll honom ansvarig för att deras vänner hade konverterat och fått lida martyrdöden. Ofta klarade han sig nätt och jämnt undan pöbelhopar och en våldsam död. Trots att Origenes tvingades flytta från plats till plats för att undkomma sina förföljare, slutade han inte upp med att undervisa. Denna oförskräckta och hängivna inställning gjorde intryck på Demetrios, biskop i Alexandria. När Origenes var endast 18 år, gjorde Demetrios honom därför till föreståndare för kateketskolan i Alexandria.

Så småningom blev Origenes en känd lärd och en produktiv författare. Somliga uppger att han skrev 6 000 böcker, även om det troligen är en överdrift. Han är mycket känd för sitt mastodontverk Hexapla, en utgåva av de hebreiska skrifterna i 50 band. Origenes sammanställde Hexapla i sex parallella spalter: 1) den hebreiska och arameiska texten, 2) en grekisk transkribering av den texten, 3) Aquilas grekiska översättning, 4) Symmachos grekiska översättning, 5) den grekiska Septuaginta, som han reviderade för att den bättre skulle stämma överens med den hebreiska texten, och 6) Theodotions grekiska översättning. ”Med denna jämförelse av texter”, skrev bibelkännaren John Hort, ”hoppades Origenes kasta ljus över många sådana avsnitt som en grekisk läsare skulle kunna bli antingen förvirrad eller missledd av, om han endast hade tillgång till Septuaginta-översättningen.”

Han gick ”utöver det som står skrivet”

Det förvirrade religiösa klimat som rådde under 200-talet påverkade dock Origenes sätt att undervisa i Bibeln högst väsentligt. Även om kristenheten ännu låg i sin linda, hade den redan blivit besudlad med oskriftenliga trosuppfattningar, och dess många kyrkor lärde ut en mängd olika läror.

Origenes anammade några av dessa oskriftenliga läror och påstod att de ingick i apostlarnas undervisning. Han kände sig emellertid fri att spekulera över andra frågor. Många av hans elever brottades med samtidens filosofiska frågor. För att hjälpa dem undersökte Origenes noggrant de olika filosofiska skolor som formade hans unga elevers sinnen. Han föresatte sig att kunna ge tillfredsställande svar på sina elevers filosofiska frågor.

I ett försök att förena Bibeln och filosofin satte Origenes sin fulla tilltro till den allegoriska bibeltolkningen. Han antog att Bibeln alltid hade en symbolisk innebörd utan att nödvändigtvis ha en bokstavlig sådan. Som en kännare konstaterade, gav detta Origenes ”möjlighet att i Bibeln läsa in vilka som helst icke-bibliska föreställningar som passade ihop med hans egen teologi, medan han påstod sig (och utan tvivel uppriktigt föreställde sig) vara en särskilt entusiastisk och trogen tolkare av Bibelns tanke”.

Ett brev som Origenes skrev till en av sina elever hjälper oss att förstå hans sätt att tänka. Origenes framhöll att israeliterna använde guld från Egypten när de tillverkade redskap till Jehovas tempel. I detta fann han allegoriskt stöd för sin användning av grekisk filosofi för att undervisa om kristendomen. Han skrev: ”Israels barn hade verkligen stor nytta av de saker som togs med från Egypten, vilka egyptierna inte hade gjort rätt bruk av men som hebréerna, vägledda av Guds vishet, använde i Guds tjänst.” Origenes uppmuntrade därför sina elever att ”från grekernas filosofi hämta fram vadhelst som kan tjäna som ett ämne för studium eller som en förberedelse för kristendomen”.

Denna fria tolkning av Bibeln suddade ut gränserna mellan de kristna lärorna och grekisk filosofi. I sin bok De principiis (Om grunderna) beskrev Origenes Jesus som Guds ”enfödde Son, som är född, ... men utan någon början”. Och han tillade: ”Detta frambringande är evigt och beständigt. Det är ... inte utifrån (eller) genom en adoption av Anden som han blir Son, utan det är till sitt väsen han är Son.”

Origenes tog inte den här tanken från Bibeln. Den lär nämligen att Jehovas enfödde  Son är ”den förstfödde av all skapelse” och ”Guds skaparverks början”. (Kolosserna 1:15; Uppenbarelseboken 3:14) Enligt religionshistorikern August Neander kom Origenes fram till sin föreställning om ”evigt frambringande” under sin ”utbildning i filosofi i den platonska skolan”. Origenes bröt därigenom mot den grundläggande bibliska principen: ”Gå inte utöver det som står skrivet.” — 1 Korinthierna 4:6.

Dömd som kättare

Origenes blev under sina tidiga år som lärare fråntagen sin presbytervärdighet av en synod i Alexandria. Detta inträffade troligen på grund av att biskop Demetrios var avundsjuk på Origenes växande popularitet. Origenes flyttade till Palestina, där man ännu i gränslös beundran betraktade honom som en väl ansedd försvarare av kristna läror. Där fortsatte han att verka som presbyter. När ”kätteriet” blossade upp i Öst, bad man Origenes hjälpa till att övertala ”vilsegångna” biskopar att återvända till den ortodoxa tron. Efter det att Origenes dött år 254 v.t. råkade hans namn dock i allvarligt vanrykte. Varför det?

Efter det att namnkristendomen hade blivit en framträdande religion blev kyrkan mer trångsynt i vad den godtog som renlärigt och inte. Därför förkastade senare generationers teologer många av Origenes spekulativa, och ibland diffusa, filosofiska uppfattningar. Hans läror orsakade bittra kontroverser inom kyrkan. I ett försök att få slut på dessa dispyter och bevara kyrkans enhet dömde man formellt Origenes skyldig till kätteri.

Origenes var inte ensam om att lära ut felaktiga läror. Faktum är att Bibeln hade förutsagt att många skulle upphöra att följa Kristi rena läror. Det här avfallet började sprida sig vid slutet av det första århundradet, efter det att Jesu apostlar hade dött. (2 Thessalonikerna 2:6, 7) Vissa till bekännelsen kristna förklarade sig så småningom vara ”ortodoxa” och stämplade alla andra som ”kättare”. Men det som egentligen hände var att kristenheten på allvar avföll från sann kristendom.

”’Kunskap’ som med orätt kallas så”

Trots Origenes många spekulationer innehåller hans verk sådant som är till nytta för oss. Hans Hexapla, till exempel, behöll Guds namn i dess ursprungliga form — de fyra hebreiska bokstäverna som kallas tetragrammaton. Detta bestyrker att de första kristna kände till och använde Guds namn — Jehova. Men patriarken Theofilos, som levde under 400-talet, varnade en gång: ”Som en äng med allsköns blomster är Origenes verk. Om jag där finner en vacker blomma, plockar jag den, men om något ser taggigt ut undviker jag det som om det stacks.”

Genom att Origenes blandade bibliska läror med grekisk filosofi blev hans teologi full av oriktiga uppfattningar, med ödesdigra konsekvenser för kristenheten. Även om flertalet av Origenes vilda spekulationer senare förkastades, bidrog hans uppfattningar om Kristi ”eviga frambringande” till att lägga grunden för den icke-bibliska treenighetsläran. I boken The Church of the First Three Centuries kan man läsa: ”Förkärleken för filosofi [introducerad av Origenes] hade kommit för att stanna.” Med vilket resultat? ”Den kristna trons enkelhet förvrängdes, och en oändlig mängd felaktigheter strömmade in i kyrkan.”

Origenes själv kunde ha undvikit att bidra till det här avfallet genom att lyssna till aposteln Paulus förmaning: ”Vänd dig bort från det tomma prat som kränker det som är heligt och från motsägelserna i den ’kunskap’ som med orätt kallas så.” Men eftersom Origenes i stället grundade så mycket av sin undervisning på sådan ”kunskap”, sällade han sig till dem som har ”avvikit från tron”. — 1 Timoteus 6:20, 21; Kolosserna 2:8.

[Bild på sidan 31]

Origenes ”Hexapla” visar att Guds namn användes i de kristna grekiska skrifterna

[Bildkälla]

Publicerad med tillåtelse av syndikus för Cambridge University Library, T-S 12.182

[Bildkälla på sidan 29]

Culver Pictures