Vanans makt kan vara till nytta för dig

MANNEN hade bott i en förort till Athen i 12 år. Varje dag tog han samma väg hem från arbetet. Men sedan flyttade han till en förort på andra sidan stan. En dag gav han sig som vanligt i väg hemåt efter arbetet. Först när han upptäckte att han befann sig där han hade bott förut, insåg han att han hade åkt åt fel håll. Vanans makt hade fått honom att köra till sitt tidigare hem!

Det är inte konstigt att vanans makt ibland kallas vår andra natur, ett inflytande som har stark inverkan på vårt liv. I den bemärkelsen skulle man kunna likna vanor vid eld. En eld kan vara ett välkommet ljus i mörkret, och den kan värma både vår kropp och vår mat. Men elden kan också vara en rasande fiende som ödelägger både liv och ägodelar. Så är det också med vanor. De är till stor nytta om de odlas på rätt sätt. Men vanor kan också vara nedbrytande.

 I fallet med mannen som nämndes i inledningen resulterade vanans makt bara i att han förlorade en del tid i stadstrafiken. När det gäller viktigare saker kan vanor antingen belöna oss med framgång eller leda oss till katastrof. Betrakta här några exempel från Bibeln som visar hur vanor kan hjälpa oss eller vara ett hinder för oss i vår tjänst för Gud och när det gäller vårt förhållande till honom.

Bibliska exempel på goda och dåliga vanor

Noa, Job och Daniel välsignades med ett nära förhållande till Gud. Bibeln talar berömmande om dem ”på grund av ... [deras] rättfärdighet”. (Hesekiel 14:14) Dessa tre män följde en livskurs som visade att de hade utvecklat goda vanor.

Noa uppmanades att bygga en ark, en farkost som var längre än en fotbollsplan och högre än ett femvåningshus. Ett så kolossalt projekt skulle ha varit överväldigande för vilken som helst skeppsbyggare i forna tider. Noa och de sju medlemmarna av hans familj byggde arken utan hjälp av modern utrustning. Dessutom fortsatte Noa att predika för sina samtida. Vi kan vara säkra på att han också sörjde för sin familjs andliga och fysiska behov. (2 Petrus 2:5) För att kunna genomföra allt detta måste Noa ha haft goda arbetsvanor. Han framställs också i Bibeln som en man som ”vandrade med den sanne Guden. ... Noa grep sig an med att göra i enlighet med allt som Jehova hade befallt honom.” (1 Moseboken 6:9, 22; 7:5) Eftersom Bibeln omtalar honom som ”oklanderlig”, måste han ha fortsatt att vandra med Gud efter den stora översvämningen och även efter det att upproret mot Jehova bröt ut i Babel. Ja, Noa fortsatte att vandra med Gud ända till sin död vid 950 års ålder. — 1 Moseboken 9:29.

Jobs goda vanor hjälpte honom att vara ”klanderfri och rättrådig”. (Job 1:1, 8; 2:3) Som familjens präst hade han för vana att offra brännoffer för sina barn efter varje gästabud som de hade haft, ifall de kanske hade ”’syndat och förbannat Gud i sitt hjärta’. Så brukade Job alltid göra.” (Job 1:5) I Jobs familj var vanor som kretsade kring tillbedjan av Jehova utan tvivel framträdande.

Daniel tjänade Jehova ”med ihärdighet” i hela sitt långa liv. (Daniel 6:16, 20) Vilka goda andliga vanor hade Daniel? En var att han regelbundet bad till Jehova. Trots ett kungligt påbud som förbjöd denna vana ”föll han [Daniel] ner, ja tre gånger om dagen, på sina knän och bad och frambar lovprisning inför sin Gud, som han regelbundet hade gjort dessförinnan”. (Daniel 6:10) Han övergav inte sin vana att be till Gud — inte ens när det visade sig vara livsfarligt. Utan tvivel styrkte den här vanan Daniel i hans beslut att bevara sin ostrafflighet mot Gud. Daniel hade uppenbarligen också den goda vanan att studera och begrunda Guds spännande löften. (Jeremia 25:11, 12; Daniel 9:2) Dessa goda vanor hjälpte honom helt visst att hålla ut till slutet, att troget fullfölja loppet för liv.

Däremot gick det illa för Dina på grund av en dålig vana hon hade. Hon ”brukade ... gå ut för att besöka landets döttrar”, som inte var tillbedjare av Jehova. (1 Moseboken 34:1) Denna till synes oskyldiga vana ledde till katastrof. Först blev hon våldtagen av Sikem, en ung man som ansågs vara ”den mest hedervärde i hela sin fars hus”. Sedan reagerade två av Dinas bröder med sådan hämndlystnad att de dödade alla männen i en stad.  Vilka fruktansvärda följder! — 1 Moseboken 34:19, 25–29.

Hur kan vi vara säkra på att våra vanor inte är till skada utan till nytta för oss?

Att dra nytta av vanor

”Vanor är vårt öde”, skrev en filosof. Men så behöver det inte vara. Bibeln visar mycket tydligt att vi kan välja att förändra våra dåliga vanor och i stället uppodla goda vanor.

Med goda vanor blir vi effektivare, och det blir lättare att följa den kristna levnadsvägen. Alex, en broder från Grekland, säger: ”Jag sparar värdefull tid genom vanan att troget följa ett schema för att uträtta olika uppgifter.” Vanan att planera hjälper Theophilus, en kristen äldste, att vara effektiv. Han säger: ”Jag är övertygad om att jag inte skulle kunna sköta mina kristna plikter framgångsrikt utan att ha god planering som en vana.”

Som kristna uppmanas vi att ”fortsätta att vandra ordningsfullt i denna samma rutin”. (Filipperna 3:16) En rutin är en fastlagd procedur som utförs på ett invant sätt. Att ha goda vanor är till nytta för oss, eftersom vi då inte behöver tänka över varje steg vi skall ta — vi har redan etablerat ett mönster som vi följer därför att det har blivit en vana. Starka vanor blir nästan automatiska. Precis som säkra körvanor kan hjälpa en förare att snabbt fatta livräddande beslut när han hamnar i farliga situationer på vägen, kan goda vanor hjälpa oss att snabbt fatta rätta beslut när vi vandrar på vår kristna levnadsväg.

Den engelske författaren Jeremy Taylor uttryckte det så här: ”Vanor är handlingarnas döttrar.” Om våra vanor är goda, är det inte så svårt att uträtta bra saker. För oss som kristna förkunnare är det till exempel lättare och trevligare att gå ut i tjänsten på fältet, om vi har för vana att regelbundet göra det. Vi läser om apostlarna att de ”varje dag fortsatte ... utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om Kristus, Jesus”. (Apostlagärningarna 5:42; 17:2) Om vi å andra sidan bara tar del i förkunnartjänsten någon gång då och då, kanske vi känner oss oroliga och behöver mer tid för att komma i gång och känna säkerhet i denna livsviktiga kristna verksamhet.

Det är på samma sätt med andra sidor av vår kristna rutin. Goda vanor kan hjälpa oss att regelbundet läsa Guds ord ”dag och natt”. (Josua 1:8; Psalm 1:2) En broder har för vana att läsa Bibeln mellan 20 och 30 minuter varje kväll innan han går och lägger sig. Inte ens när han är mycket trött kan han somna, om han går och lägger sig utan att ha läst i Bibeln. Han måste gå upp och fylla detta andliga behov. Den här goda vanan har också hjälpt honom att läsa igenom hela Bibeln en gång om året i flera år.

Vårt föredöme, Jesus Kristus, hade för vana att vara med vid möten där Bibeln behandlades. ”Enligt sin vana på sabbatsdagen gick han in i synagogan, och han reste sig för att läsa.” (Lukas 4:16) För Joe, som är äldste och har en stor familj och långa arbetsdagar, har vanan skapat ett behov och en önskan att regelbundet vara med vid mötena. Han säger: ”Den här vanan håller mig i gång och ger mig välbehövlig andlig styrka, så att jag framgångsrikt kan möta utmaningar och problem.” — Hebréerna 10:24, 25.

 Sådana vanor är nödvändiga i det kristna loppet för liv. I en rapport från ett land där Jehovas folk har blivit förföljda framhölls det: ”De som har goda andliga vanor och djup uppskattning av sanningen har inga problem med att hålla fast vid tron när prövningar uppstår, men de som under ’gynnsam tid’ uteblir från möten, är oregelbundna i tjänsten på fältet och kompromissar i mindre saker hamnar ofta i en ’glödhet’ prövning.” — 2 Timoteus 4:2.

Undvik dåliga vanor och utveckla goda vanor

Det har sagts: ”Odla endast de vanor som du vill skall vara herre över dig.” Dåliga vanor är verkligen en förtryckande herre, men de kan brytas.

Stella var under en tid TV-slav. Hon medger: ”Bakom varje dålig vana jag har gett efter för finns vanligtvis en ’oskyldig’ orsak.” Så var det med hennes vana att titta överdrivet mycket på TV. Hon intalade sig själv att hon bara tittade för att få ”lite avkoppling” eller för ”att varva ner”. Men hon förlorade kontrollen över sin vana och blev sittande framför TV-n många timmar varje dag. ”Den här dåliga vanan hindrade i alla händelser mina andliga framsteg”, säger hon. Genom medveten ansträngning minskade hon slutligen den tid hon använde till TV-tittande och blev mer selektiv. ”Jag försöker alltid minnas varför jag ville bryta den här vanan”, säger Stella, ”och jag förtröstar på Jehova för att kunna hålla fast vid mitt beslut.”

En broder som heter Charalambos pekar på en dålig vana som hindrade honom från att göra andliga framsteg — vanan att skjuta upp saker och ting. ”När jag insåg att vanan att skjuta upp saker var skadlig, började jag arbeta på att förändra mitt liv. När jag satte upp mål, planerade jag därför särskilt för när och hur jag skulle börja arbeta hänemot dem. Att jag regelbundet genomförde mina beslut och planer var en bra medicin, och det har förblivit en god vana ända sedan dess.” Goda vanor är verkligen den bästa ersättningen för dåliga vanor.

Våra vänner kan också få oss att utveckla vanor, såväl goda som dåliga. Goda vanor smittar av sig, alldeles som dåliga gör. Precis som ”dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor”, kan bra umgänge ge oss exempel på nyttiga vanor som vi kan efterlikna. (1 Korinthierna 15:33) Och viktigast av allt är att våra vanor kan stärka eller försvaga vårt förhållande till Gud. Stella säger: ”Om våra vanor är goda, underlättar de våra ansträngningar att tjäna Jehova. Om de är skadliga, hindrar de våra ansträngningar.”

Skaffa dig goda vanor och låt dem leda dig. De kommer att vara en stark och nyttig kraft i ditt liv.

[Bild på sidan 19]

Vanor kan, precis som en eld, vara till nytta eller till skada

[Bild på sidan 21]

Jesus hade för vana att vara i synagogan på sabbaten för att läsa Guds ord

[Bild på sidan 22]

Goda andliga vanor stärker vårt förhållande till Gud