Varför tror du som du tror?

Att tro har definierats som ”att godta som sant, äkta eller verkligt”. I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna försvaras varje människas ”rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet”. Denna rätt innefattar frihet ”att byta religion eller tro”, om man vill göra det.

MEN varför skulle någon vilja byta ut sin religion eller tro? ”Jag har min egen tro, och jag är nöjd med den”, hör man ofta. Och många menar att det inte är så farligt om en uppfattning är felaktig. Om det finns någon som tror att jorden är platt, till exempel, kommer detta sannolikt inte att skada honom eller någon annan. ”Vi bör helt enkelt acceptera att vi är oense”, säger somliga. Är detta alltid så förståndigt? Skulle en läkare bara lugnt konstatera att uppfattningarna gick isär, om en av hans kolleger fortsatte att tro att han kunde gå direkt från bårhuset, där han handskats med döda kroppar, till en sjukhussal för att undersöka sjuka patienter?

När det gäller religion har felaktiga uppfattningar, historien igenom, orsakat stor skada. Tänk på de ohyggligheter som blev följden när religiösa ledare ”inspirerade kristna fanatiker till skoningslöst våld” under medeltidens så kallade heliga korståg. Eller tänk på de ”kristna” soldater i vår tid som i ett inbördeskrig nyligen ”precis som medeltida krigare, som hade helgonnamn på sina svärdsfästen, hade en bild av jungfru Maria fastsatt på gevärskolven”. Alla dessa fanatiker trodde att de gjorde det som var rätt. Men det är uppenbart att i dessa och andra religiösa strider var det något som var fruktansvärt fel.

Vad är orsaken till all förvirring och alla motsättningar? Bibelns svar är att det är Satan, Djävulen, som ”vilseleder hela den bebodda jorden”. (Uppenbarelseboken 12:9; 2 Korinthierna 4:4; 11:3) Aposteln Paulus varnade för att många religiösa, sorgligt nog, skulle gå ”i fördärvet” därför att de  skulle bli bedragna av Satan, som skulle utföra ”falska tecken och under”. Dessa skulle, enligt Paulus, inte vilja ”ta emot den kärlek till sanningen som kunde ha räddat dem” och skulle därför bli lurade att tro på lögnen. (2 Thessalonikerna 2:9–12, Bibel 2000) Hur kan du minimera risken att godta en lögn? Varför tror du i själva verket som du tror?

Uppfostrad att tro så?

Kanske har du uppfostrats att tro som man gör i din familj. Det kan vara positivt. Gud vill att föräldrar undervisar sina barn. (5 Moseboken 6:4–9; 11:18–21) Så till exempel hade den unge mannen Timoteus stor nytta av att lyssna på sin mor och sin mormor. (2 Timoteus 1:5; 3:14, 15) Bibeln ger uppmaningen att man skall respektera sina föräldrars tro. (Ordspråken 1:8; Efesierna 6:1) Men var det Skaparens vilja att man skulle tro vissa saker bara därför att ens föräldrar tror så? Att okritiskt hålla fast vid vad tidigare generationer trodde och gjorde kan faktiskt vara farligt. — Psalm 78:8; Amos 2:4.

En samarisk kvinna som Jesus Kristus träffade hade uppfostrats att tro på sin samariska religion. (Johannes 4:20) Jesus respekterade hennes frihet att välja vad hon ville tro, men han påpekade också: ”Ni tillber vad ni inte känner.” Mycket av det hon trodde på var faktiskt felaktigt, och han sade att hon måste göra förändringar i sin tro, om hon skulle tillbe Gud på ett godtagbart sätt — ”med ande och sanning”. I stället för att hålla fast vid trosuppfattningar som hon utan tvivel tyckte om måste hon och andra i samma situation bli ”lydiga mot tron” som uppenbarades genom Jesus Kristus. — Johannes 4:21–24, 39–41; Apostlagärningarna 6:7.

Lärd att tro så?

Många lärare och auktoriteter inom specialiserade kunskapsområden förtjänar stor respekt. Ändå är historien full av exempel på berömda lärare som hade helt fel. Historikern Bertrand Russell konstaterade angående två vetenskapliga verk som den grekiske filosofen Aristoteles skrev att ”det knappast finns en mening i någondera boken, som kan godtagas av den moderna naturvetenskapen”. Också i vår tid händer det ofta att auktoriteter drar mycket felaktiga slutsatser. ”Flygande maskiner som är tyngre än luften är en omöjlighet”, hävdade den brittiske vetenskapsmannen lord Kelvin självsäkert 1895. En förnuftig person tror därför inte blint att något är sant bara därför att en auktoritativ lärare säger att det är det. — Psalm 146:3.

Samma försiktighet krävs när det gäller religiös undervisning. Aposteln Paulus hade fått god utbildning av sina religiösa lärare och var oerhört ”nitisk för [sina] ... fäders traditioner”. Hans nit för sina förfäders traditionella trosuppfattningar vållade honom emellertid problem. Det ledde till att han ”förföljde Guds församling och skövlade den”. (Galaterna 1:13, 14; Johannes 16:2, 3) Vad som var ännu värre var att Paulus under en lång tid höll i med att ”spjärna mot pikstaven”, dvs. han motstod den påverkan som skulle ha lett honom till att tro på Jesus Kristus. Det krävdes att Jesus själv på ett dramatiskt sätt ingrep för att förmå Paulus att ändra sina trosuppfattningar. — Apostlagärningarna 9:1–6; 26:14.

Påverkad av medierna?

Kanske har massmedierna haft starkt inflytande på det du tror. De flesta människor är glada över yttrandefriheten i massmedierna, vilket ger dem tillgång till upplysningar som kan vara användbara. Men det finns starka krafter som kan manipulera massmedierna och som ofta gör det. Vad som ofta presenteras är partisk information som på ett försåtligt sätt kan påverka ditt tänkesätt.

 Dessutom har massmedierna, för att tilltala eller locka en större publik, en tendens att ge publicitet åt sådant som är sensationellt och annorlunda. Sådant som knappt kunde sägas eller tryckas för bara några år sedan har i dag blivit vardagsmat. Sakta men säkert angrips och urholkas vedertagna normer för uppförandet. Människors tänkesätt håller gradvis på att förvridas. De börjar tro att ”gott är ont och ont är gott”. — Jesaja 5:20; 1 Korinthierna 6:9, 10.

Hur man finner en säker grund för sin tro

Att ha människors idéer och filosofier som grund är som att bygga på sand. (Matteus 7:26; 1 Korinthierna 1:19, 20) Vad kan man då tryggt grunda sin tro på? Eftersom Gud har gett oss en intellektuell förmåga att undersöka världen omkring oss och att ställa frågor om andliga ting, är det då inte logiskt att han också skulle ge oss möjligheter att få rätta svar på våra frågor? (1 Johannes 5:20) Jo, naturligtvis! Men hur kan man fastställa vad som är sant, äkta eller verkligt när det gäller tillbedjan? Vi tvekar inte att säga att Guds ord, Bibeln, ger den enda grundvalen för att göra detta. — Johannes 17:17; 2 Timoteus 3:16, 17.

”Men vänta lite”, säger någon, ”är det inte just de som har Bibeln som är orsak till de flesta konflikterna och den mesta förvirringen i världen?” Det är sant att religiösa ledare som påstår sig följa Bibeln har skapat många förvirrande och motstridiga idéer. Så är det därför att de i själva verket inte har grundat sina uppfattningar på Bibeln. Aposteln Petrus beskriver dem som ”falska profeter” och ”falska lärare” som skulle bilda ”fördärvliga sekter”. Som en följd av deras verksamhet, säger Petrus, skulle ”sanningens väg bli skymfad”. (2 Petrus 2:1, 2) Men, skriver Petrus, ”vi [har] det profetiska ordet mer befäst; och ni gör väl i att vara uppmärksamma på det såsom på en lampa som lyser på en mörk plats”. — 2 Petrus 1:19; Psalm 119:105.

Bibeln uppmuntrar oss att jämföra det vi tror med vad den lär. (1 Johannes 4:1) Miljoner läsare av den här tidskriften kan vittna om att detta har gett deras liv mening och stabilitet. Var därför som bereanerna som var ädla till sinnes. ”Rannsaka dagligen Skrifterna”, innan du bestämmer dig för vad du skall tro. (Apostlagärningarna 17:11) Jehovas vittnen hjälper dig gärna att göra detta. Naturligtvis är det du själv som bestämmer vad du skall tro. Men det är förståndigt att förvissa sig om att ens tro har formats, inte av mänsklig vishet och mänskliga önskemål, utan av Guds uppenbarade sanningsord. — 1 Thessalonikerna 2:13; 5:21.

[Bilder på sidan 6]

Du kan med tillförsikt grunda din tro på Bibeln