Ljusspridare i den upplysta staden

Fluctuat nec mergitur, eller: ”Det kastas hit och dit, men sjunker inte”, är Paris devis.

LIKT ett fartyg har Paris under de föregående 2 000 åren fått rida ut oräkneliga stormar i form av invasioner från andra länder och myterier för att kunna hålla sig flytande, så att säga. Nu är Paris en av världens vackraste städer, älskad för sin storslagna arkitektur, sina trädkantade boulevarder och sina världsberömda museer. För somliga är staden poeternas, konstnärernas och filosofernas hemvist. Andra prisar dess gastronomi och beundrar dess modehus.

Historiskt sett har Paris varit en högborg för katolicismen. För två hundra år sedan kom Paris på grund av sin viktiga roll i en europeisk intellektuell rörelse som kallades upplysningen att kallas Den upplysta staden. I dag är de flesta parisare, vare sig de vet det eller inte, mer påverkade av filosofi som härrör från den tiden än av religion.

Mänsklig vishet har emellertid inte lyst upp allas liv så som man förväntade. I dag söker många upplysning från annat håll. Jehovas vittnen ”lyser som ljusspridare” i Paris och har gjort det i ungefär 90 år nu. (Filipperna 2:15) Likt skickliga sjömän har de varit tvungna att ständigt justera kursen i enlighet med föränderliga strömmar eller  händelser för att kunna få ombord ”alla nationernas åtråvärda ting”. — Haggaj 2:7.

Arbetet i staden är en utmaning

År 1850 hade Paris 600 000 invånare. Nu bor en bra bit över nio miljoner i staden, om man räknar in förorterna. Sådan tillväxt har lett till att Paris har blivit Frankrikes mest mångskiftande stad. Den är ett världscentrum för högre utbildning, har ett av världens äldsta universitet och hyser 250 000 studenter. En del förorter till Paris, som har många höghuskvarter där brottsligheten är utbredd och arbetslösheten hög, står för Paris mörkare sida. Utan tvivel krävs det skicklighet och anpassningsförmåga av Jehovas vittnen för att de skall kunna förkunna de goda nyheterna på ett tilltalande sätt för alla slags människor. — 1 Timoteus 4:10.

Över 20 miljoner turister besöker Paris varje år. De kanske ivrigt går upp i Eiffeltornet, flanerar längs floden Seine eller dröjer sig kvar på kaféer och krogar längs trottoarerna och insuper atmosfären. Men parisarnas dagliga liv kan vara mycket

 hektiskt. ”De stressar alltid”, förklarar Christian, en heltidsförkunnare. ”När de kommer hem från arbetet, är de utpumpade.” Det är inte lätt att samtala med de här upptagna människorna.

Ett av de största problemen som Jehovas vittnen i Paris står inför är emellertid hur de skall kunna komma i kontakt med andra människor i deras hem. En del hus har porttelefon. Men eftersom brottsligheten ökar, har hyreshusen ofta kodlås, och det är omöjligt att komma in utan koden. Det här bidrar utan tvivel till att det i en del områden finns bara ett Jehovas vittne på 1 400 personer. Telefonvittnande och informellt vittnande används därför alltmer. Har Jehovas vittnen kunnat låta sitt ”ljus lysa” på andra sätt? — Matteus 5:16.

Det finns gott om tillfällen och platser vid vilka man kan vittna informellt. Martine såg vid en busshållplats en kvinna som verkade bekymrad. Kvinnan hade just förlorat sin enda dotter. Martine gav henne en broschyr som bland annat berättade om det tröstande uppståndelsehoppet som finns i Bibeln. Sedan gick det några månader då de inte hade någon kontakt med varandra. När Martine såg kvinnan igen, kunde hon sätta i gång ett bibelstudium med henne. Trots att kvinnan fick motstånd från sin man, blev hon ett Jehovas vittne.

Informellt vittnande bär frukt

Det kollektiva trafiksystemet i Paris är ett av världens mest effektiva. Fem miljoner passagerare färdas dagligen med den hyllade tunnelbanan, metron. Centralstationen för tunnelbanan, Châtelet-Les-Halles, sägs vara världens största och livligaste. Här finns det gott om möjligheter att träffa folk. Alexandra tar varje dag metron till arbetet. En dag pratade hon med en ung man som var obotligt sjuk i leukemi. Alexandra gav honom en traktat om hoppet om paradiset. I sex veckors tid samtalade de om Bibeln varje dag vid samma tid och på samma plats. En dag kom inte mannen mer. Kort därefter ringde hans hustru till Alexandra och bad henne komma till sjukhuset, eftersom han var döende. Sorgligt nog kom Alexandra fram för sent. Efter mannens död flyttade hans hustru till Bordeaux i sydvästra Frankrike, där hon fick besök av Jehovas vittnen. Det var verkligen underbara nyheter för Alexandra att ett år senare få höra att den här änkan hade blivit ett döpt Jehovas vittne och hade hoppet om att få se sin man bli uppväckt! — Johannes 5:28, 29.

På tåget från Paris till Limoges, som ligger i mellersta Frankrike, talade en äldre kristen kvinna med Renata. I sitt hemland, Polen, hade Renata studerat teologi, hebreiska och grekiska i fem år, men hon hade förlorat tron på Gud. Tre månader före samtalet på tåget hade hon bett till Gud. Fastän Renata inte var verkligt intresserad av vad den gamla systern hade att säga och inte trodde att hon någonsin skulle höra av henne igen, gav hon kvinnan sitt telefonnummer. Men systern var ihärdig och såg till att Renata fick ett besök kort därefter. När ett gift par som är Jehovas vittnen besökte Renata, tänkte hon: ”Vad skall de lära mig?” Trots sin teologiutbildning drogs Renata ödmjukt till Bibelns sanning. ”Jag förstod genast att det var sanningen”, förklarar hon. Nu tar hon glatt del i att förmedla Bibelns budskap till andra.

Michèle gick i trafikskola för att ta körkort. Andra elever i hennes teoriklass började samtala om föräktenskapligt sex. Michèle gav uttryck åt sitt ogillande. En vecka senare frågade trafikskoleläraren, Sylvie, henne: ”Är du ett Jehovas vittne?” Sylvie tog intryck av Michèles på Bibeln grundade ståndpunkt. Ett bibelstudium inleddes, och ett år senare blev Sylvie döpt.

Det stora antalet parker och trädgårdar i Paris utgör en vacker inramning för samtal med människor. Josette drog nytta av en paus och gick till en park, där en äldre kvinna, Aline, tog en promenad. Josette berättade om de underbara löften som finns i Bibeln. Det ordnades med ett bibelstudium, och Aline gjorde  snart framsteg mot dop. Vid 74 års ålder är Aline nu en mycket produktiv reguljär pionjär och gläds över att förmedla kristna sanningar till andra.

Ljus för alla nationer

Jehovas vittnen i Paris behöver inte segla till avlägsna länder för att få del av kulturell mångfald. Nästan 20 procent av befolkningen i staden är av utländsk härkomst. Kristna möten hålls på omkring 25 språk, antingen i församlingar eller i grupper.

Känsla och uppfinningsrikedom bidrar ofta till goda resultat när det gäller det här speciella förkunnaruppdraget. Ett Jehovas vittne av filippinsk härkomst skapade sitt eget speciella distrikt. Medan hon handlar har hon lyckats börja många bibelstudier genom att inleda samtal med andra filippinare i affärer.

Det ger resultat om man tar initiativ i fråga om att predika. I december 1996, då Jehovas vittnen i en ”utländsk” församling fick veta att en berömd cirkus skulle komma till stan, beslöt de sig för att ta kontakt med artisterna. En kväll efter föreställningen kunde de tala med artisterna som återvände till hotellet. Det här initiativet resulterade i att de kunde lämna 28 biblar, 59 böcker, 131 broschyrer och 290 lösnummer. Efter det tre veckor långa besöket frågade en av akrobaterna: ”Hur kan jag bli ett Jehovas vittne?” En annan sade: ”Jag kommer att predika i mitt land!”

Gömda skatter att finna

Vart besökare i Paris än vänder sig, upptäcker de underbara skatter i form av arkitektur från en förgången tid. Det finns emellertid sådant som är underbarare att hitta. Aniza kom till Frankrike tillsammans med sin farbror, som är diplomat. Hon läste regelbundet Bibeln hemma. En dag då hon jäktade i väg hemifrån gav en pionjär henne traktaten Varför man kan lita på Bibeln. De gjorde upp om att träffas följande vecka, och ett bibelstudium påbörjades. Aniza fick mycket motstånd från familjen, men hon gjorde sådana framsteg i sitt studium att hon kunde bli döpt. Hur ser hon på privilegiet hon har att förmedla sanningen till andra? ”I början var det svårt för mig att predika, eftersom jag är blyg. Men jag läser Bibeln, och det gör att jag blir entusiastisk. Jag kan inte bara sitta och rulla tummarna.” Den inställningen är kännetecknande för många Jehovas vittnen i Paris, som har ”rikligt att göra i Herrens verk”. — 1 Korinthierna 15:58.

Bibelns sanningar lyser också i de nybyggda områdena i Paris utkanter och uppenbarar andra ”ädelstenar”. Bruce tänkte låna några skivor av en vän, som just hade blivit ett Jehovas vittne. Bruce fann sin vän i färd med att samtala om Bibeln med några bekanta, och Bruce lyssnade till samtalet. Han tackade ja till erbjudandet om att studera Bibeln men stötte på en del problem. ”Jag var mycket känd i området. Min äldste bror var alltid inblandad i slagsmål, och jag ordnade stökiga fester med dans. Hur skulle andra acceptera att jag var på väg att bli ett vittne?” Trots upprepade önskemål om att Bruce skulle ordna fester slutade han med den verksamheten. En månad senare började han predika. ”Alla i området ville veta varför jag hade blivit ett vittne.” Kort därefter blev han döpt. Med tiden hade han privilegiet att gå igenom Skolan för förordnade tjänare.

Det kan vara mycket ansträngande att söka efter skatter. Men vilken glädje som kommer när arbetet blir belönat! Jacky, Bruno och Damien var bagare i Paris. ”Det var omöjligt att komma i kontakt med oss, eftersom vi arbetade hela tiden och aldrig var hemma”, förklarar Jacky. Patrick, en reguljär pionjär, såg att det fanns några små rum högst upp i ett hus, och han drog slutsatsen att det bodde någon i åtminstone ett av dem. Hans ihärdiga ansträngningar att nå dem som bodde där gav gott resultat när han så en eftermiddag kom i kontakt med Jacky, som bodde där tillfälligt. Vad blev resultatet? De tre vännerna blev Jehovas vittnen och fann andra arbeten som  gjorde att de kunde ha en större andel i teokratisk verksamhet.

Att stilla stormen

På senare tid har en del av medierna i Frankrike framställt Jehovas vittnen som en farlig sekt. År 1996 tog vittnena helhjärtat del i att dela ut mer än nio miljoner exemplar av en speciell traktat med titeln Les Témoins de Jéhovah — Ce que vous devez savoir (Jehovas vittnen — Vad du behöver känna till). Resultaten var mycket positiva.

En särskild ansträngning gjordes för att nå alla. Många myndighetspersoner uttryckte hur mycket de uppskattade Jehovas vittnen. En kommunal rådgivare skrev: ”Jehovas vittnen gjorde helt rätt i att dela ut den här traktaten. Den rättar till felaktigheterna.” En läkare sade: ”Jag har väntat länge på det här!” En man från Parisområdet skrev: ”Av en händelse läste jag ’Jehovas vittnen — Vad du behöver känna till’. Jag skulle vilja veta mer och utnyttja erbjudandet om ett kostnadsfritt bibelstudium i mitt hem.” En annan person skrev: ”Tack för er ärlighet.” En katolsk kvinna sade till vittnena: ”Ni har äntligen gett svar på de här lögnerna!”

Ett särskilt glädjeämne för många unga Jehovas vittnen i Paris var den predikokampanj som anordnades under den internationella katolska ungdomsfestivalen 1997. Trots att det var över 35 grader varmt tog omkring 2 500 vittnen del i kampanjen. På bara några dagar lämnade de 18 000 exemplar av broschyren En bok för alla människor till ungdomar från hela världen. Förutom att de avgav ett gott vittnesbörd om Jehovas namn och sådde sanningens säd, sporrade kampanjen de unga vittnena. En ung syster, som kortade av sin semester för att kunna ha full andel i den här speciella ansträngningen, skrev: ”Jehova har ett lyckligt folk på jorden som använder sina krafter för att prisa hans namn. De här två fullspäckade dagarna var verkligen värda all semester i livet! (Psalm 84:10)”

Den 28 februari 1998 var det 65 år sedan Hitler utfärdade ett påbud som resulterade i att Jehovas vittnen förbjöds i Tyskland. Jehovas vittnen i Frankrike använde den dagen för att i hyrda lokaler låta allmänheten få se Jehovas vittnen står fasta mot nazisternas förföljelse. Filmen berättar i detalj om den förföljelse som Jehovas folk utstod. Över sju miljoner inbjudningar delades ut. Historiker och sådana som suttit i koncentrationsläger gav gripande vittnesbörd. I Paris var nästan 5 000 närvarande, däribland ett stort antal som inte var vittnen.

Många i Paris uppskattar andligt ljus, och de gläds över att förkunnare av Guds kungarike lyser med sådan klarhet som ljusspridare. Det är som Jesus sade: ”Skörden är stor, men arbetarna är få.” (Matteus 9:37) Jehovas vittnens beslutsamma anda när det gäller att klara av utmaningarna med att predika i Paris har gjort den här staden till den upplysta staden i särskild bemärkelse, nämligen till Jehovas lovprisning.

[Bild på sidan 9]

Stadshuset

[Bild på sidan 9]

Operan (Garnier)

[Bild på sidan 9]

Louvren

[Bilder på sidan 10]

Bibelns budskap förkunnas för upptagna människor överallt