Finns det en djävul?

”Det fanns en tid i den kristna kyrkans historia då Djävulen, Beelsebub eller Satan, ondskans kung, var en lika verklig och mäktig gestalt som ’Gud’ fortfarande är för ett krympande antal människor; en av judarna och de första kristna uppdiktad gestalt – till hälften människa och till hälften djur – för att konkretisera den ondska som de såg omkring sig. När de kristna längre fram kom att inse att detta var ett fantasifoster utan verklighetsförankring, gjorde de sig tyst och stilla av med honom.” (Ludovic Kennedy: All in the Mind—A Farewell to God)

ENLIGT skribenten och radio- och TV-mannen Ludovic Kennedy var det i århundraden ingen i kristenheten som tvivlade på Djävulens existens. De kristna var i stället ibland ”som besatta av tanken på Satan och hans demoners makt”, som professor Norman Cohn uttrycker det. (Europe’s Inner Demons) Detta gällde inte bara den enkla, obildade allmogen. Tron att Djävulen antog ett djurs gestalt för att leda onda och oanständiga ritualer ”hörde inte till folktron hos den majoritet som inte kunde läsa eller skriva, utan i stället till den syn på världen som den intellektuella eliten hade”, säger professor Cohn. Denna ”intellektuella elit”, i vilken ingick lärda präster, låg bakom den häxjakt som härjade i Europa från 1400-talet och fram till och med 1600-talet, då det uppges att kyrkan och de världsliga myndigheterna torterade och dödade omkring 50 000 som påstods vara häxor.

Inte överraskande har många förkastat det de anser vara vilda och vidskepliga fantasier om Djävulen. Redan 1726 hånade Daniel Defoe uppfattningen att Djävulen var ett skräckinjagande monster ”med fladdermusvingar, horn, bockfötter, lång svans, kluven tunga och liknande”. Sådana uppfattningar, sade han, var ”påhittade dumheter” skapade av ”djävulsfrämjare och djävulsskapare”, som ”lurade den okunniga världen med en djävul som de själva skapat”.

Är det så du ser på saken? Håller du med om att ”djävulen egentligen är en uppfinning av människan för att förklara hennes egen syndfullhet”? De orden kan man läsa i ett bibliskt uppslagsverk (The Zondervan Pictorial Encyclopedia of the Bible), och det är vad många till bekännelsen kristna tror. Enligt Jeffrey Burton Russell har kristenhetens teologer i allmänhet ”avfärdat Djävulen och demonerna som vidskepliga reliker”.

 Men för vissa människor är Djävulen mycket verklig. De menar att det måste finnas något slags övermänsklig ond kraft bakom all den ondska som präglat människans historia. ”De ohyggligheter som har skett under 1900-talet har”, enligt Russell, skapat en orsak till att ”tron på Djävulen långt om länge åter har dykt upp”. Enligt författaren Don Lewis har ett antal moderna välutbildade människor, som ”ler nedlåtande” åt den vidskepliga tro och fruktan som ”deras obildade förfäder” hade, ”åter blivit fängslade av det onda inslaget i det övernaturliga”. (Religious Superstition Through the Ages)

Hur är det då egentligen? Är Djävulen bara vidskepligt nonsens? Eller är det någon man skall ta på allvar även nu på 2000-talet?

[Bild på sidan 4]

Som framgår av detta trästick av Gustave Doré avbildades Djävulen enligt gammal vidskepelse som till hälften människa, till hälften djur

[Bildkälla]

The Judecca—Lucifer/The Doré Illustrations For Dante’s Divine Comedy/Dover Publications Inc.