Hur kan Kristi frid råda i våra hjärtan?

”Låt Kristi frid råda i era hjärtan, eftersom ni ju blev kallade till den i en enda kropp.” (KOLOSSERNA 3:15)

1, 2. På vilket sätt råder eller härskar ”Kristi frid” i en kristens hjärta?

INGEN tycker om att behärskas av någon eller något, eftersom det väcker tanken på tvång och manipulation. Paulus uppmaning till de kristna i Kolossai att låta ”Kristi frid” råda i eller härska i sina ”hjärtan” kanske därför av somliga betraktas som märklig. (Kolosserna 3:15) Har vi inte fri vilja? Varför skall vi då låta någon eller något härska i vårt hjärta?

² Paulus sade inte att kolosserna skulle ge upp sin fria vilja. Det grekiska uttryck som återges med ”råda” i Kolosserna 3:15 är besläktat med ordet för den domare som delade ut priset i idrottstävlingar på den tiden. De tävlande hade en viss frihet inom reglerna för idrottsgrenen, men det var domaren som till slut avgjorde vem som hade följt reglerna och därför vunnit tävlingen. På liknande sätt har vi frihet att fatta många beslut i livet, men när vi gör det bör Kristi frid alltid vara ”domaren” eller, som översättaren Edgar J. Goodspeed återger det, vara ”den härskande principen” i våra hjärtan.

3. Vad är ”Kristi frid”?

³ Vad är ”Kristi frid”? Det är det inre lugn som vi får, när vi blir Jesu lärjungar och får veta att vi är älskade och godkända av Jehova Gud och av hans Son. När Jesus skulle lämna sina lärjungar, sade han till dem: ”Min frid ger jag er. ... Låt inte era hjärtan vare sig oroas eller dra ihop sig av fruktan.” (Johannes 14:27) Trogna medlemmar av Kristi kropp har i närmare 2 000 år åtnjutit den friden, och det gör nu också deras följeslagare av ”andra får”. (Johannes 10:16) Den friden bör vara ett förhärskande inflytande i vårt hjärta. När vi utsätts för svåra prövningar, kan den hjälpa oss att inte bli förlamade av fruktan eller bli överdrivet bekymrade. Låt oss se hur det är så, när vi utsätts för orättvisor, när vi känner ängslan och har stora bekymmer och när vi känner oss ovärdiga.

När vi utsätts för orättvisor

4. a) Hur fick Jesus kännedom om orättvisa? b) Hur har de kristna reagerat när de blivit orättvist behandlade?

⁴ Kung Salomo konstaterade: ”Människa har haft makt över människa till hennes skada.” (Predikaren 8:9) Jesus visste hur sanna dessa ord var. Han hade under sitt liv i himlen iakttagit hur orättfärdigt och orättvist människor behandlade varandra. Och han utsattes själv för den grövsta orättvisa, när han som en syndfri människa här på jorden anklagades för hädelse och dödades som en brottsling. (Matteus 26:63–66; Markus 15:27) Det finns fortfarande gott om orättvisor, och de sanna kristna har fått utstå mycket i den vägen och varit ”föremål för hat från alla nationerna”. (Matteus 24:9) De har haft hemska upplevelser  i nazistiska koncentrationsläger och sovjetiska arbetsläger och har utsatts för pöbelvåld och falska anklagelser och lögner, men Kristi frid har bevarat dem fasta. De har efterliknat Jesus, om vilken vi läser: ”När han blev förolämpad, började han inte förolämpa tillbaka. När han led, började han inte hota, utan fortsatte att anförtro sig åt den som dömer rättvist.” (1 Petrus 2:23)

5. Vad är det första vi bör tänka på, om vi får höra om något i församlingen som verkar vara orättvist eller orättfärdigt?

⁵ Om vi ser på saken i mindre skala och menar att någon i den kristna församlingen har blivit orättvist behandlad, kanske vi känner det som Paulus som sade: ”Vem förmås att snava och falla, utan att jag är upptänd?” (2 Korinthierna 11:29) Vad kan vi då göra? Vi bör fråga oss själva: ”Är det verkligen orättvist?” Ofta känner vi inte till alla fakta. Vi kanske reagerar kraftigt efter att ha lyssnat på någon som menar sig vara informerad. Det är av goda skäl som Bibeln säger: ”Den oerfarne sätter tro till varje ord.” (Ordspråken 14:15) Vi måste därför vara försiktiga.

6. Hur kan vi reagera för sådant som vi tycker är orättvisor i församlingen?

⁶ Men tänk om vi tycker att vi själva har blivit orättvist behandlade. Hur kommer vi då att reagera, om vi har Kristi frid i hjärtat? Vi kanske inser att vi måste tala med den som vi menar har handlat fel mot oss. Och må vi, sedan vi har gjort det, inte diskutera saken med alla som vill höra, utan i bön lämna den i Jehovas händer och lita på att han kommer att se till att den blir rättvist behandlad. (Psalm 9:10; Ordspråken 3:5) Då kanske vi nöjer oss med att analysera saken i vårt hjärta och förbli ”tysta”. (Psalm 4:4) I de flesta fall är Paulus uppmaning tillämplig: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” (Kolosserna 3:13)

7. Vad bör vi alltid komma ihåg i vårt umgänge med våra bröder?

⁷ Vi måste komma ihåg att även om vi inte kan ändra på det som har skett, så kan vi bemästra vårt eget sätt att reagera. Om vi överreagerar för något som vi tycker är orättvist eller orättfärdigt, kan det skada vår frid mer än själva orättvisan. (Ordspråken 18:14) Vi skulle rentav kunna snava eller ta anstöt och sluta upp att komma tillsammans med församlingen, tills vi tycker att saken har rättats till. Men psalmisten skrev att för dem ”som älskar” Jehovas lag ”finns ingen sten att snava på”. (Psalm 119:165) Det är faktiskt så att alla upplever orättvisor emellanåt. Men låt aldrig en sådan beklaglig situation hindra dig från att tjäna Jehova. Låt i stället Kristi frid råda i ditt hjärta.

När vi har stora bekymmer

8. Nämn sådant som vållar ängslan och bekymmer. Vad kan ängslan och bekymmer leda till?

⁸ Bekymmer är en del av livet under dessa ”sista dagar”. (2 Timoteus 3:1) Det är sant att Jesus sade: ”Sluta upp med att vara  bekymrade för er själ i fråga om vad ni skall äta eller för er kropp i fråga om vad ni skall ha på er.” (Lukas 12:22) Men det är inte bara materiella ting som kan orsaka bekymmer. Lot var ”svårt betryckt” på grund av det moraliska fördärvet i Sodom. (2 Petrus 2:7) Paulus hade ”bekymmer för alla församlingarna”. (2 Korinthierna 11:28) Jesus kände sådan ångest natten före sin död att ”hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på marken”. (Lukas 22:44) Det är uppenbart att inte alla bekymmer och all ängslan är tecken på svag tro. Men om vi under en längre tid plågas av ängslan och bekymmer, oavsett orsaken, kan det beröva oss vår frid. Somliga har blivit så överväldigade av ängslan och bekymmer att de har tyckt sig inte kunna fortsätta att fullgöra de förpliktelser som ingår i tjänsten för Jehova. Bibeln säger: ”Oro i en mans hjärta böjer ner det.” (Ordspråken 12:25) Vad kan vi då göra, om vi plågas av ängslan och bekymmer?

9. Vad kan man göra rent praktiskt för att minska ängslan och bekymmer, men vilka orsaker till ängslan och bekymmer kan inte avlägsnas?

⁹ I vissa situationer kanske vi kan göra något rent praktiskt åt saken. Om vår ängslan och oro beror på något hälsoproblem, skulle det vara förståndigt att uppmärksamma detta, men det är naturligtvis ett personligt beslut vad vi väljer att göra. * (Matteus 9:12) Om vi är nedtyngda av många plikter, kanske vi kan överlåta några av dessa åt andra. (2 Moseboken 18:13–23) Men hur är det med sådana förpliktelser som inte kan anförtros åt någon annan, till exempel familjeförpliktelser? Hur är det med en kristen som har en äktenskapspartner som är motståndare? Och hur är det med en familj som har svåra ekonomiska bekymmer eller som lever i ett krigshärjat område? Det är uppenbart att vi inte kan avlägsna alla orsaker till ängslan och bekymmer i denna  tingens ordning. Men vi kan bevara Kristi frid i våra hjärtan. Hur då?

10. Nämn två sätt varpå en kristen kan söka lindra sin oro.

¹⁰ Ett sätt är att söka tröst i Guds ord. Kung David skrev: ”När mina oroande tankar blev många inom mig, var det din rika tröst som började smeka min själ.” (Psalm 94:19) Vi kan finna Jehovas ”tröst” i Bibeln. Att vi regelbundet går till denna av Gud inspirerade bok kommer att hjälpa oss att bevara Kristi frid i våra hjärtan. Bibeln förklarar: ”Kasta din börda på Jehova, och han för sin del kommer att stödja dig. Aldrig kommer han att tillåta att den rättfärdige vacklar.” (Psalm 55:22) Och Paulus skrev: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus.” (Filipperna 4:6, 7) Att vi ber innerligt och regelbundet kommer att hjälpa oss att bevara vår frid.

11. a) Hur var Jesus ett fint föredöme i fråga om att be? b) Hur bör vi betrakta bönen?

¹¹ Jesus var ett enastående föredöme i detta avseende. Han talade ibland i timmar med sin himmelske Fader i bön. (Matteus 14:23; Lukas 6:12) Bönen hjälpte honom att uthärda de svåraste prövningar. Natten före sin död kände han svår ångest. Hur reagerade han? Han bad ”ännu innerligare”. (Lukas 22:44) Ja, Guds fullkomlige Son var en bönens man. Hur mycket mer bör då inte vi, hans ofullkomliga efterföljare, uppodla vanan att be! Jesus lärde sina lärjungar ”att alltid be och att inte ge upp”. (Lukas 18:1) Genom bönen kan vi kommunicera med den som känner oss bättre än vad vi själva gör, och det behöver vi. (Psalm 103:14) Om vi skall bevara Kristi frid i våra hjärtan, måste vi ”be oupphörligt”. (1 Thessalonikerna 5:17)

Att övervinna våra begränsningar

12. Varför kan somliga tycka att deras tjänst är bristfällig?

¹² Alla Jehovas tjänare är dyrbara i hans ögon. (Haggaj 2:7) Men detta är något som många har svårt att tro. Några kan bli modfällda på grund av åldrande, växande familjeförpliktelser eller försämrad hälsa. Andra kan känna sig i underläge på grund av en svår bakgrund. Åter andra kan plågas av tidigare felsteg och tvivla på att Jehova kan förlåta dem. (Psalm 51:3) Vad kan man göra åt sådana känslor?

13. Vilken tröst ger Bibeln dem som känner sig otillräckliga?

¹³ Kristi frid kommer att försäkra oss om Jehovas kärlek. Vi kan återfå den friden i våra hjärtan genom att tänka på att Jesus aldrig sade att vårt värde var beroende av det vi gjorde i förhållande till vad andra gör. (Matteus 25:14, 15; Markus 12:41–44) Det som han däremot betonade var lojalitet. Han sade till sina lärjungar: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad.” (Matteus 24:13) Jesus själv var ”föraktad” av människor, men han tvivlade aldrig på att hans Fader älskade honom. (Jesaja 53:3; Johannes 10:17) Och han sade till sina lärjungar att de också var älskade. (Johannes 14:21) För att betona detta sade Jesus: ”Säljs inte två sparvar för ett mynt av ringa värde? Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Faders vetskap. Men på er är själva huvudhåren allesammans räknade. Hys därför ingen fruktan: ni är värda mer än många sparvar.” (Matteus 10:29–31) Vilken innerlig försäkran om Jehovas kärlek!

14. Vilken försäkran har vi om att Jehova sätter värde på var och en av oss?

¹⁴ Jesus sade också: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom.” (Johannes 6:44) Eftersom Jehova har dragit oss till att följa Jesus, måste han vilja att vi skall bli räddade. Jesus sade till sina lärjungar: ”Det [är] inte någon önskan hos min Fader som är i himlen att en av dessa  små skulle gå under.” (Matteus 18:14) Om vi tjänar helhjärtat, kan vi därför känna glädje över våra förträffliga gärningar. (Galaterna 6:4) Om du plågas av tidigare misstag, kom då ihåg att Jehova kommer att förlåta verkligt ångerfulla personer ”i rikt mått”. (Jesaja 43:25; 55:7) Och om du av någon annan anledning känner dig modfälld, kom då ihåg att ”Jehova är nära dem som har ett nedbrutet hjärta; och dem som har en krossad ande räddar han”. (Psalm 34:18)

15. a) Hur försöker Satan beröva oss vår frid? b) Vad kan vi lita på när det gäller Jehova?

¹⁵ Satan vill inget hellre än att beröva oss vår frid. Det var han som gav upphov till den arvsynd som vi alla kämpar med. (Romarna 7:21–24) Han skulle vilja få dig att tro att din ofullkomlighet gör din tjänst oacceptabel för Gud. Men låt aldrig Djävulen slå ner modet på dig! Må insikten om hans avsikter göra dig besluten att hålla ut. (2 Korinthierna 2:11; Efesierna 6:11–13) Kom ihåg: ”Gud är större än våra hjärtan och vet allting.” (1 Johannes 3:20) Jehova ser inte bara våra fel och brister, utan han ser också våra motiv och avsikter. Hämta därför tröst av psalmistens ord: ”Jehova kommer inte att överge sitt folk, inte heller kommer han att lämna sin egen arvedel.” (Psalm 94:14)

Förenade i Kristi frid

16. På vad sätt är vi inte ensamma i vår strävan att hålla ut?

¹⁶ Paulus skrev att vi bör låta Kristi frid råda i våra hjärtan, eftersom vi blev ”kallade till den i en enda kropp”. De smorda kristna som Paulus skrev detta till var kallade till att bli en del av Kristi kropp, och det är också de smorda som nu lever. Deras följeslagare av ”andra får” är förenade med dem som ”en hjord” under ”en herde”, Jesus Kristus. (Johannes 10:16) Denna världsomfattande ”hjord” på flera miljoner låter Kristi frid råda i sina hjärtan. Vetskapen om att vi inte är ensamma hjälper oss att hålla ut. Petrus skrev: ”Stå honom [Satan] emot, fasta i tron, eftersom ni vet att samma saker vad lidanden beträffar fullbordas i hela skaran av era bröder i världen.” (1 Petrus 5:9)

17. Vad uppmuntrar oss att låta Kristi frid råda i våra hjärtan?

¹⁷ Må vi därför alla fortsätta att uppodla frid, som är en viktig frukt av Guds heliga ande. (Galaterna 5:22, 23) De som av Jehova blir funna fläckfria, oklanderliga och i frid kommer till slut att bli välsignade med evigt liv på en paradisisk jord, där rättfärdighet skall bo. (2 Petrus 3:13, 14) Vi har all orsak att låta Kristi frid råda i våra hjärtan.

[Fotnoter]

Minns du?

• Vad är Kristi frid?

• Hur kan Kristi frid råda i våra hjärtan, när vi utsätts för orättvisor?

• Hur kan Kristi frid hjälpa oss att hantera ängslan och bekymmer?

• Hur tröstar Kristi frid oss, när vi känner oss ovärdiga?

[Frågor]

[Bild på sidan 15]

Jesus anförtrodde sig åt Jehova inför sina anklagare

[Bild på sidan 16]

Precis som en hjärtlig kram av en kärleksfull far kan trösten från Jehova lindra vår oro

[Bild på sidan 18]

Gud sätter värde på uthållighet och uthärdande