Finns det något som kan förena människor?

VILKEN tro du än har, håller du säkert med om att det måste finnas sanningsälskare i alla religioner. Sökande människor som verkligen uppskattar det som är sant finns bland hinduer, katoliker, judar och andra. Ändå verkar religionen splittra människor. Vissa använder till och med religionen som förevändning för onda syften. Kommer uppriktiga och sanningsälskande människor från alla religioner någonsin att kunna förenas? Kan de tillsammans stå enade bakom en viss sak?

Det är oroande att se hur religionen faktiskt allt oftare orsakar splittring. Här är några exempel. Hinduer strider mot buddhister på Sri Lanka. Protestanter, katoliker och judar har utgjutit blod i många konflikter. ”Kristna” strider mot muslimer i Indonesien, Kosovo och Tjetjenien. Och i mars 2000 ledde två dagars religionsstrider i Nigeria till att 300 människor miste livet. Religiöst hat har verkligen underblåst det skoningslösa i dessa konflikter.

Uppriktiga människor blir ofta bestörta över den ondska som utövas i religionens namn. Många kyrkobesökare chockeras av att präster som har förgripit sig sexuellt på barn ofta får fortsätta sin tjänst. Andra troende är mycket besvärade av söndringar inom så många så kallade kristna sekter, eftersom man inte kan komma överens i frågor som rör homosexualitet och abort. Det är tydligt att religionen inte har lyckats förena mänskligheten. Men det finns ändå uppriktiga sanningsälskare inom alla religioner, som följande erfarenheter visar.

De längtade efter sanningen

Fidelia var en uppriktig och hängiven katolik i La Paz i Bolivia. Hon brukade falla ner inför en Mariabild och ställa de finaste ljus hon hade råd att köpa framför krucifixet. Varje vecka gav hon prästen stora mängder mat, som han skulle dela ut till de fattiga. Fem av Fidelias barn dog innan de hann bli döpta. När prästen sade att barnen led i limbos mörker, fick det Fidelia att undra: ”Hur kan Gud, om han nu är god, göra så?”

Tara, en läkare, uppfostrades som hindu i Katmandu i Nepal. I enlighet med de flera hundra år gamla traditionerna tillbad hon sina gudar i de hinduiska templen och hade gudabilder i sitt hem. Men Tara grubblade över frågor som: Varför finns det så mycket lidande? Varför dör människan? Hennes religion gav henne just inga tillfredsställande svar på de här frågorna.

Panya växte upp som buddhist i ett hus vid en kanal i Bangkok i Thailand. Han fick lära sig att lidande är ett resultat av vad man har gjort i tidigare liv och att man kan bli fri från detta lidande genom att göra  sig av med alla begär. Som andra uppriktiga buddhister fick han lära sig att visa djup respekt för de gulklädda munkarna, som kom till huset varje morgon för att få allmosor. Han ägnade sig åt meditation och samlade skulpturer av Buddha i tron att de skulle skydda honom. Efter det att Panya råkat ut för en svår olycka som gjorde honom förlamad från midjan och neråt besökte han buddhistiska kloster och hoppades på att bli mirakulöst botad. Det blev han inte, och inte heller blev han andligt upplyst. I stället blev han indragen i spiritism.

Virgil föddes i USA och gick med i Black Muslim-rörelsen när han gick på college. Han delade ivrigt ut deras litteratur, i vilken det påstods att den vite mannen var Djävulen. Det var förklaringen till att de vita begick så många grymheter mot de svarta, menade man. Även om Virgil verkligen var uppriktig i sin tro, oroades han av vissa frågor: Hur kunde alla vita vara onda? Och varför kretsade så mycket i predikningarna kring pengar?

Även om Charo växte upp i det övervägande katolska Sydamerika, var hon en uppriktig protestant. Hon var tacksam för att hon inte hade någon del i det avguderi som omgav henne. Charo tyckte om söndagens känsloladdade gudstjänst, och hon gick dit varje vecka för att tillsammans med andra ropa ”Halleluja!” och sjunga religiösa sånger och dansa. Charo trodde uppriktigt att hon hade blivit frälst och pånyttfödd. Hon betalade en tiondel av sin lön till kyrkan, och när en TV-evangelist som hon beundrade bad om bidrag, sände hon pengar till honom för att barn i Afrika skulle få hjälp. Men när hon frågade sin pastor varför kärlekens Gud pinar själar i helvetet, förstod hon att han inte hade något bra svar. Senare upptäckte hon också att hennes bidrag inte alls hade använts för att hjälpa barn i Afrika.

Dessa fem personer hade visserligen olika bakgrund, men de hade ändå något gemensamt. De älskade det som är sant och sökte uppriktigt efter de sanna svaren på sina frågor. Men kunde de verkligen förenas i en sann religion? Nästa artikel kommer att besvara den frågan.

[Bild på sidan 4]

Är det möjligt för människor av olika bakgrund att bli verkligt förenade?

[Bildkälla på sidan 3]

G.P.O., Jerusalem