Livgivande vatten flödar i Anderna

Andernas bergskedja sträcker sig längs mitten av Peru och delar upp landet i ett torrt kustområde på den västra sidan och ett frodigt och ångande hett djungelområde på den östra. På denna bergskam bor mer än en tredjedel av Perus 27 miljoner invånare. De befinner sig antingen på Andernas höga bergsplatåer och branta bergssidor eller i de till synes bottenlösa passen och fruktbara bergsdalarna.

 DE KLIPPIGA Anderna är inte lättillgängliga. De miljoner som bor där är därför ganska isolerade och för det mesta opåverkade av händelserna och utvecklingen utanför deras område.

Små byar har växt upp längs vattendragen, för att man skall ha tillgång till vatten som behövs för skördarna och för hjordarna av lamor, alpackor, vikunjor och får. Men det finns också ett annat slags livsviktigt vatten som flödar i Anderna – uppfriskande andligt vatten som kommer från Jehova, ”källan med levande vatten”. (Jeremia 2:13) Gud använder sina vittnen till att hjälpa människor i bosättningar högt uppe i Anderna att få exakt kunskap om honom och hans uppsåt. (Jesaja 12:3; Johannes 17:3)

Eftersom det är Guds vilja att ”alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”, bemödar sig dessa förkunnare på allt vis om att besöka svåråtkomliga samhällen med Bibelns livgivande budskap. (1 Timoteus 2:4) Detta på Bibeln grundade budskap är upplysande och upphöjt. Det har befriat uppriktiga människor från vidskepelse, seder och uppfattningar som fick dem att frukta de döda, de onda andarna och naturens krafter. Och vad som är ännu viktigare är att det här budskapet ger dem det härliga hoppet om ändlöst liv på en paradisisk jord.

Vilka ansträngningar man gör

Rikets förkunnare som besöker dessa avlägsna områden måste vidta många förändringar. För att nå människors hjärta måste de som undervisar om Bibeln kunna lite quechua eller aymara, de två lokala språken.

Att ta sig fram till byarna i Anderna är inte lätt. Det finns inte många järnvägar som betjänar dessa områden. Resor är förenade med risker, och man utsätts för dåligt väder och får kämpa med en säregen topografi. Hur når då vittnena människorna för att kunna förmedla budskapet om Riket till dem?

Modiga förkunnare av de goda nyheterna har antagit uppfordran och har svarat i profeten Jesajas anda: ”Här är jag! Sänd mig.” (Jesaja 6:8) De har gjort bruk av tre husvagnar för att färdas till de norra, centrala och södra områdena. Utrustade med dussintals kartonger med biblar och biblisk litteratur har de nitiska pionjärerna, alltså heltidsförkunnarna, sått ut den bibliska sanningens säd bland vänliga, gästfria och uppriktiga människor som bor där.

Bergsvägarnas kurvor är särskilt farliga. För att fordonen skall klara av en del av dem måste man köra fram i kurvan och sedan backa en eller flera gånger för att komma vidare. Under en sådan manöver tittade en missionär som satt längst bak i en buss ut genom fönstret och lade märke till att ett av bakhjulen befann sig alldeles på randen av ett stup på mer än 200 meter! Han blundade tills bussen hade kommit förbi kurvan.

Somliga vägar befinner sig i dåligt skick och är mycket smala. En av husvagnarna som försökte ta sig fram i en sådan kuperad terräng körde nerför en smal väg, när den mötte en lastbil som var på väg upp. Husvagnen måste backas uppåt till ett ställe där de två med nöd och näppe kunde komma förbi varandra.

Med tanke på allt detta har resultatet av sådana ihärdiga ansträngningar blivit enastående. Skulle du vilja veta mer om dessa ansträngningar?

Titicacaområdet ”vattnas”

Titicacasjön, som ligger i ett bäcken i Anderna 3 800 meter över havsytan, är världens högst belägna sjö med båttrafik. Snötäckta bergstoppar, av vilka några är 6 400 meter höga, ger upphov åt de flesta av de 25 bäckar och åar som rinner ut i Titicaca. På grund av den höga höjden är klimatet kallt, och de som  inte är uppväxta i området har att kämpa med höjdsjuka.

För någon tid sedan gjorde några pionjärer som talar quechua och aymara en färd till öarna Amantani och Taquile i Titicacasjön. De tog med sig en diabildsföreställning med temat ”En närmare blick på kyrkosamfunden”, en rättfram granskning av kristenhetens osanningar. Den fick ett positivt mottagande. En man välkomnade bröderna och erbjöd ett rymligt rum i sitt hus där de kunde stanna och undervisa i Bibeln.

Första mötet på Amantani samlade 100 människor; mötet på Taquile besöktes av 140. Framställningen var på quechua. Ett par som tidigare hade bott på fastlandet sade: ”Det var på tiden att ni Jehovas vittnen kom ihåg oss. Vi har bett om att ni skulle komma.”

Förutom dessa två större öar har omkring 40 ”flytande” öar i Titicacasjön nåtts med de goda nyheterna. Flytande öar? Ja, dessa öar är gjorda av totorasäv, som växer på en del grundare ställen i sjön. Totorastråna växer upp genom vattnet och når upp över ytan. För att göra en ö böjer invånarna stråna, som fortfarande är rotade i sjöbottnen, och flätar samman dem till en plattform. Plattformen tätas sedan med lera och förstärks med fler avmejade strån. Människorna bor i stråhyddor som byggts ovanpå.

Jehovas vittnen skaffade sig en båt för att predika för människorna på öarna i Titicacasjön. Båten kan ta 16 personer. Sedan båten lagt till vid de flytande öarna, går vittnena på sävplattformen från bostad till bostad. De säger att de vanligtvis känner en lätt rörelse av ytan under fötterna. Det här är inte en plats för dem som har lätt för att bli sjösjuka!

Vad den aymaratalande befolkningen beträffar, bor den i samhällena och byarna längs stränderna och på halvöarna som skjuter ut i sjön. Dessa är mer tillgängliga med båt än via land. Sammanlagt beräknar man att inemot 400 000 människor bor i den region som sådana båtar betjänar med budskapet om Riket. Båtarna kommer att vara flitigt upptagna under någon tid framöver.

Den andliga törsten släcks

Flavio bodde i byn Santa Lucía, nära Juliaca, i Anderna. I sin evangeliska kyrka hade han fått lära sig att det finns ett brinnande helvete. I flera år levde han i fruktan för ett sådant evigt pinostraff. Han funderade ofta över hur en kärlekens Gud kunde pina människor för evigt i eld. När Tito, en heltidsförkunnare bland Jehovas vittnen, besökte hans by, gjorde han ett besök hos Flavio.

En av de första frågor Flavio ställde var: ”Lär ert trossamfund att människor pinas i ett brinnande helvete?” Tito svarade att en sådan tanke är motbjudande för Skaparen och drar vanära över namnet på kärlekens Gud, Jehova. Med hjälp av Flavios egen bibel visade Tito honom att de döda inte alls är medvetna och att de väntar på en uppståndelse under Guds kungarike. (Predikaren 9:5; Johannes 5:28, 29) Detta öppnade ögonen på Flavio. Han samtyckte omedelbart till ett bibelstudium och blev snart en döpt kristen.

En uppskattande by

Föreställ dig hur stimulerande det är att föra Skriftens ord till bybor som aldrig tidigare sett ett exemplar av Bibeln eller att predika i en by där människor aldrig har hört talas om Jehovas vittnen eller om de goda nyheter de förkunnar! Det var vad tre pionjärsystrar – Rosa, Alicia och Cecilia – fick vara med om när de predikade i byarna Izcuchaca och Conayca, som ligger på en höjd av mer än 3 600 meter i mellersta Peru.

När de kom fram till den första byn, hade de ingenstans att bo. De talade med polischefen i  byn och förklarade situationen för honom. Vad blev resultatet? Han lät dem stanna över natten på polisstationen. Dagen därpå lyckades systrarna finna en mera permanent bostad, som blev deras operationsbas.

Snart kom tiden för den årliga åminnelsen av Kristi död. Pionjärerna hade besökt alla husen i byn Izcuchaca, hade lämnat många biblar och satt i gång ett antal bibelstudier. Före Åminnelsen sände de ut inbjudningar till denna tilldragelse och förklarade syftet med högtidlighållandet och innebörden i emblemen som används i samband därmed. En grupp bröder hade fått i uppgift att medverka, och en av dem höll talet. Vilken glädje det var att se att 50 personer från den lilla byn var med vid den här särskilda tilldragelsen! För första gången kunde de förstå vad Herrens kvällsmåltid verkligen innebär. De satte verkligen värde på att ha Guds ord i sina händer!

Befrielse från tunga bördor

Att bära det uppfriskande vatten som den bibliska sanningen utgör till dem som är fångna i falsk religion är alltid en glädje. Pisac var ett fäste i det forntida inkariket. De flesta av dem som bor där i våra dagar har fått lära sig den obibliska läran om ett brinnande helvete. Deras präster säger dem att de kan komma till himlen bara genom prästernas förmedling.

Det är förståeligt att sådana människor törstar efter den bibliska sanningens uppfriskande vatten. Under vittnandet från dörr till dörr hade Santiago, som är en heltidsförkunnare bland Jehovas vittnen, tillfälle att förklara för en man att rättfärdiga människor skall få leva på en paradisisk jord. (Psalm 37:11) Santiago visade från Bibeln att de döda skall få uppstå och att mänskligheten skall bli undervisad om Jehovas fullkomliga vägar för att få utsikten till evigt liv. (Jesaja 11:9) Fram till dess hade den mannen varit en from katolik, hade sysslat lite med spiritism och missbrukat sprit. Nu hade han ett på Bibeln grundat hopp och ett mål i livet – att få leva i paradiset. Han brände upp all sin spiritistiska utrustning och upphörde med sin dryckenskap. Han samlade sin familj och tackade ja till ett bibelstudium. Med tiden överlämnade sig alla i hans familj åt Jehova Gud och blev döpta.

Gästfritt välkomnade

De som bor i bergen här är mycket gästfria. Fastän husen är oansenliga och människorna inte har så mycket, erbjuder de besökare vad de har. Innan en värd har lärt sig Bibelns höga normer, bjuder han kanske en besökare på kokablad att tugga medan de samtalar. Men när han blivit ett vittne, bjuder han kanske på en sked med socker, som är av samma värde i de isolerade provinserna.

En broder bad en missionär följa med honom på ett återbesök. Efter en mödosam vandring uppför en bergsstig klappade de i händerna för att bekantgöra att de kommit fram till den de ville besöka. De blev bjudna att stiga in i det lilla huset med vasstak och fick böja på huvudet för att komma in genom den låga ingången. De gick försiktigt runt mitten av jordgolvet, där hustrun i familjen hade grävt ett hål, stoppat in en filt och lagt sin baby. Ur stånd att komma ut nöjde sig babyn med att jollra för sig själv, medan de vuxna samtalade. Sedan de hade haft ett livligt samtal om Rikets välsignelser, tog modern fram en stor behållare med den dryck som är vanlig i området. Snart var bröderna på väg nerför bergssidan för att göra fler besök.

En riklig skörd

Nu finns det i det området omkring ett hundra isolerade grupper med över ett tusen människor som Jehovas vittnen håller bibelstudier med. Sådana som gått igenom Skolan för förordnade tjänare i Lima sänds ut för att utveckla dessa grupper till församlingar. Uppriktiga människor som så länge har varit fångar under falsk religion och vidskepliga föreställningar har funnit frihet genom de goda nyheterna om Riket! (Johannes 8:32) Deras törst efter sanningens vatten släcks.

[Bild på sidan 10]

Vittnande på de ”flytande” öarna i Titicacasjön