Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jesus räddar – hur?

Jesus räddar – hur?

Jesus räddar – hur?

”Jesus frälser!” ”Jesus, vår Frälsare!” I många länder kan man se sådana budskap på väggar och vid offentliga platser. Miljoner människor tror uppriktigt att Jesus är deras frälsare. Om du frågade dem hur Jesus räddar oss, skulle de troligen svara: ”Jesus dog för oss” eller: ”Jesus dog för våra synder.” Det är sant att Jesu död gör att vi kan bli räddade. Men hur kan en enda människas död sona miljarder människors synder? Vad skulle du svara om du fick frågan: ”Hur kan Jesu död frälsa oss?”

DET svar som Bibeln ger på den frågan är enkelt samtidigt som det är tydligt och mycket viktigt. Men för att förstå hur viktigt det verkligen är måste vi först lära oss att betrakta Jesu liv och död som en lösning på ett riktigt invecklat problem. Endast då kan vi förstå hur oerhört värdefull Jesu död är.

När Gud ordnade så att Jesus gav sitt liv, tog han itu med en situation som uppkom när Adam syndade. Vilken fruktansvärd tragedi Adams synd var! Han och hans hustru, Eva, var fullkomliga. De bodde i den vackra Edens trädgård. Gud gav dem det meningsfulla arbetet att sköta om denna trädgård. De skulle ha tillsyn över de andra levande varelserna på jorden. De skulle föröka sig och uppfylla jorden med sin avkomma, och paradiset skulle komma att omfatta hela jorden. (1 Moseboken 1:28) Vilket angenämt och spännande arbete de fick! Dessutom kunde de njuta av varandras sällskap. (1 Moseboken 2:18) De saknade ingenting. Ett evigt liv i lycka låg framför dem.

Det är svårt att föreställa sig hur Adam och Eva kunde synda. Men det var precis vad de gjorde. De gjorde uppror mot den som hade skapat dem – Jehova Gud. Genom att använda en orm förledde andevarelsen Satan, Djävulen, kvinnan Eva till att vara olydig mot Jehova, och Adam följde henne. (1 Moseboken 3:1–6)

Det rådde inget tvivel om vad Skaparen skulle göra med Adam och Eva. Han hade redan klart och tydligt redogjort för vad som skulle hända om de var olydiga, när han sade: ”Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men vad beträffar trädet för kunskapen om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.” (1 Moseboken 2:16, 17) En fråga som inte var lika lätt att besvara hade dock väckts. Det var en fråga som var oerhört viktig och som krävde ett svar.

Mänsklighetens dilemma

De första människornas synd satte mänskligheten i en mycket problematisk sits. Adam var fullkomlig när han skapades. Hans barn skulle därför ha kunnat få ett evigt liv som fullkomliga människor. Nu syndade ju tyvärr Adam innan han blev far till några barn. Han hade ansvaret för hela mänskligheten när han fick domen: ”I ditt anletes svett kommer du att äta ditt bröd tills du vänder åter till marken, för av den blev du tagen. För stoft är du, och till stoft kommer du att vända åter.” (1 Moseboken 3:19) Så när Adam syndade och började dö, som Gud hade sagt att han skulle göra, dömdes hela mänskligheten till döden tillsammans med honom.

Aposteln Paulus skrev träffande: ”Alldeles som synden kom in i världen genom en enda människa [Adam], och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) Så på grund av Adams synd föddes inte barnen fullkomliga och med ett ändlöst liv framför sig. I stället innebar deras framtid sjukdom, åldrande och död.

”Det är inte rättvist”, kanske någon invänder. ”Det var inte vi som valde att vara olydiga mot Gud – det var Adam. Varför skall vi lida för det han gjorde och gå miste om evigt liv och lycka?” Om en domstol dömde en son till fängelse för att hans far hade stulit en bil, skulle sonen med rätta kunna säga: ”Det är inte rätt! Jag har inte gjort något orätt.” (5 Moseboken 24:16)

Satan kan ha trott att han försatte Gud i en omöjlig situation när han förledde Adam och Eva till att synda. Djävulen slog till mycket tidigt i människans historia – innan några barn hade fötts. I samma stund som Adam syndade väcktes en viktig fråga: Vad skall Jehova göra med de barn som Adam och Eva skulle få?

Jehova Gud gjorde vad som var rättvist. ”Det vare fjärran från den sanne Guden att handla ondskefullt och från den Allsmäktige att handla orätt!” sade den rättfärdige mannen Elihu. (Job 34:10) Profeten Mose skrev så här om Jehova: ”Klippan, fullkomlig är hans verksamhet, ty alla hans vägar är rättvisans vägar. En trofasthetens Gud, hos vilken ingen orättvisa finns; rättfärdig och rättrådig är han.” (5 Moseboken 32:4) Den sanne Guden fann en lösning på det problem som Adams synd medförde, en lösning som innebär att evigt liv i ett paradis inte är någon omöjlighet för oss.

Guds fulländade lösning

Gud presenterade sin lösning i den straffdom som han uttalade över Satan, Djävulen. Jehova sade till Satan: ”Jag kommer att sätta fiendskap mellan dig och kvinnan [Guds himmelska organisation] och mellan din säd [världen som behärskas av Satan] och hennes säd [Jesus Kristus]. Han kommer att krossa huvudet på dig [Satan], och du kommer att krossa hälen på honom [Jesu död].” (1 Moseboken 3:15) I denna den första av Bibelns profetior syftade Jehova på sitt uppsåt att låta sin Son i himlen komma till jorden för att leva som den fullkomliga människan Jesus och sedan dö – få sin häl krossad – i detta syndfria tillstånd.

Varför krävde Gud att en fullkomlig människa skulle dö? Tänk efter: Vilket straff skulle Adam få om han syndade? Var det inte döden? (1 Moseboken 2:16, 17) ”Den lön synden betalar ut är död”, skrev aposteln Paulus. (Romarna 6:23) Adam betalade för sin synd genom att dö. Han fick livet, han valde att synda, och han fick dö som straff för sin synd. (1 Moseboken 3:19) Hur är det då med den fördömelse som hela mänskligheten hamnade under på grund av den synden? Någon måste dö för att sona deras synder. Men vems död skulle kunna övertäcka hela världens synder?

Guds lag till den forntida nationen Israel krävde ”själ för själ [eller liv för liv]”. (2 Moseboken 21:23) Enligt denna rättsliga princip måste den död som skall övertäcka mänsklighetens synder vara av lika stort värde som det Adam hade förlorat. Endast en annan fullkomlig människas död kunde betala syndens lön för alla. Jesus var en sådan människa. Han var faktiskt ”en motsvarande lösen” för alla återlösbara avkomlingar till Adam. (1 Timoteus 2:6; Romarna 5:16, 17)

Jesu död har stort värde

Adams död hade inget värde; han förtjänade att dö för sin synd. Jesu död, däremot, hade ett stort värde, eftersom han aldrig hade syndat när han dog. Jehova Gud kunde ta emot värdet av Jesu fullkomliga liv som en lösen för lydiga avkomlingar till den syndige Adam. Och värdet av hans offer stannar inte vid att betala våra synder. Om det gjorde det, skulle vi inte ha någon framtid. I vår medfödda synd kan vi inte undvika att fortsätta att göra fel. (Psalm 51:5) Vi bör verkligen vara tacksamma för att Jesu död öppnar vägen till den fullkomlighet som Jehova ursprungligen avsåg för Adams och Evas avkomlingar!

Adam kan liknas vid en far som dog och lämnade oss med så stora skulder (synden) att det inte verkade finnas någon utväg. Jesus, däremot, är lik en god far som dog och efterlämnade ett stort arv som inte bara löste oss från den enorma skuld som Adam belastat oss med, utan även försåg oss med medel som skulle räcka i all evighet. Jesu död upphäver alltså inte bara synder – den ger oss också en underbar framtid.

Jesus räddar, eftersom han dog för oss. Och vilken värdefull anordning hans död är! När vi ser den som en del av Guds lösning på det invecklade problem som Adams synd utgör, stärks vår tro på Jehova och på hans sätt att ta itu med saker och ting. Ja, Jesu död är ett sätt att rädda ”var och en som utövar tro” på honom från synd, sjukdom, ålderdom och död. (Johannes 3:16) Är du tacksam mot Gud för att han har gjort denna kärleksfulla anordning för vår räddning?

[Bild på sidan 5]

Adam drog synd och död över hela mänskligheten

[Bild på sidan 6]

Jehova sörjde för en fulländad lösning