Skyterna — ett gåtfullt folk från det förgångna

MED sina sadelpåsar dignande av byte kom kavalleriet från ett kringflyttande folk galopperande genom dammet. Det här gåtfulla folket härskade över Eurasiens stäpper från omkring år 700 till år 300 f.v.t. Sedan försvann de – men lämnade spår efter sig i historien. Deras namn finns också i Bibeln. Folket var skyterna.

Under århundraden hade nomader och hjordar av vildhästar strövat omkring på grässlätterna som sträcker sig från Karpaterna i östra Europa till det som nu är sydöstra Ryssland. Under 700-talet f.v.t. utlöste militära aktioner från kinesernas sida under kung Hsüan folkvandringar mot väster. När skyterna flyttade västerut, stred de mot kimmerierna, som behärskade Kaukasus och området norr om Svarta havet, och drev bort dem.

Skyterna sökte efter rikedomar och plundrade den assyriska huvudstaden Nineve. Senare allierade de sig med Assyrien mot Medien, Babylonien och andra nationer. Deras anfall nådde även till norra Egypten. Det faktum att staden Bet-San i nordöstra Israel senare kallades Skytopolis kan antyda en period av skytisk ockupation. (1 Samuelsboken 31:11, 12)

Så småningom slog sig skyterna ner på stäpperna i ett område som täcker dagens Rumänien, Moldavien, Ukraina och södra Ryssland. Där blev de rika; de fungerade som mellanhänder mellan grekerna och spannmålsodlarna i det nuvarande Ukraina och södra Ryssland. Skyterna lämnade spannmål, honung, pälsvaror och boskap i utbyte  mot grekiska viner, textilier, vapen och konstföremål. På så sätt samlade de otroliga rikedomar.

Imponerande ryttare

För dessa stäppens krigare var hästen vad kamelen har varit för öknens folk. Skyterna var skickliga ryttare och var bland de första att använda sadel och stigbygel. De åt kött från hästar och drack mjölk från ston. De offrade också hästar som brännoffer. När en skytisk krigare dog, dödades hans häst och gavs en ärofull begravning – komplett med seldon och sadeltäcke.

Enligt historieskrivaren Herodotos hade skyterna mycket grymma vanor. Bland annat sades de använda huvudskålen från sina offer som dryckeskärl. När de stormade mot sina fiender, förintade de dem med järnsvärd, stridsyxor, spjut och hullingförsedda pilar som rev upp köttet.

Gravar utrustade för evigheten

Skyterna utövade trolldom och schamanism och tillbad elden och en modergudinna. (5 Moseboken 18:10–12) De betraktade graven som en plats där de döda bodde. Slavar och djur offrades för att användas av deras döde husbonde. Dyrbarheter och tjänare troddes följa med hövdingar till ”nästa värld”. I en kunglig grav fann man fem manliga tjänare som låg med fötterna mot sin herre, färdiga att stiga upp och återuppta sina plikter.

Härskare begravdes med överdådiga offer, och under sorgeperioder brukade skyterna skära sig så att blodet rann och klippa av håret. Herodotos skrev: ”De skär stycken ur örat, rundklipper håret, skär sig i armarna, klöser sig på pannan och näsan och sticker pilar tvärs igenom vänstra handen.” I kontrast till detta befallde Guds lag till de samtida israeliterna: ”Ni skall inte göra skåror i ert kött för en avliden själ.” (3 Moseboken 19:28)

Skyterna lämnade efter sig tusentals kurganer (gravhögar). Många prydnadsföremål som man hittat i gravhögarna avbildar det skytiska vardagslivet. Den ryske tsaren Peter den store började samla på sådana år 1715, och dessa glittrande föremål kan nu beskådas i museer i Ryssland och Ukraina. Denna ”djurkonst” omfattar hästar, örnar, falkar, katter, pantrar, älgar, hjortar samt fågel- och lejongripar (mytologiska varelser med eller utan vingar som har kropp av ett djur och huvud av ett annat).

Skyterna och Bibeln

I Bibeln finns en enda hänsyftning på skyterna. I Kolosserna 3:11 läser vi: ”Det [är] varken ... grek eller jude, omskuren eller oomskuren, utlänning, skyt, slav, fri, utan Kristus är allt och i alla.” När den kristne aposteln Paulus skrev dessa ord, avsåg den grekiska termen ”skyt” inte ett speciellt folk, utan de värsta av ociviliserade människor. Paulus framhöll att under inflytandet av Jehovas heliga ande eller verksamma kraft kunde även sådana individer iföra sig en gudaktig personlighet. (Kolosserna 3:9, 10)

En del arkeologer tror att namnet Askenas i Jeremia 51:27 är motsvarigheten till det assyriska ashguzai, en term som användes om  skyterna. Kilskriftstavlor omnämner en allians mellan detta folk och mannéerna i en revolt mot Assyrien på 600-talet f.v.t. Alldeles innan Jeremia började profetera passerade skyterna genom Juda utan att vålla någon skada på sin väg till och från Egypten. Därför kan många som hade hört honom förutsäga ett angrepp på Juda från norr ha ifrågasatt riktigheten av hans profetia. (Jeremia 1:13–15)

Vissa bibelkännare menar att det finns en hänsyftning till skyterna i Jeremia 50:42, som lyder: ”Båge och kastspjut hanterar de. De är grymma och kommer inte att visa barmhärtighet. Ljudet av dem är som havet som brusar vilt, och på hästar kommer de att rida; uppställda i stridsordning som en man till krig mot dig, o Babylons dotter.” Men den här versen syftar i första hand på mederna och perserna som besegrade Babylon år 539 f.v.t.

Några har menat att ”landet Magog” som omnämns i Hesekiel, kapitel 38 och 39, avser de skytiska stammarna. Men ”landet Magog” har en symbolisk innebörd. Det avser tydligen jordens närhet, ett område dit Satan och hans änglar blev förpassade efter kriget i himlen. (Uppenbarelseboken 12:7–17)

Skyterna var inbegripna i uppfyllelsen av Nahums profetia som förutsade Nineves fall. (Nahum 1:1, 14) Kaldéerna, skyterna och mederna plundrade Nineve år 632 f.v.t. och orsakade det assyriska världsväldets undergång.

Ett gåtfullt försvinnande

Skyterna har försvunnit, men varför? ”Sanningen är att vi helt enkelt inte vet vad som hände”, säger en ledande ukrainsk arkeolog. En del historiker menar att skyterna blev förslappade genom sin smak för rikedom och dukade under för en ny grupp av nomader från Asien, sarmaterna, under de två århundradena närmast före den vanliga tideräkningens början.

Andra tror att stridigheter mellan skytiska klaner ledde till deras försvinnande. Ytterligare andra menar att ättlingar av skyterna kan finnas bland osseterna i Kaukasus. Hur det nu än förhåller sig lämnade detta gåtfulla folk från det förgångna ett spår i historien – ett som gjorde namnet skyt till en synonym för grymhet.

[Karta på sidan 24]

(För formaterad text, se publikationen)

□ Nutida stad

• Forntida stad

Donau

SKYTIEN ← MIGRATIONSVÄG

• Kiev

Dnepr

Dnestr

Svarta havet

OSSETIEN

Kaukasus

Kaspiska havet

ASSYRIEN ← INVASIONSVÄGAR

□ Nineve

Tigris

MEDIEN ← INVASIONSVÄGAR

MESOPOTAMIEN

BABYLONIEN ← INVASIONSVÄGAR

□ Babylon

Eufrat

PERSISKA VÄLDET

□ Susa

Persiska viken

PALESTINA

• Bet-San (Skytopolis)

EGYPTEN ← INVASIONSVÄGAR

Nilen

Medelhavet

GREKLAND

[Bilder på sidan 25]

Skyterna var ett krigarfolk

[Bildkälla]

Eremitaget, S:t Petersburg

[Bilder på sidan 26]

Skyterna bytte sina varor mot grekiska konstföremål och blev mycket rika

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från Ukrainas nationalhistoriska museum i Kiev