Rapport från förkunnare av Riket

”Du har nog slagit fel nummer”

LESLIE och Caroline, som bor i Johannesburg i Sydafrika, turades om att vittna per telefon för människor i ett äldreboende med särskilda säkerhetsanordningar. De fann inget större intresse för det kristna budskapet hos de få som var hemma. Därför kände Caroline sig uppmuntrad när en kvinna till sist svarade.

”Är det hos B.?” frågade Caroline.

”Nej”, sade en vänlig röst, ”det här är G. Du har nog slagit fel nummer.”

Caroline lade märke till värmen i rösten och sade: ”Men jag får kanske förklara för dig vad jag ville berätta för B.” Sedan började hon tala om de välsignelser som Guds kungarike skall föra med sig. Man kom överens om att hon skulle komma förbi och lämna broschyren Vad kräver Gud av oss? Sedan frågade kvinnan: ”Vilket samfund representerar du förresten?”

”Vi är Jehovas vittnen”, svarade Caroline.

”Å nej, inte det! Jag tror inte att jag vill att du kommer.”

”Men tänk efter”, vädjade Caroline, ”i 20 minuter har vi nu talat om ett helt underbart hopp, och vi har sett från Bibeln vad Guds kungarike snart kommer att göra för mänskligheten. Du blev så glad över de här upplysningarna, ja riktigt begeistrad, och ville veta mer. Vad vet du egentligen om Jehovas vittnen? Om du var sjuk, skulle du då gå till en mekaniker? Varför inte låta mig berätta för dig vad Jehovas vittnen tror på?”

Efter ett ögonblicks tystnad kom svaret: ”Du har antagligen rätt. Det är lika bra att du kommer. Men jag hoppas att du har klart för dig att du aldrig kommer att omvända mig!”

”Vet du, jag skulle aldrig kunna omvända dig ens om jag ville det”, svarade Caroline. ”Det är bara Jehova som kan göra det.”

Besöket för att lämna broschyren gick bra, och fru G. (Betty) gick med på ytterligare ett besök. När Caroline kom tillbaka sade Betty att hon hade berättat för damerna vid bordet i matsalen att hon hade resonerat med Jehovas vittnen. ”Hur kan du?” hade de frågat och slagit ut med händerna. ”De där människorna tror ju inte ens på Jesus!”

Caroline påminde då genast Betty om en huvudtanke från deras senaste samtal om Guds kungarike.

”Vem kommer att vara kung där?” frågade Caroline.

”Jesus, naturligtvis”, svarade Betty.

”Självfallet”, sade Caroline. Hon gick vidare med att förklara att Jehovas vittnen tror att Jesus är Guds Son, men att han inte är jämlik Gud som någon del av en treenighet. (Markus 13:32; Lukas 22:42; Johannes 14:28)

Efter ytterligare några besök stod det klart att även om Betty hade ett positivt och glatt lynne, var hennes hälsa inte så stark. Hon hade faktiskt cancer och var rädd för att dö. ”Tänk om jag hade fått höra det här tidigare och hade den tro du har”, sade hon. Caroline tröstade henne genom att visa från Bibeln att döden är som en djup sömn som man kan väckas upp ifrån i uppståndelsen. (Johannes 11:11, 25) Det här betydde mycket för Betty, som nu studerar Bibeln regelbundet. Det är bara hennes försämrade hälsa som har hindrat henne från att vara med vid mötena i Rikets sal.

Caroline säger: ”För mig står det helt klart att det är änglarna som leder det här arbetet. Betty var en ’felringning’, och kan ni tänka er – hon är 89 år!” (Uppenbarelseboken 14:6)