Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Frukta Jehova och håll hans bud

Frukta Jehova och håll hans bud

Frukta Jehova och håll hans bud

”Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse.” (PREDIKAREN 12:13)

1, 2. a) Hur kan fruktan skydda oss fysiskt? b) Varför försöker förståndiga föräldrar ingjuta en sund fruktan i sina barn?

”PRECIS som mod utsätter livet för fara, så skyddar fruktan det”, konstaterade Leonardo da Vinci. Övermod eller dumdristigt mod förblindar en människa för fara, medan fruktan däremot påminner henne om att vara försiktig. Om vi exempelvis går nära ett stup och ser hur långt ner vi skulle kunna falla, så drar sig flertalet av oss instinktivt tillbaka. På liknande sätt skyddar en sund fruktan för Gud oss mot skada och skapar ett gott förhållande till honom, vilket vi såg i föregående artikel.

2 Men fruktan för många nutida faror är något man måste lära sig. Då små barn är omedvetna om farorna med elektricitet eller stadstrafik, kan de lätt råka ut för en allvarlig olycka. * Förståndiga föräldrar försöker därför ingjuta en sund fruktan i sina barn genom att gång på gång varna dem för farorna i omgivningen. Föräldrar vet att denna fruktan kan rädda barnens liv.

3. Varför och hur varnar Jehova oss för andliga faror?

3 Jehova är på liknande sätt intresserad av vårt väl. Som en kärleksfull far lär han oss genom sitt ord och sin organisation att göra det som är till nytta för oss. (Jesaja 48:17) I hans undervisningsprogram ingår att varna oss ”gång på gång” för andliga faror, så att vi kan utveckla en sund fruktan för dem. (2 Krönikeboken 36:15; 2 Petrus 3:1) Många andliga katastrofer och mycket lidande skulle ha kunnat undvikas, om människor bara hade utvecklat ”sitt hjärta till att frukta” Gud och hålla hans bud. (5 Moseboken 5:29) Hur kan vi i dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” utveckla vårt hjärta till att frukta Gud och undgå andlig fara? (2 Timoteus 3:1)

Att vända sig bort från det onda

4. a) Vad slags hat bör de kristna uppodla? b) Vad tycker Jehova om ett syndigt uppförande? (Se fotnoten.)

4 Bibeln förklarar att ”fruktan för Jehova innebär att hata det onda”. (Ordspråken 8:13) Ett bibliskt uppslagsverk beskriver detta hat som ”en känslomässig inställning till personer och ting, vilka står i ett motsatsförhållande och är avskyvärda och föraktade och vilka man inte vill ha någon kontakt med eller något förhållande till”. Gudsfruktan inbegriper således en inre motvilja mot eller avsmak för allt som är ont i Jehovas ögon. * (Psalm 97:10) Den får oss att vända oss bort från sådant, precis som vi skulle dra oss tillbaka från ett brant stup, när vår instinktiva rädsla varnar oss. ”Genom fruktan för Jehova vänder man sig bort från det onda”, säger Bibeln. (Ordspråken 16:6)

5. a) Hur kan vi stärka vår gudsfruktan och vårt hat till det som är ont? b) Vad lär oss Israels nations historia när det gäller detta?

5 Vi kan förstärka denna sunda fruktan och detta sunda hat till det som är ont genom att begrunda de skadliga följder som synden ofrånkomligen får. Bibeln försäkrar oss om att vi får skörda det vi sår, antingen vi sår enligt köttet eller enligt anden. (Galaterna 6:7, 8) Jehova gav därför en livfull beskrivning av vad som skulle bli följden av att man struntade i hans bud och övergav sann tillbedjan. Om inte Gud beskyddade den lilla nationen Israel, som hade ett så utsatt läge, skulle den vara utlämnad på nåd och onåd åt grymma och mäktiga grannar. (5 Moseboken 28:15, 45–48) Det tragiska resultatet av Israels olydnad nedtecknades i detalj i Bibeln ”till varning” för oss, så att vi skulle kunna dra lärdom och uppodla gudsfruktan. (1 Korinthierna 10:11)

6. Nämn några exempel från Bibeln som vi kan begrunda för att lära oss gudsfruktan. (Se fotnoten.)

6 Förutom att Bibeln berättar om vad som hände med Israels nation i sin helhet, berättar den om hur det gick för enskilda människor som gav efter för svartsjuka, omoraliskhet, girighet eller stolthet. * Några av dessa personer hade tjänat Jehova i många år, men i ett avgörande ögonblick i deras liv var inte deras fruktan för Gud tillräckligt stark, och de fick skörda en bitter skörd. Genom att begrunda sådana exempel i Bibeln kan vi stärka vårt beslut att inte begå liknande misstag. Skulle det inte vara sorgligt, om vi väntade tills vi råkade ut för en personlig tragedi, innan vi tog Guds råd till hjärtat? Erfarenheten är inte, som många tror, den bästa läraren, i synnerhet inte erfarenheten av njutningslystnad. (Psalm 19:7)

7. Vem inbjuder Jehova till sitt bildliga tält?

7 Ett annat tungt vägande skäl till att uppodla gudsfruktan är vår önskan att skydda vårt förhållande till Gud. Vi fruktar för att misshaga Jehova på grund av att vi uppskattar hans vänskap. Vem betraktar Gud som sin vän, som han vill bjuda in i sitt bildliga tält? Endast ”den som vandrar oklanderligt och utövar rättfärdighet”. (Psalm 15:1, 2) Om vi uppskattar detta dyrbara förhållande till vår Skapare, kommer vi att se till att vandra oklanderligt i hans ögon.

8. Hur tog somliga israeliter på Malakis tid vänskapen med Gud för given?

8 Tyvärr tog vissa israeliter på Malakis tid vänskapen med Gud för given. I stället för att frukta och ära Jehova frambar de sjuka och halta djur på hans altare. Deras avsaknad av gudsfruktan kom också till uttryck i deras inställning till äktenskapet. På bagatellartade grunder skilde de sig från sin ungdoms hustrur för att kunna gifta sig med yngre kvinnor. Malaki talade om för dem att Jehova hatade ”skilsmässa” och att deras förrädiska ande hade avlägsnat dem från Gud. Hur skulle Gud kunna se med ynnest på deras offer, när altaret bildligt talat var täckt med de bittra tårar som deras övergivna hustrur hade fällt? En sådan avsaknad av respekt för hans normer fick Jehova att fråga: ”Var är då fruktan för mig?” (Malaki 1:6–8; 2:13–16)

9, 10. Hur kan vi visa att vi uppskattar Jehovas vänskap?

9 Också nu ser Jehova hur många oskyldiga äktenskapspartner och barn lider och är förkrossade på grund av själviska och omoraliska män och fäder och även hustrur och mödrar. Detta bedrövar honom verkligen. En Guds vän ser saker och ting på Guds sätt och anstränger sig för att stärka sitt äktenskap och förkastar världsligt tänkande, som förringar vikten av äktenskapsbanden, och ”flyr undan otukten”. (1 Korinthierna 6:18)

10 Det medför Jehovas ynnest och godkännande att vi såväl i äktenskapet som på andra områden i livet hatar det som är ont i hans ögon och uppskattar hans vänskap. Aposteln Petrus förklarade bestämt: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” (Apostlagärningarna 10:34, 35) Vi har många exempel i Bibeln på människor vars gudsfruktan fick dem att göra det som var rätt i svåra situationer.

Tre personer som fruktade Gud

11. Under vilka omständigheter förklarades Abraham vara ”gudfruktig”?

11 Det finns en man i Bibeln som Jehova omnämner som sin vän, och det är patriarken Abraham. (Jesaja 41:8) Abrahams gudsfruktan sattes på prov, när Gud bad honom att offra sin ende son, Isak, genom vilken Gud skulle uppfylla sitt löfte att Abrahams avkomlingar skulle bli en stor nation. (1 Moseboken 12:2, 3; 17:19) Skulle ”Jehovas vän” klara detta svåra prov? (Jakob 2:23) I det ögonblick då Abraham lyfte kniven för att döda Isak sade Jehovas ängel: ”Räck inte ut din hand mot pojken och gör honom ingenting alls, för nu vet jag verkligen att du är gudfruktig, i det att du inte har undanhållit mig din son, din ende.” (1 Moseboken 22:10–12)

12. Vad låg bakom Abrahams gudsfruktan, och hur kan vi visa en liknande anda?

12 Abraham hade tidigare visat sig frukta Jehova, men vid detta speciella tillfälle kom hans gudsfruktan till uttryck på ett särskilt sätt. Genom att vara villig att offra Isak visade han långt mer än bara respektfull lydnad. Han visade att han helt och fullt förtröstade på att hans himmelske Fader skulle uppfylla sitt löfte genom att uppväcka Isak, om så skulle visa sig nödvändigt. Som Paulus skrev var Abraham ”fullt övertygad om att vad han [Gud] hade lovat var han också i stånd att utföra”. (Romarna 4:16–21) Är vi beredda att göra Guds vilja också när det kräver större uppoffringar? Litar vi helt och fullt på att en sådan lydnad i längden kommer att bli till välsignelse, i vetskap om att Jehova är ”deras belönare som uppriktigt söker honom”? (Hebréerna 11:6) Detta är sann fruktan för Gud. (Psalm 115:11)

13. Varför kunde Josef med rätta säga om sig själv att han ”fruktade den sanne Guden”?

13 Josef är ett annat exempel på en man som handlade med gudsfruktan. Som slav i Potifars hushåll utsattes Josef varje dag för påtryckningar att begå äktenskapsbrott. Han kunde av allt att döma inte undgå att komma i kontakt med sin herres hustru, som hela tiden gjorde omoraliska närmanden mot honom. När hon till sist högg ”tag i honom”, tog han ”till flykten och begav sig ut i det fria”. Vad var det som fick honom att omedelbart vända sig bort från det som var ont? Det var utan tvivel i första hand fruktan för Gud. Han ville inte begå ”denna stora uselhet och faktiskt synda mot Gud”. (1 Moseboken 39:7–12) Josef kunde med rätta säga om sig själv att han ”fruktade den sanne Guden”. (1 Moseboken 42:18)

14. Hur visade Josefs barmhärtighet en sann fruktan för Gud?

14 Många år senare kom Josef att stå ansikte mot ansikte med sina bröder, som så hjärtlöst hade sålt honom som slav. Han skulle mycket lätt ha kunnat utnyttja deras desperata behov av mat för att hämnas det orätta som de hade gjort mot honom. Men att behandla andra tyranniskt är inte ett tecken på fruktan för Gud. (3 Moseboken 25:43) När Josef såg tydliga bevis på sina bröders förändrade hjärteinställning, förlät han dem i stället barmhärtigt. I likhet med Josef kommer vår gudsfruktan att få oss att övervinna det onda med det goda och att inte falla i frestelse. (1 Moseboken 45:1–11; Psalm 130:3, 4; Romarna 12:17–21)

15. Varför hade Jobs uppförande glatt Jehovas hjärta?

15 Job var ett annat framträdande exempel på en man som fruktade Gud. Jehova sade till Djävulen: ”Har du riktat ditt hjärta mot min tjänare Job, att det inte finns någon som han på jorden, en klanderfri och rättrådig man, som fruktar Gud och viker av från det onda?” (Job 1:8) Jobs klanderfria uppförande hade i många år glatt hans himmelske Faders hjärta. Job fruktade Gud därför att han visste att det var det rätta att göra och att det var det bästa levnadssättet. ”Se! Fruktan för Jehova – det är vishet”, utropade Job, ”och att vända sig bort från det onda är förstånd.” (Job 28:28) Job, som var gift, var inte otillbörligt uppmärksam mot unga kvinnor, och han umgicks inte heller i sitt hjärta med planer på äktenskapsbrott. Han var rik, men han vägrade att sätta sin förtröstan till rikedomen, och han skydde varje form av avgudadyrkan. (Job 31:1, 9–11, 24–28)

16. a) Hur utövade Job kärleksfull omtanke? b) Hur visade Job att han inte undanhöll förlåtelse?

16 Men fruktan för Gud innebär både att göra det som är gott och att vända sig bort från det som är ont. Job visade därför omtänksamhet mot den blinde, den halte och den fattige. (3 Moseboken 19:14; Job 29:15, 16) Job insåg att om någon ”undanhåller sin medmänniska kärleksfull omtanke, kommer han också att överge till och med fruktan för den Allsmäktige”. (Job 6:14) Att undanhålla förlåtelse eller att hysa agg skulle kunna vara att undanhålla kärleksfull omtanke. Enligt Guds anvisning bad Job till förmån för sina tre kamrater, som hade vållat honom så stor sorg. (Job 42:7–10) Skulle vi kunna visa en liknande förlåtande anda mot en medtroende som kan ha sårat oss? En uppriktig bön för den som har sårat oss kan hjälpa oss att övervinna agg. De välsignelser Job fick för sin gudsfruktan ger oss en förhandsglimt av den ”överflödande ... godhet” som Jehova ”har förvarat som en skatt åt dem som fruktar” honom. (Psalm 31:19; Jakob 5:11)

Fruktan för Gud kontra fruktan för människor

17. Hur kan människofruktan påverka oss, men varför är sådan fruktan kortsiktig?

17 Medan fruktan för Gud kan få oss att göra det som är rätt, kan fruktan för människor undergräva vår tro. När Jesus uppmuntrade sina apostlar att nitiskt predika de goda nyheterna, sade han därför till dem: ”Låt er inte skrämmas av dem som dödar kroppen men inte kan döda själen; känn hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i Gehenna.” (Matteus 10:28) Som Jesus förklarade är människofruktan kortsiktig, eftersom människor inte kan fördärva våra möjligheter till liv i framtiden. Och vi fruktar Gud därför att vi är medvetna om hans vördnadsbjudande makt, i jämförelse med vilken nationernas makt är obetydlig. (Jesaja 40:15) I likhet med Abraham är vi övertygade om att Jehova har makt att uppväcka sina trogna tjänare. (Uppenbarelseboken 2:10) Därför säger vi med tillförsikt: ”Om Gud är för oss, vem skall då vara emot oss?” (Romarna 8:31)

18. Hur belönar Jehova dem som fruktar honom?

18 Antingen vår motståndare är en familjemedlem eller en mobbare i skolan kommer vi att finna att ”i fruktan för Jehova är stark tillförsikt”. (Ordspråken 14:26) Vi kan be Gud om kraft i vetskap om att han kommer att höra oss. (Psalm 145:19) Jehova glömmer aldrig dem som fruktar honom. Genom sin profet Malaki försäkrar han oss: ”Vid den tiden talade de som fruktar Jehova med varandra, var och en med sin kamrat, och Jehova fortsatte att ge akt och lyssna. Och en minnesbok började skrivas inför honom för dem som fruktar Jehova och för dem som tänker på hans namn.” (Malaki 3:16)

19. Vad slags fruktan kommer att upphöra, men vilken kommer att bestå för evigt?

19 Den tid närmar sig då alla på jorden skall tillbe Jehova och människofruktan försvinna. (Jesaja 11:9) Fruktan för hunger, sjukdom, brottslighet och krig kommer också att vara borta. Men fruktan för Gud kommer att bestå i all evighet, eftersom hans trogna tjänare i himlen och på jorden fortsätter att visa honom tillbörlig respekt, lydnad och ära. (Uppenbarelseboken 15:4) Må vi till dess ta Salomos inspirerade råd till hjärtat: ”Låt inte ditt hjärta avundas syndare, utan vandra i fruktan för Jehova hela dagen. Ty i så fall finns det en framtid, och ditt hopp, det kommer inte att avskäras.” (Ordspråken 23:17, 18)

[Fotnoter]

^ § 2 Vissa vuxna förlorar sin fruktan för fara, när de genom sitt arbete ofta kommer i kontakt med sådant som är farligt. När en erfaren snickare fick frågan varför så många snickare saknar ett finger, svarade han bara: ”De förlorar sin fruktan för dessa snabba elektriska sågar.”

^ § 4 Jehova känner själv denna avsky. I Efesierna 4:29 beskrivs till exempel ett oanständigt språk som ”ruttet tal”. Det grekiska ord som översatts med ”ruttet” är samma ord som används om ruttnande frukt, fisk eller kött. Det ger en livfull beskrivning av den avsmak vi bör känna för ovettigt eller oanständigt tal. Och avgudar beskrivs ofta i Bibeln som ”dyngiga”. (5 Moseboken 29:17; Hesekiel 6:9) Vår medfödda motvilja mot dynga eller exkrementer hjälper oss att förstå den avsky Gud känner för varje form av avgudadyrkan.

^ § 6 Tänk på följande exempel från Bibeln: Kain (1 Moseboken 4:3–12); David (2 Samuelsboken 11:2–12:14); Gehasi (2 Kungaboken 5:20–27) och Ussia (2 Krönikeboken 26:16–21).

Kommer du ihåg?

• Hur lär vi oss att hata det som är ont?

• Hur tog vissa israeliter på Malakis tid Jehovas vänskap för given?

• Vad kan vi lära av Abraham, Josef och Job om fruktan för Gud?

• Vilken fruktan kommer aldrig att försvinna, och varför är det så?

[Frågor]

[Bild på sidan 19]

Förståndiga föräldrar ingjuter sund fruktan i sina barn

[Bild på sidan 20]

Precis som fruktan får oss att vända oss bort från fara, får gudsfruktan oss att vända oss bort från det som är ont

[Bild på sidan 23]

Job bevarade sin fruktan för Gud också när han konfronterades med tre falska vänner

[Bildkälla]

Ur den latinska Vulgataöversättningen, 1795