Den verklige Jesus

NÄR Jesus fått veta vad folket trodde om honom, frågade han apostlarna: ”Ni då, vem säger ni att jag är?” I Matteus evangelium ser vi vad aposteln Petrus svarar: ”Du är Kristus, den levande Gudens Son.” (Matteus 16:15, 16) Petrus var inte ensam om sin åsikt. Natanael, som senare blev en apostel, sade till Jesus: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels Kung.” (Johannes 1:49) Jesus själv visade hur viktig hans roll var, när han sade: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Johannes 14:6) Vid flera tillfällen talade han om sig själv som ”Guds Son”. (Johannes 5:24, 25; 11:4) Och han styrkte detta påstående med mirakulösa handlingar; han uppväckte till och med döda.

Välgrundade tvivel?

Men går det verkligen att lita på evangeliernas berättelse om Jesus? Är det den verklige Jesus de skildrar? Den nu avlidne Frederick F. Bruce, professor i bibelkritik och exegetik vid University of Manchester i England, sade: ”Det är vanligtvis inte möjligt att med historiska bevis styrka varje detalj i forntida skrifter, vare sig i bibliska eller i icke-bibliska sammanhang. Det räcker om man i rimlig grad kan lita på författarens allmänna vederhäftighet; om denna väl är fastslagen, är sannolikheten a priori att hans uppgifter är korrekta. ... Den historiska exaktheten i Nya testamentet blir inte mindre sannolik bara därför att de kristna betraktar det som ’helig’ litteratur.”

Efter det att James R. Edwards, professor i religion vid Jamestown College i North Dakota i USA, hade granskat tvivel beträffande Jesus såsom han framställs i evangelierna, skrev han följande: ”Vi menar bestämt att evangelierna har bevarat ett omfattande och tydligt bevismaterial om vem Jesus egentligen var. ... Det klokaste svaret på frågan varför evangelierna framställer Jesus som de gör är för att det i huvudsak var så Jesus var. Evangelierna bevarar troget [bilden av Jesus] som hans efterföljare mindes honom – att han var Guds Son, sänd av Gud och bemyndigad att vara hans tjänare.” *

Sökandet efter Jesus

Hur är det med profana uttalanden om Jesus Kristus? Hur betraktar man dem? Jesus omnämns bland annat i verk av ett antal klassiska författare, däribland Tacitus, Suetonius, Josephus, Plinius den yngre och några andra. Uppslagsverket The New Encyclopædia  Britannica (1995) skriver om dessa omnämnanden: ”Dessa oberoende skildringar bevisar att inte ens kristendomens motståndare någonsin betvivlade att Jesus var en historisk person, vilket för första gången och på bristfälliga grunder ifrågasattes i slutet av 1700-talet, under 1800-talet och i början av 1900-talet.”

Tyvärr verkar nutida forskare, i sin jakt efter den ”verklige” eller ”historiske” Jesus, ha dolt hans riktiga identitet bakom ändlös, ogrundad spekulation, meningslösa tvivel och lösa teorier. På sätt och vis är de själva orsak till den mytbildning som de helt oriktigt anklagar evangelieskribenterna för. Somliga av dem är så besatta av att göra sig ett namn och att få detta namn associerat med en spektakulär ny teori att de inte lyckas undersöka bevisen angående Jesus på ett ärligt och uppriktigt sätt. Deras ”Jesus” blir därför i själva verket ett akademiskt fantasifoster.

De som vill lära känna den verklige Jesus vänder sig till Bibeln. Luke Johnson, professor i Nya testamentet och kristendomens ursprung vid Candler School of Theology vid Emory University i USA, säger att den mesta forskningen kring den historiske Jesus förbiser vad avsikten är med Bibelns skildringar. Han säger att det förmodligen är intressant att undersöka de sociala, politiska, antropologiska och kulturella aspekterna på Jesu liv och samtid. Men han tillägger att granskningen av vad forskarna kallar den historiske Jesus ”knappast är Bibelns avsikt”. Bibeln ”lägger större vikt vid att beskriva Jesu karaktär”, hans undervisning och hans roll som Frälsare. Hur var då Jesus som person, och vad gick hans undervisning ut på?

 Den verklige Jesus

Evangelierna – de fyra bibliska skildringarna av Jesu liv – beskriver en man med mycket stor empati. Medlidande och medkänsla drev honom till att hjälpa sjuka, blinda och andra behövande. (Matteus 9:36; 14:14; 20:34) Hans vän Lasarus död och den sorg Lasarus systrar kände fick honom att sucka och brista i tårar. (Johannes 11:32–36) I evangelierna finns Jesu hela känsloregister beskrivet – sympatin för en spetälsk, den sprudlande glädjen över lärjungarnas framgång, vreden över känslokalla paragrafryttares orättvisor och sorgen när Jerusalems invånare förkastade Messias.

När Jesus utförde ett underverk, framhöll han ofta mottagarens roll: ”Din tro har gjort dig frisk.” (Matteus 9:22) Han berömde Natanael som en ”äkta israelit” och sade: ”I honom finns det ingen falskhet.” (Johannes 1:47, Hedegård) När någon tyckte att en kvinnas uppskattande gåva var för lyxig, försvarade Jesus henne och sade att hennes generositet skulle bli omtalad och ihågkommen. (Matteus 26:6–13) Jesu efterföljare hade i Jesus en verklig vän och en tillgiven följeslagare. Han älskade dem intill slutet. (Johannes 13:1; 15:11–15)

Evangelierna visar också att Jesus snabbt kunde sätta sig in i de flesta människors situation. Vare sig han talade med en kvinna vid en brunn, en religionslärare i en trädgård eller en fiskare vid en sjö gick hans ord rakt in i människors hjärta. Efter några inledande ord av Jesus avslöjade många av dessa människor sina innersta känslor för honom. Han slog an den rätta strängen. Trots att dåtidens människor vanligtvis höll en viss distans till myndighetspersoner, skockades de runt omkring Jesus. Människor tyckte om att vara tillsammans med Jesus; de kände sig obesvärade i hans sällskap. Även barnen tyckte om honom, och när han använde ett barn för att belysa en viss sak, ställde han inte bara barnet framför lärjungarna, utan han ”lade armarna om det”. (Markus 9:36; 10:13–16) Ja, evangelierna skildrar Jesus som en man med sådan utstrålning att människorna stannade i tre dagar bara för att lyssna till hans fängslande ord. (Matteus 15:32)

Jesu fullkomlighet gjorde honom inte småpetig eller arrogant och överlägsen mot de ofullkomliga, syndiga människor bland vilka han levde och predikade. (Matteus 9:10–13; 21:31, 32; Lukas 7:36–48; 15:1–32; 18:9–14)  Jesus var aldrig krävande. Han tyngde inte ner folket ytterligare. I stället sade han: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt ..., så skall jag vederkvicka er.” Jesu lärjungar fann att han var ”mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat”; hans ok var skonsamt och hans börda lätt. (Matteus 11:28–30)

Beskrivningen i evangelierna av Jesu karaktär har sanningens klang. Det skulle inte vara lätt för fyra olika personer att hitta på en extraordinär karaktär och sedan måla upp ett samstämmigt porträtt av honom i fyra olika böcker. Det skulle vara i det närmaste omöjligt för fyra olika skribenter att samstämmigt beskriva samme person om denne aldrig hade existerat.

Historikern Michael Grant ställer en tankeväckande fråga: ”Hur kommer det sig att det, genom alla evangelietraditionerna utan undantag, framställs en beaktansvärt fast och bestämd bild av en attraktiv ung man som rör sig fritt bland alla slag av kvinnor, inbegripet sådana med avgjort dåligt rykte, utan ett spår av sentimentalitet, onaturlighet eller pryderi, och det ändå till punkt och pricka bibehålls en enkel och klar bild av honom som person?” Det mest logiska svaret är att en sådan man verkligen existerade och levde så som det beskrivs i Bibeln.

Den verklige Jesus och din framtid

Förutom att Bibeln ger oss en verklig bild av Jesu jordiska liv, visar den att han hade en föremänsklig tillvaro som Guds enfödde Son, ”den förstfödde av all skapelse”. (Kolosserna 1:15) För två tusen år sedan flyttade Gud över sin himmelske Sons liv till en judisk kvinnas livmoder för att han skulle födas som en människa. (Matteus 1:18) Under sin jordiska tjänst förkunnade Jesus att Guds kungarike var den plågade mänsklighetens enda hopp, och han övade sina lärjungar i att fortsätta detta predikoarbete. (Matteus 4:17; 10:5–7; 28:19, 20)

Den 14 nisan (omkring 1 april) år 33 v.t. arresterades, rannsakades, dömdes och avrättades Jesus för att han, som man helt felaktigt påstod, hade uppviglat folket. (Matteus 26:18–20, 48–27:50) Jesu död tjänar som en lösen, som befriar troende människor från deras syndfulla tillstånd och därigenom erbjuder evigt liv för alla som utövar tro på honom. (Romarna 3:23, 24; 1 Johannes 2:2) Den 16 nisan uppväcktes Jesus, och kort därefter återvände han till himlen. (Markus 16:1–8; Lukas 24:50–53; Apostlagärningarna 1:6–9) Som Jehovas smorde kung har Jesus all myndighet som krävs för att se till att Guds ursprungliga syfte med mänskligheten blir genomfört. (Jesaja 9:6, 7; Lukas 1:32, 33) Ja, Bibeln framställer Jesus som nyckelgestalten i genomförandet av Guds uppsåt med jorden.

Under det första århundradet godtog många människor att Jesus var Messias, eller Kristus, som hade sänts till jorden för att försvara Jehovas suveränitet och för att dö som en lösen för mänskligheten. (Matteus 20:28; Lukas 2:25–32; Johannes 17:25, 26; 18:37) Människor skulle knappast ha varit motiverade att trots våldsam förföljelse bli Jesu lärjungar, om de varit osäkra på vem han egentligen var. Modigt och nitiskt åtog de sig uppdraget han gav dem – att ”göra lärjungar av människor av alla nationerna”. (Matteus 28:19)

I dag är miljontals uppriktiga och välinformerade kristna övertygade om att Jesus inte är en produkt av någon legend. De godtar honom som kung i Guds himmelska rike, som snart kommer att ta över makten på jorden. Den här himmelska regeringen är verkligen goda nyheter, eftersom den lovar befrielse från världens problem. Sanna kristna visar att de lojalt stöder Jehovas utvalde kung genom att förkunna ”dessa goda nyheter om kungariket” för andra. (Matteus 24:14)

De som stöder vad det kungariket kommer att uträtta genom Kristus, den levande Gudens Son, kommer att få uppleva eviga välsignelser. Du kan få vara bland dessa! Utgivarna av den här tidskriften hjälper dig gärna att lära känna den verklige Jesus.

[Fotnoter]

[Ruta/bild på sidan 6]

Vad andra har sagt

”Jag betraktar Jesus från Nasaret som en av de största lärarna i världshistorien. ... Jag skall upplysa hinduer om att deras liv är ofullständigt, om de inte vördnadsfullt studerar Jesu läror.” Mohandas K. Gandhi: The Message of Jesus Christ.

”En individ som är så originell, så fullständig, så konsekvent, så fullkomlig, så mänsklig och ändå så högt stående över all mänsklig storhet kan varken vara en bluff eller ett påhitt. ... Inte ens en Jesus skulle kunna fantisera ihop en Jesus.” Philip Schaff: History of the Christian Church.

”Att några få enkla män under en generation skulle kunna dikta ihop en så kraftfull och tilltalande personlighet, en så upphöjd etik och en så inspirerande vision av mänskligt broderskap skulle vara ett långt otroligare mirakel än något av de underverk som finns omnämnda i evangelierna.” Will Durant: Caesar and Christ.

”Det må förefalla obegripligt att en internationell religiös rörelse kan ha grundats av en fiktiv person, uppdiktad som ett forntida marknadsföringsknep, när verkliga människor har försökt skapa religioner men misslyckats.” Gregg Easterbrook: Beside Still Waters.

”Som litteraturhistoriker är jag fullständigt övertygad om att vad evangelierna än är, så är de i alla fall inte legender. De är inte tillräckligt konstnärliga för att vara legender. Det mesta av Jesu liv är okänt för oss, ett faktum som ingen legendförfattare skulle tillåta.” C. S. Lewis: God in the Dock.

[Bilder på sidan 7]

I evangelierna finns Jesu hela känsloregister beskrivet