”Lär av mig”
”Lär av mig”
”Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar.” (MATTEUS 11:29)
1. Varför är det tilltalande och berikande att lära av Jesus?
JESU KRISTI sätt att tänka, undervisa och handla var alltid rätt. Under sin korta tid på jorden hade han en givande och tillfredsställande uppgift, och han var lycklig. Han församlade lärjungar och lärde dem hur de skulle tillbe Gud, visa kärlek till andra och segra över världen. (Johannes 16:33) Han fyllde deras hjärta med hopp och spred ”ljus över liv och oförgänglighet genom de goda nyheterna”. (2 Timoteus 1:10) Hur uppfattar du detta att vara en Jesu lärjunge? Det Jesus själv sade om att vara en lärjunge visar att man måste omfatta hans synsätt och tillämpa vissa grundläggande principer, och detta kan berika ens liv. (Matteus 10:24, 25; Lukas 14:26, 27; Johannes 8:31, 32; 13:35; 15:8)
2, 3. a) Vad är en Jesu lärjunge? b) Varför är det viktigt att vi frågar oss själva vems lärjunge vi har blivit?
2 Det ord i de kristna grekiska skrifterna som översatts med ”lärjunge” betyder egentligen en som inriktar sitt sinne på något, en som lär. Ett besläktat ord förekommer i vår tematext i Matteus 11:29: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, så skall ni finna vederkvickelse för era själar.” En lärjunge är således en som lär. I evangelierna används ordet ”lärjunge” vanligtvis om Jesu nära efterföljare som färdades tillsammans med honom när han predikade och som blev undervisade av honom. I vidare bemärkelse används ordet också om sådana som hade godtagit Jesu undervisning och även om dem som hade gjort så i hemlighet. (Lukas 6:17; Johannes 19:38) Evangelieskribenterna nämnde också ”Johannes’ [Johannes döparens] lärjungar och fariséernas lärjungar”. (Markus 2:18) Eftersom Jesus förmanade sina efterföljare att ”se upp för ... fariséernas ... lära”, kan vi fråga oss själva vems lärjunge vi har blivit. (Matteus 16:12)
3 Om vi är Jesu lärjungar och har lärt av honom, då bör andra känna sig andligen vederkvickta i vårt sällskap. De bör kunna märka att vi har blivit mer milda till sinnes och anspråkslösa i hjärtat. Om vi på vårt arbete har till uppgift att leda andra eller vi är föräldrar eller har i uppgift att vara herdar i den kristna församlingen, känner då de som vi har i vår vård att vi behandlar dem på samma sätt som Jesus behandlade dem som han hade i sin vård?
Hur Jesus behandlade människor
4, 5. a) Hur kan vi få reda på Jesu sätt att behandla människor som hade problem? b) Vad fick Jesus vara med om när han åt middag hemma hos en farisé?
4 Bibeln visar oss hur Jesus behandlade de människor han träffade, i synnerhet dem som hade allvarliga problem och som var hårt drabbade. Bibeln visar också hur de religiösa ledarna, i synnerhet då fariséerna, behandlade människor i liknande situationer, och skillnaden säger en hel del.
5 När Jesus år 31 v.t. var på en predikofärd i Galileen, ”bad en av fariséerna honom [Jesus] gång på gång att äta middag med honom”, och Jesus tackade ja. ”Därför gick han in i fariséens hus och lade sig till bords. Och se! en kvinna som var känd i staden för att vara en synderska fick veta att han låg till bords i fariséens hus, och hon kom dit med ett alabasterkärl med välluktande olja, och hon ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät, och hon började fukta hans fötter med sina tårar och torkade av dem gång på gång med sitt huvudhår. Vidare kysste hon ömt hans fötter och smorde in dem med den välluktande oljan.” (Lukas 7:36–38)
6. Hur var det möjligt för kvinnan som var ”en synderska” att komma in i fariséens hem?
6 Ett uppslagsverk skriver om denna händelse: ”Kvinnan (v.37) utnyttjade de sedvänjor i samhället som tillät fattiga människor att besöka en sådan bankett för att få något av resterna.” Detta skulle kunna förklara hur någon kunde komma in objuden. Det kan också ha funnits andra objudna gäster där, som stod vid sidan av och hoppades att måltiden skulle ta slut, så att de kunde få ta för sig av det som blev över från måltiden. Men det som denna kvinna, som hade dåligt rykte och var känd för att vara ”en synderska”, gjorde var ovanligt. Och Jesus kände till ”hennes synder”, fast de var ”många”. (Lukas 7:47)
7, 8. a) Hur skulle vi ha kunnat reagera i en sådan situation som den som vi läser om i Lukas 7:36–38? b) Hur reagerade Simon?
7 Tänk dig in i att du hade levt på den tiden och varit i Jesu ställe. Hur skulle du ha reagerat? Skulle du ha känt dig besvärad när den här kvinnan kom fram till dig? Hur skulle en sådan situation ha påverkat dig? (Lukas 7:45) Skulle du ha blivit förskräckt?
8 Och om du hade varit en av de andra gästerna, skulle du då ha tänkt något i stil med fariséen Simon? ”När fariséen, som hade bjudit honom [Jesus] till sig, såg detta, sade han inom sig: ’Om den mannen vore en profet, borde han veta vilken och vad slags kvinna det är som rör vid honom, att hon är en synderska.’” (Lukas 7:39) Jesus däremot var en man med stor medkänsla. Han förstod kvinnans belägenhet och förnam hennes vånda. Vi får inte veta hur hon hade hamnat i synd. Och om hon faktiskt var prostituerad, hade stadens fromma judiska män uppenbarligen inte gjort något för att hjälpa henne.
9. Hur reagerade Jesus, och vad fick det kanske till följd?
9 Men Jesus ville hjälpa henne. Han sade till henne: ”Dina synder är förlåtna.” Sedan tillade han: ”Din tro har räddat dig; gå din väg i frid.” (Lukas 7:48–50) Där slutar berättelsen. Någon kanske invänder att Jesus inte hade gjort så mycket för henne. Han sände egentligen bara i väg henne med sin välsignelse. Tror du att hon återvände till sitt eländiga liv? Vi vet inte med säkerhet hur hon handlade, men vi kan lägga märke till att Lukas därefter berättar om hur ”några kvinnor” följde med Jesus och hans lärjungar och ”betjänade dem med sina tillhörigheter” när dessa färdades ”från stad till stad och från by till by” och Jesus ”predikade och förkunnade de goda nyheterna om Guds kungarike”. Det är möjligt att denna ångerfulla och tacksamma kvinna nu var bland dessa kvinnor och att hon hade börjat ett nytt liv i gudsfruktan och med ett rent samvete och en känsla av mening i sitt liv och en mycket större kärlek till Gud. (Lukas 8:1–3)
Skillnaden mellan Jesus och fariséerna
10. Varför är det bra att begrunda berättelsen om Jesus och kvinnan i Simons hus?
10 Vad kan vi lära av denna rörande och livfulla berättelse? Hur skulle du ha känt dig, om du hade varit i fariséen Simons hem? Skulle du ha reagerat som Jesus, eller skulle du ha tänkt lite på samma sätt som Simon? Vi kan naturligtvis inte känna och handla precis på samma sätt som Jesus gjorde, han som var Guds Son. Men vi vill säkert inte tänka på oss själva som lika fariséen Simon. Det är inte många som skulle tycka att det är smickrande att vara som en farisé.
11. Varför skulle vi inte vilja jämställas med fariséer?
11 Av det Bibeln och profana vittnesbörd visar kan vi dra slutsatsen att fariséerna hade höga tankar om sig själva som moralens och nationens väktare. Guds lag var i grunden tydlig och lätt att förstå, men de var inte nöjda med detta, utan gav detaljerade anvisningar om hur en lag skulle tillämpas för att täppa till det som de menade skulle kunna användas som kryphål. På så sätt sökte de undanröja behovet av ett samvete. De sökte tänka ut ett rättesnöre som skulle styra människors handlande i alla frågor, även i bagateller. *
12. Hur betraktade fariséerna sig själva?
12 Enligt den judiske historikern Josephus, som levde under det första århundradet, betraktade fariséerna sig själva som vänliga, omtänksamma, opartiska och alltigenom lämpade för sin uppgift. Detta kunde säkert stämma på några av dem, till exempel Nikodemos. (Johannes 3:1, 2; 7:50, 51) Några fariséer kom också att omfatta kristendomen. (Apostlagärningarna 15:5) Den kristne aposteln Paulus skrev om vissa judar, sådana som fariséerna: ”De har nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap.” (Romarna 10:2) Men evangelierna skildrar dem så som vanliga människor uppfattade dem – som stolta, arroganta, egenrättfärdiga, kritiska, dömande och nedlåtande.
Jesu inställning
13. Vad sade Jesus om fariséerna?
13 Jesus riktade hård kritik mot de skriftlärda och fariséerna för att de var skrymtare. ”De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas skuldror, men själva vill de inte röra dem med sitt finger.” Ja, det var en tung börda och ett besvärligt ok som hade tvingats på människor. Jesus kallade därefter de skriftlärda och fariséerna ”dårar”. En dåre kan vara en fara för samhället. Han kallade dem också ”blinda vägledare” och sade att de inte hade brytt sig ”om de viktigare tingen i Lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten”. Vem av oss skulle vilja att Jesus betraktade oss som en farisé? (Matteus 23:1–4, 16, 17, 23)
14, 15. a) Vad avslöjar Jesu sätt att behandla Matteus Levi om fariséernas tänkesätt? b) Vad kan vi lära av den här berättelsen?
14 När man läser evangelierna framgår det att flertalet fariséer var kritiskt inställda. Efter det att Jesus hade uppmanat uppbördsmannen Matteus Levi att bli lärjunge ordnade Levi en stor mottagningsfest för Jesus. Berättelsen lyder: ”Då började fariséerna och deras skriftlärda muttra till hans lärjungar och sade: ’Hur kommer det sig att ni äter och dricker med uppbördsmän och syndare?’ Till svar sade Jesus till dem: ’... Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare till sinnesändring.’” (Lukas 5:27–32)
15 Vid det här tillfället sade Jesus också: ”Så gå och lär er vad det här betyder: ’Barmhärtighet vill jag ha och inte slaktoffer.’” (Matteus 9:13) Levi förstod dessa ord från Hosea 6:6, medan däremot fariséerna, som menade sig tro på de hebreiska profeternas skrifter, inte godtog dem. Det viktigaste för dem var att lyda traditionen. Vi kan alla fråga oss: ”Har jag namn om mig att hålla benhårt på vissa regler, till exempel sådana som återspeglar min personliga uppfattning eller den allmänna uppfattningen om något? Eller tänker andra först och främst på mig som barmhärtig och omtänksam?”
16. Hur handlade fariséerna, och hur kan vi undvika att handla som de?
16 Fariséerna letade efter fel – verkliga eller inbillade – och kritiserade det mesta. De påminde ständigt människor om deras fel och brister och fick dem att vara på defensiven. De berömde sig av att de gav tionde av sådana små örter som mynta, dill och spiskummin. De annonserade sin fromhet genom sin klädsel, och de försökte leda nationen. För att följa Jesu exempel måste vi helt visst undvika tendensen att alltid leta efter och betona andras fel och brister.
Hur hanterade Jesus problem?
17–19. a) Förklara hur Jesus hanterade en situation som skulle ha kunnat få allvarliga följder. b) Vad gjorde situationen stressande och obehaglig? c) Hur skulle du ha reagerat om du hade varit där när kvinnan gick fram till Jesus?
17 Jesu sätt att hantera problem skilde sig helt från fariséernas. Tänk på hur Jesus hanterade en situation som skulle ha kunnat bli mycket allvarlig. Det gällde en kvinna som hade lidit av blödningar i 12 år. Vi kan läsa om det i Lukas 8:42–48.
18 Markus skriver att kvinnan var ”skrämd och bävande”. (Markus 5:33) Varför var hon det? Antagligen för att hon visste att hon hade brutit mot Guds lag i 3 Moseboken 15:25–28, som säger att en kvinna med en onormal blödning skulle vara oren så länge som hennes blödning varade och en vecka därefter och att allt och alla hon kom i beröring med orenades. Men för att komma fram till Jesus måste denna kvinna nu tränga sig fram genom en folkskara. När vi nu 2 000 år senare läser berättelsen om henne, känner vi medlidande med henne.
19 Hur skulle du ha betraktat den här situationen, om du hade varit där? Vad skulle du ha sagt? Lägg märke till att Jesus behandlade den här kvinnan vänligt och med kärlek och omtanke, och han gjorde inte minsta antydan om att hon kunde ha ställt till med några problem. (Markus 5:34)
20. Vilken utmaning skulle vi ställas inför, om orden i 3 Moseboken 15:25–28 vore ett nutida krav?
20 Vad kan vi lära av denna händelse? Anta att det som sägs i 3 Moseboken 15:25–28 gällde för nutida kristna och att du var äldste i en nutida kristen församling, där en kristen kvinna i sin desperation och hjälplöshet hade överträtt den lagen. Hur skulle du reagera? Skulle du förödmjuka henne offentligt med kritiska råd? ”O nej”, säger du, ”det skulle jag aldrig göra! Jag skulle ha följt Jesu exempel och sökt göra allt för att vara vänlig, kärleksfull och omtänksam.” Bra! Men utmaningen ligger i att följa Jesu exempel och handla så.
21. Vad lärde Jesus människor om Lagen?
21 Människor blev vederkvickta och uppmuntrade av Jesus. Guds lag var i många stycken klar och uttrycklig och innebörden entydig. Om en lag verkade mer allmän, måste man göra mer bruk av sitt samvete, och man kunde genom sina beslut visa sin kärlek till Gud. Lagen gav judarna utrymme att leva och andas. (Markus 2:27, 28) Gud älskade sitt folk, sökte alltid dess bästa och var villig att vara barmhärtig om någon snavade. Sådan var också Jesus. (Johannes 14:9)
Resultatet av Jesu undervisning
22. Hur fick Jesu undervisning hans lärjungar att känna sig?
22 De som lyssnade till Jesus och blev hans lärjungar insåg sanningen i Jesu ord: ”Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matteus 11:30) Han fick dem aldrig att känna sig betungade eller irriterade, och de upplevde det inte heller som om han läxade upp dem. De kände sig i stället friare, gladare och tryggare i sitt förhållande till Gud och till varandra. (Matteus 7:1–5; Lukas 9:49, 50) Han lärde dem också att en andlig ledare skall vara vederkvickande för sin omgivning och visa anspråkslöshet i sinne och hjärta. (1 Korinthierna 16:17, 18; Filipperna 2:3)
23. Vad lärde sig lärjungarna av att vara tillsammans med Jesus, och vilka slutsatser hjälpte det dem att dra?
23 Vikten av att förbli i förening med Kristus och att visa samma inställning som han hade inskärptes också i lärjungarna. Han uppmanade dem: ”Alldeles som Fadern har älskat mig och jag har älskat er: förbli i min kärlek. Om ni håller mina bud, skall ni förbli i min kärlek, alldeles som jag har hållit Faderns bud och förblir i hans kärlek.” (Johannes 15:9, 10) Om de skulle få framgång som Guds tjänare, måste de flitigt tillämpa det de hade lärt av Jesus både när de predikade och undervisade offentligt om Guds underbara goda nyheter och i sitt sätt att behandla sin familj och sina vänner. När brödraskapet växte och blev församlingar, skulle de gång på gång behöva påminna sig att Jesu väg var den rätta vägen. Det han lärde var sanningen, och hans sätt att leva var verkligen något att sträva efter. (Johannes 14:6; Efesierna 4:20, 21)
24. Vad bör vi tänka på med hänsyn till Jesu exempel?
24 Kan du, med tanke på några av de exempel som vi här har dryftat, se hur du skulle kunna göra framsteg? Håller du inte med om att Jesu sätt att tänka, undervisa och handla alltid var det rätta? Fatta då mod. Han uppmuntrade oss med följande ord: ”Om ni känner till detta, då är ni lyckliga om ni gör det.” (Johannes 13:17)
[Fotnoter]
^ § 11 ”Det är först i ljuset av de två helt skilda uppfattningarna om Gud som den stora skillnaden [mellan Jesus och fariséerna] blir uppenbar. För fariséerna var Gud först och främst en som ställde krav, medan han för Jesus däremot var nådig och barmhärtig. En farisé förnekade naturligtvis inte Guds godhet och kärlek, men för honom kom detta till uttryck genom att Gud hade gett Tora [Lagen] och möjligheten att uppfylla dess krav. ... Fariséerna menade att man kunde uppfylla Lagen genom att rätta sig efter den muntliga traditionen med dess regler för hur Lagen skulle tolkas. ... Jesus däremot upphöjde de två buden om kärlek (Matt. 22:34–40) till att bli normen för uttydningen, och han förkastade den muntliga traditionen som något bindande. ... Detta gjorde att han kom i konflikt med fariséerna och deras spetsfundigheter.” (The New International Dictionary of New Testament Theology)
Hur svarar du?
• Vad innebär det för dig att vara en Jesu lärjunge?
• Hur behandlade Jesus människor?
• Vad kan vi lära av Jesu sätt att undervisa?
• Vad var skillnaden mellan Jesus och fariséerna?
[Frågor]
[Bilder på sidorna 18, 19]
Jesu inställning till människor skilde sig verkligen från fariséernas!