Bra ledarskap – ett världsomfattande behov

Han var författare och diktare. I sitt hjärta var han full av hopp inför framtiden. För omkring 90 år sedan föreställde han sig en plats ”där själen är utan fruktan och hufvudet hålles högt; där kunskapen är fri; där världen ej brutits upp i småstycken genom trånga husliga väggar; där orden välla fram ur sanningens djup; [och] där outtröttlig sträfvan sträcker sina armar mot fullkomligheten”.

DEN här författaren sade längre fram att han hoppades att människorna i hans land, liksom i resten av världen, en dag skulle vakna upp på en sådan plats. Om denne nobelpristagare hade levt i dag, skulle han vara mycket besviken. Trots alla framgångar och framsteg är världen mer splittrad än någonsin. Och framtidsutsikterna för människan förblir på det hela taget dystra.

När man frågade en lantbrukare varför våldsamheter plötsligt bröt ut mellan vissa grupper i hans land, nämnde han det som enligt hans mening var en av orsakerna: ”Det beror på dåliga ledare.” Historikern Jonathan Glover uttrycker en liknande tanke när han skriver: ”Folkmordet [i det landet] orsakades inte av hat som spontant flammade upp mellan olika stammar, utan det planerades av människor som ville behålla makten.” (Humanity—A Moral History of the Twentieth Century)

 När krig bröt ut mellan två republiker i det tidigare Jugoslavien i början av 1990-talet, skrev en journalist: ”Vi levde lyckliga sida vid sida i många år, och nu har det gått så långt att vi dödar varandras småbarn. Vad är det som händer med oss?”

Hundratals mil från Europa ligger Indien, där författaren som nämndes i inledningen föddes. I en föreläsning med temat ”Kan Indien överleva som en nation?” sade författaren Pranay Gupte: ”Omkring 70 procent av Indiens stora befolkning är under 30 år, men de saknar ledare som kan vara goda förebilder.”

I en del länder har anklagelser om mutbrott tvingat ledare att träda tillbaka från sina befattningar. Av olika orsaker upplever man alltså en ledarskapskris i världen. Förhållandena visar sanningen i de ord som en profet uttalade för omkring 2 600 år sedan: ”Jordemänniskans väg ... tillkommer [inte] henne. Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” (Jeremia 10:23)

Finns det en väg ut ur den här krisen? Vem kan leda oss in i en värld där människor varken strider eller är fyllda av fruktan, där sann kunskap finns att tillgå fritt och i överflöd och där människor går mot fullkomlighet?

[Bildkälla på sidan 3]

Fatmir Boshnjaku