Du kan övervinna ensamhet

VEM kan påstå att han eller hon aldrig har känt smärtan av att vara ensam och övergiven? Det finns mycket som kan göra att vi känner oss ensamma. Men ensamhet kan vara särskilt svår för änkor och frånskilda eller för kvinnor som inte har funnit någon att gifta sig med.

Som exempel kan nämnas en ung kristen kvinna som heter Frances. Hon berättar: ”När jag var 23 år, verkade det som om alla mina vänner hade gift sig och jag var ensam kvar.” * Allteftersom åren går och det blir svårare att hitta en äktenskapspartner, kan känslan av att vara isolerad öka. ”Jag hade aldrig tänkt mig att jag skulle fortsätta att vara ensam, och jag vill fortfarande gärna gifta mig, om möjligheten dyker upp”, säger Sandra som snart är 50 år. Angela, som också är i 50-årsåldern, förklarar: ”Jag tog inget medvetet beslut om att förbli ogift, utan det har bara råkat bli så. På den plats där jag blev förordnad som pionjär med särskilt uppdrag fanns det nästan inga ogifta bröder.”

Berömvärt nog finns det många kristna kvinnor som väljer att inte gifta sig, eftersom de lojalt håller fast vid Jehovas anvisning att bara gifta sig ”i Herren”. (1 Korinthierna 7:39) En del finner sig väl till rätta med att vara ogifta, medan andra upplever att deras önskan att gifta sig och få barn blir starkare med åren. ”Att inte ha någon äktenskapspartner har skapat ett känslomässigt vakuum hos mig, och det har blivit min ständige följeslagare”, säger Sandra.

Det finns mycket annat som kan göra känslan av ensamhet större, till exempel att ta hand om åldrande föräldrar. ”Eftersom jag är ogift, förväntade resten av familjen att jag skulle ta hand om våra till åren komna föräldrar”, säger Sandra. ”I 20 år drog jag det tunga lasset, trots att jag är ett av sex syskon. Livet skulle ha varit mycket lättare, om jag hade haft en man vid min sida som hade kunnat stötta mig.”

Frances nämner en annan sak som förstärker hennes ensamhetskänslor: ”Ibland frågar folk rakt på sak: ’Varför har inte du gift dig?’ Då känns det som om det är mitt fel att jag inte är gift. Och när jag går på bröllop, är det nästan alltid någon som ställer den där gräsliga frågan: ’Och när skall du gifta dig då?’ Då tänker jag att om inte andligt sinnade bröder blir intresserade av mig, har jag väl inte de kristna egenskaperna som krävs, eller så ser jag inte tillräckligt bra ut.”

Hur kan man övervinna känslor av ensamhet och utanförskap? Skulle andra kunna vara till någon hjälp?

 Förtrösta på Jehova

Psalmisten sjöng: ”Kasta din börda på Jehova, och han för sin del kommer att stödja dig. Aldrig kommer han att tillåta att den rättfärdige vacklar.” (Psalm 55:22) Ordet ”börda” i den hebreiska texten betyder ordagrant ”lott” och syftar på det bekymmer och den oro som vi kan känna på grund av vår lott i livet. Jehova vet bättre än någon annan vilka bördor vi bär och kan ge oss kraft att ta itu med dem. Det som har hjälpt Angela att stå ut med sina känslor av ensamhet är att förtrösta på Jehova Gud. Hon tänker på tiden i heltidstjänsten och säger: ”När jag började som pionjär, bodde min väninna och jag långt ifrån närmaste församling. Vi fick lära oss att helt och hållet förtrösta på Jehova, och detta beroendeförhållande har hjälpt mig livet igenom. När jag får negativa tankar talar jag med Jehova, och då hjälper han mig. Psalm 23 har alltid varit en stor tröst, och jag läser den ofta.”

Aposteln Paulus hade en börda som var tung att bära. Han hade ”ett törne i köttet”, och vid minst tre olika tillfällen hade han ”bönfallit Herren om att ... [det] skulle vika ifrån” honom. Paulus fick ingen mirakulös hjälp, men däremot fick han löfte om att Guds oförtjänta omtanke skulle uppehålla honom. (2 Korinthierna 12:7–9) Paulus upptäckte också hemligheten med att vara förnöjsam. Längre fram skrev han: ”I allting och i alla förhållanden har jag lärt mig hemligheten, både att vara mätt och att vara hungrig, både att ha överflöd och att lida brist. Allt har jag styrka till på grund av honom som ger mig kraft.” (Filipperna 4:12, 13)

Hur kan man dra nytta av Guds kraft när man känner sig nere eller ensam? Paulus skrev: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus.” (Filipperna 4:6, 7) Sandra tillämpar det här rådet i praktiken. Hon förklarar: ”Som ensamstående har jag mycket tid för mig själv. Det ger mig många tillfällen att be till Jehova. Jag känner mig mycket förtrolig med honom och kan tala fritt om alla mina problem och glädjeämnen.” Och Frances säger: ”Att brottas med negativa tankar ensam är som att kämpa i uppförsbacke. Men att jag uppriktigt anförtror mig åt Jehova hjälper mig oerhört mycket. Jag är övertygad om att Jehova är intresserad av allt som kan tänkas påverka mitt andliga och känslomässiga välbefinnande.” (1 Timoteus 5:5)

”Fortsätt att bära varandras bördor”

Inom det kristna brödraskapet behöver man inte bära sina bördor ensam. ”Fortsätt att bära varandras bördor och uppfyll på så sätt Kristi lag”, uppmanade aposteln Paulus. (Galaterna 6:2) När vi umgås med medkristna, kan vi få ”ett gott ord” av uppmuntran som kan göra ensamhetens börda lite lättare att bära. (Ordspråken 12:25)

Tänk också på det som Bibeln berättar om dottern till den israelitiske domaren Jefta. Innan Jefta segrade över de ammonitiska fiendestyrkorna lovade han att ge åt Jehova den förste i sitt hushåll som kom ut för att gratulera honom. Det visade sig bli hans dotter. (Domarna 11:30, 31, 34–36) Även om det innebar att hon aldrig skulle kunna gifta sig och att hon måste bortse från sin naturliga önskan att bilda familj, gick hon villigt med på det hennes far hade lovat. Under resten av sitt liv tjänade hon i templet i Silo. Gick hennes uppoffring obemärkt förbi? Nej, tvärtom: ”År efter år brukade Israels döttrar gå för att lovorda gileaditen Jeftas dotter, fyra dagar om året.” (Domarna 11:40) Ja, de som får beröm kan bli uppmuntrade, så glöm inte bort att ge beröm!

Vi gör också väl i att begrunda Jesu exempel. Jesus umgicks med Marta och Maria trots att det inte var i enlighet med judisk sed att män samtalade med kvinnor. Marta och Maria var  troligen änkor eller ensamstående, och Jesus ville att båda två skulle dra andlig nytta av sin vänskap med honom. (Lukas 10:38–42) Vi kan efterlikna Jesus genom att vi tar med våra ogifta andliga systrar i vårt umgänge och tar initiativet till att samarbeta med dem i tjänsten. (Romarna 12:13) Uppskattar de sådana initiativ? En syster sade: ”Jag vet att vännerna tycker om och uppskattar mig, men jag är tacksam när de intresserar sig för mig lite mer personligen.”

”Eftersom vi inte har någon egen familj, har vi ett större behov av att känna oss älskade och att vi är en del av den andliga familjen av bröder och systrar”, förklarar Sandra. Jehova bryr sig verkligen om våra ensamma systrar, och vi samarbetar med honom när vi får dem att känna sig älskade och värdefulla. (1 Petrus 5:6, 7) Vår omtanke lämnar inte honom oberörd, för ”den som visar den ringe ynnest lånar åt Jehova, och hans sätt att behandla andra kommer Han [Jehova Gud] att återgälda honom”. (Ordspråken 19:17)

”Var och en skall ... bära sin egen ansvarsbörda”

Vi kan få hjälp av andra och vi kan bli uppmuntrade av deras stöd, men det är ändå så att ”var och en skall ... bära sin egen ansvarsbörda”. (Galaterna 6:5) När vi bär ensamhetens börda, måste vi vara medvetna om vissa faror. Ensamheten kan bli oss övermäktig, om vi till exempel bygger upp ett känslomässigt skal och blir otillgängliga. Men vi kan övervinna den med hjälp av kärlek. (1 Korinthierna 13:7, 8) Att vara generös och dela med sig är den bästa vägen till lycka – oavsett hur våra omständigheter ser ut. (Apostlagärningarna 20:35) ”Jag hinner inte tänka så mycket på att jag är ensam”, säger en hårt kämpande pionjärsyster. ”När jag känner mig nyttig och har fullt upp att göra, känner jag mig inte ensam.”

Vi måste också vara försiktiga så att inte ensamheten driver oss till att utveckla omdömeslösa relationer. Tänk vad sorgligt det skulle vara, om vi lät en längtan efter att bli gift förblinda oss för alla de problem som kommer av att gifta sig med en icke troende och till och med göra oss blinda för visheten i Bibelns råd att undvika ett sådant ok! (2 Korinthierna 6:14) En frånskild kristen kvinna sade: ”Det finns en sak som är värre än att vara ogift, och det är att vara gift med fel person.”

Ett problem som man inte kan lösa måste man uthärda, åtminstone för närvarande. Och det går att uthärda känslor av ensamhet med Jehovas hjälp. Under tiden som vi fortsätter att tjäna Jehova, må vi då göra det i full förtröstan på att en dag få alla våra behov tillgodosedda på absolut bästa tänkbara sätt. (Psalm 145:16)

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 28]

Ensamheten kan besegras när man ger och delar med sig