Håll er vakna, fortsätt framåt, var modiga!

Sammandrag av programmet vid årsmötet

VEM kan förneka att vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”? Vi som är Jehovas vittnen är inte på något sätt immuna mot de påfrestningar som ”de sista dagarna” för med sig. (2 Timoteus 3:1–5) Men vi inser att människor behöver hjälp, eftersom de inte förstår innebörden i världshändelserna. De behöver få tröst och hopp. Vilken är vår främsta uppgift när det gäller att hjälpa våra medmänniskor?

Vi har av Gud fått uppdraget att berätta för andra om de goda nyheterna om hans upprättade kungarike. (Matteus 24:14) De måste få reda på att det här himmelska riket är mänsklighetens enda hopp. Men det är inte alltid som budskapet tas emot positivt. I vissa länder har man förbjudit vårt arbete, och våra medbröder har blivit förföljda. Men vi ger ändå inte upp. Med full förtröstan på Jehova är vi beslutna att hålla oss vakna, modigt fortsätta framåt och förkunna de goda nyheterna utan uppehåll. (Apostlagärningarna 5:42)

Den här fasta beslutsamheten märktes tydligt vid ett antal särskilda möten som hölls i oktober 2001. Lördagen den 6 oktober hölls årsmötet för Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania i Jehovas vittnens sammankomsthall i Jersey City i USA. * Dagen därpå hölls ytterligare möten på fyra platser, tre i USA och ett i Canada. *

Årsmötets ordförande, Samuel F. Herd, som tillhör Jehovas vittnens styrande krets, hänvisade i inledningsorden till Psalm 92:1, 4 och sade: ”Vi vill visa att vi är tacksamma.” Och några anledningar till tacksamhet nämndes i rapporter från fem olika platser i världen.

Rapporter från när och fjärran

Broder Alfred Kwakye rapporterade om hur predikoarbetet går framåt i Ghana. Verksamheten där var förbjuden under ett antal år. Människor brukade fråga: ”Varför är  ni förbjudna? Vad har ni gjort?” Det här gav oss tillfällen att förkunna, förklarade broder Kwakye. När förbudet upphävdes 1991, fanns det 34 421 Jehovas vittnen i Ghana. I augusti 2001 var det sammanlagda antalet 68 152 – en 98-procentig ökning. Nu planerar man att bygga en sammankomsthall med 10 000 sittplatser. Våra andliga bröder och systrar i Ghana tar verkligen väl vara på friheten de har att utöva sin religion.

På Irland är våra medbröder verksamma i tjänsten på fältet trots politiska oroligheter, och de blir respekterade för sin neutrala hållning. I landet finns det 115 församlingar uppdelade i 6 kretsar, uppgav samordnaren för avdelningskontorets kommitté, Peter Andrews. Broder Andrews berättade en erfarenhet om tioårige Liam, som modigt vittnar i skolan. Han har lämnat boken Min bok med bibliska berättelser, som är utgiven av Jehovas vittnen, till 25 klasskamrater och till sin lärare. Liam ville bli döpt, men någon undrade om han inte var för ung för det. Då svarade han: ”Det är inte min ålder, utan min kärlek till Jehova som skall vara avgörande. Mitt dop kommer att visa hur mycket jag älskar honom.” Liams mål är att bli missionär.

År 1968 fanns det 5 400 förkunnare av de goda nyheterna i Venezuela. Men nu finns det över 88 000, sade Stefan Johansson, samordnare för avdelningskontorets kommitté. Och det finns potential för ytterligare ökning, eftersom över 296 000 var med vid Åminnelsen 2001. I december 1999 dog uppskattningsvis 50 000 människor, däribland ett antal Jehovas vittnen, i jordskred som orsakades av skyfall. En Rikets sal blev fylld av lera nästan ända upp till taket. Någon sade till bröderna att de borde överge byggnaden, men de svarade: ”Aldrig i livet! Det här är vår Rikets sal, och vi tänker inte överge den nu.” De satte i gång med arbetet och avlägsnade tonvis av lera, stenar och annan bråte. Byggnaden gjordes i ordning, och vännerna säger att den är finare nu än före katastrofen!

I Filippinerna talas 87 språk och dialekter, berättade broder Denton Hopkinson, samordnare för avdelningskontorets kommitté. Under det gångna tjänsteåret blev den fullständiga utgåvan av Nya Världens översättning av den Heliga skrift tillgänglig på landets tre huvudspråk – cebuano, iloko och tagalog. Broder Hopkinson berättade en erfarenhet  om en nioårig pojke som läste boken Goda nyheter som kan göra dig lycklig, som är utgiven av Jehovas vittnen. Han skaffade sig andra publikationer från avdelningskontoret, och även dem läste han igenom. Men hans familj motarbetade honom. När han ett antal år senare studerade medicin, kontaktade han avdelningskontoret och bad om att få ett bibelstudium. Han blev döpt 1996 och började snart i heltidstjänsten. Nu arbetar han och hans hustru på avdelningskontoret.

Puerto Rico ”exporterar” Jehovas vittnen, sade samordnaren för avdelningskontorets kommitté, Ronald Parkin. Det finns omkring 25 000 förkunnare på ön, och antalet har varit detsamma i många år. Vad beror det på? Jo, man beräknar att Puerto Rico varje år ”exporterar” omkring 1 000 förkunnare till USA. Många av dem flyttar av ekonomiska orsaker. Broder Parkin nämnde om ett mycket viktigt domstolsbeslut som gällde Luis, ett 17-årigt Jehovas vittne som hade drabbats av leukemi. På grund av att Luis vägrade att ta emot blod, drog man hans fall inför domstol. Domaren ville tala med honom personligen, så hon besökte honom på sjukhuset. Luis frågade henne: ”Hur kommer det sig att om jag begår ett allvarligt brott, då dömer ni mig som en vuxen, men när jag vill lyda Gud, då behandlar ni mig som en underårig?” Domaren blev övertygad om att han var en mogen underårig och att han var kapabel att själv fatta beslut.

Efter rapporterna från de här länderna intervjuades fyra trogna Jehovas tjänare av Harold Corkern, som tillhör avdelningskontorets kommitté i USA. Arthur Bonno har varit i heltidstjänsten i 51 år och tjänar nu i avdelningskontorets kommitté i Ecuador. Angelo Catanzaro har varit i heltidstjänsten i 59 år och har tjänat som resande tillsyningsman under större delen av den tiden. Richard Abrahamson gick igenom Gileadskolan 1953 och hade förmånen att få ha tillsyn över verksamheten i Danmark i 26 år innan han återvände till Betel i Brooklyn. Till allas glädje intervjuades också den 96-årige Carey W. Barber. Broder Barber, som döptes 1921, har varit i heltidstjänsten i 78 år och ingått i den styrande kretsen sedan 1978.

Spännande och intressanta tal

Årsmötet innehöll också ett antal tankeväckande tal. Broder Robert W. Wallen talade över ämnet ”Ett folk för sitt namn”. Vi är det folk som bär Guds namn, och vi finns i mer än 230 länder och områden. Jehova har gett oss ”en framtid och ett hopp”. (Jeremia 29:11) Vi måste fortsätta att göra Guds kungarike vida känt och sprida det underbara budskapet om tröst och lindring. (Jesaja 61:1) Broder Wallen avslutade: ”Låt oss dag efter dag fortsätta att leva upp till vårt namn, Jehovas vittnen.” (Jesaja 43:10)

Den sista delen av programmet bestod av ett symposium som hölls av tre medlemmar av den styrande kretsen. Temat var: ”Nu är det tid för oss att hålla oss vakna, stå fasta och bli starka.” (1 Korinthierna 16:13)

Först talade broder Stephen Lett över ämnet ”Håll er vakna i denna sena tid”. Broder Lett beskrev den fysiska sömnen som en gåva. Den ger oss ny styrka. Men andlig sömn är däremot aldrig bra. (1 Thessalonikerna 5:6) Hur kan vi hålla oss andligen vakna? Broder Lett redogjorde för tre andliga ”piller”: 1) Ha rikligt att göra i Herrens verk. (1 Korinthierna 15:58) 2) Var medvetna om ert andliga behov. (Matteus 5:3) 3) Var mottagliga för bibliska råd, så att ni handlar vist. (Ordspråken 13:20)

Broder Theodore Jaracz höll ett fängslande tal med temat ”Stå fasta under prövning”. Med avseende på Uppenbarelseboken 3:10 frågade broder Jaracz: ”Vad är ’prövningens stund’?” Den här prövningen kommer ”på Herrens dag”, där vi nu befinner oss. (Uppenbarelseboken 1:10) Prövningen  kretsar kring nyckelfrågan: Är vi för Guds upprättade kungarike eller är vi för Satans onda tingens ordning? Så länge prövningens stund pågår måste vi stå ut med svårigheter. Kommer vi att förbli lojala mot Jehova och hans organisation? ”Sådan lojalitet kommer var och en av oss att behöva visa”, sade broder Jaracz.

Avslutningsvis talade broder John E. Barr över temat ”Bli starka som andliga människor”. Han syftade på orden i Lukas 13:23–25 när han sade att vi måste anstränga oss ”för att komma in genom den trånga dörren”. Många misslyckas på grund av att de inte anstränger sig tillräckligt mycket för att bli starka. Om vi skall bli fullvuxna som kristna, måste vi lära oss att tillämpa Bibelns principer i alla sidor av livet. Broder Barr betonade för åhörarna: ”Jag är säker på att ni håller med om att vi nu måste 1) sätta Jehova främst, 2) bli starka och 3) anstränga oss för att göra Jehovas vilja. Då kan vi komma in genom den trånga dörren som leder till ett underbart, evigt liv.”

Mot slutet av årsmötet återstod en fråga att besvara: Vad är årstexten för 2002? Svaret på den frågan gavs följande dag.

Extra möten

På söndagsförmiddagen var förväntningarna stora när programmet för det extra mötet började. Först på programmet stod ett sammandrag av veckans studieartikel i Vakttornet, och sedan återgav man i korthet några av årsmötets höjdpunkter. Alla uppskattade därefter att få lyssna till talet om årstexten 2002: ”Kom till mig, ... så skall jag vederkvicka er.” (Matteus 11:28) Talet byggde på studieartiklarna som publicerades i Vakttornet för 15 december 2001.

Efter detta berättade några om sina intryck av de särskilda sammankomsterna ”Lärare i Guds ord” som hölls i Frankrike och Italien i augusti 2001. * Som en höjdpunkt på dagens program hölls avslutningsvis två tal av gästande talare från Betel i Brooklyn.

Det första talet hade temat ”Förtrösta modigt på Jehova i dessa kritiska tider”. Talaren behandlade följande huvudpunkter: 1) Att modigt förtrösta på Jehova har alltid varit absolut nödvändigt för Guds folk. Bibeln innehåller många exempel på kvinnor och män som visade prov på mod och stark tro när de mötte motstånd. (Hebréerna 11:1–12:3) 2) Jehova har på ett övertygande sätt visat att vi obetingat kan lita på honom. Hans gärningar och hans ord garanterar att han tar hand om sina tjänare och att han aldrig glömmer dem. (Hebréerna 6:10) 3) Mod och förtröstan behövs särskilt nu i vår tid. Vi är ”föremål för hat”, precis som Jesus förutsade. (Matteus 24:9) För att kunna hålla ut måste vi lita på Guds ord, förtrösta på att hans ande är med oss och modigt fortsätta att förkunna de goda nyheterna. 4) Exempel visar att vi nu möter motstånd. Alla blev djupt rörda när talaren berättade om vad våra vänner i Armenien, Frankrike, Georgien, Kazakstan, Ryssland och Turkmenistan har fått stå ut med. Ja, nu är det verkligen tid för oss att vara modiga och förtrösta på Jehova!

I det avslutande talet utvecklade talaren temat ”Vi fortsätter eniga framåt med Jehovas organisation”. Talet behandlade ett antal aktuella punkter. 1) Många lägger märke till hur Jehovas folk går framåt. Vårt predikoarbete och  våra sammankomster gör att vi får allmänhetens uppmärksamhet. 2) Jehova har bildat en organisation som är enad. År 29 v.t. blev Jesus smord med helig ande för att han skulle föra ”allt”, dvs. både de som har det himmelska hoppet och de som har det jordiska hoppet, in i Guds enade familj. (Efesierna 1:8–10) 3) Sammankomster är ett fantastiskt bevis på internationell enhet. Detta var mycket uppenbart vid sammankomsterna i Frankrike och Italien i augusti förra året. 4) En sporrande resolution antogs i Frankrike och Italien. Talaren nämnde en del av punkterna i resolutionen. Resolutionen i sin helhet finns här nedan.

Mot slutet av talet läste den gästande talaren upp några rörande ord från den styrande kretsen. Han sade bland annat: ”Nu är det tid för oss att hålla oss vakna och vara vaksamma, så att vi är uppmärksamma på hur händelserna på världsscenen utvecklar sig. ... Vi vill att ni skall förstå att den styrande kretsen är fylld av kärleksfull omtanke om er och om alla andra som tillhör Guds folk. Må Jehova välsigna er rikligen när ni gör hans vilja av hela er själ.” Jehovas tjänare runt hela jorden är fast beslutna att hålla sig vakna i dessa kritiska tider och att modigt fortsätta framåt tillsammans med Jehovas enade organisation.]

[Fotnoter]

[Ruta/bilder på sidorna 29–31]

Resolution

I augusti 2001 hölls sammankomster med temat ”Lärare i Guds ord” i Frankrike och Italien. Vid de här sammankomsterna läste man upp en sporrande resolution. Här följer nu innehållet i den resolutionen.

”ALLA vi Jehovas vittnen som har varit samlade vid den här sammankomsten ’Lärare i Guds ord’ har blivit utbildade genom undervisning som vi har mycket stor nytta av. Vem källan till den här undervisningen är har tydligt förklarats. Undervisningen har inte sitt ursprung hos människor. Den kommer från honom som den forntida profeten Jesaja kallade vår ’store Undervisare’. (Jesaja 30:20) Lägg märke till Jehovas påminnelse i Jesaja 48:17: ’Jag, Jehova, är din Gud, den som lär dig att göra det som är till nytta för dig, den som låter dig beträda den väg du bör vandra.’ Hur uppfyller han de här orden? Först och främst genom den mest översatta och spridda boken i världen, Bibeln, där vi kan läsa följande tydliga ord: ’Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig.’ (2 Timoteus 3:16)

I vår tid är människor i desperat behov av sådan nyttig undervisning. Varför kan vi säga så? När tänkande människor betraktar den föränderliga, förvirrade situationen i världen, vad kan de då konstatera? Jo, trots att miljontals människor har fått utbildning genom världens undervisningssystem, saknas verkliga värderingar och förmåga att skilja mellan rätt och orätt. (Jesaja 5:20, 21) När det gäller biblisk kunskap är bristen enorm. Modern teknik ger tillgång till ett överflöd av information med hjälp av datorer, men var finns svaren på sådana viktiga frågor som: Vad är meningen med livet? Hur skall vi förstå allt som händer i vår tid? Finns det ett välgrundat hopp för framtiden? Kommer fred och säkerhet någonsin att bli en verklighet? Hyllorna i biblioteken är fulla av uppslagsverk som behandlar praktiskt taget allt som människan har gjort. Ändå gör man om samma misstag som i det förgångna. Brottsligheten ökar. Sjukdomar som man trodde var utrotade dyker upp igen, och andra sjukdomar, som  aids, sprider sig oroväckande. Familjer splittras i en oerhörd omfattning. Föroreningar fördärvar miljön. Terrorism och massförstörelsevapen hotar fred och säkerhet. Olösliga problem hopar sig. Vad är vår rätta uppgift när det gäller att hjälpa våra medmänniskor i dessa kritiska tider? Finns det något som förklarar orsaken till människans svåra situation och som visar vägen till ett bättre levnadssätt redan nu, men som även ger ett ljust och säkert framtidshopp?

Genom Bibeln har vi fått befallningen att göra lärjungar av människor av alla nationer och lära dem allt som Kristus har befallt. (Matteus 28:19, 20) Det här uppdraget utfärdade Jesus Kristus efter sin död och uppståndelse, då han fick all myndighet i himlen och på jorden. Uppdraget överträffar all den verksamhet som människor ligger bakom. Från Guds ståndpunkt sett har vårt uppdrag, som är inriktat på det andliga behovet hos dem som hungrar efter rättfärdighet, högsta prioritet. Vi har välgrundade bibliska skäl att ta det uppdraget på allvar.

Med tanke på detta känner vi oss manade att sätta det här arbetet främst i livet. Med Guds välsignelse och hjälp kommer arbetet att bli utfört trots alla distraherande faktorer, alla hinder och allt religiöst och politiskt motstånd som är avsett att sätta stopp för det världsomfattande undervisningsprogrammet. Vi är övertygade om att det här arbetet skall fortsätta att ha framgång och bli slutfört på ett storslaget sätt. Varför kan vi vara så säkra på det? Jo, för att Herren Jesus Kristus lovade att han skulle vara med oss i vår gudagivna tjänst ända till avslutningen på denna tingens ordning.

Mänskligheten är svårt plågad, och slutet närmar sig. Vårt nuvarande uppdrag måste utföras innan det slutet kommer. Vi som Jehovas vittnen föresätter oss därför:

För det första: Som överlämnade tjänare skall vi vara beslutna att sätta Guds kungarikes intressen främst i livet och fortsätta att växa andligen. För att lyckas med det ber vi till Jehova i överensstämmelse med orden i Psalm 143:10: ’Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud.’ Det kräver att vi är flitiga elever som försöker läsa Bibeln varje dag och personligen studera och göra efterforskningar. För att göra vårt framåtskridande uppenbart för alla vill vi göra varje rimlig ansträngning för att förbereda och dra full nytta av den teokratiska utbildning vi får vid församlingsmöten, kretsmöten, krets- och områdessammankomster, nationella sammankomster och internationella sammankomster. (1 Timoteus 4:15; Hebréerna 10:23–25)

För det andra: I syfte att bli lärda av Gud skall vi äta uteslutande vid hans bord och noggrant ge akt på Bibelns varning för demoners vilseledande läror. (1 Korinthierna 10:21; 1 Timoteus 4:1) Vi skall vara särskilt noga med att undvika sådant som är skadligt, till exempel religiösa lögner, meningslösa överläggningar, skamliga sexuella perversiteter, pornografi, nedbrytande underhållning och allt som inte är i överensstämmelse med sund undervisning. (Romarna 1:26, 27; 1 Korinthierna 3:20; 1 Timoteus 6:3; 2 Timoteus 1:13) Av aktning för de ’gåvor i form av människor’ som är kvalificerade att undervisa om det som är nyttigt för oss skall vi uppriktigt respektera deras ansträngningar och helhjärtat samarbeta med dem, när det gäller att upprätthålla de rena och rättfärdiga andliga normer och moralnormer som finns i Guds ord. (Efesierna 4:7, 8, 11, 12; 1 Thessalonikerna 5:12, 13; Titus 1:9)

För det tredje: Som kristna föräldrar skall vi helhjärtat försöka undervisa våra barn genom ord, men också genom vårt exempel. Vi önskar först och främst hjälpa dem att från sin späda barndom lära känna de heliga skrifterna, så att de kan bli visa till räddning. (2 Timoteus 3:15) Vi skall alltid ha i minnet att om vi uppfostrar dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning, ger vi dem de bästa möjligheterna att få uppleva sanningen i Guds löfte att det kommer att gå dem väl och att de kommer att vara kvar en lång tid på jorden. (Efesierna 6:1–4)

 För det fjärde: När vi ställs inför bekymmer och allvarliga problem, skall vi först av allt göra de ting vi begär kända för Gud. Då har vi löftet om att Guds frid, som övergår allt mänskligt förstånd, skall skydda oss. (Filipperna 4:6, 7) Eftersom vi har kommit in under Kristi ok, har vi fått ny styrka. Vi vet att Gud bryr sig om oss, och därför tvekar vi inte att kasta allt vårt bekymmer på honom. (Matteus 11:28–30; 1 Petrus 5:6, 7)

För det femte: Som ett uttryck för vår tacksamhet mot Jehova för att han har gett oss förmånen att vara lärare i sitt ord skall vi med nya krafter anstränga oss för att ’rätt handskas med sanningens ord’ och fullgöra helt vår tjänst. (2 Timoteus 2:15; 4:5) Eftersom vi är väl medvetna om vad som står på spel, önskar vi innerligt söka reda på dem som är förtjänta och odla de frön vi sår. Dessutom skall vi förbättra vår undervisning genom att leda fler effektiva bibelstudier. På så vis kommer vi mer i linje med Guds vilja att ’alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen’. (1 Timoteus 2:3, 4)

För det sjätte: Under det förra århundradet utsattes Jehovas vittnen i många länder för olika former av motstånd och förföljelse, och detta har fortsatt in i det här århundradet. Men Jehova har visat sig vara med oss. (Romarna 8:31) Hans osvikliga ord försäkrar oss om att ’inget som helst vapen som formas mot’ oss för att hindra, fördröja eller stoppa arbetet med att förkunna och undervisa om Guds rike kommer att ha framgång. (Jesaja 54:17) Oavsett om det är gynnsamma eller ogynnsamma tider, skall vi inte sluta upp med att tala om sanningen. Vårt beslut är att ivrigt fullgöra det uppdrag vi har fått att predika och undervisa. (2 Timoteus 4:1, 2) Vårt mål är att berätta om de goda nyheterna om Guds kungarike i så stor utsträckning som möjligt för människor i alla nationer. De får alltså även i fortsättningen möjlighet att lära känna den anordning som finns för att vinna evigt liv i en rättfärdig ny värld. Som en enad skara av lärare i Guds ord är vi beslutna att fortsätta att följa den store lärarens, Jesu Kristi, exempel och återspegla hans egenskaper. Allt detta vill vi göra för att ära och lovprisa vår store Undervisare och Livgivare, Jehova Gud.

Alla närvarande vid den här sammankomsten som instämmer i att vi antar resolutionen, får vi be er att svara JA!”

När den avslutande frågan i resolutionen ställdes till de 160 000 åhörarna vid de tre sammankomsterna i Frankrike och till de 289 000 åhörarna vid de nio sammankomsterna i Italien, hördes ett rungande ”Ja!” på alla de språk som var representerade bland de närvarande.