Skall tro vara grundad på förnuft?

”Det finns alldeles för många ’religiösa’ människor som blir religiösa bara för att de vill slippa tänka”, skriver en dekan vid ett teologiskt seminarium i USA. ”De godtar gärna allting utan att kräva några bevis”, tillägger han.

KONSEKVENSEN blir att de flesta som menar att de är troende inte tänker på varför de tror som de gör eller om det finns en tillräcklig grund för deras tro. Det är inte att undra på att religion har blivit ett ämne som många inte vill tala om.

Beklagligt nog motverkas det logiska tänkandet också av olika seder, till exempel att man använder religiösa bilder och att man upprepar böner mekaniskt. Sådana seder, tillsammans med imponerande arkitektur, fantastiska glasmålningar och fängslande musik, är i stort sett det enda som miljoner människors religion består av. En del kyrkor påstår att deras tro grundar sig på Bibeln, men deras budskap att ”tro på Jesus och du blir frälst” uppmuntrar inte till något verkligt studium av Bibeln. Andra övergår till att förkunna ett socialt eller politiskt evangelium. Vad blir resultatet av allt detta?

En religionsskribent sade med avseende på situationen i Nordamerika: ”Kristendomen ... tenderar att bli ytlig, [och] anhängarna är dåligt utbildade i sin tro.” En opinionsundersökare gick så långt att han beskrev USA som ”ett land av bibliska analfabeter”. I ärlighetens namn gäller de här rönen också andra länder där så kallad kristendom är utbredd. Och även många icke-kristna religioner motarbetar förnuftigt tänkande och framhåller i stället mässande, ritualistiska böner och olika former av meditation som innefattar mysticism i stället för logiskt och konstruktivt tänkande.

Det märkliga är att de som inte funderar på om deras religiösa uppfattningar är riktiga och sanna ofta tänker igenom andra saker mycket noggrant. Är det inte konstigt att den som gör grundliga efterforskningar bara för att köpa en bil – som en dag kommer att hamna på skroten – kan säga om sin religion: ”Om den dög åt mina föräldrar, duger den åt mig”?

Om vi verkligen är intresserade av att behaga Gud, borde vi då inte på allvar fundera över om det vi tror angående honom är riktigt? Aposteln Paulus talade om vissa religiösa människor på den tiden som hade ”nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap”. (Romarna 10:2) Sådana människor kan jämföras med en målare som arbetar hårt med att måla någons hus, men som använder fel färger, eftersom han inte bryr sig om att lyssna till ägarens instruktioner. Målaren blir kanhända  nöjd med sitt arbete, men skulle ägaren godkänna det?

Vad är godtagbart för Gud när det gäller sann tillbedjan? Bibeln svarar: ”Detta är utmärkt och välbehagligt i Guds, vår Räddares, ögon, vars vilja är att alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen.” (1 Timoteus 2:3, 4) Några kan tycka att det är omöjligt att finna sådan kunskap bland alla de religioner som finns i dag. Men tänk efter: Om det är Guds vilja att människor skall komma till exakt kunskap om sanningen, skulle han då vara orättvis och undanhålla den? Inte enligt Bibeln, som säger: ”Om du söker ... [Gud], kommer han att låta sig finnas av dig.” (1 Krönikeboken 28:9)

Hur ger Gud sig till känna för dem som uppriktigt söker honom? Svaret kommer i nästa artikel.