Den motsägelsefulle Tertullianus

”KRISTNA och filosofer, kättare och rättrogna, akademin och kyrkan. Vad har de med varandra att skaffa?” Dessa djärva ord yttrades av Tertullianus, en författare som levde på 100- och 200-talen v.t. Han kom att bli känd som ”en av de mest produktiva källorna när det gäller kyrkohistoria och de läror som lärdes ut under hans tid”. Praktiskt taget ingen sida av det religiösa livet undgick hans uppmärksamhet.

Tertullianus blev kanske mest känd för sina till synes motsägelsefulla uttalanden, till exempel: ”Gud är således särskilt stor när Han är liten.” ”Man har all anledning att tro på [Guds Sons död], då det är befängt.” ”[Jesus] begravdes och uppstod; detta är säkert emedan det är omöjligt.”

Det är inte bara sådana uttalanden som gör Tertullianus motsägelsefull. Även om han menade att hans skrifter försvarade sanningen och upprätthöll kyrkans okränkbarhet och läror, förvrängde han i själva verket de sanna lärorna. Hans viktigaste bidrag till kristenheten visade sig vara en teori som författare längre fram använde som grund för treenighetsläran. För att bättre förstå den här utvecklingen kan vi försöka lära känna Tertullianus lite närmare.

”Förmår inte vara tråkig”

Man vet inte mycket om Tertullianus liv. De flesta forskare är överens om att han föddes omkring år 160 v.t. i Karthago i Nordafrika. Han var tydligtvis välutbildad och väl förtrogen med huvudriktningarna inom filosofin på sin tid. Det som förmodligen drog honom till kristendomen var de kristnas villighet att dö för sin tro. Om kristet martyrskap sade han: ”Kommer inte vemhelst som begrundar det att drivas till att undersöka vad som ligger bakom, och kommer inte vemhelst som har undersökt det att omfatta våra läror?”

Efter sin omvändelse till namnkristendomen blev Tertullianus en kreativ författare med förmåga att skriva kvicka och kärnfulla uttalanden. ”[Han] ägde en förmåga som är sällsynt bland teologer”, heter det i boken The Fathers of the Church. ”Han förmår inte vara tråkig.” Han beskrivs också så här: ”Tertullianus begåvning gällde ord snarare än meningar, och det är mycket lättare att förstå hans kvickheter än att följa med i hans argument. Kanhända är det därför han så ofta citeras men det så sällan är några längre avsnitt som citeras.”

Kristenhetens försvarare

Tertullianus mest kända verk är hans stora apologi, som anses vara en av de mest kraftfulla försvarsskrifterna för namnkristendomen. Den skrevs under en tid då vidskepliga människor ofta utsatte de kristna för pöbelangrepp. Tertullianus försvarade de kristna och protesterade mot den orättvisa behandling som de fick utstå. Han skrev: ”[Motståndarna] menar att de kristna är  orsak till allt elände och alla olyckor som drabbar folket. ... Om inte Nilen stiger och bevattnar åkrarna, om inte vädret ändras, om det blir jordbävning, hungersnöd eller om farsoter bryter ut – genast hörs då ropen: ’Kasta de kristna till lejonen!’”

De kristna anklagades ofta för att vara illojala mot staten, men Tertullianus försökte visa att de i själva verket var de pålitligaste invånarna i riket. Han pekade på alla de försök som hade gjorts att störta regeringen och påminde motståndarna om att dessa konspiratörer faktiskt var hedningar och inte kristna. Tertullianus påpekade att när kristna avrättades var det i själva verket staten som förlorade på det.

Andra verk av Tertullianus behandlade det kristna levnadssättet. I sin framställning De spectaculis gav Tertullianus råd om att undvika nöjesställen, hedniska tävlingar och teaterevenemang. Tydligtvis fanns det nyomvända som inte såg någon motsättning i att samlas för bibelundervisning och sedan besöka de hedniska tävlingarna. För att mana till eftertanke skrev Tertullianus: ”Så avskyvärt att gå från Guds kyrka till djävulens – från himlen till svinstian.” Han sade: ”Det ni förkastar i gärning skall ni inte välkomna i ord.”

Försvarade och förvanskade sanningen

I inledningen till sin avhandling Adversus Praxean skrev Tertullianus: ”På olika sätt har djävulen motstått sanningen. Ibland har hans mål varit att förgöra sanningen genom att försvara den.” Det framgår inte riktigt klart vem Praxeas var, men Tertullianus ifrågasatte det han lärde om Gud och Kristus. Han betraktade Praxeas som ett Satans redskap som i hemlighet försökte fördärva kristendomen.

En central fråga bland dem som bekände sig till kristendomen vid den tiden var förhållandet mellan Gud och Kristus. Somliga, särskilt de med grekisk bakgrund, fann det svårt att förena tron på en enda Gud med Jesu roll som Räddare och Återlösare. Praxeas försökte lösa detta problem genom att lära att Jesus bara var en annan uppenbarelse av Fadern och att det inte var någon skillnad mellan Fadern och Sonen. Enligt denna riktning, som kallas modalism, uppenbarade Gud sig ”som Fadern i Skapelsen och när han gav Lagen, som Sonen i Jesus Kristus och som den Helige Ande efter Kristi himmelsfärd”.

Tertullianus visade att Bibeln gjorde tydlig åtskillnad mellan Fadern och Sonen. Han citerade 1 Korinthierna 15:27, 28 och fortsatte: ”Han som underlade (allt), och honom som det underlades – måste förvisso vara två skilda väsen.” Tertullianus hänvisade till Jesu egna ord: ”Fadern är större än jag.” (Johannes 14:28) Genom att använda vissa verser i de hebreiska skrifterna, till exempel Psalm  8:5, visade han hur Bibeln beskriver Sonens ”underordnade” ställning. ”Således är Fadern skild från Sonen och större än Sonen”, blev Tertullianus slutsats. ”Han som frambringar är en, och han som blir frambringad en annan; han som sänder är en, och han som blir sänd en annan; och han, åter, som skapar är en, och han genom vilken tingen är skapade en annan.”

Tertullianus betraktade Sonen som underordnad Fadern. Men i sina försök att motarbeta modalismen gick han ”utöver det som står skrivet”. (1 Korinthierna 4:6) När Tertullianus felaktigt försökte bevisa Jesu gudomlighet med hjälp av en annan teori, myntade han formeln ”ett väsen bestående av tre personer”. Med den här principen försökte han visa att Gud, hans Son och den heliga anden var tre olika personer i ett och samma gudomliga väsen. Därigenom blev Tertullianus den förste att använda den latinska formen av ordet ”treenighet” för Fadern, Sonen och den heliga anden.

Akta dig för världslig filosofi

Hur kunde Tertullianus komma på läran om ”ett väsen bestående av tre personer”? Svaret finner vi i en annan motsägelse hos den här mannen – hans syn på filosofi. Tertullianus kallade filosofi för ”människors och ’demoners läror’”. Han kritiserade öppet att man använde filosofi för att få stöd för kristna sanningar. ”Bort med alla försök att skapa en förvanskad kristendom med stoiska, platonska och dialektiska inslag”, sade han. Ändå använde Tertullianus själv ofta världslig filosofi när den passade med hans egna idéer. (Kolosserna 2:8)

I ett uppslagsverk står det: ”Den trinitariska teologin behövde hjälp av hellenistiska tankar och kategorier för att utvecklas och uttryckas.” Och i boken The Theology of Tertullian heter det: ”[Det var] en egendomlig blandning av juridiska och filosofiska idéer och uttryck som gjorde det möjligt för Tertullianus att presentera treenighetsläran i en form som, trots dess begränsningar och brister, lade en grund för att längre fram presentera läran vid kyrkomötet i Nicaea.” Tertullianus formel – tre personer i ett och samma gudomliga väsen – spelade följaktligen en viktig roll när det gällde att sprida religiös villfarelse i hela kristenheten.

Tertullianus anklagade andra för att fördärva sanningen när de försökte försvara den. Men ironiskt nog gick han själv i samma fälla, när han blandade Guds inspirerade sanningar i Bibeln med mänsklig filosofi. Låt oss därför ta Bibelns varning till hjärtat, att inte ”ägna uppmärksamhet åt vilseledande inspirerade uttalanden och demoners läror”. (1 Timoteus 4:1)

[Bilder på sidorna 29, 30]

Tertullianus kritiserade filosofin men använde den för att få stöd för sina egna tankar och idéer

[Bildkälla]

Sidorna 29 och 30: © Cliché Bibliothèque nationale de France, Paris

[Bild på sidan 31]

Sanna kristna undviker att blanda Bibelns sanningar med mänsklig filosofi