Ostraffligheten leder de rättrådiga

”MÄNNISKAN, av kvinna född, är kortlivad och mättad av oro och upphetsning.” (Job 14:1) Smärta och lidande tycks höra till människans lott. Ja, till och med vardagslivet kan vara fullt av oro och bekymmer. Vad kommer att leda oss genom prövande omständigheter och hjälpa oss att bevara en rättfärdig ställning inför Gud?

Tänk på den rike mannen Job, som levde för ungefär 3 500 år sedan i det som nu kallas Arabien. Satan utsatte denne gudfruktige man för mycket elände. Han förlorade all sin boskap och miste dessutom sina älskade barn i döden. Strax efter detta slog Satan Job med elakartade bölder från huvud till fot. (Job, kapitel 1 och 2) Job förstod inte varför han drabbades på det här sättet. Ändå sägs det att ”Job inte [syndade] med sina läppar”. (Job 2:10) ”Till dess jag utandas kommer jag inte att låta min ostrafflighet vika ifrån mig!” sade han. (Job 27:5) Ja, Jobs ostrafflighet ledde honom genom hans prövningar.

Ostrafflighet definieras som moralisk sundhet och fullständighet och innebär att man är klanderfri och felfri i Guds ögon. Men det betyder inte att det krävs fullkomlighet av ofullkomliga människor, som ju inte helt och fullt kan leva upp till Guds normer. I stället betecknar människans ostrafflighet helhet eller fullständighet när det gäller hjärtats hängivenhet för Jehova och hans vilja och uppsåt. Sådan gudaktig hängivenhet leder de rättrådiga under alla förhållanden och vid alla tider. Den första delen av det elfte kapitlet i bibelboken Ordspråken visar hur vår ostrafflighet kan leda oss på olika områden i livet och ger oss en försäkran om de välsignelser som följer. Låt oss därför med stort intresse se vad som står där.

Ostrafflighet leder till ärlighet i affärer

Kung Salomo i det forntida Israel använde poetiska ordalag och inte juridiska termer när han framhöll principen om ärlighet. Han sade: ”En bedräglig våg är något avskyvärt för Jehova, men en fullständig viktsten är välbehaglig för honom.” (Ordspråken 11:1) Detta är det första av fyra ställen i Ordspråksboken där vågar och vikter används för att belysa att Jehova kräver att hans tillbedjare skall vara ärliga i affärer. (Ordspråken 16:11; 20:10, 23)

Det välstånd som uppnås av dem som använder sig av en bedräglig våg – dvs. oärlighet – kan vara förledande. Men vill vi verkligen överge Guds normer för vad som är gott  och ont och använda oärliga affärsmetoder? Inte om vi leds av ostraffligheten. Vi skyr oärlighet eftersom en fullständig viktsten, en rätt vikt som står för ärlighet, behagar Jehova.

”Vishet är hos de blygsamma”

Kung Salomo fortsätter: ”Har förmätenhet kommit? Då kommer vanära; men vishet är hos de blygsamma.” (Ordspråken 11:2) Förmätenhet – oavsett om den yttrar sig i form av stolthet, olydnad eller avund – leder till vanära. Däremot är det vist att ödmjukt erkänna sina begränsningar. De exempel Bibeln ger belyser verkligen hur sant detta ordspråk är!

Kora, en levit som var avundsjuk, ledde ett uppror mot Jehovas förordnade tjänare Mose och Aron. Vad ledde denna förmätna handling till? ”Jorden [öppnade] sin mun och uppslukade” några av upprorsmännen, medan andra, däribland Kora, förtärdes av eld. (4 Moseboken 16:1–3, 16–35; 26:10; 5 Moseboken 11:6) Vilken vanära! Tänk också på Ussa, som förmätet sträckte sig fram och grep tag i förbundsarken för att den inte skulle ramla ner. Han dödades direkt. (2 Samuelsboken 6:3–8) Det är verkligen viktigt att vi skyr förmätenhet!

En ödmjuk och blygsam person blir inte vanärad ens om han begår ett misstag. Även om Job var föredömlig på många sätt var han ofullkomlig. De prövningar han utsattes för avslöjade en allvarlig brist i hans tänkesätt. När han försvarade sig mot sina anklagare var han obalanserad. Han antydde till och med att han var rättfärdigare än Gud. (Job 35:2, 3) Hur rättade Jehova till Jobs tänkesätt?

Jehova lärde Job om människans litenhet i förhållande till Guds storhet genom att rikta uppmärksamheten på jorden, havet, stjärnhimlen, några av djuren och andra underverk i skapelsen. (Job, kapitel 38–41) Inte någonstans i sitt tal förklarade Jehova varför Job fick lida. Han behövde inte det. Job var blygsam. Han erkände ödmjukt den stora skillnaden mellan honom och Gud, mellan hans egen ofullkomlighet och hans svagheter och Jehovas rättfärdighet och makt. Han sade: ”Jag tar det tillbaka, och jag ångrar mig verkligen i stoft och aska.” (Job 42:6) Jobs ostrafflighet fick honom att villigt ta emot tillrättavisningen. Hur är det då med oss? Leds vi av ostraffligheten, och tar vi villigt emot tillrättavisning när sådan är nödvändig?

Mose var också en blygsam och ödmjuk man. När han höll på att slita ut sig med att hjälpa andra med deras problem, fick han det praktiska rådet av sin svärfar, Jetro, att dela ansvaret med andra kvalificerade män. Mose, som var medveten om sina begränsningar, lydde vist nog detta råd. (2 Moseboken 18:17–26; 4 Moseboken 12:3) En blygsam man är inte ovillig att delegera myndighet åt andra, och inte heller är han rädd för att på något sätt tappa kontrollen när han delar lämpliga ansvarsuppgifter med andra kvalificerade män. (4 Moseboken 11:16, 17, 26–29) I stället är han ivrig att hjälpa dem att gå framåt andligen. (1 Timoteus 4:15) Bör det inte vara så med oss också?

 Den klanderfries väg är rak

Salomo var medveten om att ostraffligheten inte alltid skyddar den rättrådige från fara eller problem, men han sade: ”Det är de rättrådigas ostrafflighet som leder dem, men förvridenheten hos dem som handlar förrädiskt kommer att skövla dem.” (Ordspråken 11:3) Ja, ostraffligheten leder den rättrådige till att göra det som är rätt i Guds ögon, också under svåra förhållanden, och det medför välsignelser i det långa loppet. Job vägrade att överge sin ostrafflighet, och Jehova ”välsignade ... Jobs slut efteråt mer än hans början”. (Job 42:12) De som handlar förrädiskt kanske tycker att de får det bättre på andras bekostnad, och de kan till och med tyckas ha framgång för en tid. Men förr eller senare går de under på grund av sitt eget bedrägeri.

”Värdefulla ting kommer inte att vara till någon nytta på förgrymmelsens dag, men rättfärdighet kommer att befria från döden”, säger den vise kungen. (Ordspråken 11:4) Det skulle verkligen vara dåraktigt att slava för materiell vinning men inte ge plats för personligt studium, bön, mötesbesök och tjänst på fältet – sådant som vi behöver för att fördjupa vår kärlek till Gud och stärka vår hängivenhet för honom! Inga rikedomar i världen kan ge oss räddning från den kommande stora vedermödan. (Matteus 24:21) Det är bara de rättrådigas rättfärdighet som kan göra det. (Uppenbarelseboken 7:9, 14) Vi är därför visa om vi tar Sefanjas enträgna bön till hjärtat: ”Innan Jehovas vredes dag kommer över er, sök Jehova, alla ni saktmodiga på jorden, som har handlat efter Hans rättsliga beslut. Sök rättfärdighet, sök saktmodighet.” (Sefanja 2:2, 3) Låt oss under tiden ha som mål att ”ära Jehova med ... [våra] värdefulla ting”. (Ordspråken 3:9)

Salomo understryker ännu en gång värdet av att sträva efter rättfärdighet genom att jämföra hur det går för den rättfärdige med hur det går för den ondskefulle, när han säger: ”Det är den klanderfries rättfärdighet som kommer att göra hans väg rak, men i sin egen ondska kommer den ondskefulle att falla. Det är de rättrådigas rättfärdighet som kommer att befria dem, men de som handlar förrädiskt, de kommer att fångas av sin egen åstundan. När en ondskefull människa dör, förgås hennes hopp; och till och med förväntan grundad på kraft har förgåtts. Den rättfärdige, han befrias till och med från trångmål, och den ondskefulle kommer i hans ställe.” (Ordspråken 11:5–8) Den klanderfrie faller inte på sina egna vägar, och inte heller snärjer han in sig i sina egna gärningar. Hans väg är rak. Till slut kommer den rättrådige att bli befriad från trångmål. De ondskefulla kan tyckas vara starka, men de kommer inte att bli räddade.

”En stad i upprymd stämning”

De rättrådigas ostrafflighet och ogärningsmännens ondska påverkar också andra människor. Kung Salomo säger: ”Genom sin mun bringar avfällingen fördärv över sin medmänniska, men genom kunskap undsätts de rättfärdiga.” (Ordspråken 11:9) Vem kan förneka att förtal, skadligt skvaller, oanständigt tal och tomt prat skadar andra? Den rättfärdiges tal däremot är rent, genomtänkt och hänsynsfullt. Genom kunskapen blir han räddad, eftersom hans ostrafflighet ger honom bevis för att hans anklagare ljuger.

Kungen fortsätter: ”På grund av de rättfärdigas godhet är en stad i upprymd stämning, men när de ondskefulla förgås, höjs ett högt fröjderop.” (Ordspråken 11:10) De rättfärdiga brukar vara älskade av andra, och de får sina  medmänniskor att känna sig upprymda – glada och lyckliga. Det finns egentligen ingen som tycker om dem som är ”ondskefulla”. När de ondskefulla dör, brukar det inte vara någon som sörjer dem. Det kommer sannerligen inte att bli någon sorg när Jehova avskär de ondskefulla från jorden och rycker bort de förrädiska från den. (Ordspråken 2:21, 22) Det kommer snarare att bli glädje därför att de har tagits bort. Men hur är det då med oss? Vi gör väl i att fråga oss själva om vi bidrar till andras glädje genom vårt uppförande.

En stad blir upphöjd

Salomo gör ytterligare en jämförelse mellan hur samhället påverkas av den rättrådige och den ondskefulle. Han säger: ”På grund av de rättrådigas välsignelse blir en stad upphöjd, men på grund av de ondskefullas mun rivs den ner.” (Ordspråken 11:11)

Stadsbor som följer en rättrådig kurs främjar fred och välstånd, och andra människor i samhället blir uppbyggda. En stad blir upphöjd – den blomstrar. De som talar ärekränkande, felaktigt och sårande orsakar oro, bedrövelse, oenighet och bekymmer. Detta gäller i synnerhet om de som gör det har någon form av maktställning. En sådan stad får uppleva oordning, korruption och moraliskt och kanske ekonomiskt förfall.

Principen i Ordspråken 11:11 är också tillämplig på Jehovas folk, som kommer tillsammans i sina stadslika församlingar. En församling där andliga människor – rättrådiga människor som leds av sin ostrafflighet – har ett starkt inflytande är en församling med glada, aktiva och hjälpsamma människor som ger ära åt Gud. Jehova välsignar församlingen, och den blomstrar andligen. Då och då kan det hända att några som är missnöjda talar kritiskt om hur saker och ting sköts. De är som en ”giftig rot” som kan sprida sig och förgifta andra. (Hebréerna 12:15) Sådana personer är ofta ute efter mer makt och bemärkthet. De sprider rykten om att det förekommer orättvisor, rasfördomar och liknande i församlingen eller att de äldste gör sig skyldiga till sådant. Ja, med sin tunga kan de orsaka splittring i församlingen. Bör vi inte vägra att lyssna till sådant tal och sträva efter att vara andliga människor som befrämjar friden och enheten i församlingen?

Salomo fortsätter: ”Den som saknar hjärta har föraktat sin egen medmänniska, men den man som har omfattande urskillningsförmåga, han tiger. Den som går omkring som en baktalare avtäcker förtroligt tal, men den som har en trofast ande övertäcker en sak.” (Ordspråken 11:12, 13)

Den som ”saknar hjärta”, dvs. gott omdöme, vållar verkligen stor skada! Hans lösa prat kan utvecklas till förtal och förolämpningar. De äldste i församlingen måste vara snabba att sätta stopp för ett sådant skadligt inflytande. En person som ”saknar hjärta” vet inte när han skall tiga, men det gör den som har urskillningsförmåga. Han sviker inte ett förtroende, utan övertäcker saken. En omdömesgill person ”har en trofast ande”, och han vet att man kan vålla stor skada om man inte vaktar sin tunga. Han är lojal mot sina medtroende och avslöjar inget som är konfidentiellt och som gör att de utsätts för fara. Vilken välsignelse det är för församlingen att ha sådana som bevarar sin ostrafflighet!

För att hjälpa oss att vandra klanderfritt ger Jehova oss ett överflöd av andlig mat som  framställs under ledning av ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45) Vi kan dessutom få mycket hjälp av de äldste i våra stadslika församlingar. (Efesierna 4:11–13) Vi uppskattar dem mycket, för ”när det inte finns någon skicklig vägledning, faller folket; men det finns räddning i mängden av rådgivare”. (Ordspråken 11:14) Oavsett vad som händer bör vi vara fast beslutna att vandra i ostrafflighet. (Psalm 26:1)

[Infälld text på sidan 26]

Det är verkligen dåraktigt att slava för materiell vinning på bekostnad av teokratiska aktiviteter!

[Bilder på sidan 24]

Job leddes av sin ostrafflighet, och Jehova välsignade honom

[Bild på sidan 25]

Ussa dog på grund av sin förmätenhet