Vem är Gud?

”GUD är dels den benämning som vanligtvis används om det yttersta upphovet och den högsta makten i universum och dels föremålet för religiös hängivenhet”, sägs det i The Encyclopedia Americana. ”Gud” kan också definieras som ”den högsta eller yttersta verkligheten”. Av vilket slag är denna storslagna verklighet?

Är Gud en opersonlig kraft eller en verklig person? Har han ett namn? Är han treenig, som många tror? Hur kan vi lära känna Gud? I Bibeln finns det tillförlitliga och tillfredsställande svar på de här frågorna. Bibeln uppmuntrar oss faktiskt att söka Gud, och den säger: ”Han ... är [inte] långt borta från någon enda av oss.” (Apostlagärningarna 17:27)

En opersonlig kraft eller en verklig person?

Många som tror på Gud föreställer sig honom som en kraft, inte som en person. I vissa kulturer har gudar till exempel förknippats med naturkrafterna. Somliga som har studerat de bevis som har framkommit genom forskningen kring universums uppbyggnad och livets beskaffenhet har dragit slutsatsen att det måste finnas en yttersta orsak. Men de drar sig för att tillskriva denna orsak en personlighet.

Men tyder inte den komplexa skapelsen på att den yttersta orsaken måste ha varit mycket intelligent? Intelligens kräver ett sinne. Det stora sinne som ligger bakom allt skapat tillhör en person – Gud. Ja, Gud har en kropp, inte en fysisk kropp som vår, utan en andlig kropp. I Bibeln sägs det: ”Om det finns en själisk [eller: ”fysisk”] kropp, så finns det också en andlig.” (1 Korinthierna 15:44) Bibeln förklarar mycket tydligt av vilket slag Gud är genom orden: ”Gud är en Ande.” (Johannes 4:24) En ande har ett slag av liv som skiljer sig mycket från vårt, och den är osynlig för det mänskliga ögat. (Johannes 1:18) Dessutom finns det andeskapelser, som också är osynliga. De är änglar – ”den sanne Gudens söner”. (Job 1:6; 2:1)

Eftersom Gud är en person som inte har blivit skapad men som har en andlig kropp, är det logiskt att han har en boningsort. Bibeln avser andevärlden när den säger att himlarna  är Guds ”fasta boning”. (1 Kungaboken 8:43) Och bibelskribenten Paulus slår fast: ”Kristus gick ... in i själva himlen för att ... träda inför Guds person för oss.” (Hebréerna 9:24)

Ordet ”ande” används också i en annan betydelse i Bibeln. Psalmisten bad till Gud och sade: ”Om du sänder ut din ande, blir de skapade.” (Psalm 104:30) Den här anden är inte Gud själv, utan en kraft som Gud sänder ut, eller använder, för att genomföra sin vilja. Med hjälp av sin ande skapade Gud den fysiska himlen, jorden och allt levande. (1 Moseboken 1:2; Psalm 33:6) Hans ande kallas helig ande. Gud använde sin heliga ande för att inspirera de män som skrev Bibeln. (2 Petrus 1:20, 21) Den heliga anden är alltså den osynliga verksamma kraft som Gud använder för att genomföra sina avsikter.

Gud har ett unikt namn

Bibelskribenten Agur frågade: ”Vem har samlat vinden i sina båda kupade händer? Vem har svept in vattnen i en mantel? Vem har fått alla jordens ändar att resa sig? Vad är hans namn, och vad är hans sons namn?” (Ordspråken 30:4) I själva verket ställde Agur frågan: Känner du till namnet på någon människa som har gjort allt detta, eller namnet på hans släkt? Nej, det är endast Gud som har den kraft som behövs för att kontrollera naturkrafterna. Men även om skapelsen är ett kraftfullt bevis för att Gud existerar, säger den inget om Guds namn. Vi skulle faktiskt aldrig kunna känna till Guds namn, om inte han själv talade om det för oss. Och det har han gjort. ”Jag är Jehova”, säger Skaparen, ”detta är mitt namn.” (Jesaja 42:8)

Guds unika namn, Jehova, förekommer närmare 7 000 gånger bara i de hebreiska skrifterna. Jesus Kristus gjorde det namnet känt för andra och lovprisade det inför dem. (Johannes 17:6, 26) Det här namnet finns också i Bibelns sista bok, och då som en del av uttrycket ”halleluja” som betyder ”lovprisa Jah”. Och ”Jah” är den förkortade formen av ”Jehova”. (Uppenbarelseboken 19:1–6, Bibel 2000) Trots det använder biblar i vår tid sällan det namnet. På vissa språk, däribland svenska, använder man ibland orden ”HERREN” (1917)  eller ”GUD” skrivna med stora bokstäver för att skilja dem från de vanliga titlarna ”Herren” och ”Gud”. Vissa experter menar att Guds namn kan ha uttalats Jahve.

Varför råder det så delade meningar om namnet på den största personen i universum? Problemet började för hundratals år sedan, när judarna av vidskeplighet slutade uttala Guds namn och ersatte det med det hebreiska ordet för ”suveräne Herre” när de läste ur Skrifterna. Eftersom hebreiskan på Bibelns tid skrevs utan vokaler, kan man inte veta exakt hur Mose, David och andra i forna tider uttalade bokstäverna i Guds namn. Men det svenska uttalet Jehova har använts i flera hundra år, och ett liknande uttal är i dag allmänt accepterat på många språk. (2 Moseboken 6:3; Jesaja 26:4, Åkeson)

Men även om vi inte kan vara säkra på hur Guds namn uttalades på forntida hebreiska, är namnets innebörd ingen hemlighet. Det betyder ”Han förorsakar (eller: föranleder) att bli”. Jehova Gud visar därigenom att han är den som alltid förverkligar sina avsikter och löften. Endast den sanne Guden, som har den makt och kraft som behövs för att göra detta, kan med rätta bära det namnet. (Jesaja 55:11)

Namnet Jehova hjälper oss utan tvivel att skilja den allsmäktige Guden från alla andra gudar. Det är därför som det namnet förekommer så ofta i Bibeln. Många översättningar använder inte Guds namn, men i Psalm 83:18 sägs det tydligt: ”Du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.” När Jesus var på jorden lärde han sina lärjungar: ”Så här skall ni alltså be: ’Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat.’” (Matteus 6:9) Vi bör alltså använda Guds namn när vi ber till honom, talar om honom och lovprisar honom inför andra.

Är Jesus Gud?

Jehova Gud har tydligt visat oss vem hans Son är. Matteus berättar i sitt evangelium att när Jesus hade blivit döpt, var det ”en röst från himlarna” som sade: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” (Matteus 3:16, 17) Jesus Kristus är Guds Son.

Ändå menar en del religiösa att Jesus är Gud. Andra säger att Gud är en treenighet. Enligt den här läran ”är Fadern Gud, Sonen Gud och den Helige Ande Gud, och likväl icke tre Gudar, utan en enda Gud”. Man menar då att de tre är ”lika eviga och lika stora”. (Svenska kyrkans bekännelseskrifter) Är sådana här uppfattningar riktiga?

Bibeln säger om Jehova: ”Ja från obestämd tid till obestämd tid är du Gud.” (Psalm 90:2) Han är ”evighetens Kung” – utan början och utan slut. (1 Timoteus 1:17) Jesus, å andra sidan, är ”den förstfödde av all skapelse”, ”Guds skaparverks början”. (Kolosserna 1:13–15; Uppenbarelseboken 3:14) Jesus talade om Gud som sin Fader och sade: ”Fadern är större än jag.” (Johannes 14:28) Jesus förklarade också att det fanns sådant som varken han eller änglarna visste, utan som bara Gud kände till. (Markus 13:32) Dessutom bad Jesus till sin Fader och sade: ”Låt ... inte min vilja ske, utan din.” (Lukas 22:42) Vem bad han till, om inte till en person som var högre än han själv? Och det var Gud som uppväckte Jesus från döden, inte Jesus själv. (Apostlagärningarna 2:32)

Bibeln visar alltså att Jehova är den allsmäktige Guden och att Jesus är hans Son. De var inte jämlika innan Jesus kom hit till jorden eller under hans jordiska tjänst, inte heller blev Jesus jämlik sin Fader när han uppväcktes till himmelskt liv. (1 Korinthierna 11:3; 15:28) Som vi redan har sett är den så kallade tredje personen i treenigheten, den heliga anden, inte en person. I stället är den en kraft som Gud använder för att genomföra sin vilja. Läran om treenigheten är alltså inte en biblisk lära. * ”Jehova, vår Gud, är en Jehova”, sägs det i Bibeln. (5 Moseboken 6:4)

 Lär känna Gud bättre

Om vi skall kunna älska Gud och ge honom den odelade hängivenhet han förtjänar, behöver vi känna honom som den han verkligen är. Hur kan vi lära känna Gud bättre? Bibeln förklarar: ”Hans osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda, ja, hans eviga makt och gudomlighet.” (Romarna 1:20) Ett sätt att lära känna Gud bättre är att med uppskattning betrakta och begrunda det han har skapat.

Men skapelsen visar oss inte allt det vi behöver känna till om Gud. För att förstå att han är en verklig person med en andlig kropp och ett unikt namn måste vi undersöka Bibeln. Att studera Bibeln är det bästa sättet att lära känna Gud bättre. I sitt ord berättar Jehova mycket mer om vilket slags Gud han är. Han uppenbarar också sina avsikter för oss och undervisar oss om sina vägar. (Amos 3:7; 2 Timoteus 3:16, 17) Visst kan vi vara glada att Gud vill att vi skall ”komma till exakt kunskap om sanningen”, så att vi kan få nytta av hans kärleksfulla anordningar! (1 Timoteus 2:4) Så låt oss göra allt vi kan för att lära känna Jehova.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 5]

Gud använde sin heliga ande för att skapa jorden och inspirera människor att skriva Bibeln

[Bild på sidan 5]

En röst från himlarna sade: ”Denne är min Son”

[Bild på sidan 7]

Jesus bad till Gud – den person som är högre än han

[Bild på sidan 7]

Jesus gjorde Guds namn känt för andra

[Bilder på sidan 7]

Vi kan lära känna Gud bättre