Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Hur ser du på döden?

Hur ser du på döden?

Hur ser du på döden?

DÖDEN kastar en skugga över vårt dagliga liv, oavsett hur friska eller rika vi är. Den kan slå till nästa gång vi korsar en gata eller när vi ligger i sängen. Sådana katastrofer som terroristattackerna den 11 september 2001 i New York och Washington D.C. får oss att inse att ”den siste fienden”, döden, tar sina offer från alla samhällsklasser och från alla åldersgrupper och att den ibland kan ta tusentals liv på bara några minuter. (1 Korinthierna 15:26)

Trots det tycks människor fascineras av döden. Inget verkar sälja fler tidningar eller locka fler till TV-n än när det handlar om död, särskilt när många människor har dött under hemska omständigheter. Man tycks inte få nog av det, oavsett om det handlar om död orsakad av krig, naturkatastrofer, brott eller sjukdom. Ett av de märkligaste uttrycken för denna fixering vid döden är de starka känslor som många visar när någon offentlig person eller kändis har dött.

Det kan inte förnekas att det är så. Människor fortsätter att fascineras av döden, eller rättare sagt av andras död. Men de ryggar tillbaka inför tanken på sin egen död. De flesta av oss undviker helst att tänka på att vi skall dö.

Döden förbryllar

Tanken på vår egen död känns alltid obehaglig, och det kommer den alltid att göra. Varför är det så? Därför att Gud har ingett oss en stark önskan att leva för evigt. ”Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan”, står det i Predikaren 3:11 enligt Svenska Folkbibeln. Att döden är oundviklig har därför skapat en inre konflikt, en ständig känsla av obehag, hos människan. För att klara av denna konflikt och tillfredsställa sin naturliga önskan att fortsätta leva har människor hittat på alla slags trosuppfattningar, till exempel läran om själens odödlighet och tron på reinkarnationen.

I vilket fall som helst är döden något som oroar och skrämmer, och fruktan för döden är universell. Vi bör därför inte förvånas över att det i de flesta samhällen upplevs som svårt att tänka på döden. En orsak är att döden avslöjar hur oerhört fåfängt livet är om man bara ägnar sig åt att jaga makt och rikedom.

Död i ensamhet?

Förr i tiden brukade en person som var obotligt sjuk eller dödligt sårad få dö i sin kära och trygga hemmiljö. Det var vanligt på Bibelns tid, och det är fortfarande så i vissa kulturer. (1 Moseboken 49:1, 2, 33) Vid sådana tillfällen samlas hela familjen, och barnen får också vara med i samtalet. Det får varje familjemedlem att känna att han eller hon inte är ensam med sin sorg och att de kan hämta tröst i att man delar ansvaret och sorgen med de andra.

Detta står i skarp kontrast till vad som sker i ett samhälle där det anses vara tabu, ja rentav makabert, att tala om döden och där barnen inte får vara med därför att man menar att det blir ”för mycket” för dem. Att dö i vår tid är annorlunda på många sätt, och det är vanligare att människor dör ensamma. Även om de flesta skulle vilja dö i frid hemma, i familjens kärleksfulla vård, blir den hårda verkligheten för många att de dör på ett sjukhus. Ofta är de döende ensamma, plågade av smärtor och bundna till en skrämmande samling avancerade apparater. Men det finns också miljontals människor som dör bortglömda – offer för mord, svält, aids, inbördeskrig eller extrem fattigdom.

Något man bör tänka på

Bibeln säger inte att det är fel att tänka på döden. I Predikaren 7:2 står det faktiskt: ”Bättre är det att gå till sorgehuset än att gå till gästabudshuset, ty det är slutet för alla människor.” När vi ställs inför dödens realitet kanske vi tänker mindre på våra dagliga bekymmer och göromål och i stället begrundar hur kort livet är. Det kan hjälpa oss att leva vårt liv på ett mer meningsfullt sätt och att inte bara irra omkring utan något mål.

Hur ser du på döden? Har du frågat dig själv vad du känner, tror, hoppas och fruktar när det gäller livets slut?

Lika lite som människan kan förklara livets natur kan hon förklara dödens. Den ende som kan ge tillförlitliga svar när det gäller detta är vår Skapare. Hos honom är ”livets källa”, och honom ”tillhör utvägarna från döden”. (Psalm 36:9; 68:20) Det kanske låter konstigt, men en granskning av vissa populära uppfattningar om döden i ljuset av Guds ord ger både tröst och uppmuntran. Då kan man se att döden inte nödvändigtvis behöver vara slutet på allting.

[Infälld text på sidan 4]

Att vi inser att vi är dödliga hjälper oss att leva vårt liv på ett mer meningsfullt sätt