Tillbe Gud ”i ande”

”Vid vem viljen I då likna Gud; vilken bild viljen I jämföra med honom?” – JESAJA 40:18, ”ÅKESON”

DU KANSKE är uppriktigt övertygad om att det är godtagbart att använda ikoner när man tillber Gud. Du kanske tycker att det för dig närmare den Gud som hör bön, som ju är osynlig och kan uppfattas som opersonlig och abstrakt.

Men har vi fullständig frihet att välja vårt eget sätt att närma oss Gud? Borde inte Gud vara den avgörande auktoriteten för vad som är och vad som inte är godtagbart? Jesus förklarade Guds syn på saken, när han sade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Johannes 14:6) * De här få orden utesluter bruket av ikoner eller andra heliga föremål.

Men det finns en form av tillbedjan som Gud godtar. Vilken är det? Vid ett annat tillfälle förklarade Jesus: ”Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” (Johannes 4:23, 24)

Kan Gud, som är en ”ande”, representeras av en materiell bild? Nej. Hur imponerande en sådan ikon än kan vara, kan den aldrig mäta sig med Guds härlighet. En bild av Gud kan därför aldrig vara en sanningsenlig avbild. (Romarna 1:22, 23) Kan man då säga att man tillber Gud i sanning, om man närmar sig honom genom någon ikon tillverkad av människor?

 En tydlig lära i Bibeln

Guds lag förbjöd att man gjorde bilder som skulle vara föremål för tillbedjan. Det andra av de tio budorden påbjöd: ”Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe [eller: ”böja dig ned för”, Åkeson] dem eller tjäna dem.” (2 Moseboken 20:4, 5) I Nya testamentet finner vi också denna befallning till kristna: ”Håll er alltså borta från avgudadyrkan.” (1 Korinthierna 10:14)

Det är sant att många bestämt hävdar att deras bruk av bilder vid tillbedjan inte är avgudadyrkan. Så till exempel förnekar ofta ortodoxa kristna att de tillber de ikoner framför vilka de böjer sig, faller på knä och ber. En ortodox präst skrev: ”Vi visar dem respekt eftersom de är heliga föremål och eftersom vi vördar det som ikonerna föreställer.”

Men frågan kvarstår: Godkänner Gud bruket av ikoner, även om man hävdar att det bara är indirekt vördnad? Vi finner inget stöd för ett sådant handlingssätt i Bibeln. När israeliterna tillverkade en avbild av en kalv och påstod att det var i syfte att vörda, eller ära, Jehova Gud, uttalade han sitt starka ogillande och sade att de hade gjort något förfärligt. (2 Moseboken 32:4–7)

Den dolda faran

Det ligger en fara i att använda materiella föremål vid tillbedjan. Människor förleds lätt att tillbe föremålet snarare än den Gud som föremålet anses representera. Ikonen kommer  med andra ord i centrum, vilket innebär avgudadyrkan.

Det var vad som hände med flera föremål på israeliternas tid. Under vandringen i vildmarken, till exempel, gjorde Mose en kopparorm. Från början var den här ormen en symbol som gav läkedom. De som hade blivit straffade med ett ormbett kunde få Guds hjälp genom att se på kopparormen. Men när folket hade bosatt sig i det utlovade landet tycks man ha gjort den här kopparormen till en avgud, som om den i sig själv hade en läkande kraft. De tände offereld åt den och gav den till och med ett namn, Nechushtan (Nehustan, 1982). (4 Moseboken 21:8, 9; 2 Kungaboken 18:4)

Dessutom försökte israeliterna använda förbundsarken som ett magiskt skydd mot sina fiender, vilket fick katastrofala konsekvenser. (1 Samuelsboken 4:3, 4; 5:11) Och i Jeremias dagar var Jerusalems invånare mer intresserade av templet än av den Gud som tillbads där. (Jeremia 7:12–15)

Benägenheten att tillbe saker i stället för Gud är fortfarande mycket utbredd. Forskaren Vitalij Ivanovich Petrenko sade: ”Ikonen blir föremålet för tillbedjan och kommer i riskzonen för avgudadyrkan, när den tillskrivs verklig närvaro. Man måste medge att detta i grund och botten är en hednisk föreställning som genom de populära trosuppfattningarna införlivades i vördandet av ikoner.” Den grekisk-ortodoxe prästen Demetrios Konstantelos uttrycker sig på liknande sätt i boken Understanding the Greek Orthodox Church: ”Risken finns att kristna gör ikoner till föremål för tillbedjan.”

Påståendet att ikoner bara är hjälpmedel vid tillbedjan kan starkt ifrågasättas. Varför det? Jo, är  det inte så att vissa ikoner av Maria eller av olika ”helgon” anses vara värda större vördnad och vara mera verkningsfulla än andra ikoner, som föreställer samma för länge sedan avlidna person? Som exempel kan man jämföra en viss ikon av Maria på den grekiska ön Tínos som vördas av en hängiven skara ortodoxa med en ikon av Maria i Soumela i norra Grekland som vördas av en annan lika hängiven skara. Båda grupperna tror att deras egen ikon är överlägsen och kan utföra mer imponerande underverk än den andra, även om ikonerna representerar samma sedan länge avlidna person. Det här visar alltså att många anser att vissa ikoner har en inneboende kraft och att de i själva verket dyrkar dem.

Be till ”helgon” eller till Maria?

Hur är det då med vördandet av individer, till exempel av Maria eller av olika ”helgon”? När Jesus blev frestad av Satan, hänvisade han till 5 Moseboken 6:13 och sade: ”Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.” (Matteus 4:10) Han sade längre fram att de sanna gudstillbedjarna skulle tillbe ”Fadern”, ingen annan. (Johannes 4:23) Den ängel som tillrättavisade aposteln Johannes, när Johannes försökte tillbe honom, insåg detta och sade: ”Nej, inte så. ... Gud skall du tillbe.” (Uppenbarelseboken 22:9)

Är det lämpligt att be till Jesu jordiska mor, Maria, eller till något särskilt ”helgon” och begära att de skall lägga sig ut hos Gud till förmån för en? Bibelns tydliga svar är: ”En är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus.” (1 Timoteus 2:5)

Skydda ditt förhållande till Gud

Människor kan inte vinna Guds godkännande och bli räddade genom att använda ikoner vid tillbedjan, vilket är helt emot Bibelns läror. Tvärtom sade Jesus att man för att få evigt liv måste skaffa sig kunskap om den ende sanne Guden, lära känna hans ojämförliga personlighet och hans syften och handlande med människor. (Johannes 17:3) Ikoner, som varken kan se, känna eller tala, kan inte hjälpa oss att lära känna Gud och tillbe honom på ett godtagbart sätt. (Psalm 115:4–8) Den här livsviktiga undervisningen får vi endast genom att studera Guds ord, Bibeln.

Förutom att vördnad för ikoner inte är till någon nytta kan den också medföra andliga risker. Hur då? Först och främst kan den förstöra vårt förhållande till Gud, Jehova. När det gällde Israel, som ”förolämpade” Gud ”genom främmande gudar”, sade Gud: ”Jag skall dölja mitt ansikte för dem.” (5 Moseboken 32:16, 20, Åkeson) För att kunna bygga upp sitt förhållande till Gud igen var de tvungna att förkasta alla de gudar som de hade gjort åt sig ”i synd”. (Jesaja 31:6, 7)

Följande bibliska råd är därför på sin plats: ”Mina barn, var på er vakt mot avgudar.” (1 Johannes 5:21)

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 6]

Hjälpta att tillbe ”i ande”

Olivera var en hängiven medlem av den ortodoxa kyrkan i Albanien. När landet förbjöd all religionsutövning 1967, fortsatte Olivera att i hemlighet utöva sin religion. Det mesta av hennes knappa pension gick till guld- och silverikoner, rökelse och ljus. Hon höll dessa gömda i sin säng medan hon själv ofta sov i en stol strax bredvid av fruktan för att sakerna skulle upptäckas eller bli stulna. När Olivera fick besök av Jehovas vittnen i början av 1990-talet, kunde hon urskilja klangen av Bibelns sanning i deras budskap. Hon fick veta vad Bibeln säger om att ”tillbe i ande och sanning” och vad Gud tycker om bruket av ikoner. (Johannes 4:24, Bibel 2000) Det Jehovas vittne som studerade Bibeln med Olivera lade märke till att det fanns färre ikoner i hennes hem för varje gång hon besökte henne. Till slut var alla borta. Olivera förklarade efter sitt dop: ”I stället för värdelösa ikoner har jag i dag Jehovas heliga ande. Jag är så tacksam för att hans ande inte behöver ikoner för att nå mig.”

Athena från den grekiska ön Lesbos var en starkt engagerad medlem av den ortodoxa kyrkan. Hon var med i kören och följde religiösa traditioner samvetsgrant, vilket inbegrep att hon använde ikoner. Jehovas vittnen hjälpte Athena att inse att inte allt det hon hade fått lära sig, till exempel bruket av ikoner och kors vid tillbedjan, stämde överens med Bibeln. Athena insisterade på att göra egna efterforskningar angående ursprunget till dessa religiösa föremål. Efter att ha gjort noggranna efterforskningar i olika uppslagsverk var hon övertygad om att föremålen inte hade något kristet ursprung. Hennes önskan att tillbe Gud ”i ande” fick henne att göra sig av med sina ikoner, oavsett vad de hade för materiellt värde. Men Athena var trots det lycklig över att ta vilken som helst förlust för att kunna tillbe Gud på ett andligen rent och godtagbart sätt. (Apostlagärningarna 19:19)

[Ruta/bild på sidan 7]

Ikoner som konst?

Under senare tid har ortodoxa ikoner blivit samlarobjekt över hela världen. Samlare betraktar vanligtvis ikoner som konstverk som återspeglar bysantinsk kultur och inte som heliga religiösa föremål. Det är inte ovanligt att se religiösa ikoner pryda hemmet eller kontoret hos någon som påstår sig vara ateist.

Men uppriktiga kristna glömmer inte det grundläggande syftet med ikoner. De är föremål för tillbedjan. Samtidigt som kristna inte förvägrar andra deras rätt att ha ikoner, har de personligen inte ikoner i sin ägo, inte ens som samlarobjekt. Det är i harmoni med den princip vi finner i 5 Moseboken 7:26, som enligt Bibel 2000 lyder: ”Låt inga avskyvärda ting [bilder som används i tillbedjan] komma in i ditt hus, då vigs du själv åt förintelse tillsammans med dem. Du måste avsky sådana vidrigheter, ty de är vigda åt förintelse.”

[Bild på sidan 7]

Gud tillät inte att man använde bilder vid tillbedjan

[Bild på sidan 8]

Kunskap från Bibeln hjälper oss att tillbe Gud i ande